Twitter

Följ mig på Twitter, klicka här.

Kreativ problemlösning en fråga om rekrytering

AstraZeneca lägger ner sin forskning i Södertälje, man har inte lyckats lösa sina problem trots stora satsningar. Det kan ju ha många orsaker men kanske har man inte rekryterat tillräckligt många kreativa forskare? Kunskaper är nödvändiga men inte tillräckliga för stort nyskapande. I en aktuell studie visade Keller (2012) att personligheten hos forskarna (644 vetenskapsmän och ingenjörer i 5 stora företag) var starkt relaterad till deras produktivitet (patent, publikationer o dyl). De variabler som fungerade bäst var kreativ attityd och (något mindre) självförtroende. Tyvärr hade de inte med något mått på intresse eller på "divergent thinking".  

Kreativ förmåga finns hos alla men i olika hög utsträckning (Sjöberg, 2012), klicka här. Den kan i viss mån övas upp, det finns många metoder för att hitta kreativa lösningar på svåra problem. Men rekryteringen är A och O, se min diskussion om elitforskning, klicka här.

Referens

Keller, R. T. (2012). Predicting the performance and innovativeness of scientists and engineers. Journal of Applied Psychology, 97(1), 225-333.

Solidariten på väg att brista?

Den ny ledningen inom socialdemokratin står inför formidabla utmaningar. 

Jämlikhet är socialdemokratins flaggskepp. I alla år har resurser flyttats från dem som har det gott ställt till övriga grupper, som belönat socialdemokratin med sina röster. En splittrad borgerlighet har inte alls kunna hantera den politiken.  Solidaritet har varit ett oslagbart slagord.

Nu har vi en enad borgerlighet, jobbskatteavdrag, rutavdrag och kraftigt sänkt fastighetsskatten dramatiskt (åtminstone där jag bor) vilket gynnar rika, arbetande på bekostnad av sjuka och arbetslösa, skickligt led av populära (m)-ledare. Socialdemokratin har kraftigt motsatt sig allt detta men accepterat det i efterhand, liksom friskolor och utökad valfrihet i vården och i många andra sammanhang. Missar förekommer, men  tycks inte rubba Alliansens ställning.

Solidariteten är inte längre en politisk kraft som förr, vilket jag tror även på två större strukturella faktorer (som även gäller i övriga Europa): globaliseringen, jobben flyttas till Kina och Indien och andra länder med extremt låga löner och detta är ett växande hot i många branscher.  Det är bara en from förhoppning att vi ska kunna bromsa utvecklingen med kvalificerad utbildning. Visst finns den (men kanske mindre kvalificerad än förr) men det finns nu ännu mera Kina och Indien. De första kinesiska Nobelprisen lär komma ganska snart (hett efterlängtade där). Det andra hotet som vi är ljusår från att kunna hantera är invandringen. Det tar i snitt ca 10 år en en invandrad person att få jobb, troligen beroende på vaga och otydliga krav på att ta till sig kunskap om svenska samhället (utom hur man får bidrag) och (ännu viktigare!) språket. Enklaver bildas, för oss främmande värderingar (hedersvåld) importeras, skolorna är stadda i upplösning eftersom de drivs efter helt andra idéer om arbetsdisciplin och ordning än i de länder invandrarna kommer från (sådant leder bara till förakt) - allt detta är hot, liksom globaliseringen. Brottsligheten ökar, meningslösa mordbränder blir allt dyrare och kostar samhället enorma pengar. Framtidstron minskar oron för vad som ska komma ökar och med den solidariteten.

Om socialdemokratin kan ta itu med dessa problem kan den komma tillbaka. Men mycket lite tyder på vilja och förmåga att se verkligheten som den är.  Problemen har ju skapats till stor del genom (s)-politik under 70 år. Vem ändrar någorlunda snabbt kurs på den oljetankern?

Ja, vem? Valprocessen som ledde till Juholt var milt talat misslyckad. Men kan man lära av sina misstag? Det är mycket vanligt att den som misslyckats inte kan det. Andnor, ordförande i valberedningen och ytterst ansvarig för valet av Juholt, kallade honom "en underbar människa". Lite fel, liksom. Är politiker för stolta (eller okunniga) för att använda moderna psykologiska metoder för personbedömning? Är de en särskilt sorts människor? Givetvis inte. Hittar man rätt nu, med användande av samma procedur, är det ren tur om man hittar en "superstar" - en sådan behövs! - i bästa fall kanske man hittar en som inte "gör bort sig" lika ofta som företrädaren. Exit (s).

