Da Vincicodens enorma framgång

Jag skrev ett inlägg för några dagar sedan om myternas betydelse för böcker läsvärde och tyckte mig se förklaringen till Stieg Larssons segertåg över världen. Ett annat intressant fall är da Vincikoden, ännu mycket större i termer av försäljningssiffror än Stieg larsson. (Harry Potter borde också diskuteras). Vad säljer Dan Browns bok?

Som deckare är den ordinär. Det finns tusentals bättre deckare. Det måste vara att den formulerar en konspirationsteori som gäller Jesus och kyrkan. Och en del superkändisar som da Vinci och tempelriddarna och deras mystiska öde. Brown kokar en soppa på halvsaningar om kristendomens tillkomst och senare historia - att det är rena fantasier och ibland lögner spelar minre roll för läsare som har ytliga eller obefintliga kunskaper om dessa ting. Och som aldrig trott de kunde innehålla något av intresse.

Brown konstruerar en myt på grundval av diverse andra skriverier i genren och lägger till en del egna fantasier. Men det är innehållet, inte den mytiska strukturen, som bär fram boken till enorma framgångar, samt originaliteten - för de många läsare som har små kunskaper om de ting den behandlar. Hans myt följer emellertid inte den gängse mystrukturen som t ex Stieg Larsson gör. Framgången bygger på något helt annat: kristendomens enorma ambivalens och ångestfyllda hållning till sexualiteten.Att påstå att Jesus hade sex med en kvinnlig lärjunge och fick barn med henne är den ultimata hädelsen. Det hela kläs i en pseudovetenskaplig dräkt och görs på så sätt troligt för okritiska och okunniga läsare. Det påstås på fullaste allvar av Brown att det som står i boken är sant. (Någon har sagt att detta var ett genialt drag, men det är förstås bara en gigantisk fräckhet). Allt detta säljer, och säljer som bekant enormt. Browns konspirationsteori torde bli en mänsklighetens följeslagare, liksom påståendet att amerikanerna aldrig landade på månen, för att ta ännu ett exempel bland många.