Vidskepelse - psykologisk analys

I ett nyligen utgivet nummer av Observer ger Eric Wargo en intressant diskussion av vidskepelse. Vidskepelse är mycket vanlig, inte minst inom sporten. McCain är tydligen en mycket vidskeplig person, något som framkom under förra årets valrörelse. Mycket "knock on wood", vägra bo på 13:e våningen (den döptes om) osv. Kanske hade han "lärt sig" vidskepliga ritualer under sin tid som flygare. Vidskepelse kanske är harmlös ibland, men undantag finns ju (Vodoo-döden). Vidskepelse kan t o m vara något positivt; King et al. (2007) rapporterade resultat som tyder på att ett positivt stämningsläge kan vara resultat av vidskeplighet, och leda till vidskepligt beteende. (Men motsatsen är onekligen också en möjlighet för alla som tror på spöken). I vår egen forskning fann vi samband mellan riskupplevelse och vidskepliga New Age-övertygelser, se här. Min artikel om nyandlighetens psykologiska rötter kan också vara intressant i sammanhanget (Sjöberg, 2006), liksom den om "ångestkapitalet" (Sjöberg, 2000).

Uppsatser och forskningsrapporter på det här temat kan handla om:

- Förklaringar av vidskepelse utifrån kognitiv psykologi (se Wargos artikel och Vyse, 1997)

- Relationen mellan stämnningsläge och/eller emotionella reaktioner och vidskepelse

- Relationen vidskepelse och nyandlighet (se mina artiklar)

- Könsskillnader, åldersutveckling, utbildningsnivåer

- Hur vi upplever personer som är vidskepliga jämfört med dem som inte är det

- Politikers, idrottsmäns och andras vidskeplighet

- Personlighet (t ex jagstyrka) och vidskepelse

Hör av dig så kan jag nog utveckla idéerna eller föreslå fler!


Referenser

King, L. A., Burton, C. M., Hicks, J. A., & Drigotas, S. M. (2007). Ghosts, ufos, and magic: Positive affect and the experiential system. Journal of Personality and Social Psychology, 92(5), 905-919.

Sjöberg, L. (2000). Exploatering av ångestkapitalet. Folkvett, 18(3-4). Här.

Sjöberg, L. (2006). Nyandlighetens psykologiska rötter. Folkvett, 24(2), 6-14. Här.

Sjöberg, L., & af Wåhlberg, A. (2002). New age and risk perception. Risk Analysis, 22(4), 751-764. Här.

Vyse, S. A. (1997). Believing in magic. The psychology of superstition. New York: Oxford University Press.

Wargo, E. (2008). The many lives of superstition. Observer, 21(9), 18-24.

Årsrapport

Jag har sammanfattat min verksamhet under 2008, kan laddas ner här. Den innehåller kortfattade kommentarer främst om min forskning samt en referenslista med årets publikationer.

Det har varit mycket jobb med den här bloggen och de 118 inlägg som listas i årsrapporten, med länkar. Bloggen är en ständig uppgift, men inte en belastning eller en börda, utan en stimulans att söka efter nya uppslag i forskning och debatt. Förhoppningsvis har den gett läsarna en del idéer. Skriv gärna till lennartsjoberg@gmail.com och berätta i så fall, eller tala om vad ni tycker om bloggen och hur den göras bättre. Jag hoppas den kan ge uppslag till forsknings- och uppsatsämnen, eller till en och annan insikt. Eller protester och invändningar för den delen. Det har varit klent med sådana.

Under året var det två stora arbeten som avslutades: konstruktionen av personlighetstestet Big Five Plus, som ju behandlats på många ställen i bloggen, och en studie av attityder till och riskuppfattningar om slutförvar an använt kärnbränsle. Jag fortsätter att forska om riskuppfattningar (kemikalier, ett stort EU-projekt där data ska samlas in i alla medlemsstaterna i början av detta år), medarbetarundersökningar och kreativitet. Kanske en del annat också, vem vet.

