Obamas (inte så) diskreta charm

Det ser ut som om Obama vinner det amerikanska presidentvalet. Förlorar han så blir det med knapp marginal. I vilket fall som helst har han gjort en historisk raketkarriär. Han har skapat ett djupt känt förtroende och starka positiva känslor hos många, och motsatsen hos många andra. Det sistnämnda är viktigt. Det är bara ca 50 % av väljarna i USA som stödjer Obama, inte 90 % av opinionen som det ser ut att vara i Europa.

Men vari ligger Obamas dragningskraft och polariseringseffekt? Han är lugn och självsäker, uppträder med suveränt självförtroende. Han är en god talare när han håller sig till manuskriptet men har en tendens att säga inopportuna saker spontant Men ja, jag skulle nog köpa en begagnad bil av honom. Han verkar helt igenom hederlig. En svärmorsdröm. Det där förklarar tyvärr knappast varför många svimmar på hans kampanjmöten. Men det gjorde ju också många unga tjejer på Beatles-konserter en gång i tiden.

Han har medvetet marknadsfört sig själv som en ”frälsare”, mannen som ska rädda landet, och hela planeten med för den delen. Han vet nog mycket om vilka effekter han kan ha på en del människor, på grund av sin personlighet, sitt utseende och kroppsspråk – och på grund av den speciella politiska och historiska situationen. Han undviker att tala om vilka faktiska värderingar han har (långt ut på vänsterkanten, tämligen marxistiska, och rasistiska i efterföljd till hans pastor Wright) och de stora media hjälper till genom att förtiga dessa. En framgång i valet kommer också att bero på stora ekonomiska resurser (delvis ytterst oklart från vilka grupper) och kanske på valfusk som tycks ha förberetts med falska registreringar i stor skala. Obamas fasad av pålitlighet och hederlighet verkar mycket ihålig och hans eventuella presidentskap lär komma att visa den saken. Om valet nu inte underkänns på grund av att han inte uppfyller kraven på att vara född i USA och amerikansk medborgare. Stor tveksamhet finns om den saken och Obama lägger inte fram några bevis.

Mätning av emotionell intelligens som självrapport eller prestation

Det händer intressanta saker inom forskningen om emotionell intelligens. Inom EI-litteraturen finns en motsättningen mellan dem som anser att begreppet ska mätas som en prestation, förmåga att ge rätt svar, och dem som arbetar med EI som en ”trait” eller s.k. ”mixed models”. I det senare fallet handlar det om självrapporter som kan täcka av ett mycket brett fält (Bar-On, 1997) eller om mera fokuserade mått, av den typ som kommer att användas i testet Big Five Plus. Sambandet mellan de två ansatserna till EI-mätning brukar vara svagt (Brackett, Rivers, Shiffman, Lerner, & Salovey, 2006). Detta är inte förvånande och är i själva verket ett argument för att ta med båda aspekterna i ett EI-mått, något som görs i Big Five Plus.

Mayer, Salovey och Caruso publicerade nyligen en intressant översiktsartikel om mätning av EI, med speciellt inriktning på deras eget prestationsmätande test MSCEIT. Mycket av den kritik som de riktar mot ”mixed models” (Mayer, Salovey, & Caruso, 2008) gäller inte den fokuserade ansatsen, utan tendensen att sätta etiketten ”emotionell intelligens” på ”allt som är bra”. Det är naturligtvis ett sätt skapa förvirring, men behöver inte betyda att testen som sådana, som Bar-Ons EQ-test, inte fungerar. Det finns en hel del forskning, citerad ovan, som visar att EI-test av typen ”trait eller ”mixed models” kan ge viktig tillkommande information utöver ”Big Five”. En del av förklaringen till detta är troligen att självrapporter av förmåga och prestation i ena eller andra avseendet har starka samband med faktisk förmåga, särskilt om självrapporterna har korrigerats för skönmålning.

Den största delen av forskningen om mätning av EI på grundval av förmåga bygger på MSCEIT-testet. Det finns ganska få resultat som stödjer detta tests praktiska användning i arbetslivet (Mayer et al., 2008); Mayer et al. nämner endast 5 studier. Mayer et al. ger dock en bild av testet som lovande. Det tycks i första hand vara emotionsidentifiering som är en användbar aspekt och det är just den som ingår i testet Big Five Plus. En aktuell studie av en norsk version av MSCEIT tyder på att testet är svårt att överföra till ett nytt språk och/eller en annorlunda kultur (Føllesdal & Hagtvet, in press). Självrapporttest brukar inte ha stora problem av den typen.

