tag:blogger.com,1999:blog-58802155299244160772024-03-13T15:26:10.496+01:00Psykologi samhälle kulturBloggen informerar om rykande färsk, spännande och viktig psykologisk forskning inom många områden men med tyngdpunkten på socialpsykologi. Det händer enormt mycket! Jag ger referenser till vetenskapliga artiklar och böcker men också till mera populära artiklar för den som vill veta mer. Kritik av pseudovetenskap är också ett tema, liksom språkliga ovanor i media. Jag lägger också in information om min egen forskning, ny och äldre när så passar, och bidrar till aktuell debatt.Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.comBlogger342125tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-8901806905043769182014-08-27T12:00:00.001+02:002014-08-27T12:00:39.606+02:00Alliansens kommande "mirakel"Ingen tror att Alliansen kan segla förbi Vänstern i det kommande valet. Men de kan ändå sitta kvar och regera i minoritet, som ju har varit det vanliga i Sverige. Det som krävs är att Sverigedemokraterna får fortsatt vågmästarställning, något som verkar ganska sannolikt. Enkelt, med andra ord. Four more years!Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-29101051091862913152014-06-21T09:42:00.000+02:002014-06-21T09:42:02.196+02:00Moderaternas fallModeraternas nedgång och fall är inget mysterium. Reinfeldt har i centrala avseenden drivit en politik som gå tvärt emot moderata kärnvärden, som nerrustning av försvaret och extrem massinvandring. Hans uttalande om att Sverige aldrig har haft en kultur är avslöjande om hans världsbild och värderingar. (Där liknar han f ö Mona Sahlins berömda "Vi har bara vår töntiga midsommar"). Moderaternas ras i opinionen har säkert även andra förklaringar, som de
tafatta och korrupta privatiseringarna och den bristande ledarförmågan. Hur denne man kommit att leda moderaterna är verkligen en gåta, och att han skulle kunna bli omvald osannolikt - om nu inte Sverigedemokraterna lyckas behålla sin vågmästarroll och trots allt föredrar alliansen framför vänstern - i och för sig ett möjligt scenario. Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-21154201263833339322014-04-29T16:30:00.000+02:002014-04-29T16:30:14.002+02:00Mer önsketänkande om försvaretEfter det att krisen i Ukraina bröt ut ville regeringen plötsligt visa sig "försvarsvänlig". Man la upp en strategi som skulle ge det <i>intrycket</i> men som i själva verket bara var kosmetisk, om ens det. Önsketänkandet fortsatte att blomma. Reinfeldt hade ju mött Putin, som flera gånger försäkrat honom om sin fredlighet. Så underligt alltsammans är. Det verkar som om Borg och Reinfeldt helt enkelt inte tycker om försvaret och militären, och därför blir försvaret det första stället där de vill skära ned på verksamheten när de behöver pengar till nya skattesänkningar, som de tror ska leda till ännu en valseger. Det är livsfarligt att låta sådana personer sitta i ledningen för landet. Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-29028522184320453022014-04-21T18:22:00.001+02:002014-04-21T18:22:14.969+02:00Streetsmart=osmartUttrycket streetsmart tycks bli alltmera populärt i en del kretsar. Det nämns då som något positivt, något man beundrar. Jag har haft anledning att reflektera över det i samband med att jag blivit utsatt för bedrägligt beteende hos en fd samarbetspartner, som ofta använde det. Det är faktiskt avslöjande, förstår jag nu. Det visar personens värderingar i ett viktigt avseende. Får han en chans kommer han att försöka lura dig. Sedan är det en annan sak om det verkligen är så väldigt smart att vara streetsmart. Man kanske kan lura till sig en del pengar eller andra förmåner men man förlorar något mycket mera värdefullt, nämligen förtroende. Och den streetsmarta personen gräver sin egen grav i affärerna, eller vad det nu är för verksamhet han försöker bedriva. Reflektera därför över vad det innebär när någon talar med beundran om streetsmart. Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-77536798585809971312014-02-11T14:06:00.003+01:002014-02-11T14:06:52.193+01:00"Det får du stå för"<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
</w:Compatibility>
<w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]--><br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="156">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:#0400;
mso-fareast-language:#0400;
mso-bidi-language:#0400;}
</style>
<![endif]--><br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: 10.0pt; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: Calibri; font-size: 24.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: #001D; mso-bidi-font-family: Calibri;"></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 115%; margin-bottom: 10.0pt; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none;">
<span style="font-family: Calibri; font-size: 24.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: #001D; mso-bidi-font-family: Calibri;">I DN
den 10 februari 2014 finns en intressant ledare om innebörden av uttrycket i
rubriken. Hur många har stött på det? Det tycks sprida sig. När jag själv
utsattes för det i ett för mig viktigt sammanhang, för några år sedan, blev jag
förbryllad. Vad betyder det egentligen? Inget speciellt, annat än kanske
"jag tänker inte diskutera med dig". Det är ju både fegt och
oförskämt. Om en människa har synpunkter, och sammanhanget är viktigt för den
personen, är det oartigt och fegt att svara på detta sätt. Men kanske har det
börjat bli ett kryphål för dem som känner att de är i underläge i en sakfråga. Bra
att vara beredd på att detta kan hända, och ha en strategi förberedd. Varför
inte säga t ex "Visst står jag för mina åsikter, men du borde kunna
förklara (eller försvara) dina, om du anser att du har rätt. Om du inte vill
göra det utgår jag från att du inte har något försvar."</span><span style="font-family: Calibri; font-size: 11.0pt; line-height: 115%; mso-ansi-language: #001D; mso-bidi-font-family: Calibri;"></span></div>
Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-72767299008865709272014-02-03T09:59:00.003+01:002014-02-03T09:59:14.368+01:00Reinfeldt vs Löfwen<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
</w:Compatibility>
<w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]--><br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="156">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:#0400;
mso-fareast-language:#0400;
mso-bidi-language:#0400;}
</style>
<![endif]-->
<br />
<div class="MsoNormal">
Perris intervjuer med partiledarna i TV är intressanta, även
om man kunde önska sig lite mindre av enbart "snälla frågor". Det är
säkert oundvikligt att den intervjuade svarar mer eller mindre taktiskt. Trots
detta kommer det fram information som upplevs som relevant för att ta ställning