Bonusar - berättigande

Bonusar till företagsledare på astronomiska nivåer kritiseras ständigt, men försvinner inte. Varför? Det finns många påstådda skäl, som att dessa personer har unik kompetens och att de har gjort stora insatser. Men det gäller även andra grupper i samhället som inte belönas ekonomiskt på den nivån. En intressantare förklaring är att var och en jämför sig med sina jämlikar, dvs andra chefer för stora företag. Jag tror att en del av sanningen finns där. Lönerna och bonusarna är offentliga och det upplevs som stötande att få mindre än andra.

Ett annat skäl har att göra med personlighetsdimensionen narcissism. En narcissist är en person som är extremt övertygad om sin egen enorma förmåga. Där ingår också känslan att det är "rätt" att bli belönad därefter. Ju högre narcissism, desto starkare är känslan av att ha rätt till stora belöningar ("entitlement"). Forskning i USA har visat att höga chefer i näringslivet tenderar att vara utpräglade narcissister. Denna dimension börjar uppmärksammas alltmera, och bör även vid rekrytering vara en aspekt att titta närmare på.

Referens

Campbell, W. K., Hoffman, B. J., Campbell, S. M., & Marchisio, G. (2011). Narcissism in organizational contexts. [doi:10.1016/j.hrmr.2010.10.007]. Human Resource Management Review;Human Resource Management Review, 21(4), 268-284.

A propos Juholt: Hur kan man hitta en bra partiledare?

Kraven på partiledare är kanske större än på många andra ledande befattningar, knappast mindre! Det brukar ju ingå krav på personlighet och begåvning vid urval till ledande befattningar, och sådana dimensioner kan man få fram t ex med psykologiska test, som kan göra goda prognoser av hur någon kommer att lyckas med ett svårt ledningsjobb.

Det verkar som om man sällan eller aldrig tänker så i politiken, och så får vi de personer som vi får i ledningen för landet. Många som har kommenterat Juholt har pekat på personlig svagheter, som ju förefaller uppenbara och betydligt värre än det normala i "branschen".

Men, som sagt, det finns metoder för att få bättre resultat av rekryteringen!

Psykologisk analys av beslutsfattande

En populärt hållen artikel om forskningen om beslutsfattande har nyligen publicerats här. Den utgår från de välkända idéerna om "heuristics" av Kahneman och Tversky och för diskussionen framåt till nyare resultat, många intressanta. Kan rekommenderas,

Utmärkelse till mobbningsforskare

Dan Olweus, psykologiprofessor i Bergen, har ägnat 40 år till att forska om mobbning och metoder för att motverka mobbning i skolorna. Hans forskning är grunden för det mesta kända och framgångsrika programmet mot mobbning och har troligen hjälpt tusentals mobbningsoffer över hela världen. Dan är också den mest citerade psykologen i Norden, och vi är stolta över att han ursprungligen är från Sverige med en dr.-examen i psykologi från Umeå universitet 1969. Hans arbete har nu renderat honom amerikanska psykologförbundets "Award for distinguished contributions to the international advancement of psychology".

Dans arbete är ett lysande exempel på hur psykologin kan göra livet lättare att leva för en grupp utsatta människor. Det har redan lett till vitt spridda tillämpningar och man kan bara hoppas att flera inom skolorna världen över uppmärksammar problemet med mobbning och hur det kan lösas åtminstone till en del. 

Referens

No authorship, i. (2011). Dan Olweus: Award for Distinguished Contributions to the International Advancement of Psychology. [doi:10.1037/a0025698]. American Psychologist, 66(8), 814-816.