MacCann och Roberts (MacCann & Roberts, 2008) publicerade nyligen resultat med två nya prestationstest för mätning av EI. Ett av testen har uppgifter som bygger på emotionsteori och där rätt svar föreskrivs av teorin, inte av expertbedömningar eller annan statistik. Även det andra testet är objektivt. De fick lovande resultat och de nya testen kan fungera väl så bra som MSCEIT, även om mera forskning behövs. Troligen kan sådan forskning komma ganska snabbt. Den ganska begränsade volymen av forskning om MSCEIT hänger förmodligen samman med att testet är en rent kommersiell produkt: svår att få tillgång till och dyr att använda. MacCann och Roberts har f ö samma uppfattning som Mayer et al. om att EI är en form av intelligens och därför ska mätas med prestationstest, inte med självrapporter.

Freudenthaler och Neubauer {Freudenthaler, 2005 #9614} påpekade att MSCEIT mäter kunskap om adekvat hantering av emotioner, inte faktiskt beteende. De konstruerade ett lovande test för att mäta det typiska beteendet i olika emotionsprovocerande situationer och fann bl.a. att det korrelerade ganska högt med ett självrapporttest av EI av sedvanlig typ. De gav därför ett visst stöd för självrapporttest, samtidigt som de pekade på en möjlig utveckling av presta-tionsmätning.


Referenser


Bar-On, R. (1997). The emotional quotient inventory (eq-i): Technical manual. Toronto: Multi-Health Systems.
Brackett, M. A., Rivers, S. E., Shiffman, S., Lerner, N., & Salovey, P. (2006). Relating emotional abilities to social functioning: A comparison of self-report and performance measures of emotional intelligence. Journal of Personality and Social Psychology, 91(4), 780-795.
Freudenthaler, H. H., & Neubauer, A. C. (2005). Emotional intelligence: The convergent and discriminant validities of intra- and interpersonal emotional abilities. Personality and Individual Differences, 39(3), 569-579.
Føllesdal, H., & Hagtvet, K. A. (in press). Emotional intelligence: The MSCEIT from the perspective of generalizability theory. Intelligence.

MacCann, C., & Roberts, R. D. (2008). New paradigms for assessing emotional intelligence: Theory and data. Emotion, 8(4), 540-551.
Mayer, J. D., Salovey, P., & Caruso, D. R. (2008). Emotional intelligence: New ability or eclectic traits? American Psychologist, 63(6), 503-517.

Klimatförändringen: riskperception och kommunikation

Varje risk har sin egen dynamik. Generella modeller som den psykometriska modellen är därför otillräckliga. Varje risk kräver en egen analys av hur människor uppfattar den (riskperception) och hur man kan kommunicera om den. Storman har i senaste numret av Science en klargörande diskussion av viktiga frågor rörande risken för klimatförändringar. Så länge den totala mängden av koldioxid inte slutar öka finns en allt större risk för snabba och irreversibla skador. Men människor i allmänhet uppfattar att det hela är under kontroll om ökningen inte blir större. De förstår inte att nettotillskotten måste börja minska. I denna situation har människor en ineffektiv mental modell av riskerna, och Storman pekar på analogier med andra dynamiska system som inte heller kan hanteras intuitivt. Detta leder till att opinionen inte stöder syrbara åtgärder mot klimatförändringen - man vill "vänta och se", och inser inte att detta innebär ett allvarligt risktagande. Politiker tänker troligen likadant. Vår forskning har visat just hur politikers riskuppfattningar är mycket lika allmänhetens, medan både poltiker och allmänhet avviker starkt från experter. Forskning om dessa frågor kan förhoppningsvis bidra till att ge ledtrådar till hur klimatrisken ska kommuniceras, vilket i sin tur kanske kan leda till en mera realistisk policydebatt och på sikt mera effektiva åtgärder mot klimatförändringen. Ett projekt som jag ledde tillsammans med andra forskare för några år sedan handlade om försummade risker. Klimatförändringen är ett enormt viktigt exempel.