till deras politiska ledarskap. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När det gäller<span style="mso-spacerun: yes;">
</span>ledarna för de två största partierna framstod Löfven som förnuftig,
sansad och genuin. Han vann nog en hel del sympatier och förtroende. Han
verkade också svara direkt ur hjärtat, man fick en känsla av hans engagemang
och medkänsla. Reinfeldt gav som alltid ett intryck av i viss mån tillkämpat
lugn, av att vara starkt kontrollerad och taktisk. Han verkade sluten, inte
alls öppen för att tänka nytt eller medge misstag. Att han trots allt vunnit
två val och kunnat sitta som statsminister i snart 8 år beror nog ganska mycket
på att motståndarna gjort självmål. Det kan givetvis hända igen men verkar
osannolikt. </div>
Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-252583439987279982013-08-27T17:17:00.002+02:002013-08-27T17:26:37.739+02:00Vem regerar Sverige nästa höst?Opinionsundersökningar, som ju trots all kritik, brukar vara ganska rättvisande, tyder på att inget av de två blocken (Alliansen och Vänsterblocket) får egen majoritet. Alliansen kan ändå förlora om KD och Centern hamnar under spärren på 4 %, men mycket talar för att det återigen blir stödröstning för att rädda dem. Vad händer?<br />
<br />
Märkligt nog diskuteras det ganska lite vad som är att vänta sig. Men eftersom SD ligger stabilt omkring 10 % i opinionen blir det till syvende och sidst de som får välja mellan en socialistisk och en borgerlig regering. Det är mycket troligt att de föredrar Alliansen.Reinfeldt får 4 år till. <br />
<br />
Det är intressant att fundera lite längre fram i tiden. Kan Vänstern återta sin dominans i svensk politik? Hur ska det i så fall gå till? Opinionsläget tycks vara tämligen stabilt. Vänstern har spelat bort makten genom att driva en politik som öppnat för ett invandringsfientligt parti. Så enkelt tycks det vara. Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-58635262767250065682013-07-02T12:26:00.000+02:002013-07-03T17:43:28.934+02:00Kreativitet, intresse och psykologisk forskningHär finns min presentation vid universitetet i Växjö för en tid sedan: <a href="https://www.dropbox.com/s/wbfndsppcz5rud1/v__xj___6_dec_2007_kreativitet%20Copy.pdf">klicka här.</a><a href="https://www.dropbox.com/s/aewvm3pgv398fhi/krea%20v%C3%A4xj%C3%B6.pdf"></a><br />
Både historiskt, teoretiskt och med praktiska råd! Det är lite svårt att vara kreativ, men inte omänskligt svårt! All kan. Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-69294991259487548032013-07-02T11:40:00.001+02:002013-07-02T11:41:41.719+02:00Kurs i kreativitet: vad tänkte (och kände) eleverna?I en kurs om kreativitet på HHS använde jag en kursbok med fallbeskrivningar (Bennis och Biederman, 1997), med den intresseväckande titeln "Organizing genius", samt två filmer: Döda poeters sällskap och Bröderna Mozart.Eleverna hade i uppgift att skriva reflektioner/recensioner. Dessa gjorde jag en kvalitativ innehållsanalys av. Resultatet var oväntat! Se <a href="https://www.dropbox.com/s/or0x16kic8beldu/Reactions%20to%20creativity%20in%20books%20and%20movies.pdf">denna länk.</a><br />
<br />
<i>Referens</i><br />
<br />
Bennis, W., & Biederman, P. W. (1997). <i>Organizing genius. The secrets of creative collaboration</i>. Reading, Mass.: Perseus Books.Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-22462948306793041362013-05-15T17:53:00.002+02:002013-05-15T17:53:45.549+02:00Psykologi och ekonomiUnder våren har 4 artiklar publicerats i Psykologtidningen på temat Psykologi och Ekonomi. De har redan väckt stort intresse, och kan enkelt laddas ner från denna länk: <a href="http://www.psykologforbundet.se/Global/Psykologtidningen/Forskningsserier/Ekonomi%20Forskningsserie.pdf" moz-do-not-send="true">http://www.psykologforbundet.se/Global/Psykologtidningen/Forskningsserier/Ekonomi%20Forskningsserie.pdf</a>Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-45069691750941283332013-02-25T01:45:00.000+01:002013-02-25T01:45:43.389+01:00En riskförnekande försvarspolitik<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:WordDocument>
<w:View>Normal</w:View>
<w:Zoom>0</w:Zoom>
<w:HyphenationZone>21</w:HyphenationZone>
<w:PunctuationKerning/>
<w:ValidateAgainstSchemas/>
<w:SaveIfXMLInvalid>false</w:SaveIfXMLInvalid>
<w:IgnoreMixedContent>false</w:IgnoreMixedContent>
<w:AlwaysShowPlaceholderText>false</w:AlwaysShowPlaceholderText>
<w:Compatibility>
<w:BreakWrappedTables/>
<w:SnapToGridInCell/>
<w:WrapTextWithPunct/>
<w:UseAsianBreakRules/>
<w:DontGrowAutofit/>
</w:Compatibility>
<w:BrowserLevel>MicrosoftInternetExplorer4</w:BrowserLevel>
</w:WordDocument>
</xml><![endif]--><br />
<!--[if gte mso 9]><xml>
<w:LatentStyles DefLockedState="false" LatentStyleCount="156">
</w:LatentStyles>
</xml><![endif]--><!--[if gte mso 10]>
<style>
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:"Normal tabell";
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:"";
mso-padding-alt:0pt 5.4pt 0pt 5.4pt;
mso-para-margin:0pt;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:#0400;
mso-fareast-language:#0400;
mso-bidi-language:#0400;}
</style>
<![endif]-->
<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Många har nog förundrats över den moderatledda regeringens
ointresse av att behålla det svenska försvaret på en rimlig nivå, för att inte
tala om att stärka det. Det är sant att Rysslands krigsmakt försvagades under
90-talet, men landet är stort och mäktigt och har sedan länge en ledare som är
fast besluten att rusta upp, och också gör det. Man kunde tycka att Sverige,
som inte har några som helst garantier om hjälp från Nato i ett skymningsläge,
skulle ta till sig informationen om det nya läget och agera därefter,
åtminstone inte fortsätta med den dramatiska nedrustningen. Men inte. Reinfeldt
och Borg fortsätter att blunda för verkligheten och tro att den ser ut som de
vill att den ska se ut. Vad beror det på?</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det finns en hel del forskning om människors attityder till
risker och hur de agerar, eller inte agerar. Onekligen är det enklast att bara
blunda och hoppas på det bästa. Så agerade många ledande politiker på 30-talet,
med kända resultat. När ledningen för att land utmärks av riskförnekandets
dynamik kan konsekvenserna bli förödande. Tyvärr har vi sedan 2006 en sådan
riskförnekande statsminister som tydligen inte kan tänka sig att vi skulle
behöva ha ett någorlunda starkt försvar, något som vi alltid haft sedan andra
världskriget. Hans närmaste man, finansministern, verkar fungera enligt samma
psykologiska dynamik, och försvarsministrarna (tre stycken vid det här laget) upprepar
snällt vad chefen har sagt till dem att de ska säga (åtminstone de två senaste).