Någon skrev att idealet för en pensionär väl ändå är att sitta och meditera vid havet. Tjaha. Men det är sant att jag läser mycket skönlitteratur och fackböcker (mest historia) utanför min forskningsverksamhet. Och lite långsamt håller jag på att bli klar med egna skönlitterära projekt...

Pasteuriserad psykologi

Reich (2008) har skrivit en tankeväckande artikel där han kritiserar vad han kallar en linjär modell för grundforskning och tillämpning i psykologin. En sådan modell utgår från att grundforskningen bedrivs utan tydlig anknytning till praktiska problem, och att dess resultat sedan tillämpas. Reich menar att det gått ganska dåligt med psykologins utveckling därför att man saknat en integrering med de praktiska problemen. Det stora skolexemplet på ett annat sätt att arbeta är Pasteur som utgick från praktiska problem, t ex inom vinodlingen, och löste dem genom utveckling av grundläggande teori (teorin om mikroorganismer), som fick ett enormt genomslag både teoretiskt och praktiskt. Ett exempel från psykologin är Cialdinis forskning om social påverkan, som startade med hans Walraffing inom försäljning och reklam och som så småningom resulterade i en av de mest framgångsrika socialpsykologiska studierna någonsin, se referens nedan.

Att som Cialdini prioritera fenomenen och den personliga upplevelsen och erfarenheten av dem är nog "ingen dum idé" (Glaser & Strauss, 1967). Freud gjorde samma sak, bortsett från att hans insats numera blivit starkt ifrågasatt. Men ingen kan förneka att han skapade ett enormt teoribygge på grundval av praktiskt kliniskt arbete. Kanske ska han ses som ett varnande exempel på hur detta sätt att arbeta kan gå snett - när man nämligen inte kopplar det med noggrann kritisk prövning av idéerna.



Referenser

Cialdini, R. B., & Trost, M. R. (1998). Social influence: Social norms, social conformity, and compliance. In D. T. Gilbert, S. T. Fiske & G. Lindzey (Eds.), The handbook of social psychology. Vol. II (pp. 151-192). Boston: McGraw-Hill.

Glaser, B. G., & Strauss, A. L. (1967). The discovery of grounded theory: Strategies for qualitative research. Chicago: Aldine.

Reich, J. W. (2008). Integrating science and practice: Adopting the pasteurian model. Review of General Psychology, 12(4), 365-377.

Resultatorientering lönar sig - särskilt nu

Medarbetarundersökningar kan vara hur stora och ambitiösa som helst men leder inte till förbättringar om de inte kopplas med tydliga, konkreta och realistiska mål. Ett effektivt sätt att formulera mål är i förhållande till en standard som Investors in People (IiP), se min och Mona Nettelmans artikel i Nordisk Industri som just publicerats, här.

IiP togs fram i Storbritannien för ca 15 år sedan och används idag av 41 000 (!) företag. 41 000 företag kan inte ha fel! Stora ekonomiska vinster dokumenterades av Michaelis och McGuire (2004).

En färsk utvärdering föreligger nu från ett av Storbritanniens ledande forskningsuniversitet, Cranfield University (Bourne et al., 2008). De ger en heltäckande översikt av forskningen om IiP, som är omfattande, och rapporterar en egen studie av ett stort antal företag. Avancerade statistiska analyser visar att det troligen finns en påverkan av IiP-certifiering och arbete enligt sådana principer.

IiP-forskningen har huvudsakligen gjorts i England, men det finns inga skäl att tro att slutsatserna inte gäller också i Sverige. Bourne et al. understryker betydelsen av målsättningar, att företaget och personalen strävar efter att nå samma mål. Det är naturligtvis ett fundamentalt villkor som är lika viktigt i Sverige.

Lågkonjunkturen gör det ännu viktigare att satsa på personalen och att arbeta mot tydliga mål i förbättringsarbetet, för att uppnå en standard. För den som siktar högre, mot "elitserien", kommer nu nästa steg: Investors in People Profile, varom mera inom kort.


