Betydelsen av humör och stämningsläge vid testning

Psykologer har av tradition betraktat personligheten som tämligen konstant (undantag finns), och så även personligheten som den mäts med alla dessa tester som blir allt vanligare och allt viktigare i arbetslivet. Men påverkas inte resultaten av det emotionella tillstånd som den testade befinner sig i? Den frågan har intresserat testkonstruktörer ganska litet, märkligt nog.

Bilden ovan visar ett exempel från testning i mycket skarpt läge. Den gäller sökande till Handelshögskolan i Stockholm som genomgick ett omfattande testprogram som avsåg att mäta personlighet i en mängd olika avseenden. Man kan lugnt utgår från att det för många av dem var en mycket viktig testsituation. Jag tog in inte bara vanliga testdata utan också bedömningar av stämningsläge (humör), se denna länk för en förklaring av vår metodik, som f ö har kommit till mycket stor användning. Bilden visar, som ett exempel bland många möjliga, på sambandet mellan stämningsläge vid testningens början och resultat: i detta fall hedonisk ton (glad - ledsen) och utåtvändhet. Som synes finns ett tydligt samband för både män och kvinnor, starkast för män. Ju mera nedstämd man var, desto mindre utåtvänd "personlighet". Både humör och utåtvändhet har korrigerats för skönmålning så den faktorn kan inte förklara sambandet.

Om man ska tolka ett testresultat är det viktigt att veta hur den testade kände sig. Det kan vara ett tillfälligt tillstånd som gör att hans eller hennes resultat på testet blir starkt missvisande. Detta gäller i synnerhet personlighetstest, och "skarpa lägen", dvs när mycket står på spel - och det är ju troligen fallet i de allra flesta fall. Tyvärr har ytterst få testkonstruktörer tänkt på den här viktiga felkällan...

Innovation - global konkurrens

IVA leder nu ett stort projekt, se denna länk, som syftar till att stödja utvecklingen och exploateringen av innovation inom svenskt företagande.I en värld som sjuder av initiativ och resurser är det lika modigt som svårt. Kina och Indien är långt komna och har personella och ekonomiska resurser långt utöver våra. USA har sedan länge utvecklat en kultur som är bra på att understödja elitforskning som sedan har kort väg till industriella tillämpningar. Vi släpar efter - akademierna har långt till det praktiska livet och forskarna lever i en meriteringskultur som inte premierar praktiskt arbete.

Vad som behövs är uppenbarligen att man satsar på kreativitet. Detta i sin tur förutsätter forskning om just sådana processer, och det närliggande fenomenet intresse. Både intresse och kreativitet är i viss mån försummade begrepp inom psykologin, det som kommit fram är dock viktigt och kan vidareutvecklas.

Jag har testat ca 1000 personer med testet Big Five Plus och delat in dem i 5 grupper utifrån kreativitet, en variabel som testet mäter. Relationen mellan kreativitet och förändringsvilja, liksom resultatorientering, framgår av bilden ovan (standardiserade värden). Det är starka samband det handlar om, i båda fallen, även om förändringsvilja har det starkaste sambandet med kreativitet. Utförlig information om testet finns här.

Jag menar att resultat av den här typen visar att de människor som ska åstadkomma de resultat och de förändringar som vårt samhälle så starkt behöver, ska vara kreativa. Det förvånade mig lite att den saken inte nämndes under det två timmar långa IVA-seminariet igår. Kanske beror det på att inga psykologer eller andra beteendevetare tycks ha engagerats i arbetet, och det är i så fall ett allvarligt misstag.

Hur ökar man intresset i arbetslivet, och hur tar man tillvara på och ökar ytterligare den kreativitet som finns hos människor överallt? Den finns ja, men för att den ska ha betydelse måste man vara villig att lyssna till självständiga och lite "fyrkantiga" människor. Fallstudier av stora framgångar som Losec tyder ju på det. Mina egna erfarenheter i yrkeslivet har visat att förslag, även bra sådana, tenderar att mottas med likgiltighet. Om inte ledningen brinner för att rycka upp verksamheten, och själv saknar kreativitet, är miljön ogästvänlig för nytänkande.

Forskningen om innovationer kan alltså sättas in på flera fronter. Det ska bli mycket spännande att se vilket resultatet kommer att bli av projektet.

