Eget och andras beteende

En klassiker inom socialpsykologin är tesen om det fundamentala attributionsfelet (Jones & Nisbett, 1970-71). Omfattande forskning har visat att vi tenderar att förklara det egna beteendet som en anpassning till omständigheterna, medan andras beteende ses som ett uttryck för deras mer eller mindre permanenta personlighetsdrag. I veckans nummer av Science sammanfattas denna forskning av Emily Pronin (Pronin, 2008) i en utmärkt artikel. Attributionsfelet anses bero på att vi har tillgång till olika sorters information för egen del och för andra. För egen del har vi tillgång till tankar och känslor men för andra är det beteendet som vi kan observera. Det leder till en mängd konsekvenser, bl a till svårigheter att kommunicera våra avsikter. Det är ju beteendet som andra kan se och har som grund för sina slutsatser om oss, inte våra känslor och avsikter. Vi är också tämligen omedvetna om många av de faktorer som påverkar oss starkt, t ex konformitet. Vi frestas att tro att vi är objektiva och realistiska medan vi i själva verket är önsketänkare – subjektivismen förlägger vi till andra. Andra kan göra fel och ta risker – inte vi. En intressant fråga är om kunskap om denna starka och allmänmänskliga tendens kan minska dess betydelse. Kan vi t ex lära oss att kommunicera bättre genom tala mera om våra känslor och om vad vi syftar till? En hake med detta är att det trots allt kan vara en bra idé att se mera till resultat i beteendet än till vackra föresatser. En annan hake är att det kan ta emot att lämna ut sig själv på det sättet. En tredje är att det skulle verka självupptaget och tråka ut lyssnarna, som säkert är mera intresserade av sina egna känslor än av mina, självupptagna som de är.

Referenser
Jones, E. E., & Nisbett, R. E. (1970-71). The actor and the observer: divergent perceptions of the cause of behavior. In E. E. Jones, D. Kanouse, H. H. Kelley, R. E. Nisbett, S. Valins & B. Weiner (Eds.), Attribution: Perceiving the causes of behavior. Morristown, NJ: General Learning Press.
Pronin, E. (2008). How we see others and how we see ourselves. Science, 320(30 May), 1177-1180.

Värdet av kognitiva (och andra) test

Sacket, Borneman och Conselly (2008) sammanfattat den kritiska diskussionen av kogntiva test (intelligenstest) och visar att den skjutit över målet; de gör det på grundval av mycket omfattande sammanställningar av empirisk forskning. Test har en god prediktionsförmåga till studie- och arbetsresultat, särskilt om man korrigerar för kända felkällor som begränsad variation och otillförlitliga kriterier av typ förmansbedömningar. Kogntiva test har förmågan att göra prognoser över en lång tidsperiod. Deras prognosförmåga beror inte på en bakomliggande variabel som socio-ekonomisk status - den har viss men ytterst begränsat inflytande och testens prognosförmåga kvarstår i stort sett efter korrekation för SES. Testträning kan ha viss effekt men den är ytterst begänsad, även om den kan vara betydande i enskilda fall. Det finns ingen evidens för att medlemmar av minoritetsgrupper skulle missgynnas av kognitiva test. Denna misstanke har gett upphov till ytterst omfattande forskning och den har inte fått något stöd. Den förväntade prestationsförmågan givet en viss nivå på ett test är inte högre för medlemmar av en minoritetsgrupp, snarare tvärtom. Ett vanligt mssuppfattning är att begåvning bara är viktig upp till en viss nivå. Det finns inget stöd i datat för den. Korrelationen mellan begåvning och arbetsprestation uppskattas till 0,47, på grundval av studier omfattande sammanlagt 300 000 personer. Inga andra prediktorer kommer i närheten av det värdet, när det gäller kärnuppgifter i en arbetsroll.

Däremot kan personlighetstest av typ Big 5 Plus bidra till att förbättra prognosen ytterligare, och de är bättre på att ge en prognos av sociala apsekter på beteende på jobbet ("citizenship behavior").