Att kunna försvara landet en vecka på ett ställe räcker således alldeles
utmärkt! Det hela är så mycket mera förvånande då moderaterna traditionellt
varit ett försvarsvänligt parti. Jag antar att många anhängare till detta parti
känner sig mycket främmande inför ledningens ointresse för försvaret. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Det är en intressant fråga hur man kan hamna så långt från
en realistisk bedömning av behovet av försvar, som landets nuvarande ledning
har gjort. Forskningen har visat att riskförnekande är vanligt i många
sammanhang, både gällande individuella beslut och beslut på samhällsnivå. I det
senare fallet är det ju enskilda individer som avgör och de har samma
psykologiska egenskaper som alla andra. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
En viktig faktor är makt, eller kontroll. Den som har makten
tenderar att uppleva att han eller hon kan hantera eventuella risker, just
därför att makten ligger hos honom eller henne. Onekligen är ämbetet som
statsminister förenat med stor makt och därmed följer att riskförnekandet kan
bli starkt. Om omgivningen består av osjälvständiga ja-sägare ökas risken för
riskförnekande naturligtvis. Ledare som själva är i grunden svaga och osäkra väljer
gärna sådana medarbetare. De kan vara på ytan självsäkra och dominerande, som
Göran Persson, men hans riskförnekande och önsketänkande bidrog väsentligt till
(s)-förlusten 2006. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Med riskförnekandet följer passivitet. Man hoppas att
problemen ska försvinna av sig själva bara man inte bekymrar sig om den. Även
passivitet har många upplevt utmärker ledningen av den nuvarande regeringen. Om
det gått bra hittills tror man att det kommer att fortsätta att göra det.
Onekligen tog Alliansen stora politiska risker under sin första mandatperiod,
men man blev ju trots allt omvald, troligen till stor del för att oppositionen
hade en ännu sämre kontakt med den politiska verkligheten. Den som tar risker
och klarar sig ändå lär sig att risker är inget att bekymra sig för. Det är
ingen bra sak att lära sig.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Nobelpristagaren Kahneman har nyligen sammanfattat sin
forskning i en mycket läsvärd bok (”Tänkande, snabbt och långsamt”). Det är en
guldgruva att ösa ur om man vill förstå mänskliga ofullkomligheter i beslut och
bedömningar. När det gäller svensk försvarspolitik är det nog <i style="mso-bidi-font-style: normal;">önsketänkande</i> som framstår som den
viktigaste faktorn. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Man har funnit att experter på finansiella beslut inte gör
bättre bedömningar än slumpen. (Att de trots det får ha kvar sina mycket
välbetalda jobb kräver sin speciella förklaring). Politiska prognoser är ännu
svårare att göra än ekonomiska, något som visat sig i forskning om politiska
risker. När man insett detta borde det leda till en viss ödmjukhet och
försiktighet. Ett försvar är trots allt något som kan komma att behövas, även om
man – på lösa grunder - inte tror det idag. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Världen är stadd i ständig förändring och nya faror och
risker kan dyka upp när som helst. Vad som ser ut som en stabil och fredlig
situation kan plötsligt förändras till motsatsen. I sin bok ”The Black Swan” har
Taleb beskrivit sin egen uppväxt i vad som då var ett fredligt samhälle (Libanon),
som kom att snabbt rasa ihop till följd av politiska faktorer som få eller inga
hade förutsett. Denna upplevelse blev grunden för hans livsfilosofi som säger
att stora och katastrofala <i style="mso-bidi-font-style: normal;">och
oförutsedda</i> förändringar inträffar mycket oftare än de borde enligt
sannolikhetsanalys. Det är därför vi behöver ha ett försvar som kan göra oss
beredda att handskas med det oförutsedda. Riskförnekande och önsketänkande gör
det motsatta. De gör oss värnlösa. </div>
Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-53286980592475500542012-12-27T17:52:00.002+01:002012-12-28T10:02:51.739+01:00Emotionell intelligens och arbetsfunktionForskningen om EI är nu omfattande och tidigare missuppfattningar kan korrigeras: dels att EI är absolut viktigast (Golemam), dels att det inte är viktigt alls. En aktuell meta-analys av dcen empiriska forskningen av Boyle et al. (2011) är mycket ambitiös och välgjord och den visar:<br />
<br />
1. EI är en viktig prediktor av arbetsprestation, faktiskt näst viktigast efter kognitiv förmåga <i>och betydligt viktigare än "Big Five"</i>. EI ger ett tydligt tillskott i prognosförmåga av arbetsprestation utöver kognitiv intelligens och "Big Five". <br />
2. Av de olika EI-måtten är prestationsmåtten svaga som prediktorer, övriga (självrapportskalor men även s k "mixed models" som mäter en uppsjö av olika egenskaper, de flesta av typ "Big Five"), fungerar bra.<br />
3. Av "Big Five" är det bara noggrannhet som har prognosförmåga och den är svagare än den som bygger på EI.<br />
4. De positiva resultaten för EI tycks inte kunna förklaras av "publication bias", dvs av att forskarna undvikit att publicera negativa resultat (eller att tidskrifterna inte accepterat manus med sådana resultat). <br />
<br />
Prestationstest, troligen enbart MSCEIT, gav alltså ytterst lite utöver "Big Five" och kognitiv intelligens. O'Boyle et al. anser att denna typ av test ändå kan vara av praktiskt värde i vissa sammanhang dels därför att de inte kan påverkas av skönmålning, dels för att det kan vara av värde för den testade att få veta hur han eller hon ligger till i ett objektivt mått på EI. Man saknar emellertid en diskussion av hur självrapporttest påverkas av skönmålning och möjligheten att korrigera för sådana effekter. I vår forskning har vi funnit starka effekter som faktiskt kan korrigeras med den metodik som används i UPP-testet (Sjöberg, 2011, 2012). De går inte heller in på de låga samband man brukar få mellan självrapporttest på EI och prestationstest av typ MSCEIT (omkring 0.15). Att prestationstest trots allt har en viss validitet kan helt enkelt bero på att de är laddade med kognitiv intelligens och har ytterst lite att ge utöver denna (4 promilles tillskott i förklarad varians i arbetsprestation!), vilket framgår av O'Boyles et al.:s artikel. Övriga EI-mått är oberoende av kognitiv intelligens. <br />
<br />
En viktig aspekt vid val av EI-test är kostnad. Prestationstest är dyra och tidskrävande. Detsamma gäller "mixed models", medan självrapportskalor i EI är ganska enkla och kräver lite tid, samtidigt som de är lika bra (lika valida) som "mixed models" och begreppsligt renare och klarare. <br />
<br />
Artikeln är intressant och lärorik som ett exempel på en mycket kompetent och grundlig meta-analys.<br />
<br />
