Debatten om evidensbaserad psykoterapi

I senaste numret av Psykologtidningen (nr 7/2008) finns intressant material om kravet på evidensbasering. Det sprider sig alltmer och det bekymrar professorerna Rold Sandell och Gudrun Olsson som intervjuas om saken. (Inga professorer med andra åsikter kommer till tals). Deras invändningar går bl a ut på att kravet på evidensbasering är "naturvetenskapligt". Det där är vid det här laget ett mycket gammalt argument. Kravet på kontrollerade studier än en fråga om logik, inte om naturvetenskap. Naturvetenskapåen använder logik, men allt som använder logik är inte naturvetenskap. Elementärt så det förslår. Problemet, som Sandell och Olsson helt förbigår, med subjektiv "evidens", av den typen att terapeuten själv "upplever att det fungerar", är att den sortens evidens kan fabriceras för VAD SOM HELST. Sockerpiller har effekter. KBT däremot, VET man leder till förbättringar för många patienter - och här finns det slutliga och definitiva kriteriet. Lidande människor har rätt att få hjälp, med metoder som har effekter som har vetenskapligt dokumenterats. En självklarhet? Inte alls. sandell och Olsson är exempel på det hårda motståndet mot evidensbasering. Det har sin grund i decennier av dominans för psykoanalys/psykodyanmik, och universiteten har negligerat sitt ansvar. Det är därför det är en skriande brist idag på terapeuter som kan ge effektiv hjälp. Men det är gott om terapeuter som inte kan det.