Referens

Sackett, P. R., Borneman, M. J., & Connelly, B. S. (2008). High stakes testing in higher education and employment: Appraising the evidence for validity and fairness. American Psychologist, 63(4), 215-227.

Svårt att få idéer?

Malcolm Gladwell har en intressant artikel i ett nyligt nummer av The New Yorker.Han visar med flera exempel hur nyskapande idéer ofta uppkommit ungefär samtidigt hos flera personer. "Den som letar ska finna" är ett tema han driver, bl a med exempel från forskning om dinosaurier. Företaget Intellectual Ventures satsar målmedvetet på idégenerering. Framstående forskare från olika discipliner brainstormar och lyckas ofta hitta sätt att ge oväntade och nya vinklingar på varandras problem - resultatet blir patent som exploateras ekonomiskt.

En bok som kraftfullt för fram liknande tankar kom för ett par år sedan (Sawyer, 2006). Den är ovanligt läsvärd, inte så packad med experimentanalyser som många psykologiska texter om kreativitet.

Se http://www.intellectualventures.com/, hemsida för Intellectual Ventures. Jag undrar om det finns svenska finansiärer som också har förstått att det finns mycket pengar att tjäna på innovativ användning av avancerad vetenskaplig kunskap och kreativitet? Idéer kan skapas - man behöver inte sitta och vänta på att de ska trilla ner från skyn.


Referenser
Gladwell, M. (2008). In the air: Whos says big ideas are rare? The New Yorker(May 12), 50-60.

Sawyer, R. K. (2006). Explaining creativity. The science of human innovation. New York: Oxford University Press.

Kärnkraftssäkerhet

Grovt kriminella får arbeta vid kärnkraftverk i Sverige, fick vi veta i veckan. Det är omsorg om deras ”integritet” som går i första hand, säkerheten för allmänheten och övriga anställda är mindre intressant. Kanske är detta en konsekvens av tidigare lagstiftning, men den nuvarande justitieministern tycks inte vara bekymrad.

Frågan om kriminella anställda vid kärnkraftverk ska tydligen dras i den berömda långbänken. Kanske kommer något att göras, kanske inte. Och hur ser det ut idag? Den kriminelle vid verket i Oskarshamn upptäcktes av en ren slump.

Det är ytterst märkligt att man hanterar säkerhetsfrågor med sådan nonchalans på högsta politiska nivå. Omsorg om enskilda brottslingars integritet tycks vara viktigare än kärnkraftverkens säkerhet.

Hur ser det ut i andra länder? Här är ett par exempel:

I USA gäller:

“The NRC (Nuclear Regulatory Commission) requires all nuclear power plants to maintain an access authorization program. The purpose is to ensure that each person granted unescorted access to the facility is trustworthy and reliable and does not pose a threat to plant operations.

New nuclear plant employees or contractor employees must pass several tests and background checks before they are allowed unescorted access to protected areas, such as the reactor building.

The NRC requires companies that operate nuclear power plants to have a fitness-for-duty program for all personnel with unescorted access to vital areas of the plant. The NRC requires companies to conduct random drug and alcohol testing on their employees. At least half of all employees are tested annually.”

I Kanada talas om “Enhanced security screening of employees and contractors involving background, police and security checks”.

Rättvisans neuropsykologi

I dagens nummer av Science finns ett intressant arbete av Hsu, Anen och Quartz. Fördelningsrättvisa tycks enligt deras data ha en neurologisk bas, och vara grunddad i emotionella reaktioner snarare än rationella överväganden. Visserligen är det ett litet material de bygger på, och en enkel spelparadigm, men resultaten är onekligen intressanta och stämmer väl med annan forskning. Emotionella reaktioner börjar framstå som en allt viktigare aspekt på attityder och värderingar. I min egen forskning finner jag att det är de egna känslorna och tankarna som är den viktigaste grunden för en attityd. Det som uppfattas som en integrerad del av den egna personen är grunden till att vi vill handla på ett visst sätt och har vissa preferenser - vi accepterar inte argument som leder till en annan slutsats på "rationell" grund. Detta är resultat som har betydelse för att förstå politisk psykologi, och mycket annat.