De resultat som presenteras av O'Boyle et al bygger på ett mycket omfattande underlag och kastar ett intressant ljus över testbranschen i Sverige, som ju domineras av "Big Five" och med få undantag, t ex <i>UPP</i>-testet (Sjöberg, 2012), ignorerat EI. Det är uppenbart att kvaliteten på testverksamheten skulle öka om man tog till sig EI-begreppet och använde befintliga och validerade mått, korrigerade för skönmålning. Sådana mått har vi utvecklat i svensk miljö.Upphovsrättsproblemen torde inte vara olösliga. Vår utveckling av EI-test startade år 2000 vid antagningstestningar av sökande till Handelshögskolan (Sjöberg, 2002) och hat sedan förts vidare i <i>UPP</i>-testet där utvecklingen beskrivs i den tekniska manualen (Sjöberg, 2011) som är öppet tillgänglig på nätet.<br />
<br />
<br />
<br />
<i>Referenser</i><br />
<br />
O'Boyle Jr, E. H., Humphrey, R. H., Pollack, J. M., Hawver, T. H., & Story, P. A. (2011). The relation between emotional intelligence and job performance: A meta‐analysis. [doi:10.1002/job.714]. <i>Journal of Organizational Behavior, 32</i>, 788-818.<br />
<br />
Sjöberg, L. (2001). Emotional intelligence: A psychometric analysis. <i>European Psychologist</i>, 6, 79-95. <a href="http://www.dynam-it.com/lennart/index.php?option=com_docman&task=doc_download&gid=93&Itemid=">Klicka här.</a><br />
<br />
Sjöberg, L. (2010/2012).<i> A third generation personality test </i>(SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2010:3). Stockholm: Stockholm School of Economics. <a href="http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2010_003.htm">Klicka här.</a><br />
<br />
Sjöberg, L. (2011). <i>UPP-testet. Teknisk manual.</i> Stockholm: Psykologisk Metod AB. <a href="http://www.psykologisk-metod.se/files/tekn%20manual%20nov%202011%20%20def.pdf">Klicka här.</a><br />
<br />
<br />Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-37442865878955403742012-12-15T11:18:00.001+01:002012-12-15T11:18:23.202+01:00Amortering - igenTrycket från media och vissa banker att skapa attityder till förmån för amortering av bolån är konstant, idag läser jag i Aftonbladet:<br />
<br />
"Det tar tid innan amorteringar märks men efter 30 år så märks de, säger
Bodil Hallin. Man får ta en liten tugga varje månad av skulden. Det är
klokt."<br />
<br />
Det är ju en underbar tanke att ha mindre ränteutgifter om 30 år! Om 2 miljoner ska amorteras på 50 år kostar det 40 000 per år, och det blir inga skatteförmåner av det.<br />
<br />
Det är någon sorts moral bakom amorteringspropagandan, och man försöker få det att se ut som om människor är "sugna på att amortera". Men vi har en prisnivå på bostäder som har uppnåtts på grund av en lång tid av låga räntor och amorteringsfrihet. Ett amorteringskrav, även på så lång tid som 50 år, skulle direkt slå hårt mot hushållens ekonomi, minska efterfrågan på många varor och få priserna på bostäder i fritt fall. Om man anser att hushållens lån är ett problem måste det rimligen finnas andra sätt att lösa det. Om det nu är ett problem. Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-86626964785260534982012-09-22T02:31:00.000+02:002012-09-22T02:31:49.306+02:00Hade Maslow fel?Maslows s k behovstrappa är enorm populär och förekommer i nästan alla läroböcker i psykologi och många andra ämnen. Tittar man efter empiriskt underlag finner man emellertid inte mycket. Denna pop-psykologi har adapterats på ett okritiskt sätt av pedagoger, företagsekonomer och sociologer. Förmodligen för att den ligger så nära common sense. Universitet och högskolor som lär ut den okritiskt gör eleverna en otjänst - lär dem fel -och sviker sitt uppdrag att verksamheten ska ha en vetenskaplig grund. Se vidare <a href="http://www.dynam-it.com/lennart/attachments/117_maslow2.pdf">här.</a><br />
<br />
Referens<br />
<br />
Sjöberg, L. (1999). Maslowmyten. <i>Folkvett</i>, 17, 6-16.<br />Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-4403445526903127842012-09-19T09:54:00.000+02:002012-09-19T09:54:33.103+02:00Sugen på att amortera? Som man frågar får man svarI dagens tidning läser jag rubriken "Svenskar sugna på att amortera mera" Verkligen? Hur tror man sig veta det?<br />
<br />
SIFO har i telefonintervjuer frågat 1000 personer (inte ett ord om bortfall, som vanligt): "Tycker du att man bör införa amorteringskrav på bolån eller tycker du inte det"?<br />
<br />
Vem är "man"? Bankerna eller ska det lagstiftas om saken? Det är onekligen en skillnad. Och vem ska amortera? Den intervjuade eller "folk i allmänhet"? Hur många av de tillfrågade visste vad "amortera" betyder? Och om de visste - hur tolkade de begreppet? Amortering på 10 eller 75 år?<br />
<br />
Jag tror inte att 60% av låntagarna vill ha amorteringskrav <i>för egen del</i>. Inget hindrar i nuläget dem som vill från att amortera, eller på annat sätt spara för att minska sina skulder. Ska amorteringskravet gälla alla befintliga bolån eller bara nya lån? Om det ska gälla alla befintliga lån skulle många få se sin ekonomi krascha över en natt eftersom de köpt bostäder med en kalkyl där inga eller små amorteringar ingå och kostnaden består av räntan. Vem tänkte på det av alla som svarade "Ja" på frågan. <br />
<br />
Eftersom "bolån" är något negativt och det ofta påstås att man lånar
för mycket är det en typisk ledande fråga som inbjuder till ett ja-svar.
Antag att man i stället frågat: "Tycker du att man bör öka
boendekostnaderna genom att införa obligatorisk amortering på bolån för
alla, även för familjer med små barn och små ekonomiska tillgångar"? Jag
skulle tro att andelen ja-svar skulle ligga runt 5 %. Det är enkelt att
manipulera resultat av opinionsundersökningar, det görs hela tiden, och
journalisterna uppmärksammar nästan aldrig sådana problem, eller för
del delen bortfallet som kan vara mycket stort och helt snedvrida
resultaten.Syftet med undersökningen verkar ha varit att ge stöd för en
viss politisk linje som av oklara skäl hävdas av en del krafter i
samhället. <br />
<br />Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-4679107553244276312012-08-10T12:07:00.002+02:002012-08-10T12:07:57.797+02:00AmorteringspsykologiEfter ett utspel från Swedbank för några veckor sedan har vissa krafter i samhället, inklusive regeringen, börjat visa intresse för att det ska ställas krav på att amortera bolån. Varför? Det verkar vara lite av moraliska skäl. Om man har lån är man inte fri? Vilket nonsens!<br />
<br />
Hur skulle det bli om man plötsligt krävde amorteringar, ungefär som det var en gång i tiden? Priserna på fastigheter skulle störtdyka. Hela kalkylen i dag bygger på att man ska ha råd att betala räntorna, men lägger man till amortering på lånen blir de månatliga utgifterna troligen fördubblade. Ingen skulle ha råd att köpa till dagens priser, och de som har gjort det skulle få stora förmögenhetsförluster. Konsumtionen skulle sjunka dramatiskt på grund av denna osäkerhet och de stora förlusterna. Är det bra? Vem gynnas i så fall? Knappast Swedbank i alla fall.<br />
<br />
Debatten om amorteringar verkar inte alls beakta dessa tämligen självklara invändningar. Det är tröttsamt att media tänker så långsamt.Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-20386347292133778982012-07-30T11:37:00.000+02:002012-08-02T10:48:09.498+02:00Steve Jobs<br />
<div class="MsoNormal">
Steve Jobs var en av vår tids mest framgångsrika företagare.