Referenser

Sjöberg, L. (2007). Försummade risker. (neglected risks). In G. Derefeldt & G. Sjöstedt (Eds.), Sdss årsbok 2007. Strukturerad osäkerhet, ostrukturerad säkerhet i en globaliserad värld (pp. 39-51). Stockholm: Utrikespolitiska institutet.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/forsummade%20risker.pdf

Sjöberg, L. (2007). Public perception research. In WHO (Ed.), Risk perception and communication. Setting the agenda for the 5th ministerial conference on environment and health, 2009 (pp. 10-11). Copenhagen: WHO.

Sjöberg, L. (2007). Risk communication between experts and the public: Perceptions and intentions Organicom: Revista Brasileira de Comunicação Organizacional e Relações Públicas, 4(6), 66-85.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/organicom06-lennart.pdf

Sjöberg, L., & Drottz-Sjöberg, B.-M. (2008). Risk perception by politicians and the public. Energy and Environment, 19(3+4), 455-483.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/politicians.pdf

Storman, J. D. (2008). Risk communication on climate: Mental models and mass balance. Science, 322(24 October), 532-533.

Emotionell intelligens, social förmåga och balans

Det nya testet Big Five Plus mäter bland andra viktiga variabler också emotionell intelligens och social förmåga samt balans mellan arbete och övrigt liv. Det visade sig, i en mycket stor normgrupp och i en mindre studie, att kvinnor hade större emotionell intelligens och bättre social förmåga än män, men ändå en sämre balans mellan arbete och övrigt liv. Vad denna sämre balans kan bero på är en intressant diskussionsfråga. Vad än orsaken kan vara så är det en varningssignal: dålig balans är en stressfaktor och innebär sämre livskvalitet. Fortsatt forskning är angelägen.

Referens

Sjöberg, L. Emotionell intelligens, social förmåga och balans mellan arbete och övrigt liv. http://www.dynam-it.com/lennart/texter.htm

Detta är avsnitt 9 i rapporten Sjöberg, L. (2008) Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest. Stockholm School of Economics, Stockholm. Se http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2008_007.htm

Obama och Bradley-effekten

Bradley-effekten innebär att väljare uppger, före ett val, att de tänker rösta på en svart kandidat, men sedan inte gör det. Denna effekt har varit tydlig i vissa val i USA och i några fall har den medfört att en svart kandidat som lett i opinionsundersökningarna sedan ändå inte blivit vald. Om samma faktorer fortfarande finns och verkar i den nu pågående valröreslen får vi inte veta förrän efter valet, men det spekuleras i att Obama skulle behöva 5-6 % försprång i opinionsundersökningarna för att vinna valet.

Två forskare vid University of Washington, psykologen Anthony Greenwald och statsvetaren Bethany Albertson, har nu funnit stöd för en omvänd Bradley-effekt i vissa av primärvalen i våras. (I tre av delstaterna fann de den vanliga effekten). Vissa väljare uppgav att de skulle rösta på Clinton men gjorde det inte när det kom till kritan, de röstade på Obama.

Det är svårt att förstå vad den omvända effekten, om den existerar, skulle bero på. (Den vanliga Bradley-effekten beror rimligen på rasfördomar och ovilja att avslöja att man har dem inför en opinionsundersökare). Men en viktig kritisk synpunkt är denna. De väljare som deltar i ett primärval är mera politiskt engagerade än övriga. Det är inte otroligt att andra psykologiska faktorer påverkar dem än folk i allmänhet. Generalisering till det slutliga presidentvalet är mycket osäker.

Michael Barone har rett ut en del av problemen med att tolka opinionsundersöknignarna på ett informativt sätt i en artikel i Wall Street Journal (http://online.wsj.com/article/SB122463210033356561.html). Bradley-effekten som sådan har ifrågasatts och tycks sällan ha observerats. Telefonintervjuerna har ett stort och ökande bortfall. Däremot verkar det inte vara ett problem att allt fler bara har mobiltelefon (de ökar möjligen bortfallet). Den slutliga bedömningen kan nog vara att prognoserna är tämligen korrekta.

Men vallokalundersökningarna som används för att ge en tidig prognos av valutfallet har mycket stort bortfall, troligen till fördel för Obama i detta val. McCain kan alltså sluta bättre än vad de tidiga prognoserna säger.

För övrigt verkat det som om gapet mellan McCain och Obama minskar.


