Superkapitalismen

Robert Reichs bok om “superkapitalismen” (Reich, R. B. (2007) Supercapitalism. The transformation of business, democracy, and everyday life. New York: Knopf) förklarar den aktuella ekonomiska utvecklingen med ny teknik (som ursprungligen byggde på försvarsforskning), nya transportmetoder, avregleringen och globaliseringen. Han kunde ha tillagt de politiska förändringar som öppnat upp marknaderna i Kina och Indien, och även Östeuropa. Det är en allt starkare konkurrens som driver företagen och de astronomiska direktörslönerna förklarar han med att vissa personer – ytterst få – har förmågan att leda företagen med framgång i detta klimat. Som konsumenter och aktieägare tjänar vi på utvecklingen även om vi som samhällsmedborgare beklagar den. Företagen får allt större politiskt inflytande vilket gör att det blir svårare och svårare att påverka den ekonomiska utvecklingen med demokratiska politiska medel.

Bokens budskap är intressant även om den inte riktigt passar in på svenska förhållanden. På det hela taget sitter vi dock i samma båt som alla andra. Men Reichs budskap är nog överförenklat. Företagens syfte är att tjäna pengar, naturligtvis, men besluten tas av styrelser och chefer som drivs också av andra motiv, t ex patriotiska eller egenintresse. Man tar vissa ekonomiska nackdelar för förtetaget helt medvetet, eller vanligare, man önsketänker bort nackdelarna. Reich tycks anse att ekonomiska aktörer är rationella, vilket ju är en ovanlig uppfattning numera. Ett annat exempel är tesen om de sällsynt kompetenta företagsledare som bör ha löner på 100-tals miljoner dollar per år. Ingen forskning har kunnat dokumentera att sådana människor finns. Men tron på att de finns förklarar förstås förhållandena. Psykologer har forskat en hel del om hur vi tillskriver orsaker till olika fenomen (attributionsforskning). Det är förstås frestande att förklara ett företags resultat med vad den högsta chefen gjort eller inte gjort och glömma de 1000-tals anställdas insatser. Lite märkligt att Reich svalt denna myt.

Märkligt är också att Reich bortser från krig och terrorism. Hur marknaderna fungerar beror också på dessa faktorer. Jag tror att hans överförenklingar beror på att han har ett ensidigt ekonomistiskt perspektiv. Det finns dock massor av människor som är ointresserade av pengar och i stället strävar efter helt andra saker, t ex religiösa värden. Man kan beklaga detta och finna det irrationellt men det är onekligen den värld som vi lever i och vill man förstå den på i grandiosa perspektiv som Reich arbetar efter är det nödvändigt att ta in också risker för krig och terrorism.