Referenser

Bourne, M., Franco-Santos, M., Pavlov, A., Lucianetti, L., Martinez, V., & Mura, M. (2008). The impact of investors in people on people management practices and firm performance. Cranfield, Bedfordshire: Centre for Business Performance, Cranfield School of Management. Här.

Michaelis, C., & McGuire, M. (2004). Investors in people: Impact assessment. Birmingham, UK: Databuild: Research and Solutions.

Sjöberg, L., & Nettelman, M. (2008). Lågkonjunktur: Investera i personalen. Nordisk Industri(6), 58. Här.

Risker med militära interventioner

Händelserna i Gaza är ännu ett exempel på militär intervention. Beslutsfattandet som ligger bakom är fördolt för oss. Israel vill ha slut på raketangreppen, det är ju klart, men hur har de utvärderat riskerna? Många som kommenterar konflikten är övertygade om att Israel bara förvärrar situationen och att ingreppet inte kommer att lösa någonting. Vertzberger har skrivit en intressant bok där han noga går igenom ett antal historiska exempel på militära interventioner. Jag har skrivit en essä med anledning av boken, se här.

Mänskligt beslutsfattande är sällan rationellt. De politiska ledare som startar krig är ofta, kanske alltid, överkonfidenta, dvs de underskattar riskerna och de överskattar den egna militära förmågan. Johnsons (2004) bok på det temat har många övertygande exempel.

Referenser

Johnson, D. D. P. (2004). Overconfidence and war. The havoc and glory of positive illusions. Cambridge, MA: Harvard University Press.

Sjöberg, L. (1999). Risks of military intervention. Contemporary Psychology: APA Review of Books, 44(5), 366-368. Här.

Vertzberger, Y. Y. I. (1998). Risk taking and decisionmaking. Foreign military intervention decisions. Stanford, CA: Stanford University Press.

Svårt att uttala: tråkigt och farligt

Song och Schwartz har en intressant artikel i ett kommande nummer av Psychological Science. De visar att "konstiga" och svåruttalade namn på t ex attraktioner på ett nöjesfält gör att föremålen upplevs som mera riskfyllda och mindre attraktiva. Exempel på svåra termer var Vaiveahtoishi, Tsiischili, och Heammawihio, lätta var Chunta, Ohanzee, and Tihkoosue. Det här resultatet kan vara av relevans både för konsumentpsykologi och för riskforskning.


Referens

Song, H., & Schwarz, N. (2009). If it's difficult to pronounce, it must be risky. Psychological Science, preprint.

Djupt mänsklig girighet

När Skandia-affären seglade upp i december 2003 hörde jag en morgon på radion hur en "etikforskare" på Handelshögskolan försvarade Skandiadirektörernas rofferier som "djupt mänskliga". Jag blev ursinnig och satte mig ner och skrev en artikel som sedan publicerades på Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Se referensen nedan.

Nu har fem år gått och vi har sett hur det "djupt mänskliga" lett till en global ekonomisk kris. Fortfarande ger man företagsledare, även inom offentlig sektor, enorma förmåner, i den enfaldiga tron att det behövs och att det bara är ytterst få som kan sköta jobbet.

Skandiacheferna fick behålla sina pengar, på lösa grunder och genom stöd av s k "höga jurister". Jag har träffat människor (jurister, faktiskt) som faktiskt tror att "dessa chefer är en särskild sorts människor som måste ha så stora belöningar för att fungera bra". Men alla andra som gör kvalificerade jobb klarar det tydligen utan en månadslön på 10 miljoner...

För att få bra chefer behöver vi inte astronomiska förmåner, inte ens till statliga bolag som Systembolaget.

Däremot behövs systematisk personbedömning av sökande till jobben. Många chefer misslyckas. En del misslyckanden kan undvikas om man skaffar sig bra information om personligheten hos de sökande, och det kan man göra med väl fungerande personlighetstest, se referens nedan.