Hans fascinerande personlighet, och karriär, beskrivs utförligt i Isaacsons bok
om Steve Jobs (2011). Frågan är om vi kan förstå hans personlighet i termer av
egenskaper, som kan mätas med personlighetstest, och vilken roll den hade i
hans karriär.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Jobs var en utpräglat <i style="mso-bidi-font-style: normal;">kreativ</i>
person, vilket han visade i många faser, från den första starten med Apple I,
som tillverkades hemma i hans garage till de slutliga framgångarna med iPhone,
iPad och iPod, som skulle komma Apple att klart överglänsa Microsoft. I bilden
ingår också att han var okonventionell och mycket <i style="mso-bidi-font-style: normal;">självständig</i>. Han var <i style="mso-bidi-font-style: normal;">uthållig,</i>
kunde komma tillbaka efter ett misslyckande, som när han tvingades lämna Apple
1985 och gav sig in filmbranschen där han också kom att bli mycket
framgångsrik. Han var <i style="mso-bidi-font-style: normal;">ekonomiskt
motiverad</i> men det var inte huvudsaken. Han kunde göra avkall på kortsiktiga
ekonomiska vinster och besparingar för att nå perfektion. Perfektionism var ett
utpräglat drag hos honom. Han ville utveckla perfekta produkter som var
estetiskt tilltalande, inte bara hade den eftersträvade tekniska funktionen. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Bland negativa egenskaper märks framför allt <i>emotionell instabilitet</i>, social
okänslighet och brutalitet. Han hade ett starkt <i>kontrollbehov,</i> in i minsta detaljer. Han var narcissistisk. Han hade ingen stor <i style="mso-bidi-font-style: normal;">social förmåga</i> eller <i style="mso-bidi-font-style: normal;">emotionell intelligens</i>. Han var inte det
minsta <i style="mso-bidi-font-style: normal;">följsam</i>. Däremot verkar han ha
drivits fram av en <i style="mso-bidi-font-style: normal;">positiv grundhållning,
</i> stark <i style="mso-bidi-font-style: normal;">motivation</i>, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">arbetsvilja</i>
och<i style="mso-bidi-font-style: normal;"> intresse</i>. Vilja att ta risker och
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">arbeta med förändringar</i> var också
starka. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
De allra flesta av dessa egenskaper kan mätas med moderna
personlighetstest (Sjöberg, 2010/2012), se kursiveringar i ovanstående text. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Många andra historiskt viktiga personer inom näringslivet
framstår i sin personlighet som ganska lika Jobs i viktiga avseenden. Henry
Ford den äldre kan nämnas som ett tydligt exempel. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Hos Jobs var vissa drag mycket starka och utpräglade vilket
gör det i någon mening lätt att förstå honom. Rauch och Frese (2007) tillhör de
många forskare som har framhållit personlighetens betydelse för
entreprenörskap. Andra har misslyckats, kanske för att inte haft tillgång till
bra metoder för att mäta relevanta personlighetsdrag. Här som så ofta i aktuell
forskning har utvecklingen hämmats av dominansen för "Big Five".</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Steve Jobs personlighet räcker givetvis inte för att förstå
Apples enorma framgångar, men onekligen finns här en viktig del av
förklaringen. Sedan Jobs lämnat Apple 1985 gick det ganska snabbt utför, när
han återvände fick företaget ny kraft. Jobs levde i en tid när datortekniken
var ny och han var först med en persondator och många användarvänliga
innovationer. Hans perfektionism var på gott och ont. Länge såg det ut som om
Microsoft hade en mera framgångsrik strategi, men hans satsningar på kreativa
innovationer blev till en enorm succé. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i style="mso-bidi-font-style: normal;">Referenser</i></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Isaacson, W. (2011). <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Steve
Jobs: An exclusive biography.</i> New York: Simon & Schuster. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none; text-indent: -36.0pt;">
<span lang="EN-GB">Rauch,
A., & Frese, M. (2007). Let's put the person back into entrepreneurship
research: A meta-analysis on the relationship between business owners'
personality traits, business creation, and success. </span>[doi:10.1080/13594320701595438].
