Betyg - tillbaka till ruta 1

Den nya betygsskala som nu föreslås har 5 godkända steg och 2 icke godkända. Känns det igen, någon? När jag gick i skolan var det A, a, AB, Ba och B som var godkända. BC och C var icke godkända. Andra bokstavsbeteckningar nu, men samma idé. Politikerna verkar gå i cirklar. Mellan det nuvarande förslaget och det tidigare, stabila systemet ligger decennier av politiskt reformiver och inkompetens.

Det började med att psykologer och pedagoger fann att olika lärare tillämpade betygssystemet på olika sätt. Somliga var mer krävande än andra och satte i genomsnitt lägre betyg. Detta gällde även om man kontrollerade för elevernas kunskaper, tyvärr. I stället infördes de relativa betygen. Men då fick man i stället andra negativa effekter. Lärarna vågade inte i tillräcklig grad avvika från den rekommenderade fördelningen av betyg. (Min dotter berättade en gång att en lärare sagt "Nästa termin blir det en femma ledig i matte för då flyttar Johan"). Konsekvenserna av de relativa betygen blev med tiden uppenbara också för politikerna och man började trixa med andra system, oftast med så få steg som möjligt. Det ledde, som man kunnat vänta sig, till krav på större differentiering. Och så till slut är vi tillbaka på ruta 1: 7 nivåer. Har vi lärt något av 50 års experimenterande?

För mycket reformer av skolan, för kort tid att lära något och kanske också för lite vilja att systematiskt utvärdera. Tänk på 1969 års forskarutbildningsreform. Det tog nästan 30 år innan den utvärderades och då fann man att den inte alls gett de förväntade effekterna på studietiden. Utbildningspolitiken behöver grundas på realistisk verklighetsuppfattning och systematiska utvärderingar efter kortare tid än 30 år, inte på drömmares "visioner".