Referens

Sjöberg, L. (2003, 3 December). Djupt mänsklig girighet. Svenska Dagbladet, sid. 5.Här.

Sjöberg, L. (2008). Bortom big five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics. Här.

Kollektivets kunskap

Många vet mera än en. Genom att på ett enkelt sätt sammanställa kollektivets kunskap når man längst. Min artikel i Psykologtidningen kan laddas ner här.En diskussion med en rysk journalist med anledning av min studie av valprognoserna 2006, som inom kort publiceras i Journal of Forecasting här, ledde till tankar om att experternas prognoser är sämre än allmänhetens speciellt när situationen är ny och obekant, som nu när det gäller finanskrisen. För den ryskkunnige, se denna länk till Moskvatidningen Smart Money.

Ångest och minne

Den traditionella, och mycket vanliga, uppfattningen om "förträngning" säger att vi "glömmer" hotfulla eller pinsamma upplevelser. En omfattande litteratur har visat att detta knappast förekommer - tvärtom minns vi bättre det som hotat oss. Denna slutsats är nu ännu mera stärkt av Mittes (2008) meta-analys av ett stort antal experimentella studier. Vid igenkänning (recognition) fanns ingen effekt av ångest, men vid återkallande av minne (recall) fanns en effekt motsatt den som postuleras av den traditionella teorin: man kom lättare ihåg det som var hotfullt.

Referens
Mitte, K. (2008). Memory bias for threatening information in anxiety and anxiety disorders: A meta-analytic review. Psychological Bulletin, 134(6), 886-911.

Nobelpris i pedagogik

Tidskriften Science annonserar i sitt senaste nummer att de kommer att ge prioritet till rapporter om pedagogisk forskning av hög kvalitet. De är nämligen övertygade om att skolrona behöver göra ett bättre jobb med att få fram intellektuell kapacitet och kompetens. Publicering i Science är varje forskares våta dröm. Det är sådant som leder till Nobelpris i de mest exterma fallen, men även för andra är det enormt betydelsefullt för karriären och möjligheten att få forskningsanslag. Chansen för ett uppsving i pedagogisk forskning är därför stor till följd av tidskriftens nya politik. I numret finns en hel sektion med intressant forskning om pedagogik i anslutning till IT-utvecklingen. Den kognitiva psykologin har mycket att ge inom pedagogiken; vi arbetade för den tillämpningen redan för ganska länge sedan

Intresset för studier är givetvis en central faktor. Matematik och naturvetenskap lockar inte. Det tröttsamt vanliga receptet, som inte hjälper annat än kansake på kort sikt och i liten skala, är att göra ämnena "praktiska". Det tror jag är ett svar på omotiverade elevers egna förklaring: "man har inget praktisk användning av matte". Men det är andra faktorer som styr människors motivation och intressen än kortsiktiga praktiska vinster, se en sammanfattning av forskning om studieintresse här.

Svensk pedagogisk forskning har inte många exempel på internationellt framgångsrik verksamhet, trots enormt stora forskningsresurser. När hörde vi talas om spännande forskning av pedagoger senast? Det finns dock lysande undantag. Den främste pedagogikforskaren i Sverige är utan tvekan professor Ference Marton, Göteborg. Se t ex hans insatser för att drastiskt förbättra pedagogiken när kinesiska barn ska lära sig läsa (Tse et al., 2007).

Nobelpris i pedagogik lär inte vara på gång, men Science öppnar en dörr för pedagoger att höja sin ambitionsnivå. Konsekvenserna lär inte vänta på sig, man kan bara hoppas att svenska forskare tar chansen de också.


Referenser

Hjelmquist, E., Sjöberg, L., & Montgomery, H. (Eds.). (1978). Undervisningspsykologi: Pedagogiska tillämpningar av kognitiv psykologi. Stockholm: Almqvist & Wiksell.