Referens
Hsu, M., Anen, C., & Quartz, S. R. (2008). The right and the good: Distributive justice and neural encoding of equity and efficiency. Science, 320(23 May), 1092-1095.

Organisationsutveckling - evidens

Evidensbaserad management bygger på den kraftfulla idén att man ska använda sig av metoder som har forskningsstöd och som har visat sig fungera i praktiken, i systematiska vetenskapliga studier. Långtifrån alla metoder inom t ex management of organisationsutveckling har ett sådant stöd. Vetenskapsteoretisk förvirring är vanlig och har hindrat utecklingen i vårt land. Ett mycket intressant positivt exempel är ProMES, som bygger på motivationspsykologi och tillämpad socialpsykologi. Idéerna är enkla och bygger på väl strukturerad feedback som ledande princip. Omfattande erfarenheter finns och har nu dokumenterats i en meta-analys av Pritchard et al. (2008). Investors in People (IiP) är ett alternativt system som bygger på liknande idéer. I båda fallen har mycket stora och bestående positiva effekter dokumenterats, inte minst ekonomiska sådana.

Mera om svenska ProMES på denna länk: http://www.promes.se/hem.aspx. För svenska Investors in People, se http://www.iipse.com/index.htm

Referens

Pritchard, R. D., Harrell, M. M., DiazGranados, D., & Guzman, M. J. (2008). The productivity measurement and enhancement system: A meta-analysis. Journal of Applied Psychology, 93(3), 540-567.

Prediktion

I många situationer kan man få en bra prognos genom att aggregera ett antal oberoende bedömares val. Observera att de ska vara oberoende! (I Delfimetoden gör man tvärtom vilket torde vara mycket sämre). I senaste numret av Science pläderar ett antal ledande ekonomer, några Nobelpristagare, för att man ska tillåta prediktionsmarknader, dvs en sorts vadhållning, om intressanta händelser, t ex presidentval. De presenterar slående resultat från prognoser av ett antal presidentval i USA. Prediktionsmarknaden kom mycket nära slutresultatet, och blev bättre ju närmare i tiden som bedömningarna gjordes. Det gällde också opinionsundersökningar, men prediktionsmarknaden var hela tiden bättre. Observera att detta gällde trots att de som deltog i marknaden ingalunda var ett representativt stickprov av populationen. (Troligen blir opinionsundersökningar sämre på grund av metodproblem som bortfall och ovilja att svara ärligt).

Idén med en prediktionsmarknad bygger på att folk kan tjäna pengar på att göra rätt prognos. Detta är emellertid inte nödvändigt. I min undersökning av prognoser av det svenska riksdagsvalet 2006 fanns inga ekonomiska belöningar för dem som gissade rätt. Ändå blev resultaten helt jämförbara med de amerikanska: folk i allmänhet gjorde en bra prognos, och den var bättre än opinionsundersökningar dagen före valet, och bättre än valu-undersökningen som gjordes när folk lämnade vallokalerna efter valet. Det kan vara intressant att också notera att jag byggde på en ganska liten grupp av svarande, varför kostnaderna för den här typen av prognos - som alltså kan förväntas vara bättre än en dyrbar opinionsundersökning - är mycket små. Tilläggas kan att folk i allmänhet gjorde bättre prognoser än experter. Min artikel är under publicering, se nedan, men den som är intresserad kan få ett förhansdsex - skriv ett mail i så fall.

Referenser

Arrow, K. J., Forsythe, R., Gorham, M., Hahn, R., Hanson, R., Ledyard, J. O., et al. (2008). The promise of prediction markets. Science, 320, 877-878.

Sjöberg, L. (in press). Are all crowds equally wise? A comparison of political election forecasts by experts and the public. Journal of Forecasting.

