torsdag 30 april 2009

KBT och psykodynamisk terapi


I vårt land har det funnits, och finns ännu, en enorm övervikt för psykodynamiska teorier och behandlingsmetoder, bland psykologer och andra. Sent omsider har äntligen myndigheter och politiker insett hur snett det är. Kraven på evidens för behandlingseffekter leder till att man vill satsa på kognitiv beteendeterapi (KBT). Där finns en mycket omfattande forskningsbas som visar på positiva effekter av kostnadseffektiva behandlingsmetoder. Det som bromsar användningen av dem är att psykologerna inte följt med i utvecklingen, men de kommer säkert att göra det när de märker att kravet på effektiva behandlingsmetoder slår igenom. Andra grupper, som sjuksköterskor, kan också aktivera sig genom vidareutbildning och fylla luckan som uppstått på grund av psykologernas traditionalism.

Det här sker inte smärtfritt. Psykologerna och andra, som pskykiatriker med psykoanalytisk inriktning, kämpar hårt för att stoppa utvecklingen. Dels sägs det att kravet på evidens för behandlingseffekter är irrelevant (!), dels att det redan är uppfyllt för psykodynamikerna. Debatten har förts bl a i Psykologtidningen och Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Att psykodynamisk terapi ger fastställda positiva effekter påstås bevisat av en handfull amerikanska undersökningar. Det är emellertid högst osäkert om dessa resultat står sig i när det gäller psykodynamisk terapi i stort, och i vårt land. KBT:s effekter är däremot mycket väl etablerade.

För människor som behöver hjälp, t ex lider av depression eller ångesttillstånd, skapas hopp genom satsningen på KBT. I stället för långvariga psykodynamiska "psykoanalytiska" behandlingar med högst osäker effekt ska de kunna få snabb och effektiv hjälp. Det är trist att se hur traditionalister gör allt de kan för att stoppa den utvecklingen.

Freuds (bild ovan) teorier ligger bakom den psykoanalytiska terapin. Kritiken av dessa teorier är enormt omfattande, och en hel del av hans "bevis" har befunnits vara fabricerade. Han hade en historisk betydelse, men det är tveksamt hur positiv den egentligen varit. För patienter som inte fått den hjälp de så väl behövt har Freuds dominans inom behandlingen varit en katastrof.

4 kommentarer:

"the best way to predict the future is to invent it" sa...

Hej Lennart!

Problemet med den den entydiga tilltron till den forskning vi ser kring KBT/CBT/KT är den ideologiska och vetenskapsteoritiska blinda fläck som alltför sällan diskuteras på djupet. Förvisso ser vi en och annan pennfajt i psykologtidningar etc. Men de går sällan särskilt djupt.

Jag har full respekt för din akademiska meritlista och din forskningserfarenhet. Men utan en ideologisk kritisk blick gentemot den befintliga trendrörelse som råder inom psykololgiforsning, tendenser vi med eftertryck sett de senate 21 åren blir de psykologiskt akademiska argumenten lika uddlösa som de bonusdirektörers (lutade på ideologityngda nationalekonomi), aktörer som du själv kritiserar här ovan.

Med din omfattande meritlista vore det spännande att höra hur du själv resonerar om vart psykologin som veteksap är på väg? Självklart är den en högst mångfacetterad och spretid bukett idag men i vida hsistoriska termer bör varje psykolog vara refelterad även häröver, åtsminstone är det min egen uppfattning. Men nog ser väl ändå du risker med KBT tendensen även om den bär på möjligheter också.

Din kollga Torsen Husén skrev under 1990-talet en rad krönikor och psykologins historiska uteckling och påminde om vetenskapliga galenskaper likaväl som genisprång. Din kollega Gudmund Smith gör då och då nedslag med liknande reflektioner.

Jag vill på stå att det ÄR intressant att kritisk granska och kritisera psykodynamisk forskning utifrån de kritiska kriterier man kan hitta. På den punkten delar jag din uppfatning fullt ut. Det finns alldeles för mycket oreflekterad psykoterapi och behandling inom de olika fälten. Likaväl ÄR det intressant att kritiskt granska KBT CBT rörelsens tendenser i samhället.