Sjöberg, L. (1997). Studieintresse och studiemotivation. Stockholm: Svenska Arbetsgivareföreningen och Institutet för individanpassad skola. Här.

Tse, S. K., Marton, F., Ki, W. W., & Loh, E. K. Y. (2007). An integrative perceptual approach for teaching Chinese characters. Instructional Science, 35, 375-406.

Stor framgång - Malcolm Gladwells analys

I sin nya bok tar sig Gladwell an frågan om vad det är som skapar stor framgång. Precis som hans tidigare böcker är det fascinerande läsning, den kommer säkert att bli en stor framgång. Gladwell har en sällsynt förmåga att spåra upp intresanta och troligen viktiga forskningsresultat som han beskriver så att det blir som att läsa en spännande deckare. Man lägger inte boken ifrån sig förrän man kommit till sidan 285.

En annan sak är om han har rätt. Ett problem med framställningen är att den är anekdotisk. Han tar fram enstaka fall men argumenterar om generella principer. Det skulle inte en forskare göra - det är en journalistisk text. Lysande, men ändå inte en forskningsrapport där författaren noggrant väger för och emot och hänvisar till omfattande forskning, inte bara till illustrerande exempel.

Huvudtesen i boken är att intelligens inte är en tillräcklig förutsättning för stor framgång. (Ett visst mått av s a s normal framgång är en annan sak, men här talar vi om Nobelpris eller att bli världens rikaste man). Intelligens behövs upp till en viss nivå, ja, men dessutom behövs en speciell talang, kontakter, tur, att komma från rätt kultur med allt vad det innebär av värderingar, vara född vid rätt tidpunkt, tillräcklig förmögna föräldrar som engagerat sig i barnets framtida karriär, kreativitet och intresse. Och kanske mest av allt: hårt och hängivet arbete, och systematisk övning, under minst 10 000 timmar.

Men ingen jobbar 10 000 timmar utan vara exceptionellt intresserad, och intresset kan inte hållas vid liv utan framgång och uppmuntran. Framgång på hög nivå får bara den som har en stor talang (ofta med gentisk förklaring). Det där med långvarig träning verkar f ö inte passa alla fromer av framgång. Bill Gates tillbringade kanske 10 000 timmar med programmering under tonåren, men hans rikedom beror inte på det utan på hans smartness i affärer. (Specialistkunskaper var förstås till viss hjälp).

Gladwells bok är tankeväckande, klart bättre än den förra som handlade om intuition (Blink), och utmärkt som ett underlag för en kritisk debatt. Den lämnar säkert ingen oberörd.

Referens

Gladwell, M. (2008). Outliers. The story of success. New York: Allen Lane.

Finansiell kris - hur länge?

Karabells artikel i gårdagens Wall Street Journal är intressant, och uppmuntrande, se här. Den finansiella krisen som utvecklades under hösten 2008 har många unika egenskaper, och historiska erfarenheter är av tveksamt värde för att förutsäga framtiden. Ekonomi-experter gissar vilt, och just nu är de flesta pessimister på kort och t o m medellång sikt, men de kunskaper man bygger på är bräckliga. De märkliga som hänt tycks ju till betydande del bero på att bankerna stoppat kreditgivningen, och vägrar sänka sina räntor alls, eller fullt ut, trots att centralbankerna närmar sig noll i sina styrräntor. Kanske skrämdes de av att Lehman Brothers fick gå omkull på grund av sina engagemang i amerikanska lån till låntagare utan betalningsförmåga. Det är ju absurt. Folk slutar plötsligt köpa bilar, kanske för att de inte kan få lån. (Ingen tycks veta varför). En så här snabb och dramatisk förändring har rimligen orsaker som lika snabbt kan upphöra att verka.

