Visar inlägg med etikett psykoterapi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett psykoterapi. Visa alla inlägg

måndag 12 september 2011

Det underbara Placebo

I dagens nummer av The Times finns en artikel om Emile Coué, fransk apotekare och psykolog. Han upptäckte av en slump placeboeffekten, då han gett en patient destillerat vatten i stället för medicin. Vattnet hade god effekt, enligt legenden. Coué börjar nu blir populär på nytt, hans metodik självsuggestion kan nog ha en viss positiv effekt. Mycket av behandlingseffekter kan förklaras på det här sättet.


Positivt tänkande har å andra sidan blivit kritiserat som överförenklat och ibland rentav farligt.  Men suggestionsmetoder kommer säkert alltid att finnas, eftersom de ofta fungerar, är enkla och billiga.

Forskningen om placebo är mycket omfattande. Ett aktuellt exempel är referensen nedan som i en meta-analys finner att placebo svarar för 70 % av effekten av antidepressiva mediciner. Coué skrev flera böcker, se en svensk översättning nedan.

Referenser

Coué, E. (1923). Hur man vinner herravälde över sig själv genom medveten autosuggestion Stockholm : Biblioteksförlaget,


Rief, W., Nestoriuc, Y., Weiss, S., Welzel, E., Barsky, A. J., & Hofmann, S. G. (2009). Meta-analysis of the placebo response in antidepressant trials. [doi:10.1016/j.jad.2009.01.029]. Journal of Affective Disorders, 118(1-3), 1-8.

måndag 21 juni 2010

Effekter av psykoterapi

Forskningen om psykoterapins effekter är viktig eftersom kravet på evidensbaserad behandling blir allt starkare, från patienter och uppdragsgivare. Tidigare forskning har gett stöd till kognitiv beteendeterapi medan forskare i allmänhet - inklusive mig själv - har varit skeptiska till psykodynamisk behandling. Det är en skepsis som har haft sin grund i att det funnits ytterst lite forskning av tillräcklig god kvalitet, t ex med kontrollgrupper, som gett stöd åt denna typ av behandling, som ju i sin tur är mycket vanlig. Läget håller emellertid på att ändras i och med att det nu börjar publiceras vetenskapligt acceptabla utvärderingar av dynamisk terapi som visar på betydande effekter, i vissa fall t o m större än av KBT. Omfattande referenser finns i en nyligen publicerad översiktsartikel av Shedler (2010). Den finns i American Psychologist, som är en vida spridd vetenskaplig tidskrift med stort anseende.

Detta är en mycket positiv utveckling och jag har inget emot att ändra åsikt när det kommer övertygande forskningsresultat som går på tvären mot vad jag tidigare skrivit och sagt. I själva verket är jag skyldig att ändra åsikt om jag ska vara trogen mina vetenskaopliga värderingar som säger att slutsatser måste vara empiriskt grundare. Det är en grundbult i rollen som forskare. För andra, för praktiskt arbetande psykologer är det givetvis minst lika viktigt att lita till den egna erfarenheten av behandlingsarbete, men då helst i medvetande om felkällor som kan påverka de uppfattningar som byggs upp på det sättet.

I alla relationer mellan terapeut och patient finns moment som kan leda till positiva eller negativa konsekvenser. Det är därför det viktiga är vilken terapeuten är och om han eller hon fungerar konstruktivt, dvs förstår,accepterar och tycker bra om patienten. Om inte dessa villkor är uppfyllda kan KBT inte hjälpa alls, något jag själv upplevde som patient för 10 år sedan i en krissituation. Terapeutfaktorn är av stor betydelse, viktigare än behandlingsmetodiken.