Debatten om evidensbaserad psykoterapi

I senaste numret av Psykologtidningen (nr 7/2008) finns intressant material om kravet på evidensbasering. Det sprider sig alltmer och det bekymrar professorerna Rold Sandell och Gudrun Olsson som intervjuas om saken. (Inga professorer med andra åsikter kommer till tals). Deras invändningar går bl a ut på att kravet på evidensbasering är "naturvetenskapligt". Det där är vid det här laget ett mycket gammalt argument. Kravet på kontrollerade studier än en fråga om logik, inte om naturvetenskap. Naturvetenskapåen använder logik, men allt som använder logik är inte naturvetenskap. Elementärt så det förslår. Problemet, som Sandell och Olsson helt förbigår, med subjektiv "evidens", av den typen att terapeuten själv "upplever att det fungerar", är att den sortens evidens kan fabriceras för VAD SOM HELST. Sockerpiller har effekter. KBT däremot, VET man leder till förbättringar för många patienter - och här finns det slutliga och definitiva kriteriet. Lidande människor har rätt att få hjälp, med metoder som har effekter som har vetenskapligt dokumenterats. En självklarhet? Inte alls. sandell och Olsson är exempel på det hårda motståndet mot evidensbasering. Det har sin grund i decennier av dominans för psykoanalys/psykodyanmik, och universiteten har negligerat sitt ansvar. Det är därför det är en skriande brist idag på terapeuter som kan ge effektiv hjälp. Men det är gott om terapeuter som inte kan det.

Specifika eller allmänna effekter av psykoterapi

Psykoterapi i Sverige har dominerats av psykodynamiska modeller, som ytterst bygger på psykoanalytiska teorier. Dessa teorier har ytterst svagt stöd i modern forskning, och Freuds påståenden har i många fall visat sig varar utan verklighetskontakt. Inte desto mindre rullar de psykodynamiska tillämpningarna vidare, troligen beroende på att det finns en hel subkultur med stora ekonomiska intressen av att fortsätta på den inslagna vägen. Den internationella forskningen om psykoterapieffekter har emellertid livaktig och visar på stora positiva effekter, ekonomiskt kostnadseffektiva, av kognitiv bettendeterapi (KBT). Landstingen kan inte annat än tacka och ta emot.

Mot KBT brukar hävdas ett stor antal argument av psykodynamikerna, som har mycket svårt att tänka om. Ett ska nämnas här: att det finns allmänna positiva effekter av psykoterapi, ungefär lika oavsett vilken form av terapi det är. Det är sant. Det är välkänt från medicinen att det ofta finns stora placebo- eller suggestionseffekter. Men inga läkare skulle nöja sig med att behandla enbart med sockerpiller, trots detta välkända faktum (hoppas jag). Påståendet om att alla former av psykoterapi är ungefär lika bra bygger på stora sammanställningar av forskning (meta-analyser) där många terapiformer och många beteendestörningar undersöks. Går man in i detaljer blir bilden en annan. Ett exempel: Siev och Chambless (2007) visade i en meta-analys att kogntiv terapi har specifik fördel i behandling av panikattacker, men inte för generell ångest, jämfört med avslappningsterapi. Debatten bör handla om specifika problemtyper och specifika behandlingar, och inte om de mera oinformativa sammaställningarna som greppar på en gång över ett brett spektrum av störningar och behandlingsformer. Då kan man få fram den kunskap som landstingen behöver för att veta hur de ska använda sina knappa resurser för att ge bästa möjliga hjälp till lidande människor. Hur många har råd att privat betala 900 kronor i timmen för att få den effektiva hjälp som KBT-terapeuter kan erbjuda?


Referens
Siev, J., & Chambless, D. L. (2007). Specificity of treatment effects: Cognitive therapy and relaxation for generalized anxiety and panic disorders. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 75(4), 513-522.

De negativa emotionernas dominans

Det finns mycket som stödjer tesen att negativa emotioner och riskupplevelse dominerar över den positiva sidan. Media skriver om risker, men sällan om chanser. Kanske finns det grundlägga skäl till detta i utvecklingen av människan och anpassningen till en farlig miljö. När vi studerade sambandet mellan förväntningar och emotioner fann vi att det var lätt att definiera negativa situationer, eller situationer med stora negativa komponenter och hot, men svårt att hitta exempel som var entydigt positiva. Vi kunde lätta hitta negativa scenarier även med sådant som bröllop och julfester, eller spännande resoer till exotiska platser. Den forskningen finns sammanfattad i referensen till vårt arbete nedan. Vaish et al. ger nu en ny belysning av problemet med det negativas dominans i ett utvecklingspsykologiskt perspektiv - intressant för många och inte minst för riskforskare.