Falska erkännanden

Ett erkännande har stor effekt på del flesta - man blir övertygad om att den som erkänt ett brott faktiskt är skyldig, och den fortsatta bedömningen och informationsbehandlingen påverkas starkt (Hasel & Kassin, 2008). Fallet Thomas Quick har naturligtvis påverkats kraftigt av hans många erkännanden, även om en del av dem var uppenbart falska. Det finns all anledning att se skeptiskt på erkännanden, när annan bevisning saknas. Flera hundra personer lär ha erkänt att de mördat Olof Palme. I ett mordfall i Norge, som upoprört många och fortfarande har efterräkningar, erkände en person men tog sedan snabbt tillbaka erkännandet. En inkallad svensk expert hade byggt upp ett luftslott av psykodynamisk spekulation för att misstänkliggöra personen och avslutade med att säga att återtaghandet av erkännandet var ytterligare "bevis" för hans skuld. Allt byggde på spekulationer om "bortträngning"; jag vittnade vid rättegången och har skrivit en artikel om fallet, se här. Gudjonsson, ledande brittisk vittnespsykolog och professor i London, har skrivit om detta och andra fall av falska erkännanden (Gudjonsson, 2003), se även Kassin (2008).

Tack vare DNA-analys har man funnit över 200 fall av oskyldigt dömda i amerikanska fängelser - dömda för allvarliga brott har de tillbringat årtionden i fängelser. Oftast har de dömts på grundval av ögonvittnen som varit helt övertygade, och övertygande. I ca 25 % av fallen har de dessutom erkänt. Kanske har detta gett dem mildare straff och bättre behandling. Jämför 1600-talets "häxor" som undgick bålet om bara de erkände - men annars brändes de. Åtskilliga erkände sitt umgänge med djävulen.


Det finns många skäl till att någon gör ett falskt erkännande. I det norska fallet som citeras ovan tycks det ha handlat om ett desperat försök att komma ur en oerhört ansträngande period av intensiva, upprepade förhör, fysisk belastning, social isolering och påverkan genom lögnaktiga påståenden från polisen om uttalanden som hans far skulle ha gjort. Pseudopsykologin om bortträngda minnen påverkade även den misstänkte, som ju inte mindes mordet, men började tro att han kanske "förträngt" minnet av det. Pseodopsykologin hade övertygat polisen om att han var skyldig, och vad jag kan förstå tror det de ännu, 10 år senare - trots att inga som helst bevis finns. Likheterna med Quickfallet är onekligen stora. Men där fanns ju också karriärmomentet: åtskilliga av dem som byggde upp historierna om Quick blev kända i medierna, beundrade av många, och det gick sedan mycket bra för dem. Varför skulle tänka om nu?


Referenser

Gudjonsson, G. H. (2003). The psychology of interrogations and confessions : A handbook. New York: Wiley.

Hasel, L. E., & Kassin, S. M. (2008). On the Presumption of Evidentiary Independence: Can Confessions Corrupt Eyewitness Identifications? Psychological Science, preprint.

Kassin, S. M. (2008). Confession evidence: Commonsense myths and misconceptions. Criminal Justice and Behavior, 35, 1309-1322.

Sjöberg, L. (2000/01). Psykodynamisk psykologi i rättsväsendet: Ett mordfall i Norge. Juridisk Tidskrift, 12, 735-754.Här.

Thomas Quick

De nya uppgifter som nu kommit fram om den påstådda seriemördaren Thomas Quick är inte förvånande. Det stod tidigt klart att det inte fanns någon hållbar bevisning för hans skuld, att allt hängde på psykologers spekulationer om bortträngda minnen, multipel personlighet och incest i barndomen. Den "dynamiska" psykologin, som är grunden till det hela, har tyvärr under decennier dominerat psykologutbildningen i vårt land (men inte i de flesta andra) och universitetsforskarna har inte brytt sig, utom det fåtal som gått i bräschen för den. Astrid Holgerson, en lysande vittnespsykolog, skrev skeptiskt om Quick redan 1996, se hennes artikel här. Se referenslistan för en längre artikel, nu 10 år gammal, och verkligen aktuell.