Referenser

Shedler, J. (2010). The efficacy of psychodynamic psychotherapy. American Psychologist, 65(2), 98-109.

torsdag 30 april 2009

KBT och psykodynamisk terapi


I vårt land har det funnits, och finns ännu, en enorm övervikt för psykodynamiska teorier och behandlingsmetoder, bland psykologer och andra. Sent omsider har äntligen myndigheter och politiker insett hur snett det är. Kraven på evidens för behandlingseffekter leder till att man vill satsa på kognitiv beteendeterapi (KBT). Där finns en mycket omfattande forskningsbas som visar på positiva effekter av kostnadseffektiva behandlingsmetoder. Det som bromsar användningen av dem är att psykologerna inte följt med i utvecklingen, men de kommer säkert att göra det när de märker att kravet på effektiva behandlingsmetoder slår igenom. Andra grupper, som sjuksköterskor, kan också aktivera sig genom vidareutbildning och fylla luckan som uppstått på grund av psykologernas traditionalism.

Det här sker inte smärtfritt. Psykologerna och andra, som pskykiatriker med psykoanalytisk inriktning, kämpar hårt för att stoppa utvecklingen. Dels sägs det att kravet på evidens för behandlingseffekter är irrelevant (!), dels att det redan är uppfyllt för psykodynamikerna. Debatten har förts bl a i Psykologtidningen och Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Att psykodynamisk terapi ger fastställda positiva effekter påstås bevisat av en handfull amerikanska undersökningar. Det är emellertid högst osäkert om dessa resultat står sig i när det gäller psykodynamisk terapi i stort, och i vårt land. KBT:s effekter är däremot mycket väl etablerade.

För människor som behöver hjälp, t ex lider av depression eller ångesttillstånd, skapas hopp genom satsningen på KBT. I stället för långvariga psykodynamiska "psykoanalytiska" behandlingar med högst osäker effekt ska de kunna få snabb och effektiv hjälp. Det är trist att se hur traditionalister gör allt de kan för att stoppa den utvecklingen.

Freuds (bild ovan) teorier ligger bakom den psykoanalytiska terapin. Kritiken av dessa teorier är enormt omfattande, och en hel del av hans "bevis" har befunnits vara fabricerade. Han hade en historisk betydelse, men det är tveksamt hur positiv den egentligen varit. För patienter som inte fått den hjälp de så väl behövt har Freuds dominans inom behandlingen varit en katastrof.

torsdag 19 mars 2009

Skriva av sig orättvisor

Den som blir orättvist behandlad reagerar ofta med ilska eller andra negativa emotioner. Att direkt konfrontera den som behandlat en orättvist kan ofta vara en bra idé om man kan behärska sina emotioner och inte skapa ännu flera problem. Men det är ju svårt att vara säker på att man klarar. Risken är stor att det blir en negativ spiral. Pennebaker (1997) har arbetat med "expressive writing", dvs man skriver ner hur man känner sig, vad som hänt etc. Bara för sig själv. Inte i ett e-mail till den som behandlat en orättvist!Barclay och Skarlicki (2009) finner i en aktuell studie positiva effekter av att "skriva av sig". Något att pröva vid nästa orättvisa.

Forskning

Barclay och Skarlickis format borde kunna tillämpas i andra sammanhang, inte bara på jobbet: i skolan, hemmet och kamratkretsen. När man blivit avvisad. Kan bli intressant och spännande forskning av detta, gärna relaterad till elektronisk kommunikation. Blir det värre av att agera ut i e-post eller ansikte mot ansikte?

Härifrån är det ett ganska kort steg till författandet i lite större skara och dess relation till "orättvisor". Och till läsningens psykologi och effekter.

Modern emotionsteori handlar om hur våra emotioner beror på hur vi tolkar situationen (Berkowitz & Harmon-Jones, 2004; Scherer, 2001).

Referenser


Berkowitz, L., & Harmon-Jones, E. (2004). Toward an Understanding of the Determinants of Anger. Emotion, 4, 107-130.

Barclay, L. J., & Skarlicki, D. P. (2009). Healing the wounds of organizational injustice: Examining the benefits of expressive writing. Journal of Applied Psychology, 94, 511-523.

Pennebaker, J. W. (1997). Opening up: The healing power of expressing emotions. New York: Guilford Press.