Läs mera:

http://mobile.politico.com/blog.cfm?blogid=23447&bloggerid=4

http://elections.foxnews.com/2008/10/17/obama-benefit-reverse-bradley-effect-study-finds/

Ingen rapport av Greenwald och Albertson tycks ännu föreligga men jag har hittat denna referens

A graph showing how the Bradley and reverse Bradley effects played out in the Democratic primaries is available at http://faculty.washington.edu/agg/Bradley_&_Reverse_Bradley.Dem_Primaries.2008.pdf

Resultatet har tydligen ansetts så viktigt att forskarna gått ut till media innan de hunnit skriva en rapport!

Ett nytt personlighetstest: Big Five Plus

Testet Big Five Plus har unika fördelar: det mäter aspekter bortom den traditionella femfaktormodellen och uppnår därigenom dramatiskt högre tillförlitlighet och prognosförmåga i arbetslivet, och det har en mycket effektiv metod för att korrigera för skönmålande svar. En teknisk rapport om utvecklingen av testet föreligger nu. Rapporten beskriver mätning av personlighet med hjälp av självrapporttest, i ”Big Five”-traditionen, kalla Big Five Plus. Teorier om personlighetsegenskaper och metoder för att mäta dem beskrivs. Bland de befintliga testen på dimensioner i femfaktormodellen (FFM) diskute-ras främst NEO-PI-R, som är ledande inom forskningen och kliniska tillämpningar, samt HPI, som ofta används inom arbetspsykologin. Bakom dessa två test finns försök till teoretiska analyser. Dessa diskuteras. Problemet med skönmålning av svaren på ett självrapporttest dis-kuteras och en lösning föreslås. Utvecklingen av en ny ansats genomförs i 11 separata studier med sammanlagt 2204 deltagare, huvudsakligen genom testning på en Internetplattform, men till en viss del också genom traditionella papperstest. Reliabilitetskoefficienter och stabilitet rapporteras dels för nya mätningar av dimensionerna i FFM, dels för 8 tillkommande person-lighetsskalor och för 6 kriterieskalor. Reliabiliteterna var tillräckligt höga. Begreppsvalide-ringar för samtliga skalor genomförs med goda resultat. Validering mot arbetsrelaterade atti-tyder visar att man får en dramatisk förbättring med detta test jämfört med FFM. Resultaten tyder på att 90-95 % av effekten av skönmålning har kunnat rensas bort ur svaren. Normdata föreligger för den slutliga versionen av testet för 612 kompletta testningar. Personalekono-miska aspekter diskuteras och de stora ekonomiska vinster som testning kan medföra påvisas. Principer för en datorgenererad narrativ rapport beskrivs och tillämpas.

Referens

Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics.

Rapporten kan laddas ner från http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2008_007.htm

Subprime-krisen och Obama

Den finansiella och ekonomiska krisen anses allmänt vara ytterst förorsakad av högrisklånen som amerikanska banker i stor omfattning gett till obemedlade låntagare. Dessa har lockats att söka och ta på sig lån som de ej kunde betala på sikt, efter en inledande period av låga räntor som sedan skulle höjas. En del banktjänstemän fick bonus och bankerna skickade lånen vidare i ogenomskinliga ”paket”, som köptes av godtrogna finansinstitut över hela världen. Bara en fortsatt ökning av huspriserna kunde ha räddat låntagarna, men när den bubblan sprack, och styrräntorna höjdes kraftigt av centralbanken, kom krisen snabbt och med förödande kraft. Det amerikanska ”walk away”-systemet verkar ha bidragit: låntagaren kunde helt enkelt flytta ur huset och slippa lånet. Husen stod sedan tomma, kunde inte säljas av bankerna, och många vandaliserades. Stor kapitalförstöring blev följden. Och naturligtvis oerhörd bitterhet och ilska som riktades mot bankernas ”girighet” och ”korruption”. Det senare tycks gälla även republikanska politiker som Sarah Palin.

Krisen styrs till stor del av psykologiska faktorer och Hubert Fromlet pekar i dagens nummer av Dagens Industri på den psykologiska dynamiken. Han efterfrågar forskning vilket är just vad som behövs, inte förnumstiga spekulationer om ”psykologi” som ingenstans leder. Tyvärr är ekonomisk psykologi av revirskäl ett eftersatt område i vårt land, medan det expanderar i rekordfart som ”Behavioral finance” i USA.

