Värdet av kognitiva (och andra) test

Sacket, Borneman och Conselly (2008) sammanfattat den kritiska diskussionen av kogntiva test (intelligenstest) och visar att den skjutit över målet; de gör det på grundval av mycket omfattande sammanställningar av empirisk forskning. Test har en god prediktionsförmåga till studie- och arbetsresultat, särskilt om man korrigerar för kända felkällor som begränsad variation och otillförlitliga kriterier av typ förmansbedömningar. Kogntiva test har förmågan att göra prognoser över en lång tidsperiod. Deras prognosförmåga beror inte på en bakomliggande variabel som socio-ekonomisk status - den har viss men ytterst begränsat inflytande och testens prognosförmåga kvarstår i stort sett efter korrekation för SES. Testträning kan ha viss effekt men den är ytterst begänsad, även om den kan vara betydande i enskilda fall. Det finns ingen evidens för att medlemmar av minoritetsgrupper skulle missgynnas av kognitiva test. Denna misstanke har gett upphov till ytterst omfattande forskning och den har inte fått något stöd. Den förväntade prestationsförmågan givet en viss nivå på ett test är inte högre för medlemmar av en minoritetsgrupp, snarare tvärtom. Ett vanligt mssuppfattning är att begåvning bara är viktig upp till en viss nivå. Det finns inget stöd i datat för den. Korrelationen mellan begåvning och arbetsprestation uppskattas till 0,47, på grundval av studier omfattande sammanlagt 300 000 personer. Inga andra prediktorer kommer i närheten av det värdet, när det gäller kärnuppgifter i en arbetsroll.

Däremot kan personlighetstest av typ Big 5 Plus bidra till att förbättra prognosen ytterligare, och de är bättre på att ge en prognos av sociala apsekter på beteende på jobbet ("citizenship behavior").


Referens

Sackett, P. R., Borneman, M. J., & Connelly, B. S. (2008). High stakes testing in higher education and employment: Appraising the evidence for validity and fairness. American Psychologist, 63(4), 215-227.