Validering: Personlighet och ledarskap

Detta är en studie av UPP-testets validitet gentemot 360-gradersbedömningar.
Deltagarna var 166 chefer inom Stockholms läns landsting (SLL), på mellannivå.
De besvarade testet, ett formulär för mätning av stressupplevelser i arbetet, och
bedömdes av sina egna chefer, kollegor och underställda. I genomsnitt bedömdes
de av 2.5 kollegor och 7.5 underställda. 360-gradersbedömningarna kunde
summeras i tre index, som mätte framgång i förändringsarbete, strukturering av
arbetet samt relationer till underställda medarbetare. Egenbedömningarna hade
lågt samband med övriga bedömningar, som i sin tur var moderat korrelerade
(omkring 0.4). Det fanns emellertid ingen tydlig tendens till skillnad när
egenbedömningarnas nivå jämfördes med övrigas bedömningar.
Samtliga testvariabler korrigerades för skönmålning. För analyserna av testets
validitet bildades tre index av testvariabler som matchade bedömningarna
innehållsmässigt. Genomsnittliga bedömningar av kollegor och underställda
beräknades. Testindexen korrelerades med dessa genomsnittliga bedömningar
samt med bedömningarna av överordnad chef. Korrelationerna korrigerades
sedan för mätfel i kriterierna (360-gradersbedömningarna) och för begränsad
variation i testvariablerna. De slutliga värdena på validitet låg omkring 0.5 för
bedömningar av chefers, kollegors och underställdas 360-gradersbedömningar.
Egenbedömningarna var ännu högre korrelerade med UPP-testets variabler. Det
fanns en tendens till högre samband när minst 10 personer gjort 360-
gradersbedömningarna. Slutsatsen är att testet uppvisade en tillfredsställande
validitet mot 360-gradersbedömningar av chefers arbetsinsatser.
Stressupplevelsen hade främst samband med positiv grundattityd (negativt) och
de arbetsrelaterade attityder som UPP mäter, men mycket låga samband med
360-gradersbedömningarna.
Det intressanta mönster som framträder i data var:
· Höga samband mellan personlighet och 360-gradersbedömningar
· Låga samband mellan personlighet och stressdimensioner
· Höga samband mellan stressdimensioner och arbetsattityder enligt UPP
· Låga samband mellan 360-gradersbedömningar (ej egenbedömningar)
och stressdimensioner

Stressdimensionerna kan sägas mäta de svarandes ”inre värld”, och vara uttryck
för den aktuella arbetssituationen. De är inte tydliga för andra människor, inte
heller starka utslag för mera bestående personlighetsdrag. UPP-testets sektion
med arbetsattityder bildar en intressant brygga mellan det inre och det yttre, det
bestående och det mera tillfälliga.

Referens
Sjöberg, L., Bergman, D., Lornudd, C., & Sandahl, C. (2011). Sambandet mellan ett personlighetstest och 360-graders bedömningar av chefer i hälso- och sjukvården. Stockholm: Karolinska Institutet: Institutionen för lärande, informatik, management och etik (LIME).Klicka här

Hur små barn tänker

Här finns en aktuell föreläsning (18 minuter) som handlar om forskning om små barns tänkande, klicka här. Mycket intressant och skickligt genomfört! Slutsatsen är att små barn har mycket större kognitiv kapacitet än man tidigare trott eller kunnat visa.

Aktuellt i vittnespsykologin

American Psychologist har gett ut ett specialnummer med översikter av forskning av relevans för terrorismen med anledning att det gått 10 år sedan attackerna i USA. Det finns mycket av intresse där och jag börjar med en artikel av Elisabeth Loftus, känd för sin forskning om falska minnen.

Loftus summerar på ett intresseväckande sätt de senaste 10 årens forskning som bekräftat tidigare slutsatser om hur lätt det är att skapa falska minnen, som en person själv kommer att tro fullt och fast på. De kan uppstå genom information som man får efter det att en händelse inträffat och de kan också suggereras fram. Hon tar också upp frågan om falska bekännelser, som tycks vara vanligare än vad man tidigare anat. En bekännelse kan skapas av en viss sorts förhörsteknik, som i ett norskt mordfall där jag var expertvittne (se nedan). Hur förhör och vittneskonfrontationer ska genomföras, och hur de inte ska genomföras, vet man numera ganska mycket om.Inte minst media borde vara mera försiktiga i att dra slutsatser från osäkra vittnesmål.

Referenser

Loftus, E. F. (2011). Intelligence gathering post-9/11. [doi:10.1037/a0024614]. American Psychologist, 66(6), 532-541.

Sjöberg, L. (2000/01). Psykodynamisk psykologi i rättsväsendet: Ett mordfall i Norge. Juridisk Tidskrift, 12(3), 735-754. Klicka här.

Smart uppskjutande

Många lider av att de inte får allt gjort som de hade hoppats, åtminstone inte i tid. Att skjuta upp kallas på engelska för "procrastination". Perry, filosof vid Stanford, har just fått ett alternativt Nobelpris för en kort essä om "strukturerat uppskjutande", se här. Hans idé är att sätta upp de verkligt viktiga sakerna i toppen på en göra-lista, och längre ner en massa saker som också är viktiga men inte så viktiga. När man gör de där sakerna med prioritet 2 gör man åtminstone något, skuldbördan lättar och man kanske t o m har kul. Kanske en del av knepet är att formulera uppgifter med prioritet 1 som är så storslagna och högtflygande att man egentligen aldrig på allvar tror sig om att klara dem. Man kan vänta lite till, tills rätt ögonblick infinner sig och den där geniala idén poppar upp...