Hur kunde det bli så här? En drivande faktor som troligen få känner till var ACORN (Association of Community Organizations for Reform Now) och ”community organizers”, bland dem Barack Obama. Hans Bergströms i övrigt utmärkta analys i DN idag nämner dem inte ens. De pressade bankerna att ge orealistiska lån till obemedlade sökande, delvis med hot och sabotage, och när det blev stopp högre upp i systemet (”Fannie och Freddie”) lyckades de få stöd från demokratiska politiker att undanröja hindren. ”Community organizers” som Obama byggde sin verksamhet på marxisten Alinsbys idéer om hur samhällssystemet skulle omstörtas. De demokratiska politikerna verkar inte ha begripit vad som var på gång utan trodde enfaldigt nog att på det här sättet skulle ”människor få möjlighet att äga sin bostad”. Det skulle inte kosta skattebetalarna ett öre, enligt Clinton! Clinton var starkt pådrivande under sin period som president. Bushregeringen försökte vid upprepade tillfällen stoppa den vansinniga lånegivningen, som möjliggjordes av de demokratstyrda Fannie och Freddie. Inga resultat, miljardrullningen fortsatte. Bankerna måste ha mycket väl förstått vad som skulle hända och de sålde därför lånen vidare, i "paket" tillsammans med sunda lån. Men ytterst få fattade vad som var på gång och centralbanken sänkte räntorna till rekordlågnivå, reavinstskatterna på husförsäljning sänktes likaså, och huspriserna gick upp med raketfart. Tills kraschen kom.

Det är en historisk ironi att Obama och andra demokrater nu gör politiska vinster på den kris som de själva varit med om att skapa!

Läs mera på dessa länkar: http://article.nationalreview.com/?q=ZjRjYzE0YmQxNzU4MDJjYWE5MjIzMTMxMmNhZWQ1MTA=
http://www.ibdeditorials.com/IBDArticles.aspx?id=308530236252361

Bristen på kontroll skapar tro på illusioner

En serie skickligt utformade experiment av Whitman och Galinsky tyder på att upplevelsen av att inte ha kontroll leder till att man ser mönster där det inte finns några. I rena slumphändelser anar man konspirationer. Upplevelsen av mönster och mening där ingen egentligen finns ger en tillbaka något av den förlorade kontrollen. Whitman och Galinsky studerar simulerade investeringsbeslut, en skala som mäter behovet av struktur (Neuberg & Newsom, 1993), mm. De citerar en intressant äldre artikel av Sales (1973) som använde sig av aggregerade data på bl a vidskeplighet (intresse för astrologi)och fann att den ökade kraftigt i perioder av osäkerhet i USA (1930-talet, 1967-70).

Tiden efter 2001/2003 är ännu en tid fylld av extrem osäkerhet och starka hot. Tron på nyandlighet tycks vara starkare än någonsin.

Referenser

Neuberg, S. L., & Newsom, J. T. (1993). Personal need for structure: Individual differences in the desire for simpler structure. Journal of Personality and Social Psychology, 65(1), 113-131.
Sales, S. M. (1973). Threat as a factor in authoritarianism: An analysis of archival data. Journal of Personality and Social Psychology, 28(1), 44-57.
Whitson, J. A., & Galinsky, A. D. (2008). Lacking control increases illusory pattern perception. Science, 322(3 October), 115-117.

Uppskattning av betydelsen hos förklarande faktorer

I undersökningar av bl a attityder är det ofta angeläget att uppskatta hur viktiga olika förklarande faktorer är. Man kan förstås fråga rent ut om saken, men människor har sällan riktigt klart för sig hur de tänker och vad som påverkar dem. Svaren blir konventionella eller opportunistiska (Nisbett & Wilson, 1977). Ett bättre alternativ är att anpassa en statistisk modell och använda regressionsvikterna som mått på betydelsen av de förklarande faktorerna. Men det är problematiskt om dessa faktorer är korrelerade vilket de nästan alltid är. Johnson (se referenser nedan) har utvecklat en enkelt metodik för att uppskatta betydelsen som inte har den nackdelen. Den är mycket enkel att använda i SPSS, i artikeln av Lundby och Johnson (2006) finns t o m en syntax som direkt kan skrivas in i en sps-fil. Det funkar utmärkt, men det krävs att man definierar "labels" för de oberoende variablerna.