Referenser

Sjöberg, L. (1989). Mood and expectation. In A. F. Bennett & K. M. McConkey (Eds.), Cognition in individual and social contexts (pp. 337-348). Amsterdam: Elsevier.
http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/File0019.PDF

Vaish, A., Grossmann, T., & Woodward, A. (2008). Not all emotions are created equal: The negativity bias in social-emotional development. Psychological Bulletin, 134(3), 383-403.

Mångkulturella miljöer och kreativitet

Variation i miljön är positiv för att skapa nya kreativa idéer. Det är lätt att förstå att det är på det sättet eftersom kreativa idéer uppkommer genom associationer mellan det nya och vad man redan kan och vet. Kreativitet handlar om att skapa nya kombinationer som på ett radikalt sätt bryter med de invanda tankesätten. En viktig form av variation i den sociala miljön är variationen mellan människors kulturella bakgrunder. Tyvärr kan det gå snett om man inte kan eller vill förstå varandra och fördomar kan utvecklas, i stället för tolerans och intresse. Men om man är öppen för det mångkulturela som en möjlighet och inte som ett hot kan resultatet bli radikalt ökad kreativitet. Se nedanstående intressanta artikel av Leung et al.

Referens
Leung, A. K.-y., Maddux, W. W., Galinsky, A. D., & Chiu, C.-y. (2008). Multicultural experience enhances creativity: The when and how. American Psychologist, 63(3), 169-181.

Bortträngning

Bortträngning är ett centralt begrepp i psykoanalysen, en försvarsmekanism, sägs det, som håller borta ångestladdat innehåll från medvetandet. Bortträngningen sker enligt teorin omedvetet och kan ha stora, negativa, effekter: den kan leda till neuroser och en förvrängd verklighetsbild som i sin tur är orsak till misanpassning. Denna teoretiska analys av Freud har penetrerat mycket av tillämpad psykologi och även "common sense" i vår tid; antalet filmer och romaner som utnyttjar begreppet i den psykoanalytiska meningen är mycket stort. Hitchcock ger goda exempel. Den vetenskapliga debatten om psykoanalysen och den besläktade psykodynamiska psykologin är emellertid intensiv, och många av Freuds och hans efterföljares teser har i modern forskning visat sig ohållbara. Ett av de begrepp som inte håller för en noggrann empirisk granskning är bortträngning. En aktuell översikt av Rofé summerar forskningsläget.

Trauma trängs inte bort, man minns det normalt bättre än andra händelser. Glömska av trauma förekommer men tycks styras av medveten önskan att glömma, inte av en omedveten "försvarsmekanism". Förvrängd verklighetsuppfattning är ofta positiv - att se verkligheten som den är förknippas icke sällan med depression. Det omedvetna är en realitet med inte av det slag Freud postulerade. Det är en enklare och mera primitiv process. Neuros har inte kunnat knytas till bortträngning. Psykoanalytisk/psykodynamisk terapi har möjligen positiva effekter (men sällan bättre än placebo eller sockerpiller), dessa har dock inte kunnat relateras till att bortträngda minnen återkallats i terapin. Bortträngda minnen av trauma har varit centrala i debatten om sexuella övergrepp, men de kan inte vetenskapligt beläggas. De borde därför inte ges juridisk eller administrativ betydelse, om man inte har annan och oberoende evidens för övergrepp.

Referens

Rofé, Y. (2008). Does repression exist? Memory, pathogenic, unconscious and clinical evidence. Review of General Psychology, 12(1), 63-85.

Teater och opera - för publiken eller för institutionerna?