Annars finns ju en hel del bra tips om hur man kommer igång och får saker gjorda, se t ex här.

Det underbara Placebo

I dagens nummer av The Times finns en artikel om Emile Coué, fransk apotekare och psykolog. Han upptäckte av en slump placeboeffekten, då han gett en patient destillerat vatten i stället för medicin. Vattnet hade god effekt, enligt legenden. Coué börjar nu blir populär på nytt, hans metodik självsuggestion kan nog ha en viss positiv effekt. Mycket av behandlingseffekter kan förklaras på det här sättet.

Positivt tänkande har å andra sidan blivit kritiserat som överförenklat och ibland rentav farligt.  Men suggestionsmetoder kommer säkert alltid att finnas, eftersom de ofta fungerar, är enkla och billiga.

Forskningen om placebo är mycket omfattande. Ett aktuellt exempel är referensen nedan som i en meta-analys finner att placebo svarar för 70 % av effekten av antidepressiva mediciner. Coué skrev flera böcker, se en svensk översättning nedan.

Referenser

Coué, E. (1923). Hur man vinner herravälde över sig själv genom medveten autosuggestion Stockholm : Biblioteksförlaget,


Rief, W., Nestoriuc, Y., Weiss, S., Welzel, E., Barsky, A. J., & Hofmann, S. G. (2009). Meta-analysis of the placebo response in antidepressant trials. [doi:10.1016/j.jad.2009.01.029]. Journal of Affective Disorders, 118(1-3), 1-8.

Emotionell intelligens och arbetsresultat, rekryteringskonsulter

En aktuell artikel, se referens, visar intressanta resultat när det gäller personlighet och begåvning i relation till rekryteringskonsulters ekonomiska arbetsresultat. Man prövade begåvningsdata, personlighet enligt Big Five och emotionell intelligens (N=100). Resultat: inga signifikanta samband för begåvning och Big Five, men mycket starkt samband för EI (självrapport). Detta är kanske ett oväntat resultat, åtminstone när det gäller begåvning. Vad gäller Big Five är det däremot väntat, dessa dimensioner brukar ju ge nollsamband eller mycket svaga samband med arbetsresultat.

Urvalsmodeller som bygger på begåvning + Big Five fick alltså inget stöd, medan EI framstår som en värdefull dimension. Märk att det var ett självrapporttest för EI som användes. Det är bara UPP-testet i Sverige som har en sådan, validerad, dimension inbyggd.

Referens

Downey, L.A., Lee, B., & Stough, C, (2011). Recruitment consultat revenues: Relationships with IQ, personality and emotional intelligence. International Journal of Selection and Assessment, 19, 280-285.

Den impopulära psykologin

 Lilienfeld (2011) har skrivit en mycket intressant essä om den tämligen vanliga skepsisen till psykologi, vad dess orsaker kan vara och vad som kan göras åt den. Han visar först utifrån en del surveystudier att det finns ganska många, kanske 25 %, som är skeptiska till psykologin och inte anser att den är en vetenskap. Sådan skepsis finns på alla håll i samhället, inte minst bland tekniker och en del politiker. Nu anser visserligen Lilienfeld själv att den är berättigad när det gäller vissa terapiformer och pop-psykologer i media, som "Dr Phil", men i övrigt har han många goda skäl att avvisa kritiken.

Med rimliga definitioner av vad vetenskap är måste psykologin anses vara en sådan. Det hindrar inte att det finns utbredda föreställning om att endast naturvetenskap är verklig vetenskap, och att bara matematik är acceptabelt språk inom vetenskapen. ("Ge mig en ekvation så ska jag tro på dig", sa en gång en FOA-forskare till mig). Psykologin har bidragit till att lösa samhällsproblem och utvecklas positivt. Det är inte en fråga om "rena självklarheter", det finns nämligen många populära vanföreställningar som psykologisk forskning visat vara felaktiga.

