Alliansens kommande "mirakel"

Ingen tror att Alliansen kan segla förbi Vänstern i det kommande valet. Men de kan ändå sitta kvar och regera i minoritet, som ju har varit det vanliga i Sverige. Det som krävs är att Sverigedemokraterna får fortsatt vågmästarställning, något som verkar ganska sannolikt. Enkelt, med andra ord. Four more years!

Moderaternas fall

Moderaternas nedgång och fall är inget mysterium. Reinfeldt har i centrala avseenden drivit en politik som gå tvärt emot moderata kärnvärden, som nerrustning av försvaret och extrem massinvandring. Hans uttalande om att Sverige aldrig har haft en kultur är avslöjande om hans världsbild och värderingar. (Där liknar han f ö Mona Sahlins berömda "Vi har bara vår töntiga midsommar"). Moderaternas ras i opinionen har säkert även andra förklaringar, som de tafatta och korrupta privatiseringarna och den bristande ledarförmågan. Hur denne man kommit att leda moderaterna är verkligen en gåta, och att han skulle kunna bli omvald osannolikt - om nu inte Sverigedemokraterna lyckas behålla sin vågmästarroll och trots allt föredrar alliansen framför vänstern - i och för sig ett möjligt scenario.

Mer önsketänkande om försvaret

Efter det att krisen i Ukraina bröt ut ville regeringen plötsligt visa sig "försvarsvänlig". Man la upp en strategi som skulle ge det intrycket men som i själva verket bara var kosmetisk, om ens det. Önsketänkandet fortsatte att blomma. Reinfeldt hade ju mött Putin, som flera gånger försäkrat honom om sin fredlighet. Så underligt alltsammans är. Det verkar som om Borg och Reinfeldt helt enkelt inte tycker om försvaret och militären, och därför blir försvaret det första stället där de vill skära ned på verksamheten när de behöver pengar till nya skattesänkningar, som de tror ska leda till ännu en valseger. Det är livsfarligt att låta sådana personer sitta i ledningen för landet.

Streetsmart=osmart

Uttrycket streetsmart tycks bli alltmera populärt i en del kretsar. Det nämns då som något positivt, något man beundrar. Jag har haft anledning att reflektera över det i samband med att jag blivit utsatt för bedrägligt beteende hos en fd samarbetspartner, som ofta använde det. Det är faktiskt avslöjande, förstår jag nu. Det visar personens värderingar i ett viktigt avseende. Får han en chans kommer han att försöka lura dig. Sedan är det en annan sak om det verkligen är så väldigt smart att vara streetsmart. Man kanske kan lura till sig en del pengar eller andra förmåner men man förlorar något mycket mera värdefullt, nämligen förtroende. Och den streetsmarta personen gräver sin egen grav i affärerna, eller vad det nu är för verksamhet han försöker bedriva. Reflektera därför över vad det innebär när någon talar med beundran om streetsmart.

"Det får du stå för"

I DN den 10 februari 2014 finns en intressant ledare om innebörden av uttrycket i rubriken. Hur många har stött på det? Det tycks sprida sig. När jag själv utsattes för det i ett för mig viktigt sammanhang, för några år sedan, blev jag förbryllad. Vad betyder det egentligen? Inget speciellt, annat än kanske "jag tänker inte diskutera med dig". Det är ju både fegt och oförskämt. Om en människa har synpunkter, och sammanhanget är viktigt för den personen, är det oartigt och fegt att svara på detta sätt. Men kanske har det börjat bli ett kryphål för dem som känner att de är i underläge i en sakfråga. Bra att vara beredd på att detta kan hända, och ha en strategi förberedd. Varför inte säga t ex "Visst står jag för mina åsikter, men du borde kunna förklara (eller försvara) dina, om du anser att du har rätt. Om du inte vill göra det utgår jag från att du inte har något försvar."

Reinfeldt vs Löfwen

Perris intervjuer med partiledarna i TV är intressanta, även om man kunde önska sig lite mindre av enbart "snälla frågor". Det är säkert oundvikligt att den intervjuade svarar mer eller mindre taktiskt. Trots detta kommer det fram information som upplevs som relevant för att ta ställning till deras politiska ledarskap.

När det gäller  ledarna för de två största partierna framstod Löfven som förnuftig, sansad och genuin. Han vann nog en hel del sympatier och förtroende. Han verkade också svara direkt ur hjärtat, man fick en känsla av hans engagemang och medkänsla. Reinfeldt gav som alltid ett intryck av i viss mån tillkämpat lugn, av att vara starkt kontrollerad och taktisk. Han verkade sluten, inte alls öppen för att tänka nytt eller medge misstag. Att han trots allt vunnit två val och kunnat sitta som statsminister i snart 8 år beror nog ganska mycket på att motståndarna gjort självmål. Det kan givetvis hända igen men verkar osannolikt.