Stockholm lär vara världens teatertätaste stad. Det är bra, många av småteatrarna ger spännande, stimulerande och intressanta pjäser. Jämfört med Dramaten och Stadsteaterna är de mera inriktade på att ge publiken positiva upplevelser. Institutionerna, som lever högt på anslag och kan negligera publiken, de är inte särskilt intresserade av den, är kanaler för elitistisk finkultur och mer eller mindre krampaktiga försök att vara originella och politiskt korrekta. Strindberg och andra klassiker ska omtolkas för "vår tid". Nyligen slaktade Dramaten Strindbergs drömspel och la till "rappare" etc. Varför inte skriva om hans böcker också? Operan (den kungliga alltså) anfäktas av liknande attityder. Älvornas dans i Glucks Orfeus utförs delvis av storvuxna män i tyllkjolar - för att ställa in sig hos queerkulturen? Resultatet är sammanbrott för denna höjdpunkt i Glucks opera. Den som sett en live-föreställning på någon av de digitala biograferna som visar Metropolitan-operan i all sin glans inser genast skillnaden mellan världsstjärnor och provinsiell självgodhet. Att gå på Metropolitan i Kallhäll eller Spånga kostar dessutom mycket mindre än att köpa en biljett på Stockholmsoperan.

http://www.teaterlistan.se/ ger information om utbudet av gratisbiljetter (eller starkt rabatterade biljetter) i Stockholm och Göteborg. Det är tänkvärt att den bara har 7500 prenumeranter av de ca 2 miljoner som bor i dessa städer med förorter. Digitala biograferna finns över hela landet och man kan informera sig om Metropolitian på http://www.fhp.nu/frameset.asp?id=3641

Hur man får idéer

Idéer är det som driver all verksamhet framåt, och ju originellare de är desto större kan effekten bli, även om originalitet alls inte är en garanti för positiva effekter. Alla kan få bra idéer!!!. För psykologisk forskning har jag diskuterat vad som är bra och mindre bra idéer i referensen nedan. Men frågeställningen är mera generell än så.

Ett enkelt knep när man kört fast är att associera fritt till t ex ett slumpvis valt ord. Det fungerar ofta. Ännu bättre är att styra associationerna i en viss riktning genom att tänka efter: vilka lyckade exempel finns på det jag vill åstadkomma? Tänk på några sådana exempel. Försök hitta exempel som är så olika som möjligt. Har de något gemensamt? Styr dina associationer i den riktningen. Det kan ta en stund, kanske flera dagar innan lösningen kommer. Kanske kommer den i en dröm om du tänker på ditt problem och den riktning du styr dina associationer innan du somnar. Eller du har den klar för dig just när du vaknar upp, eller står i duschen.

Mångra spännande idéer inom de mest skilda områden samlas på http://www.globalideasbank.org/site/home/

Guidning av associationer beskrivs som en teknik för författare på denna länk
http://johnideas.blogspot.com/2005/04/directed-association-type-of-free.html

Var de här råden till nytta? Skriv gärna en rad till mig i så fall, lennartsjoberg@gmail.com

Referens

Sjöberg, L. (2003). Good and not-so-good ideas in psychological research. A tutorial in idea assessment and generation. VEST: Journal for Science and Technology Studies, 16, 33-68.
http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/sjoberg%20korrektur%2018%20aug%202003.pdf

Kan sexualförbrytare behandlas?

Det finns ganska omfattande internationell forskning om behandling av sexualförbrytare. Statistiken ger andledning till pessimism, men vilken slutsats som dras beror förstås på vilken typ av behandling som tillämpas. I vårt land har man traditionellt haft stor tilltro till olika former av "psykodynamisk" terapi, men inom detta område liksom andra har den ingen eller obetydlig effekt, förutom att den är mycket dyrbar och kräver lång tid. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har däremot lovande effekter; även medicinska behandlingar kan minska återfallsbenägenheten. Referensen nedan ger en aktuell översikt av området. Återfallen tycks kunna minskas med ca 40 %. Kravet på evidensbasering av behandlingen är en självklarhet när det handlar om så stora risker som det är fråga om i fallet med sexuella övergrepp.

Referens

Schmucker, M., & Lösel, F. (2008). Does sexual offender treatment work? A systematic review of outcome evaluations. Psicothema, 20(1), 10-19.