Johnson och LeBreton (2004) ger en översikt av dessa metodproblem.

Referenser

Johnson, J. W. (2000). A heuristic method for estimating the relative weight of predictor variables in multiple regression. Multivariate Behavioral Research, 35(1), 1-19.
Johnson, J. W. (2004). Factors Affecting Relative Weights: The Influence of Sampling and Measurement Error. Organizational Research Methods, 7(3), 283-299.
Johnson, J. W., & LeBreton, J. M. (2004). History and Use of Relative Importance Indices in Organizational Research. Organizational Research Methods, 7(3), 238-257.
Lundby, K. M., & Johnson, J. W. (2006). Relative weights of predictors: What is important when many factors are operating. In A. Kraut (Ed.), Getting action from organizational surveys: New concepts, technologies and applications (pp. 326-351). San Francisco, CA: Josey-Bass.
Nisbett, R. E., & Wilson, T. D. (1977). Telling more than we can know: Verbal reports on mental processes. Psychological Review, 84(3), 231-259.

Politiska attityder och neurofysiologi

Aktuell forskning har visat på att politiska attityder är tämligen svårpåverkade. Det handlar om snabba, nästan automatiska bedömning av vad som är gott och ont. En del forskning tyder t o m på att det finns en genetisk komponent i politiska attityder. I dagens nummer av Science finns en intressant artikel (se referens nedan) som visar att vissa sorters politiska attityder samvarierar med autonom aktivering - enkla mått på hudkonduktans och ögonblinkning - inför hotfulla bilder (en spindel, bilder av blod och sår). De arbetade med personer som hade extrema politiska attityder för eller mot vad de tolkade som försvar av den egna gruppen: motstånd mot illegal invandring, rättighet att bära vapen etc. Det verkar alltså som om personer med starka fysiologiska försvarsreaktioner på primitiva hot har en tendens att utveckla sociala och politiska attityder som också de kan ses som försvarsreaktioner på upplevda hot, men naturligtvis av ett mera abstrakt slag än bilder av spindlar och blodiga sår. Det skulle vara intressant att pröva denna tes även i Sverige. Man kan undra om alla hot fungerar fysiologiskt på samma sätt, t ex hotet från klimatförändringar eller radioaktivt avfall. Det skulle också vara intressant att ta in data på vilka emotionella reaktioner som uppkommer till följd av sådana begrepp, liksom de fysiologiska reaktionerna.

Artikeln i Science är värdefull också genom sina referenser till intressant relaterad forskning inom politisk psykologi.

Referens

Oxley, D. R., Smith, K. B., Alford, J. R., Hibbing, M. V., Miller, J. L., Scalora, M., et al. (2008). Political attitudes vary with physiological traits. Science, 321(19 September), 1667-1670.

"The knights who say ni" - no more

Varje gång jag sett Monte Pythons geniala sketch "The knights who say ni" har jag tänkt lite på "ni" som är ett speciellt ord för en svensk i min generation. Först fick man inte säga du till främmande människor, men inte heller ni, som också var oartigt. Massor av egendomliga omskrivningar, eller undvikandemanövrer, togs till. Det var krångligt oh lite löjligt. Sedan skulle man alltid säga du till alla. Det var på 60-talet och kändes befriande - och var det flera man tilltalade så var ni en självklarhet. Ni var inte längre tabu.

Men det höll bara sådär omkring 10 år och så kom en period när främmande skulle tilltalas med ni och det var också OK, men för oss som varit med om du-revolutionen kändes det onödigt. Men nu tycks vi vara tillbaka på ruta 1.

Vid lunchen i går frågade servistrisen: "Hinns det med lite kaffe?". Hjälp! "The knights who say ni" are no more! Ska vi börja med de gamla omskrivningarna, typ, från anno dazumal igen, liksom? Inser den unga generationen vilket träsk vi i så fall är tillbaka i? Kan någon stoppa det här?

Sarah Palin som den svarta svanen

Taleb har i en aktuell bok talat om den svarta svanen - en metafor för det oväntade. Hans tes är att det oväntade händer, och när det händer har det enorma konsekvenser. Sarah Palins uppdykande i det amerikanska presidentvalet var sannerligen oväntat, men det var i och för sig inte tillräckligt för att ge effekter. Det var hennes person, personlighet, värderingar och karriär som visade sig vara politisk dynamit, i en situation där det fanns miljontals frustrerade kvinnliga väljare som med stor entusiasm hade sett fram emot att USA skulle få sin första kvinnliga president. Hennes tal vid konventet där hon accepterade att bli kandidat som vicepresident visade en mycket skicklig och enormt självsäker politisk talare. Samma självsäkerhet avspeglas i att hon tycks ha accepterat McCains erbjudande omedelbart och utan en sekunds tvekan.