<i>European Journal of Work and Organizational Psychology, 16</i>(4), 353-385.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt; mso-layout-grid-align: none; text-autospace: none; text-indent: -36.0pt;">
<span lang="EN-GB">Sjöberg,
L. (2010/2012). <i>A third generation personality test</i> (SSE/EFI Working
Paper Series in Business Administration No. 2010:3). </span>Stockholm:
Stockholm School of Economics. <a href="http://www.psykologisk-metod.se/files/A_third_generation_personality_test_noc_Copy.pdf">Klicka här.</a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-58173196745585881122012-06-21T18:04:00.002+02:002012-06-22T10:20:57.657+02:00Integritetstestens validitet<div class="MsoNormal">
Traditionellt har det ansetts att integritetstest
(egentligen test på ärlighet) har mycket hög validitet, på grundval av en tidig
meta-analys (Ones, Viswesvaran, & Schmidt, 1993). En del skeptiska kommentarer
har pekat på att en stor del av de studier denna analys byggde på ej var
publicerade utan kom direkt från rapporter från testleverantörerna. Ändå har det blivit en etablerad sanning, och en grundval för en hel
industri som producerar integritetstestningar, utifrån Schmidt och
Hunter (1998) som skrev att<i> g</i>-faktorn + integritet är den bästa grunden för prognos av arbetsresultat. Det är nog fel.<br />
</div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
En aktuell och uppdaterad meta-analys visar tydligt att
validiteterna hos integritetstesten inte är högre än 0.2, kanske så låga som
0.1 (Van Iddekinge, Roth, Raymark, & Odle-Dusseau, 2012a, 2012b),
t o m om de är korrigerade för mätfel i kriterierna och begränsad spridning i
testen. De tidigare uppskattningarna låg på nivån 0.4, alltså högre än de
vanliga personlighetstesten. Det tycks som om skeptikerna har haft rätt: de
höga validiteterna kommer från testleverantörernas egen information, oberoende
forskning bekräftar den inte. Ett ganska högt värde på validiteten kan man få
mot <i style="mso-bidi-font-style: normal;">självskattningar</i> av kontraproduktivt
beteende i jobbet, men detta är ganska ointressant. <i>Skattningar av andra</i> som
kriterium ger validiteter om kring 0.1. Schmidt och Hunter uppskattade validiteten till 0.41, vilket nu framstår som starkt vilseledande. <br />
</div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
Detta är ett exempel på att tidiga meta-analyser kan leda
fel. Van Iddekinge et al. har gjort ett enormt ambitiöst arbete. Resultatet är
tydligt. Integritetstest tycks inte ha nämnvärt praktiskt värde. Och då har vi
inte ens diskuterat att sådana test, liksom alla, kan fejkas.</div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
<i>Referenser</i></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt; text-indent: -36.0pt;">
Ones, D. S.,
Viswesvaran, C., & Schmidt, F. L. (1993). Comprehensive meta-analysis of
integrity test validities: findings and implications for personnel selection
and theories of job performance. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Journal
of Applied Psychology Monograph, 78</i>, 679-703.<br />
Schmidt, F. L., &; Hunter, J. E. (1998). The validity and utility of selection methods in personnel psychology: Practical and theoretical implications of 85 years of research findings. <i>Psychological Bulletin, 124, </i>262-274. </div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt; text-indent: -36.0pt;">
Van Iddekinge, C. H., Roth, P. L., Raymark, P. H.,
& Odle-Dusseau, H. N. (2012a). The criterion-related validity of integrity
tests: An updated meta-analysis. [doi:10.1037/a0021196]. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Journal of Applied Psychology, 97</i>(3), 499-530.</div>
<div class="MsoNormal" style="margin-left: 36.0pt; text-indent: -36.0pt;">
Van Iddekinge, C. H., Roth, P. L., Raymark, P. H.,
& Odle-Dusseau, H. N. (2012b). The critical role of the research question,
inclusion criteria, and transparency in meta-analyses of integrity test
research: A reply to Harris et al. (2012) and Ones, Viswesvaran, and Schmidt
(2012). [doi:10.1037/a0026551]. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Journal
of Applied Psychology, 97</i>(3), 543-549.</div>Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-2746506212662684972012-06-15T02:28:00.000+02:002012-06-15T02:28:57.157+02:00Subliminal annonseringI slutet av 1950-talet väckte det stor uppmärksamhet när en biografägare påstod att han fick stora effekter på besökarnas konsumtion av Coca Cola och popcorn genom att utsätta dem för omedveten exponering av uppmaningar av typ "drick Coca Cola". En häftig debatt följde och många var mycket kritiska till idén av etiska skäl. Senare gick han själv ut och erkände att alltsammans var bluff, han hade aldrig gjort det. Forskare kunde inte heller replikera sådana resultat av subliminal annonsering. Långt senare har bilden blivit en annan. Det ser ut som om man faktiskt <i>kan</i> få effekter av subliminala budskap, givet att mottagarna har ett behov, t ex törst, som för tillfället matchar innehållet i annonseringen, och om den produkt som annonseras inte redan är extremt vanlig och välkänd (som Coca Cola).<br />
<br />
Det handlar om experiment, inte studier av långsiktiga effekter och många exponeringar. Men de tidiga resultaten som sa att inga effekter fanns tycks alltså inte replikeras. Det gör att vi måste vara på vår vakt mot dem som vill påverka vårt beteende på detta sätt. Idén har använts även i politiken, i åtminstone ett känt fall (presidentvalet i USA år 2000). <br />
<br />
Saken är psykologihistoriskt intressant. Först alltså ett sensationellt resultat som visade sig vara ren bluff och som inte kunde replikeras, senare en mera nyanserad bild som tyder på att det kan ligga något i idén. Desto mera skrämmande, faktiskt.<br />
<br />
<i>Referens</i><br />
<br />
Stroebe, W. The subtle power of hidden messages. <i>Scientific American Mind</i>, 2012, <i>23</i>, no. 2, May/June, 46-51. Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-45682177362907919432012-06-05T03:04:00.000+02:002012-06-05T03:04:28.491+02:00Sybils "multipla personligheter"Sybil blev i slutet av 1900-talet ett viktigt påstått fall av s k multipla personligheter, en tidigare nästan okänd problematik, efter Sybils publicering allt vanligare. Nu har Debbie Nathan skrivit ett definitivt avslöjande av detta fall som bedrägligt, ett sätt att få berömmelse och tjäna stora pengar. En mycket läsvärd essä om Nathans bok finns <a href="http://www.csicop.org/si/show/end_to_a_twisted_and_false_episode_in_psychiatry/">här.</a><br />
<br />
Ett citat ur Woods recension:<br />
<br />
" The impact of <em>Sybil</em> was huge. For decades afterward its
spellbinding narrative was accepted as factual. Schreiber declared in
the book’s preface that it was a “true story,” and Wilbur herself
vouched for its accuracy during television appearances and professional
conferences. However, it is now clear that neither <em>Sybil</em> nor Wilbur should ever have been believed. In <em>Sybil Exposed: The Extraordinary Story Behind the Famous Multiple Personality Case</em>, investigative journalist Debbie Nathan has revealed the true story of Sybil, whose real name was Shirley Mason.
<br />
Drawing from archives that only recently have been opened to the
public, Nathan presents a description of Shirley/Sybil and Wilbur that
is both compassionate and devastating. With a wealth of facts and
extensive footnotes, Nathan demonstrates that <em>Sybil</em>, both the book and the miniseries, were packed with lies and distortions."<br />
<i>Referens</i><br />
<br />
<b><i>Sybil Exposed: The Extraordinary Story Behind the Famous Multiple Personality Case.</i></b> By Debbie Nathan. Free Press, New York, 2011. ISBN: 978-1439168271. 320 pp.Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-67751413071247663602012-06-03T11:52:00.001+02:002012-06-03T11:52:40.495+02:00Kontrollbehov ledde till avskedI Dagens Industri den 1 juni 2012 läser jag att "Ledarstilen fick
Södras VD på fall". Ordföranden citeras: "Det har funnits ett stort
kontrollbehov". <br />
<br />
Det är ett intressant fall, eftersom <i>UPP</i>-testet
är ett av de få personlighetstesten (det enda?) som mäter just
kontrollbehov, med en validerad och normerad skala. (Plus ett antal
andra relevanta egenskaper, allt kontrollerat för skönmålning. Se denna
artikel i Dagens Industri, <a href="http://www.psykologisk-metod.se/files/di%20artikel.pdf">här.) </a>Ett
stort antal chefskandidater har testats i skarpt läge och utgör en
lämplig norm, men även andra normer kan användas. Se vidare om testet <a href="http://www.psykologisk-metod.se/">här.</a><br />
<br />
Personlighet
är i hög grad avgörande för om högt uppsatta chefer lyckas eller
misslyckas, se en utmärkt översikt av Hogan m. fl. <a href="http://www.kaplandevries.com/images/uploads/ManagementDerailment_26March2009inpress.pdf">här.</a><br />
<br />
Alla
har inte den personlighet som krävs för ett ledarskap som måste fungera
både socialt och ekonomiskt. Man kan få värdefull information om en
kandidat med hjälp av test, även sådana aldrig ger ett slutgiltigt svar.