Vill du svar skriv gärna en reflekion eller kommentar på min blogg samtidsanalys.blogspot.com eller e-post adress: samtidsanalys@gmail.com

För övrigt. Tack för en intressant och trevlig läsning på din blogg!
Mvh Samtidsanalys@gmail.com

Lennart Sjöberg sa...

Tack för intressanta synpunkter. Jag talar för KBT huvudsakligen av praktiska skäl: människor kan få hjälp. Den psykodynamiska psykologin har fått husera ostört i alla år utan att evidens har funnits för dess effektivitet.

Psykologin som disciplin utvecklas f n mer och mer mot biologi och neurovetenskap. Det är inte mitt område och jag håller mig till kognition och socialpsykologi. Där finns enormt mycket av intresse men, som sagt, på den teoretiska och experimentella sidan är det alltmera reduktionistiska ansatser som gäller.

Anonym sa...

Det är märkligt att man kan vara så fundamentalistiskt och inte kunna se att olika paradigmer kan komplettera varandral Jag känner flera KBT terapeuter som kombinerar psykodnamiskt förhållningssätt med KBT. Om de har en person som har utsatts för övergrepp i barndom så kan man inte i enlighet med den behavioristiskt och positivistiskt inriktande KBT-psykologin bara bortse från denna barndomsupplevelse och rikta allt framåt mot att förändra det koginitiva tänkandet.

Att se människans historia som oväsentlig löser inte problemen utan döljer dem.

Det är ren dårskap inget annat än en inskränkt naturvetenskaplig syn på människan som förnekar själva medvetandets existens. Så reduktionistisk är den renodlade KBT-psykologin. Och vad som är mest effektivt och vad som är " bäst" beror också på vad man väljer att mäta. Dessa paradigmer mäter inte samma sak, olika paradigmer har en tendens att producera sina egna data, som om det nu var en nyhet.

KBT är enkel att använda och ger enkla mätresultat,men reducerar medvetandet till en uppsättning elektriska och kemiska informationsignaler i enlighet med råttpsykologin. Det är trist att denna ideologi eller diskurs fått ett sådant inflytande att det tränger ut andra psykologier. I stället för att samarbeta uppträder dess företrädare som monolitiska monster med bara en sanning, en profet, en teori. Det är de patienter med komplexa problembilder som ytterst är förlorare på denna maktutövning.

Fil dr Urban Karlsson
Umeå universitet

Fil dr Urban Karlsson
Umeå Universitet

Anonym sa...

Tack Urban! Kunde inte ha sagt det bättre själv! Jag har provat på KBT, och det är effektivt, absolut! I rätt situation har jag bara positivt att säga om KBT. Men då jag nu hamnat i ett annat läge i livet, där både tidigare erfarenheter och omvälvande upplevelser spelar in, leds jag av psykvården in i samma typ av KBT-behandling som jag redan genomgått, vilket i mitt nuvarande läge nästan ökar stressen i mitt liv, då jag inte känner att jag får den hjälp jag behöver. KBT blir nästan som en religion, en lära som man inte kan eller "får" ifrågasätta, känns det som. Då jag med min terapeut försökt ta upp känsliga saker som kan ha påverkat mig genom livet, får jag ingen respons, utan leds bara tillbaka i "rätt" spår igen, och då jag ifrågasätter uteslutandet av känslobearbetning, blir svaret att det då kanske är bättre att söka sig till en annan behandlare. Detta har nu lett till att jag istället för att kunna börja bearbeta det jag sökt hjälp för sitter och bearbetar mötena med min terapeut!

Det låsta läge som nu råder måste brytas, och jag är helt övertygad om att det kommer att bli så. Att säga att det ena eller det andra skulle vara det allenarådande är som om en konstnär skulle hävda att det inte går att använda rött och lila i samma målning. Som utomstående betraktare framstår det rentav som ett barnsligt beteende, när man inte släpper in nytänkande, utan stänger dörrar istället för att öppna för nya och effektivare behandlingsmöjligheter.

(Med reservation för att det faktikst även hos KBT-terapeuter finns de som har en viss inkännande och lyssnande förmåga!)