I den briljanta kultur- och samhällstidskriften FILTER finns en lång och mycket intressant artikel om TV:s stjärnreporter Hannes Råstam. Med närmast maniskt intresse undersökte han fakta i flera mycket uppmärksammade rättsfall och fann slarv eller värre bakom domar för grova brott.Han belönades med fina priser och hans reportage tycks ha haft betydande effekter på rättsväsendet.
Dokumentärerena om "massmördaren" Thomas Quick kan fortfarande ses i TV:s arkriv,klicka här och här. Psykologer och en "minnesforskare", poliser och åklagare har gjort karriär på och skrivit lukrativa böcker om Quick. Råstam visar att alltsammans är myter, och de verkliga mördarna har gått fria.
fredag 1 juni 2012
Hannes Råstam och Thomas Quick
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
En fråga, som jag tyvärr måste lämna anonymt: Hur kommer det sig att SÅC kunnat hålla på som han har gjort utan offentlig granskning av ämnesföreträdarna inom psykologiämnet? Självsaneringsmekanismerna, som ju ska vara en inbyggd del av den idealt sett självkorrigerande vetenskapliga metoden, tycks inte ha fungerat alls.
Finns det inte anledning att ämnet genom sina företrädare tar någon slags ansvar att granska vetenskapligheten i SÅCs agerande som representant för den vetenskapligt förankrade psykologin?
Ställer frågan till dig då jag läst en del som du skrivit om saken tidigare.
Tja, jag har ju själv engagerat mig en hel del i kritik av vad jag ansett vara ovetenskapliga tillämpningar, men de flesta professorerna har nog inte tyckt att det var deras sak. Det är lite trist.
Jag vet några personer med insyn i ämnet som har kritserat SÅCs framfart offentligt och haft synpunkter på ovetenskaplighet mm. På rak arm kommer jag på dig, Astrid Holgersson, Nils Wiklund, Germund Hesslow och Rickard L Sjöberg.
Den sistnämnde skrev mot slutet om "den indirekta sanktion vi forskar genom vår tystnad bidragit till" i sin SvD-artikel om SÅCs agerande i TQ-fallet. Den tystnaden är som du nu skriver trist. Den är, tycker jag, också bekymmersam, då den fortsätter, trots att det nu måste ses som rätt väl belagt att SÅCs agerande ur vetenskaplig synvinkel lämnat en hel del att önska, för att då uttrycka det milt och litet försiktigt.
SÅC har nyligen poppat upp igen i massmedia, med kommentarer om skottdramat i USA och för att marknadsföra ny bok. Ämnet i övrigt tiger fortfarande. Så det ser ut som att han i stort eller smått kan komma att ställa till det igen, även om han nu på sin hemsida plockat bort informationen om sin medverkande i TQ-fallet.
Själv ser jag SÅC som ett symptom på ett ämne i kris. En väl dold kris dock. Man kan jämföra ned Uppsala universitets granskning av ELs forskning efter debatten kring hennes agerande. En sådan gjordes. Och det skulle nog behövas i det här fallet också, eftersom SÅCs agerande solkar av sig på ämnet i sin helhet, på Stockholmsinstitutionen och Stockholms universitet.
När forskningsfusk avslöjas blir reaktionerna inom akademin mycket kraftiga, eftersom forskningens trovärdighet hotas. Det gör den även i det här fallet. Själv är jag en perifer person som med sannolikhet skulle negligeras om jag gav luft åt mina farhågor offentligt.
Kan bara hoppas att den tystnad som ämnet visat upp kommer att brytas.
Tack för att du tog min fråga på allvar, trots att kag levererade den anonymt.
Skicka en kommentar