Vi vet dock att vissa test knappast har något samband alls med
arbetsresultat; detta gäller bl a de populära Big Five-testen, se en
översikt <a href="http://swoba.hhs.se/hastba/papers/hastba2010_006.pdf">här.</a>Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-10094316627431045622012-06-02T17:49:00.000+02:002012-06-02T18:34:16.218+02:00Kreativitet och kreativitetstest<i> </i>Människor varierar i kreativitet. Nästan alla har den i<i> någon</i> grad, och den kan i viss mån tränas upp, men onekligen är somliga <i>mycket</i> kreativa, andra inte riktigt lika mycket. I många sammanhang kan det därför vara intressant att mäta i vilken mån en person är kreativ. Big Five-dimensionen Öppenhet är en indirekt mätning av kreativitet, liksom Förändringsvilja.<br />
<i><br /></i><br />
Kim har skrivit på ett inspirerat och inspirerande sätt om kreativitet, särskilt om Torrance-testet (Kim, 2006, 2008, 2010). Detta test har funnits länge, och tidiga granskningar var positiva (Chase, 1985; Trefinger, 1985). Det tycks ge en bättre prognos av kreativa resultat än IQ (Kim, 2008), men trots det är validiteten i detta avseende ganska svag (omkring 0.2). Guilfords (1975) "klassiska" ansats var att mäta divergent tänkande, förmågan att skapa många originella lösningar. Denna idé har visat sig vara av värde i testkonstruktion, särskilt om instruktionen poängterar att det ska handla om originella eller kreativa idéer. Andra ansatser som är av värde är att mäta attityder till kreativitet. <i><br /></i><br />
<br />
Torrance-testet är långt ifrån det slutliga svaret på frågan om hur vi bör mäta kreativitet (Baer, 2011). Onekligen är en mätning av "kreativ attityd" mycket enklare. Vid testningar av chefskandidater med UPP-testet fann jag en korrelation mellan kreativ attityd och Öppenhet på 0.47, med Förändringsvilja var den 0.30. Det är ganska höga värden med tanke på att det tidigare har varit svårt att begreppsvalidera kreativitetstest.<br />
<br />
Debatten om kreativitet och test har tidvis varit något infekterad. Åtskilliga som engagerat sig i dessa frågor verkar ha varit ute efter att nedvärdera begreppet kreativitet eller möjligheten att mäta den. Det är ganska intressant att fundera på varför så är fallet. Jag tror att icke-kreativa människor kan känna sig hotade av att andras skaparkraft och entusiasm, de suckar och säger "Kom inte med flera idéer" eller "Det har prövats, det fungerade inte". "Kritiskt tänkande" sitter i högsätet och stoppar innovationer. Det är farliga attityder, särskilt i en tid när global konkurrens gör att kreativitet och innovationer blir alltmer livsviktiga. Kim, som nämns ovan, kommer från en del av världen som verkar göra sig beredd att ta över mer och mer (Asien, Korea), vi måste försöka hänga med. När ett samhälle koncentrerar sina kreativa krafter inom ett område kan det bli sensationella resultat, se bara på Loreens seger i Melodifestivalen, föregången av en enorm nationell kraftsamling kring att skapa populärmusik. Flera sådana exempel önskas. <i><br /></i><br />
<br />
<i>Referenser</i><br />
<br />
Baer, J. (2011). How divergent thinking tests mislead us: Are the Torrance Tests still relevant in the 21st century? The Division 10 debate. [doi:10.1037/a0025210]. <i>Psychology of Aesthetics, Creativity, and the Arts, 5</i>(4), 309-313.<br />
<br />
Chase, C. I. (1985). Torrance Tests of Creative Thinking (TTCT). In J.
V. Mitchell, Jr. (Ed.), <i>The ninth mental measurements yearbook.</i> Lincoln,
NE: Buros Institute of Mental Measurements.<br />
<br />
Guilford, J. P. (1975). Relation of divergent-production abilities to verbal and nonverbal IQ's. <i>Journal of Multivariate Experimental Personality & Clinical Psychology, 1,</i> 278-284.<br />
<br />
<br />
Kim, K. H. (2006). Can We Trust Creativity Tests? A Review of the Torrance Tests of Creative Thinking (TTCT). [doi:10.1207/s15326934crj1801_2]. <i>Creativity Research Journal, 18</i>(1), 3-14.<br />
<a href="http://people.uncw.edu/caropresoe/GiftedFoundations/SocialEmotional/Creativity-articles/Kim_Can-we-trust-creativity-tests.pdf">Klicka här.</a> <br />
<br />
Kim, K. H. (2008). Meta-analyses of the relationship of creative
achievement to both IQ and divergent thinking test scores. <i>The Journal
of Creative Behavior, 42</i>(2), 106-130.<br />
<br />
<br />
Kim, K. H. (2010). Measurements, causes, and effects of creativity. [doi:10.1037/a0018964]. <i>Psychology of Aesthetics, Creativity, and the Arts, 4</i>(3), 131-135.<br />
<br />
Trefinger, D. J. (1985). Torrance Tests of Creative Thinking (TTCT). In
J. V. Mitchell, Jr. (Ed.), <i>The ninth mental measurements yearbook.</i>
Lincoln, NE: Buros Institute of Mental Measurements.Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-13499590691815870172012-06-01T10:11:00.000+02:002012-06-01T10:11:15.320+02:00Hannes Råstam och Thomas QuickI den briljanta kultur- och samhällstidskriften FILTER finns en lång och mycket intressant artikel om TV:s stjärnreporter Hannes Råstam. Med närmast maniskt intresse undersökte han fakta i flera mycket uppmärksammade rättsfall och fann slarv eller värre bakom domar för grova brott.Han belönades med fina priser och hans reportage tycks ha haft betydande effekter på rättsväsendet.<br />
<br />
Dokumentärerena om "massmördaren" Thomas Quick kan fortfarande ses i TV:s arkriv,<a href="http://svtplay.se/v/1454450/2008-12-14_thomas_quick_-_del_1">klicka här</a> och <a href="http://svtplay.se/v/1454527/2008-12-21_thomas_quick_-_del_2">här</a>. Psykologer och en "minnesforskare", poliser och åklagare har gjort karriär på och skrivit lukrativa böcker om Quick. Råstam visar att alltsammans är myter, och de verkliga mördarna har gått fria.Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-62138147804042566172012-06-01T10:07:00.000+02:002012-06-05T03:05:22.808+02:00Psykopater i arbetslivet<br />
<div class="MsoNormal">
"Snakes in suits" heter en fascinerande bok av psykopatiforskarna
Paul Babiak och Robert Hare (den är också billig!). Undertiteln säger kanske
mera: "When psychopaths go to work". Den fullt utvecklade, kliniske
psykopaten, utmärks av våldsbenägenhet, missbruk, en manipulativ och iskall
hållning till medmänniskorna, extrem egoism och liten förmåga till produktivt
arbete. Boken handlar om mildare, "sub-kliniska", som har vissa men
inte alla av dessa drag. Dessa mildare former av psykopati är enligt forskarna