I gårdagens TV-program intervjuades Richard McNally, världsberömd minnesforskare vid Harvard-universitet. Hans bok "Remembering trauma" gör rent hus med myterna om borttträngda minnen och multipla personligheter. Se min understreckare som skrevs med anledning av boken här.

Stort lidande och stora ekonomiska förluster har skapats av psykologer inom den dynamiska skolan och deras envisa tro på Freuds teser om borttträngning. Piper et al. har nyligen summerat vilket vetenskapligt stöd som begreppet bortträngning har: inget alls. Deras artikel är spåeciellt värdefull eftersom den är inriktad på tillämpningar inom rättsväsendet.

Referenser

Holgerson, A. (1998, 98-06-12). Fallet Quick - nederlag för rättsväsendet. Svenska Dagbladet, p. 14. Här.

Piper, A., Lillevik, L., & Kritzer, R. (2008). What's wrong with believing in repression?: A review for legal professionals. Psychology, Public Policy, and Law, 14, 223-242.

Sjöberg, L. (2004, 28 September). Myten om det bortträngda traumat. Svenska Dagbladet, p. Kultur 10. här.

Övertron på stora organisationer

Stora institutioner och organisationer kan ha ekonomiska fördelar, och politiker och administratörer lyssnar gärna till det budskapet, kanske mycket därför att det skapar mera makt och karriärmöjligheter för dem. Men små organisationer, senast var det små skolor, har många fördelar. Ekologiskt orienterade psykologer visade för ganska länge sedan just detta: alla får vara med, alla behövs, i de små skolorna, se en redogörelse för den ekologiska psykologin, nu orättvist bortglömd och negligerad, här. Schoggens arbete från 1989 ger emellertid en uppdatering av Barkers grundläggande insatser, se referens nedan. Mina egna arbeten med slumpmässiga stickprov av beteenden i den naturliga miljön inspirerades av den ekologiska psykologin (se nedan) och böcker som "One boy's day" (Barker & Wright, 1951) som försöker följa allt som händer i miljön. Psykologisk forskning har annars nästan aldrig intresserat sig för den saken.

Motivationen kan öka enormt bland personal som marginaliserats och sjukskrivit sig för att inget brytt sig om dem eller trott på dem, om de finner att de fyller en viktig funktion.

Idén om att skapa större enheter tycks alltid dyka upp efter en tids verksamhet - ingen verkar ifrågasätta budskapet att det är ekonomiskt effektivt. Men det är inte ens det om människor marginaliseras och deras skapande förmåga ignoreras. Många fler än en liten elit kan bidra, men den som möts av likgiltighet ger snabbt upp.


Referenser
Barker, R. G. (1968). Ecological psychology. Stanford: Stanford University Press.
Barker, R. G., & Gump, P. (1964). Big school, small school. Stanford: Stanford University Press.
Barker, R. G., & Wright, H. F. (1951). One boy's day. New York: Harper & Row.
Schoggen, P. (1989). Behavior settings. A revision and extension of roger g. Barker's "Ecological psychology". Stanford, CA: Stanford University Press.
Sjöberg, L. (1982). Ekologisk psykologi. In L. Sjöberg (Ed.), Upplevelse och prestation. Några utvecklingslinjer inom teoretisk psykologi (pp. 64-82). Lund: Doxa. Här.
Magneberg, R., & Sjöberg, L. (1995). A study of the everyday behavior of problem drinkers. In R. Magneberg (Ed.), An evaluation of the method of random action sampling (pp. 77-100). Stockholm: Center for Risk Research. Här.
Sjöberg, L., & Magneberg, R. (1990). Action and emotion in everyday life. Scandinavian Journal of Psychology, 31(1), 9-27. Här.
Sjöberg, L., & Magneberg, R. (2007). Action sampling of tv viewing: A favorite waste of time. Journal of Media Psychology, 12(2). Här.