Visar inlägg med etikett Psykologins historia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Psykologins historia. Visa alla inlägg

måndag 12 september 2011

Det underbara Placebo

I dagens nummer av The Times finns en artikel om Emile Coué, fransk apotekare och psykolog. Han upptäckte av en slump placeboeffekten, då han gett en patient destillerat vatten i stället för medicin. Vattnet hade god effekt, enligt legenden. Coué börjar nu blir populär på nytt, hans metodik självsuggestion kan nog ha en viss positiv effekt. Mycket av behandlingseffekter kan förklaras på det här sättet.


Positivt tänkande har å andra sidan blivit kritiserat som överförenklat och ibland rentav farligt.  Men suggestionsmetoder kommer säkert alltid att finnas, eftersom de ofta fungerar, är enkla och billiga.

Forskningen om placebo är mycket omfattande. Ett aktuellt exempel är referensen nedan som i en meta-analys finner att placebo svarar för 70 % av effekten av antidepressiva mediciner. Coué skrev flera böcker, se en svensk översättning nedan.

Referenser

Coué, E. (1923). Hur man vinner herravälde över sig själv genom medveten autosuggestion Stockholm : Biblioteksförlaget,


Rief, W., Nestoriuc, Y., Weiss, S., Welzel, E., Barsky, A. J., & Hofmann, S. G. (2009). Meta-analysis of the placebo response in antidepressant trials. [doi:10.1016/j.jad.2009.01.029]. Journal of Affective Disorders, 118(1-3), 1-8.

söndag 17 oktober 2010

Personlighet och arbetsresultat: något man kan tro på? Ja!

Det har länge funnits skepsis mot personlighetstest i arbetslivet, skepsis och på sina håll övertro. I en ny rapport, klicka här, går jag igenom begreppet personlighet, teorier för test, och de empiriska resultaten, med inriktning mot självrapporttest som dominerar denna verksamhet. Forskningen är vid det här laget mycket omfattande. Tidigare skepsis visar sig obefogad. Korrelationer mellan personlighet och arbetsresultat omkring 0.4 -0.5 kan förväntas, för bra test som utvärderas på ett effektivt sätt, och som helst också korrigeras för skönmålning. (Att det är nödvändigt att korrigera, och fullt möjligt, har jag visat på annat håll).

Detta är starka resultat! De grundas på 100 tals empiriska studier. Begåvningstest (g-faktorn) är visserligen något bättre med korrelationer med arbetsresultat omkring 0.6, men poängen är att begåvning och personlighet är oberoende (nollkorrelerade). Genom att använda båda typerna av test når man ett tak i prognosstyrka omkring 0.7.

Det går knappast att komma längre med radikalt andra typer av metoder som simuleringsövningar, arbetsprov eller intervjuer. Test ska givetvis alltid användas tillsammans med t ex intervjuer, men dessa andra metoder är ofta dyrbara. Test är mycket kostnadseffektiva.

Viktigt att komma ihåg är att alla test inte är lika bra. Det finns åtskilliga vars värde inte dokumenterats i forskning.

Vad betyder detta i praktiskt arbete? Naturligtvis kommer man att göra en del misstag, även med de bästa metoder för personbedömning. Men när validiteten ligger omkring 0.6 - 0.7 kan man känna förtroende för metodiken. Ett screeningtest är en speciellt effektiv metod - en snabb första genomgång av en grupp sökande till ett jobb eller en utbildning. Om gruppen är någorlunda stor, säg omkring 30, är säkerheten stor att där finns bra personer, och ett screeningtest har stor chans att upptäcka dem.


Referens

Sjöberg, L. (2010). Personlighetsdimensioners validitet i arbetslivet (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2010:6). Stockholm: Handelshögskolan.

torsdag 3 juni 2010

Psykologins förändringar

APS har i ett aktuellt nummer av sin tidskrift Observer (nr 4, 2010) bett författare till introduktionsböcker i psykologi kommentera ämnets utveckling i ljuset av hur böckerna har förändrats under ca 20 år. Det är ganska intressant men lite ytlig läsning. Tidsperioden är ju ganska kort. Jag jämförde över en 50-årsperiod två amerikanska läroböcker som varit standard vid Stockholms universitet, se min presentation här. Jag tror jag missade den starka tendensen till evidensbasering i nutida psykologiundervisning på collegenivå. Det där är ju en stormvind som breder ut sig också över praktisk verksamhet. Mycket sunt.

Ett uppmärksammat exempel är en monografi av Baker et al. (2009). De skriver

“Over the past 20 years, the prevalence of mental health disorders has nearly doubled in the United States. Yet despite the number of empirically supported treatments now available for a variety of disorders, most clinical psychologists and therapists elect not to use them or rely on out-of-date procedures. Some of these clinicians, coming out of training programs that did not use or teach these scientifically supported methods, may not even be aware of how effective such treatments can be.”

Skälet till att man kräver evidensbasering är troligen ökade problem som kräver psykologers insatser, men också att det numera finns evidens i stor och snabbt ökande utsträckning. För inte så länge sedan kunde en enstaka eller en handfull studier räcka för generella uttalanden i läroböcker, nu går man på metaanalyser som ofta summerar hundratals studier på ett övergripande sätt och som tar fram mått på effektstorlekar. Förr räckte det med ”statistisk signifikans” men det är faktiskt lätt att få sådan signifikans i sina data om man har ett någorlunda stort stickprov, även för pyttesmå effekter av ringa praktisk betydelse.

En annan förändring som främst märks i ett 50-årsperspektiv är mentalismen, att det har blivit acceptabelt och anses fullt möjligt att studera mentala processer, hos människor. Det har medfört en starkt minskad tilltro till experiment med djur och – inom inlärningsforskningen – memorering av meningslösa stavelser. När jag läste pedagogik 1959 var huvudboken i inlärningspsykologi en lärd lunta som var späckad med dylikt (Deese, 1957). Eftersom jag alltid varit skeptisk mot auktoriteter hade jag inga svårigheter att reagera negativt på den tidens dominans för behavioristisk inlärningsteori. Jag tyckte och tycker att man som psykolog och forskare ska vara trogen sitt sunda förnuft. Inlärning hos människor kan inte rimligen studeras hos råttor, vilket den store Skinner gjorde och blev världsberömd på. (Kanske bör man ”osäkra sin revolver” när någon forskare ges epitetet ”stor”, något som jag faktiskt sett nyligen i ett helt annat sammanhang och som enbart tycktes vara uttryck för naiv tilltro till auktoriteter. Sakfrågorna kortsluts, liksom tänkandet). Under årens lopp har jag skrivit en hel psykologikritik, en del tidiga artiklar finns samlade i en liten bok som numera kan laddas ner från nätet (Sjöberg, 1977).



Referenser

Baker, T. B., McFall, R. M., & Shoham, V. (2008). Current status and future prospects of clinical psychology: Toward a scientifically principled approach to mental and behavioral health care. [doi:10.1111/j.1539-6053.2009.01036.x]. Psychological Science in the Public Interest, 9(2), 67-103.

Deese, J. E. (1957). Inlärningspsykologi. Stockholm: Svenska bokförlaget.

Sjöberg, L. (1977). Kritisk psykologi och psykologisk kritik Stockholm: Psykologiförlaget. Klicka här.