ganska vanliga bland bl a företagsledare i USA (4%, mot 1% i befolkningen i
stort). Det är en liten andel, men för dem som drabbas av dem som chefer är det
illa nog. De är illvilliga. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Subkliniska psykopater förväxlas ofta med narcissister, som
de har vissa drag gemensamma med. De är dock mera manipulativa och illvilliga
och ibland kriminella; det är vilseledande och felaktigt att beteckna alla
chefer man ogillar som "psykopater". </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Boken beskriver hur en psykopat lyckas lura sig till ett kvalificerat
jobb genom att vara väl påläst om företaget och anställande chef och smickra
dem grovt (t o m orten de är verksamma på), att vara verbal och uttrycka sig
väl, vara snyggt och korrekt klädd, och strö vänliga och smickrande ord omkring
sig i miljön. Det lyckas till 100 %, och man anser sig inte ens ha tid att ta
referenser i rädsla för att förlora denna toppkraft. Eller att kolla "betyg" från mystiska universitet, s k "Diploma Mills", där man kan få en "examen" (MBA eller PhD) för en billig penning. (Ett växande problem, inte minst i vårt land, där kunskaperna om denna humbugbransch troligen är ganska små). </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Resten är en sorglig historia. Han kan egentligen inte sköta
jobbet utan lurar andra till att göra det åt honom och han lyckas snacka in sig
hos chefens chef, vilket medför att han får ersätta denne som avpolletteras. </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Han anställdes på "magkänsla" - boken visar hur
illa det kan gå att bara lita till sin intuition. Om man känner sig extremt
säker på att en person är en toppkraft, enbart efter en intervju, bör man nog
bli misstänksam mot sig själv!<br />
<br />
Så långt Babiak och Hare. I sin stora och aktuella översikt ger Skeem et al. (2011) andra nyanser. De avråder från psykopatiskalor för urval vid anställningar, de är inte tillräckligt validerade. De pekar också på en del evidens för att psykopater kan fungera bra i vissa avseenden, t ex kreativitet, anser inte att et finns bevis för att det handlar om en helt genetiskt styrd problematik och att behandling är möjlig.En stor meta-analys har f ö nyligen visat att psykopati inte tycks vara en valid prediktor av kontraproduktivt beteende i arbetet (O'Boyle et al., 2011).</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Referenser</i></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: "Times New Roman";">Babiak, P., & Hare, R. D. (2006). <i>Snakes in suits. When psychopaths go to work</i>. New York: Harper.</span><br />
<br />
<span style="font-family: "Times New Roman";">O'Boyle Jr, E. H., Forsyth, D. R., Banks, G. C., & McDaniel, M. A. (2011). A meta-analysis of the dark triad and work behavior: A social exchange perspective. [doi:10.1037/a0025679]. <i>Journal of Applied Psychology, </i>No Pagination Specified.<br /> </span><br />
<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 12pt;">Skeem, J. L., Polaschek, D. L. L., Patrick, C. J., & Lilienfeld, S. O. (2011). Psychopathic personality: Bridging the gap between scientific evidence and public policy. [doi:10.1177/1529100611426706]. <i>Psychological Science in the Public Interest, 12</i>(3), 95-162.<br /> </span>Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5880215529924416077.post-78171489245569856032012-05-29T02:04:00.000+02:002012-05-29T02:04:18.342+02:00Kreativitetens fräckhet: fallstudie<span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;">Vid ett fysikprov vid Köpenhamns universitet fick studenterna följande fråga på en tenta: Beskriv hur man kan bestämma höjden på en hög byggnad med hjälp av en barometer. En student svarade: Man binder ett långt snöre i barometern, sedan firar man ned barometern från taket på byggnaden. Snörets längd plus barometern är lika med höjden på byggnaden. Examinatorn tyckte att svaret förvisso var riktigt, men det visade ju inte på några större kunskaper i fysik. Han beslöt därför att kalla in studenten för en muntlig tentamen. Studenten fick samma fråga som tidigare och fem minuter att fundera igenom svaret, sedan svarade han:</span><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;">- För det första kan man ta barometern till taket på byggnaden, släppa den över kanten och mäta den tid det tar att nå marken. Höjden på byggnaden kan då räknas ut i den formel jag skrivit ned på pappret, men jag skulle inte rekommendera det eftersom barometern skulle gå sönder.</span><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;">- Annars kan man göra så här: Om solen skiner kan man mäta höjden på barometern, ställa den på marken och mäta längden på skuggan. Sedan mäter man längden på skuggan från byggnaden och därefter är det en enkel sak att räkna ut höjden på byggnaden. Här är formeln för det också.</span><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;">- Men om man vill vara strikt vetenskaplig, kan man binda ett kort snöre till barometern och svänga den som en pendel, först på marknivå och sedan på taket. Höjden räknas ut genom skillnaden i gravitationen med en lång och komplicerad formel som jag har skrivit ned på pappret.</span><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;">- Eller här är ett annat bra sätt. Om byggnaden har en utanpåliggande nödstege kan man klättra upp på den och mäta hur många barometerlängder det blir.</span><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;">- Och om man vill vara traditionell som vetenskapsman så skulle man kunna använda barometern för att mäta lufttrycket på taket respektive på marken och sedan omvandla skillnaden för att få fram höjden på byggnaden.</span><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;">- Men eftersom vi ständigt uppmanas att ha egna tankar skulle utan tvekan det bästa sättet vara att ringa på fastighetsskötarens dörr och säga: Du får en fin barometer av mig om du berättar hur hög byggnaden är.</span><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><br style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;" /><span style="background-color: rgba(255, 255, 255, 0.917969); color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 13px;"><b>Studenten var Niels Bohr som fick Nobelpriset i fysik 1922.</b></span>Lennart Sjöberghttp://www.blogger.com/profile/16238631297369469848noreply@blogger.com1