Forskare borde aktivera sig mera, kritisera dålig psykologi och i media skriva om bra och intressant forskning, anser Lilienfeld, och jag kan bara hålla med. Finns det en risk för en akademiker att göra det? Eftersom nästan alla undviker att komma med offentlig kritik av en del av det "psykologiska" humbug som florerar riskerar kritikern att bli utfrusen och impopulär, kanske anses han vara illojal. Bland akademiska kolleger kan han få en och annan klapp på axeln mellan skål och vägg, men f ö betraktas debattinlägg och populärartiklar som lättviktigt gods. Dessutom är media måttligt intresserade. Det är helt enkelt svårt att få bidrag accepterade, vilket kan bero på det stora inflödet av manus till tidningar och tidskrifter, men i vissa fall verkar det även inom media finnas en negativ inställning till psykologi. Kritik av något i psykologin tar man gärna in, men inte positivt formulerade inlägg.

Jag saknar i artikeln en diskussion, eller åtminstone ett omnämnande, av Oslo-professorn Jan Smedslunds långvariga kamp i syfte att visa att psykologin är tautologisk, dvs självklar. Se nedan min diskussion av det tankespåret.

Referenser

Lilienfeld, S. O. (2011). Public skepticism of psychology: Why many people perceive the study of human behavior as unscientific. [doi:10.1037/a0023963]. American Psychologist, No Pagination Specified.


Sjöberg, L. (1982). Logical versus psychological necessity: A discussion of the role of common sense in psychological theory. Scandinavian Journal of Psychology, 23, 65-78. Klicka här

Passiva eller aktiva åskådare till illdåd

Kitty Genovese våldtogs och mördades på öppen gata i New ork år 1964. Illdådet observerades av ett antal vittnen, osäkert hur många (Manning, Levine, & Collins, 2007), som inte ingrep för att hjälpa henne. Sådana ”passive bystanders” har förekommit i gan ska många rapporterade fall och att människor inte ingriper för att hjälpa någon som är i nöd har blivit föremål för omfattande socialpsykologisk forskning och teoretiska analyser. En stor meta-analys av denna forskning har nyligen publicerats (Fischer et al., 2011).

I den kommer man fram till en mera nyanserad beskrivning av fenomenet än vad som tidigare varit den vanliga. Det visar sig nämligen att människor tenderar att ingripa i vissa fall, speciellt om det är en mycket farlig situation för den angripna personen. Inte alltid, dock, som fallet med Kitty Genovese visar.

Manning et al. är mycket kritiska mot forskningen i efterföljd till mordet på Kitty Genovese. De hävdar att det inte finns några bevis för att det fanns många vittnen till mordet, kanske inte ens några, och de beklagar att det fick en så fast position i den psykologiska forskningen och läroböckerna. Varför människor ingriper eller inte ingriper i nödsituationer borde enligt dem studeras förbehållslöst.

Genovesemordet har blivit något av en vandringssägen. Forskningen har dock visat, som Fischer et al. tydligt dokumenterar, att det finns en negativ effekt av passiva åskådare, även om den inte är stark. Och i visa fall kan den faktiskt helt försvinna.

Vad beror det på att människor ingriper när situationen är mycket farlig? Fischer et al. resonerar utifrån vakenhet (”arousal”), ett traditionellt psykofysiologiskt begrepp som numera blivit mycket ifrågasatt Att starka hot på många har en effekt som kan beskrivas som ”arousal” kan inte betvivlas, men vissa människor tycks ändå kunna förbli ”kallblodiga” och agera rationellt. Passagerarna på United 75, som kapades den 11 september 2001, agerade för att hindra terroristerna, med stor fara för eget liv. Alla dog när planet störtade men de lyckades hindra att planet attackerade Washington, vilket troligen var terroristernas avsikt. Detta och andra modiga ingripanden kan ses som resultat av en genomtänkt analys. Passagerarna visste att de skulle mördas om de inte ingrep, och att de hade en viss chans att överleva om de gjorde det. I andra fall har det varit uppenbart att något måste göras och att det skulle vara möjligt att göra det. Sådana kognitiva analyser av beslutsfattandet verkar väl så övertygande som en teori som bygger på ”arousal”.

Referenser

Fischer, P., Krueger, J. I., Greitemeyer, T., Vogrincic, C., Kastenmüller, A., Frey, D., et al. (2011). The bystander-effect: A meta-analytic review on bystander intervention in dangerous and non-dangerous emergencies. Psychological Bulletin, 137(4), 517-537.

Manning, R., Levine, M., & Collins, A. (2007). The Kitty Genovese murder and the social psychology of helping: The parable of the 38 witnesses. American Psychologist, 62(6), 555-562.