Scherer, K. R., Scherer, K. R. (ed.), Schorr, A. (ed.), & Johnstone, T. (ed.) (2001). Appraisal considered as a process of multilevel sequential checking. In Appraisal processes in emotion: Theory, methods, research. (pp. 92-120): Oxford University Press: New York.

tisdag 13 maj 2008

Debatten om evidensbaserad psykoterapi

I senaste numret av Psykologtidningen (nr 7/2008) finns intressant material om kravet på evidensbasering. Det sprider sig alltmer och det bekymrar professorerna Rold Sandell och Gudrun Olsson som intervjuas om saken. (Inga professorer med andra åsikter kommer till tals). Deras invändningar går bl a ut på att kravet på evidensbasering är "naturvetenskapligt". Det där är vid det här laget ett mycket gammalt argument. Kravet på kontrollerade studier än en fråga om logik, inte om naturvetenskap. Naturvetenskapåen använder logik, men allt som använder logik är inte naturvetenskap. Elementärt så det förslår. Problemet, som Sandell och Olsson helt förbigår, med subjektiv "evidens", av den typen att terapeuten själv "upplever att det fungerar", är att den sortens evidens kan fabriceras för VAD SOM HELST. Sockerpiller har effekter. KBT däremot, VET man leder till förbättringar för många patienter - och här finns det slutliga och definitiva kriteriet. Lidande människor har rätt att få hjälp, med metoder som har effekter som har vetenskapligt dokumenterats. En självklarhet? Inte alls. sandell och Olsson är exempel på det hårda motståndet mot evidensbasering. Det har sin grund i decennier av dominans för psykoanalys/psykodyanmik, och universiteten har negligerat sitt ansvar. Det är därför det är en skriande brist idag på terapeuter som kan ge effektiv hjälp. Men det är gott om terapeuter som inte kan det.

tisdag 6 maj 2008

Specifika eller allmänna effekter av psykoterapi

Psykoterapi i Sverige har dominerats av psykodynamiska modeller, som ytterst bygger på psykoanalytiska teorier. Dessa teorier har ytterst svagt stöd i modern forskning, och Freuds påståenden har i många fall visat sig varar utan verklighetskontakt. Inte desto mindre rullar de psykodynamiska tillämpningarna vidare, troligen beroende på att det finns en hel subkultur med stora ekonomiska intressen av att fortsätta på den inslagna vägen. Den internationella forskningen om psykoterapieffekter har emellertid livaktig och visar på stora positiva effekter, ekonomiskt kostnadseffektiva, av kognitiv bettendeterapi (KBT). Landstingen kan inte annat än tacka och ta emot.

Mot KBT brukar hävdas ett stor antal argument av psykodynamikerna, som har mycket svårt att tänka om. Ett ska nämnas här: att det finns allmänna positiva effekter av psykoterapi, ungefär lika oavsett vilken form av terapi det är. Det är sant. Det är välkänt från medicinen att det ofta finns stora placebo- eller suggestionseffekter. Men inga läkare skulle nöja sig med att behandla enbart med sockerpiller, trots detta välkända faktum (hoppas jag). Påståendet om att alla former av psykoterapi är ungefär lika bra bygger på stora sammanställningar av forskning (meta-analyser) där många terapiformer och många beteendestörningar undersöks. Går man in i detaljer blir bilden en annan. Ett exempel: Siev och Chambless (2007) visade i en meta-analys att kogntiv terapi har specifik fördel i behandling av panikattacker, men inte för generell ångest, jämfört med avslappningsterapi. Debatten bör handla om specifika problemtyper och specifika behandlingar, och inte om de mera oinformativa sammaställningarna som greppar på en gång över ett brett spektrum av störningar och behandlingsformer. Då kan man få fram den kunskap som landstingen behöver för att veta hur de ska använda sina knappa resurser för att ge bästa möjliga hjälp till lidande människor. Hur många har råd att privat betala 900 kronor i timmen för att få den effektiva hjälp som KBT-terapeuter kan erbjuda?


Referens
Siev, J., & Chambless, D. L. (2007). Specificity of treatment effects: Cognitive therapy and relaxation for generalized anxiety and panic disorders. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 75(4), 513-522.