Kvalitet hos testdata

Om man kan dra slutsatser från resultatet på ett personlighetstest beror på datas kvalitet. Det är ett stort problem vid testning att kvaliteten varierar från person till person. Somliga testade har haft alltför lågt engagemang i testningen eller missförstått uppgifterna på ett eller annat sätt. Då blir resultaten osäkra eller kanske helt oanvändbara. Det är därför enormt viktigt att mäta testmotivationen. I vår forskning har vi lyckats ta fram metodik för sådan mätning. Det är en bred ansats som löser problemet att mäta datakvalitet på nya sätt.

Hur mäter man då kvalitet? Det finns ett flertal aspekter att ta hänsyn till:


- Skönmålning, dvs taktiska svar som den testade gett för att ge en positiv bild av sig själv. Vi har två skalor för att mäta skönmålning.
- Differentiering, dvs spridning av svaren; motsatsen är att den testade personen har haft en tendens att svara med samma alternativ på alla testuppgifter
- Ja-sägartendens, dvs tendensen att instämma i testuppgifter oavsett deras innehåll
- Slumpmässiga svar, eller svar som tyder på att den testade uppfattat testuppgifterna på annat än det avsedda sättet
- Antal ej besvarade frågor

Alla dessa kvalitetsdimensioner mäter vi nu i testet Big Five Plus. Kvalitetsdimensionerna har en tendens att samvariera. De vägs samman till en övergripande bedömning av testdatas kvalitet för varje testad person. Detta förfarande ger ett mått på testmotivation, som är högt om den testade person noggrant besvarat alla eller nästan alla testuppgifter på ett sätt som tyder på att han eller hon förstått uppgifterna som avsett.

Information om testdatas kvalitet integreras i testrapporten för varje person. Om värdet på kvaliteten är lågt, t ex 3 eller mindre på den 9-gradiga stanineskalan som vi använder, finns anledning att behandla testresultaten mycket försiktigt eller inte alls ta hänsyn till dem, kanske att göra om testningen efter utredning av skälen till den låga kvaliteten.

Tolkningen av kvalitetsmåtten underlättas av att vi har omfattande normdata, ca 1000 testade personer; datas kvalitet och testmotivationen har beräknats för var och en.

Hos andra test förekommer några av de mått vi använder, oftast i enklare form. Det förekommer också att man mäter "ovanliga svar" som ett mått på kvalitet. Men ovanliga svar behöver inte betyda att testningen är av låg kvalitet. En person med ett extremvärde i en testvariabel måste ge ovanliga svar för att uttrycka detta värde.

För en sajt som ger mera information om testet Big Five Plus, klicka här.

Någon som inte är helt ärlig? Spelar det någon roll?

I dagens SvD, Näringsliv, har Linda Flood skrivit en intressant krönika som sammanfattar det senaste om att jobbsökande inte alltid är helt sanningsenliga som sina meriter. Det finns ju mycket som talar för att många bluffar, och detta speciellt när kampen om jobben är stenhård som den är nu. Men hur är det med psykologiska tester? Svaras det ärligt på dem? Märk att det är lättare att bluffa på ett test än i sin CV.

Till min förvåning såg jag i ett aktuellt nummer av tidningen Du och Jobbet att en företrädare för en ledande testförsäljare i Sverige säger att folk svarar uppriktigt och ärligt på test - detta skulle forskningen ha visat. Om de bluffar lite så är det tydligen också bra eftersom det visar "att de vet vad som krävs". Nonsens! Ett berg av forskning och praktisk erfarenhet visar att det är ett enormt problem att hantera att somliga inte svarar ärligt. Jag har utarbetat en metod för att korrigera för skönmålning på test. Denna metod gynnar de ärliga - ofta är det kvinnor som rankas långt efter manliga bluffmakare.

Bilden ovan visar resultatet av ett experiment där jag uppmanade en del personer att bluffa. Det blev en stor skillnad mot en grupp som svarade under vanliga instruktioner. Men se i figurens högra del att skillnaden försvann efter korrektion! Denna och andra studier har visat att jag kan eliminera 90-95% av effekten av skönmålning.

Effekterna av att korrigera kan vara mycket stora i vissa fall. Vill vi anställa bluffmakare? Jag skulle inte tro det.