onsdag 26 december 2007

Hur kan man tjäna pengar på börsen?

När börsen går upp kraftigt och konsistent över viss tid är det ganska lätt att tjäna pengar, i annat fall mer eller mindre omöjligt. Men experter borde väl kunna tjäna mer än andra? Det är ju därför det finns en hel industri av rådgivare, väl betalda sådana dessutom. Experterna kan en massa om ekonomiska och finansiella fundamenta, det är sant. Men det leder inte till att de kan göra prognoser av hur kurserna för enskilda företag kommer att utvecklas. Det är nämligen mycket svårare än att göra en prognos av företagens ekonomiska framgång – och det är i sig svårt nog att göra. Vissa experter och/eller investerare lyckas emellertid. Är de kanske lyckosamma undantag som besitter en speciell förmåga eller har kommit på en vinnande strategi? Nej, forskningen visar att de torde röra sig om ren tur. Det finns alltid några som har tur i en stor grupp av personer, liksom någon alltid vinner högsta vinsten på ett lotteri. De framgångsrika experterna eller fonderna i en tidsperiod är medelmåttiga i nästa.

Rådgivare skiljer sig åt i optimism. Somliga tror nästan alltid det värsta, andra är tvärtom. Vem som får rätt beror på tillfälligheter. Pessimister fick rätt om börsåret 2007. Det är inget bevis för att de får rätt för nästa år. Men heller inget bevis för att de får fel. Ingen vet hur det kommer att gå. Även investerare varierar i optimism och önsketänkande.

Börskurserna reagerar inte i enlighet med finansiell teori. Goda nyheter får för svagt genomslag, dåliga för stort. Det skapas därigenom utrymme för att tjäna pengar på den bristande rationalitet som många uppvisar. Samtidigt måste man känna sig själv. Är jag en önsketänkare på börsen? Det går att testa den saken. Om du är på gott humör, fatta inga investeringsbeslut. Emotionerna driver gäck med ditt tänkande. Lite lagom nedstämdhet är bra för följden blir eftertänksamhet, djupare analyser och att man slipper den överdrivna optimism som följer av framgång.

Blivande experter har befunnits vara mera spelbenägna och ha i viss mån andra värderingar än ”folk i allmänhet” (Sjöberg & Engelberg, in press). Den som tillhör den senare gruppen borde vara medveten om det. Rena skräckscenarier har beskrivits av Ohlson i boken Ruinmakarna (Ohlson, 2002), där man kan se hur rådgivaren spelar bort investerarens pengar, och ger råd som helt saknar verklighetsförankring. Men boken kom 2002 just innan börsen började gå upp igen och alla kunde tjäna pengar under en tid, kanske är den därför bortglömd.

Taleb har skrivit en utmärkt bok om börsens psykologi (Taleb, 2005). En sammanställning av forskningen om förmågan att göra prognoser finns i en rapport av Andersson (Andersson, 2004). Törngren och Montgomery (Törngren & Montgomery, 2004) visar på experternas oförmåga att göra prognoser. En översikt av forskningen om beslut och bedömningar ges av Sjöberg (Sjöberg, 2007).

Allt som sagts ovan gäller dem som inte har och utnyttjar insiderinformation. Men det är en annan historia.


Referenser

Andersson, P. (2004). How well do financial experts perform? A review of empirical research on performance of analysts, day-traders, forecasters, fund managers, investors, and stockbrokers (No. EFI report 2004:9): Stockholm School of Economics.

Ohlson, L. (2002). Ruinmakarna. Stockholm: Brottsofferjouren.

Sjöberg, L. (2007). The distortion of beliefs in the face of uncertainty. International Journal of Management and Decision Making, 8, 1-29.

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (in press). Attitudes to economic risk taking, sensation seeking and values of business students specializing in finance. Journal of Behavioral Finance.

Taleb, N. N. (2005). Fooled by randomness. The hidden role of chance in life and in the markets. (2nd ed.). New York: Random House.

Törngren, B., & Montgomery, H. (2004). Worse than chance? Performance and confidence among professionals and laypeople in the stock market. Journal of Behavioral Finance, 5, 148-153.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag börjar fundera på om en börsnedgång kan liknas vid sörjandet av en bortgången anhörig. Det finns på något vis en genomsnittlig eller median-tid för hur lång tid man känner hopplöshet.

Vi kanske kan spåra detta till hjärnan tillsammans med ålder? Antagligen handler det ju om att bygga-om befintliga nervbanor till nya. De nervbanor som byggts upp har haft ett antal år på sig(uppgång) och behöver en viss tidsenhet på sig att ställas om.

När jag tänker efter så funderar jag om det verkligen kan liknas vid en bortgången anhörig... Det bör finnas andra bättre. Den tid man är riktigt förälskad kanske?

Att börsen skulle vara rationell är nog dock väldigt utesluten..

//olof[at]olf.se

Lennart Sjöberg sa...

Att förlora en massa pengar på börsen kan nog liknas vid andra förluster, kanske inte för alla men för några. Allt beror på vilken roll pengar spelar i ens personlighet. För några är det en djup och smärtsam upplevelse att förlora även små belopp. Modeller och teorier som antar att aktörerna på börsen är rationella har ingen chans alls att förklara eller predicera händelseförloppet, det är väl känt, men de kan användas för att göra akademisk karriär. "Vetenskaplighet" lockar en viss sorts forskare som föraktar oss som arbetar med att studera hur människor faktiskt beter sig.