Ökad kreativitet

De flesta är överens om att kreativitet är viktigt - men har forskningen på området gjort framsteg? Hennessey och Amabile har publicerat en läsvärd översikt av forskningen om kreativitet under 2000-talet, publicerad i en ledande tidskrift. Den är mycket brett upplagd. De konstaterar att forskningen inom området numera är omfattande och förekommer inom många vetenskapliga discipliner. Den är också fraktionerad och de har haft svårt att integrera resultaten. Några viktiga punkter:

1. Mätning av kreativitet som en personlighetsegenskap har kritiserats men tycks stå sig bra i den senaste forskningen. Relaterade begrepp som också har karaktär av egenskaper är nyfikenhet, inre motivation och intresse samt förmåga att associera brett (lateral inhibition).
2. Positiv affekt befrämjar kreativitet (divergent tänkande) men även negativt stämningsläge kan göra det genom att inriktningen på analytiskt tänkande och problemlösning ökar.
3. Program för att träna upp kreativiteten har utvärderats i omfattande forskning med positiva resultat.
4. Belöningar kan öka kreativiteten om de uppfattas som tecken på att man är kompetent och inte som försök till kontroll.
5. Intresse är en mycket viktig drivkraft bakom kreativitet.
6. Även ”psykologisk trygghet” är en viktig faktor – att man känner sig trygg i att komma med avvikande och kanske kritiska synpunkter, nya idéer.
7. Individualistiska kulturer tycks vara mera stimulerande för kreativitet än kollektivistiska. Att Kina ännu ej fått något Nobelpris har emellertid säkert många andra förklaringar.
8. Ganska många lärare (i USA) tycks inte uppskatta kreativa elever. Kanske är de ”stökiga” och ifrågasättande. Motsvarande fenomen inom företagen kunde ha uppmärksammats.

En del av dessa punkter är inte direkt nya. Författarna förespråkar ”systemteori” för att komma tillrätta med områdets fraktionering. Däremot inte, lustigt nog, mera kreativitet och originalitet. Och systemteori verkar inte ge några nya insikter – det är nog mest ett sätt att skapa en struktur för att tala om olika analysnivåer, från neurologi till kultur. Och det är nog att greppa om alldeles för mycket. Vad jag skulle vilja se är kraftfulla interventioner, mera poängterande av att det går att lära sig att bli mycket mera kreativ och att lösa problem på ett originellt sätt. Att lära oss att acceptera kreativa avvikare.

Varför inte koppla till ”massans vishet” och utlysa nationella tävlingar om hur vi ska lösa landets ekonomiska och sociala problem? Hur ska SAS kunna tävla med Ryanair och Norwegian? Hur ska motsättningarna mellan ”invandrare” och ”svenskar” kunna mildras? Om tusentals människor stimuleras till ge lösningsförslag borde vi kunna hitta några riktigt bra nya idéer!

Referens

Hennessey, B. A., & Amabile, T. M. (2010). Creativity. Annual Review of Psychology, 61, 569-598.

Prognos av valresultatet: första resultaten från "Kristallkulan"

På denna blogg inbjöds till deltagande i ett forskningsprojekt (Kristallkulan) där man skulle bedöma hur många procent av rösterna som skulle gå till de olika partierna. Projektet stängdes den 19 september kl 19. Då hade 109 personer svarat. Medianerna av deras bedömningar beräknades och summerades för de två blocken, varefter skillnaden Alliansen - de Rödgröna beräknades. Samma analys gjordes för SVT:s Valu (11 889 svarande) samt den sista opinionsundersökningen före valet (Novus, 600 svarande). Valu är en undersökning som görs i vallokalerna omedelbart efter det att deltagarna röstat, 11 889 svarande. Novus undersökning är intressant dels för att det den sista före valet, dels för att den fick mycket stort utrymme i media. Spannet mellan Alliansen och de Rödgröna blev, i procentenheter:

Valet: 5.6
Kristallkulan: 5.0
Valu: 4.0
Novus: 0.6

Som synes hade Kristallkulan bästa resultatet, och det stämmer med min tidigare undersökning från valet år 2006. Det stämmer också med omfattande annan forskning, främst om vadslagning. Vadslagning innehåller ju också ett ekonomiskt incitament, men forskning tyder på att det inte är avgörande. I vår undersökning fanns f ö också ett sådant incitament.

Jag kan inte låta bli att häpna över att en liten grupp av bedömare (109 stycken) ger ett bättre resultat än den gigantiska Valu-undersökningen (11 889 svarande). Det kan bero på bortfall i Valu, eller på ovilja att uppge vad man röstat på. Den typen av problem finns alltid i opinionsundersökningar, oavsett hur stora de är, och vanligen är det kanske mindre viktigt att exakt pricka in fördelningen. Men vid politiska val är det viktigt, eftersom skillnaderna är små i det typiska fallet, och några procents förskjutning i ena eller andra riktningen kan betyda mycket för var den politiska makten hamnar.

Novus data är sämre än många andra opinionsundersökningar, och det kan ha många orsaker. De borde ha varit bäst på grund av tidsfaktorn.

Vår studie tog upp ett antal andra dimensioner förutom prognosen av valresultat; dessa kommer att rapporteras senare, troligen i nästa vecka.

Vårt resultat är alltså helt i enlighet med tidigare forskning och visar att man kan predicera valresultat med stor precision, och bättre än opinionsundersökningar, med ganska liten grupp från allmänheten. Det är medelvärdet (medianen) av allmänhetens bedömningar som har denna märkliga egenskap: man har talat om "massans vishet". I vår fortsatta forskning kommer vi att ge oss in på andra områden där gruppens medelvärden kan vara lika effektiva som prognosinstrument. Bloggens läsare med intresse för sådan forskning uppmanas höra av sig till mig.

Referenser

Sjöberg, L. (2009). "Are all crowds equally wise? A comparison of political election forecasts by experts and the public." Journal of Forecasting 28(1): 1-18.
Klicka här.

Surowiecki, J. (2004). The Wisdom of Crowds: Why the Many Are Smarter Than the Few and How Collective Wisdom Shapes Business, Economies, Societies and Nations. New York, Doubleday.

Roliga citat

Dagens Nyheter: “I Sverige äter vi 90 000 ton skinka varje jul. Det är nästan 100 ton per medborgare per jul.”

Svenska Dagbladet: “Jag fann massor av unga svenskar som varit här i femtio år.”

Vänsterns avsky för ordning och kunskaper i skolan

Maria Wetterstrand mötte Jan Björklund i en TV-debatt för några veckor sedan. Ministern talade sig varm för kunskapsskolan och ett konstruktivt, ordnat arbetsklimat. Man undrar om någon kan vara emot det? Jo, sannerligen, det kan vänstern som ju ansvarar för den svenska flumskolan sedan många år. Vi fick höra från Wetterstrand att det fanns en motsättning mellan kunskaper och kreativitet, och den svenska skolan var tydligen enormt bra och bubblande av kreativitet tack vare bristen på kunskaper och ordning. Varifrån hade hon fått detta nonsens? Inte från forskning om kreativitet. Se referens nedan som framhåller just kunskaper och konstruktivt arbetsklimat som viktiga. Wetterstrand och övriga vänstern ser världen genom väldiga underliga glasögon och är på ljusårs avstånd från verkligheten, sunt förnuft och vetenskap. Det är så fanatiker fungerar.

Referens

Ma, H.-H. (2009). The effect size of variables associated with creativity: A meta-analysis. [doi:10.1080/10400410802633400]. Creativity Research Journal, 21(1), 30-42.