Det är bättre att fråga människor hur de tror att det kommer att gå i valt än vilket parti de tänker rösta på. Se forskning i den artikel som refereras nedan. Ett inslag i SvT:s Agenda för en tid sedan tog upp saken, se denna länk.Vadslagningsdata brukar ge en bra prognos, och inte bara av politiska val utan även av helt andra händelser, som Nobelpris och Oscarsvinnande filmer (Surowiecki, 2004). Vad beror det på? En till synes rimlig förklaring är att människor gör noggranna och genomtänkta prognoser om de satsar pengar på dem. Men forskningen stöder inte den förklaringen. Det verkar snarast vara så att när det gäller vissa typer av intressanta prognoser sitter många människor inne med en bit av sanningen. När man kombinerar deras prognoser (medianer) tar felen ut varandra. Enskilda personer kan ju göra helt felaktiga prognoser, men åt olika håll. [Önsketänkande spelar stor roll, se Sjöberg & Biel (1983)]. Det behöver inte alls vara "experter" som gör prognoserna. I min studie av valet 2006 var experterna sämre än en grupp från allmänheten, liksom opinionsundersökningar.
Det brittiska valet tycks ha visat på vadslagningens fördelar som prognos även om Tories inte orkade riktigt ända fram. Läget i Sverige idag stämmer hyfsat bra med det som vedslagarna tror på, nämligen en mycket liten skillnad mellan blocken, medan opinionsstudierna svänger dramatiskt. Vanliga expertprognoser har ju ända fram tills nu varit säkra på en rödgrön seger, med stöd i alla opinionsundersökningar sedan valet 2006 (med ett par undantag).
Referenser
Sjöberg, L. (2009). Are all crowds equally wise? A comparison of political election forecasts by experts and the public. Journal of Forecasting, 28(1), 1-18. Klicka här.
Sjöberg, L., & Biel, A. (1983). Mood and belief-value correlation. Acta Psychologica, 53(3), 253-270. Klicka här.
Surowiecki, J. (2004). The Wisdom of Crowds: Why the Many Are Smarter Than the Few and How Collective Wisdom Shapes Business, Economies, Societies and Nations. New York: Doubleday.
lördag 29 maj 2010
Valprognoser igen
Labels:
Politik,
Politisk psykologi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar