söndag 14 mars 2010

Passiv aggression - en aspekt på personlighetens "mörka sida"

Passiv aggression handlar kort uttryckt om personer som saboterar en verksamhet genom bristande lojalitet, dold fientlighet och ovilja att samarbeta. Detta sker ofta helt eller delvis omedvetet. Det är en klinisk diagnos men dimensionen varierar troligen steglöst i populationen, och subkliniska varianter kan mycket väl förekomma utan att vara extremt utpräglade och uppenbara för alla. Diagnosen krävde enligt DSM-III-R att minst 5 av följande 9 beteenden förekom hos en person: skjuter upp arbetsuppgifter, motsätter sig uppgifter som han eller hon inte vill utföra, arbetar ineffektivt med sådana uppgifter, klagar oresonligt på krav, ”glömmer” åtaganden och skyldigheter, tror sig göra ett mycket bättre jobb än vad andra anser, tar inte emot förslag från andra på ett konstruktivt sätt, gör inte sin del av jobbet och kritiserar chefer på ett oskäligt och omotiverat sätt. I DSM-IV har denna personlighetsstörning satts på en ”observationslista” i avvaktan på fortsatt forskning.

Passiv aggression är troligen vanlig och kan ha stora negativa konsekvenser. Många har träffat på den i arbetslivet. Murphy och Oberlin [7] skriver:

”In the workplace, hidden anger is not merely annoying; it can have long-lasting, even deadly consequences. In can cost millions – sometimes billions – in dollars of lost contracts, reduced efficiency, and even worker safety in some settings”. (Sid. 36).

I litteraturen har beskrivits ett syndrom som består av undvikande, försenade eller inte alls utförda arbetsuppgifter, bristande lojalitet, hyperkritisk men dold inställning till chefer, irriterbarhet, missnöje med den egna personen och sociala anpassningsproblem. Millon [6] inkluderade negativism, och formulerade dimensionen på följande sätt:

8A - Negativistic (Passive-Aggressive)
8A.1 - Temperamentally Irritable
8A.2 - Expressively Resentful
8A.3 - Discontented Self-Image

Syndromet mäts även i Hogans “Development survey” [2]. Men varken Millon eller Hogan täcker in alla aspekter. Enligt en utmärkt sammanställning i Wikipedia ingår följande komponenter i passiv aggression:
• Ambiguity
• Avoiding responsibility by claiming forgetfulness
• Blaming others
• Chronic lateness and forgetfulness
• Complaining
• Does not express hostility or anger openly
• Fear of competition
• Fear of dependency
• Fear of intimacy
• Fears authority
• Fosters chaos
• Intentional inefficiency
• Making excuses and lying
• Obstructionism
• Procrastination
• Resentment
• Resists suggestions from others
• Sarcasm
• Sullenness
Detta är mycket allvarliga problembeteenden som torde vara ganska vanliga i arbetslivet [1; 5; 8; 11].

Personer som ligger högt i passiv aggressivitet gör inga bra arbetsinsatser men det kan vara svårt att upptäcka dem i tid eftersom de kan vara charmerande och lova guld och gröna skogar. Det handlar om allvarlig dysfunktion, som inte förväntas hos en person som i övrigt har goda egenskaper och det tar sin tid innan omgivningen inser att det som tycktes vara tillfälliga misstag ingår i ett bestående mönster. Terapi kan hjälpa, men för det finns naturligtvis ingen garanti [4]. En del bra idéer om hur man kan handskas med passiv aggression finns på http://www.coping.org/anger/passive.htm.

I min egen forskning har jag prövat ett 30-tal testuppgifter för att mäta passiv aggression. Faktoranalys gav 4 korrelerade faktorer:

– Allmän social dysfunktion
– Avvisande av auktoriteter
– Döljande av emotioner
– Avvisande av socialt stöd

Kärnan i passiv aggression är social dysfunktion och bristande samarbetsvilja. Jag kallar därför denna dimension för samarbetsvilja, efter att den utvärderats så att höga värden på passiv aggression ges låga värden på samarbetsvilja, och tvärtom. Den är inkluderad i UPP-testet med en kortfattad, reliabel och validerad skala [10]. I ett material om ca 1000 testade personer verkar problem med passiv aggression finnas i ca 10 % av fallen. Passiv aggression fann jag vara den viktigaste prognosfaktorn bakom arbetsrelaterade kriterier som arbetsvilja, resultatorientering och förändringsvilja [9].

Varför finns det så lite psykometriskt arbete om passiv aggression? Ett skäl kan vara att syndromets status inom psykiatrin länge varit osäker [7]. Flera olika definitioner har förekommit i olika upplagor av DSM, och det är möjligt att forskarna har avskräckts av begreppets osäkra status. Detta hindrar inte att det finns en viktig realitet bakom denna långvariga och snåriga diskussion av definitionsfrågor, och att kärnan i begreppet väl låter sig fångas som ”bristande samarbetsvilja”. I ett nytt arbete finner man starkt stöd för begreppets giltighet [3]. Det är definitivt en aspekt som bör uppmärksammas mera i praktiskt arbete med urval och utveckling av personal.


Referenser

[1]. Hoffmann, R. M. (1995). Silent rage: Passive-aggressive behavior in organizations. Dissertation Abstracts International: Section B: The Sciences and Engineering, 56, 1138.
[2]. Hogan, R., & Hogan, J. (1997). Hogan Development Survey.: Hogan Assessment Systems.
[3]. Hopwood, C. J., Morey, L. C., Markowitz, J. C., Pinto, A., Skodol, A. E., Gunderson, J. G., et al. (2009). The construct validity of passive-aggressive personality disorder. [doi:10.1521/psyc.2009.72.3.256]. Psychiatry: Interpersonal and Biological Processes, 72(3), 256-267.
[4]. Kantor, M. (2002). Passive-aggression: A guide for the therapist, the patient and the victim: Praeger Publishers/Greenwood Publishing Group: Westport.
[5]. McIlduff, E., & Coghlan, D. (2000). Reflections: Understanding and contending with passive-aggressive behaviour in teams and organizations. Journal of Managerial Psychology, 15(7-8), 716-732.
[6]. Millon, T., Millon, C., Davis, R., & Grossman, S. (1997). Millon Clinical Multiaxial Inventory-III [Manual Second Edition]. Bloomington, MN: Pearson Assessments.
[7]. Murphy, T., & Oberlin, L. H. (2005). Overcoming passive aggression. New York: Marlowe & Company.
[8]. Neilson, G. L., Pasternack, B. A., & Van Nuys, K. E. (2005). The PASSIVE-AGGRESSIVE Organization. Harvard Business Review(10), 82-92.
[9]. Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här.
[10]. Sjöberg, L. (2010). UPP-testet: Tredje generationens personlighetstest. Stockholm: Psykologisk Metod AB. Klicka här.
[11]. Wetzler, S. (1992). Living with the passive-aggressive man. New York: Simon & Schuster.

8 kommentarer:

samtidsanalys.blogspot.com sa...

Hej Lennart!

Visst finns det många fördelar med faktoranalys och att urskilja personlighetsdrag genom olika former och tester. Fungerade alldeles utmärkt under Ekmans 1940 och 1950-tester och fram genom 1960-talets arbetspsykologi. Testerna kan vara användbara både i psykiatri, terapi och rekryteringshänseende. Men precis som under 1940-1970 får man i retrospekt nog säga att de brukades något i hästväg för teknokratiskt. Riskerna med detta resonemang du för kvarstår även i vår tid:

Problemet med den här typ av "personifiering" (hänskjutande av mänsklig interaktion till personlighetsdrag) är att den är och förblir vilande på en etnocentrisk blick. Riskerna är att den används av normerande hegemoniska intressen för att sortera människor inom och utanför arbetsliv.

För den med en starkt nyttoarationalistisk människosyn kan te sig bra och effektivt.

För en person med en ett ideologiskt, diskursivt, konfliktanalytisk blick på människa och system kan dessa tester uppfattas starkt normerande (och till mindre del analyserande).

Ska man spetsa till det kan man fråga sig:
Kanske finns en diagnos för andra samhällsvetenskapliga fakulteter, inriktningar och forskningsperspektiv som inte överensstämmer med diagnoskonstruktörens eget? Och i så fall, vilken samhälls- och människouppfattning ska diagnoskonstruktionen i så fall lämpligen vila på?

Mvh
samtidsanalys

Mer läsning i frågan och forskning om detsamma kommer framgent på min blogg.

http://samtidsanalys.blogspot.com

Anonym sa...

Vilket underlag finns det för att passiv aggression som en personlighetsstörning? Det mesta av det din beskrivning passar ju in på vem som helst som är missnöjd med sitt arbete och sina arbetsuppgifter och som inte lägger ner 100% på jobbet.

samtidsanalys.blogspot.com sa...

http://samtidsanalys.blogspot.com/2010/02/vagar-du-sticka-ut.html

Frank Furedi, Therapy Culture
Ekeland, Tor Johan (2001): Den biomedisinske arkitekturen som maktdiskurs. I: Fokus. Vol.29 s. 308–23.
Ekeland, T-J. (2007). Evidens og nypositivisme. Forskningspolitikk, 2
Ekeland, T-J. (2007). Evidenstyranniet. Dagens Medisin, 10/11.

Lennart Sjöberg sa...

Till dessa kommentarer:

1. Om diagnosen passiv aggression fungerar i praktiken är en empirisk fråga. Det finns som jag skrev stöd för funktionen, men den är inget slutligt eller uttömmande.

2. Vanlig missnöjdhet är något mera specifikt och tillfälligt än passiv aggression, dessutom inte alls så dramatiskt irrationellt.

samtidsanalys.blogspot.com sa...

DSM-IV har redan ett 300-tal psykiatriska diagnoser. Varför skulle ytterligare en diagnos vara meningsfull? Frågan sätter psykologiforskningens motiv till att hitta på/formulera fler diagnoser i fokus. Så varför vill psykiatri eller psykologiforskare hitta på nya diagnoser? Här kommer några förslag. Är det:

a) ett genuint intresse för människans psyke och själ och en vilja att hjälpa individer att utvecklas?


b) ett effektivt sätt att positionera sig som forskare i tidskrifter genom att bli The Big Inventor av den nya diagnosen/sjukdomen?


c) ett effektivt sätt att hjälpa företagsledare att sortera fram den mest kostnadseffektiva och åtlydande arbetskraften?


d) ett uttryck för en forskningstradition som allt mer kommit att fjärmar sig från "den omätbara människan" då kontakten med det individuellt unika, människan i sitt komplexa livdrama - både är (för) kostsamt och icke-skalbart?


e) en plattform för att motivera fortsatta forskningsmedel för att efter definition av diagnos - utveckla/presentera en "framgångsrika" och mätbara behandlingsmodeller, mediciner eller analysredskap för sortering av "kompetens"/människor/humankapital/mänskliga resurser?


Självklart finns det kombinationer. Och självklart finns det säkerligen också andra tänkbara motiv till varför drivkrafterna (föreslå gärna några!) bakom vågen av växandet av antalet diagnoser . Men det hela tål att reflekteras över.(DSM-diagnosernas antal gått från 100 till ca 300 under från 1900-talets mitt till 2000-talet).

En väg till att sätta detta i perspektiv vore att göra en studie:


Utgår man från att varje diagnosforskare har sina egna motiv, skulle man kunna göra en studie över vilka motiv som grupper av diagnosforskare eller hela yrkesgruppen diagnosforskare har.


Vilket motiv tror du skulle dominera?




hälsn

http://samtidsanalys.blogspot.com/

Lennart Sjöberg sa...

Vilka motiv som driver forskning är en intressant fråga i sig, men säger inte så mycket om forskningens värde. Om ett visst begrepp tillför viktig kunskap är en empirisk fråga. Att det finns många andra begrepp betyder inte att det inte ska få en chans. Och när det gäller just passiv aggression finns det mycket som talar för dess betydelse, något som jag försökte visa i mitt blogginlägg.

samtidsanalys.blogspot.com sa...

Fel. Skulle åtminstone en och annan vetenskapsteoretiker säga. En forsknings värde är i alla högsta grad avhängigt motivet, perspektivet, ontologin. Åtminstone om man får tro vetenskapsteoretiker och professionsforskare.

(se exempelvis Brante, T (2004)Diskussioner samhällsvetenskap, gränser, innehåll och framtid, Elzinga, Medicinens vetenskapsideal, Läkartidningen. Vol 96, nr 35 s 3654 ff)

När du använder ordet kopplat till empiri framstår det som din bestämning och tänkande av forskning endast bottnar i "empiri". I vilken grad problematiserar du i din forskning; bevekelsegrunderna som din empiri, din egen tolkningshorisont, det tankekollektiv ditt vetenskapliga seende vilar på?

Eller anser du att dessa bevekelsegrunder, utsiktspunkter som "empirin" tolkas och systematiseras ska förbli - dolda?

http://samtidsanalys.blogspot.com

Lennart Sjöberg sa...

För min del är jag i första hand intresserad av att förstå verkligheten och inte mig själv som forskare. Jag förstår att man kan inta den ståndpunkt du gör och önskar dig all lycka med den.