De första tidningskommentarerna av förståsigpåare (i USA kallade "pundits")verkade mest uttrycka journalisternas önsketänkande, nämligen att Palin inte skulle locka kvinnliga väljare till McCain och republikanerna. I verkligheten tycks miljontals kvinnor ha bytt partipreferens. Chockade amerikanska media i huvudfåran, som NY Times, har svarat med att lägga spärreld mot Palin, bl a med en serie artiklar om att en av hennes ogifta tonårsdöttrar är gravid. Hu så hemskt. Vad det har med valet att göra undrar man, och effekten på väljarna tycks utebli. Palin tjänar på den enorma publiciteten, och ryktesspridning och påhopp ger effekter motsatta dem som avsågs.

Palin har elektrifierat partiet. Från att ha legat klart efter Obama leder nu McCain med att par procent i opinionsundersökningarna och han och Palin har en klar förväntad majoritet i elektorskollegiet. Även i kongressvalen har republikanska kandidater fått draghjälp och de knappar in på sina demokratiska motståndare.

Fenomenet Palin visar emotionernas enorma betydelse i det politiska skeendet. Det gör också OBama, även han ett fenomen.

Här hemma var kanske Reinfeldt en gång en svart svan och innehavare av politisk dynamit. Det kan leda till valseger en gång. Men den förda politiken har baserats på en naiv rationalistisk teori, utan försök att förstå och agera utifrån människors subjektiva reaktioner. Det är socialdemokraternas bästa gren. Emotionell intelligens saknas hos alliansen. McCain visade sig vara en mästare i emotionell förståelse när han valde Palin. Det kommer sannolikt att ge honom segern i november.


Referenser

Sjöberg, L. (2001). Emotional intelligence: A psychometric analysis. European Psychologist, 6, 79-95.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/Psychometric%20analysis%20of%20emotional%20intelligence.pdf

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2005). Emotional intelligence and interpersonal skills. In R. D. Roberts & R. Schulze (Eds.), International handbook of emotional intelligence (pp. 289-308). Cambridge MA: Hogrefe.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/EI_e_Ch14_Engelberg_Sjoeberg.pdf

Taleb, N. N. (2008). The Black Swan. The Impact of the Highly Improbable. London: Penguin Books.

Bättre forskning!

Sverige halkar efter i den internationella forskningen. Det är mycket allvarligt och helt bedrövligt. Regeringen vill öka anslagen för att motverka den utvecklingen. Det är mycket bra, men det räcker inte

Elitforskning kräver en genomtänkt personalpolitik. Forskarlönerna bör ligga i nivå med åtminstone medelbra fotbollsspelare, och forskarna/universitetslärarna bör få tid och resurser för forskning, inte slitas ut i undervisning och oändliga möten och kommittéer. Administrationen på univertsitet och högskolor måste ges ett egenintresse av att rekrytera bra forskare - det finns så mycket annat som lockar dem annars. Knyt deras tjänster och löner till tillströmning av externa forsknimngsmedel till universitetet. Mången lokal kronprins med kompisar på central nivå hamnar då i obehaglig snålblåst, precis som det ska vara.

"Great groups" som åstadkommer forskningsgenombrott har beskrivits av Bennis och Biederman i en fascinerande bok (se nedan). Jag tillämpade deras analys på min egen erfarenhet, se referenser nedan.

Deras slutsatser om ”great groups” är i korthet att de består av talangfulla människor, har en stark ledare och en yttre fiende, ser sig själva som framgångsrikt arbetande i underläge, anser sin uppgift vara enormt viktig och stimulerande, och utmärks av stark, ibland orealistisk optimism. De bekymrar sig knappast om den fysiska miljön, som kan vara en gammal ombyggd fabrik alldeles vid bilverkstäder och en brusande järnvägslinje, och de har roligt på jobbet.

Pengar är nödvändigt, men de måste användas förnuftigt om vi vill ha elitforskning i landet. En högskola "nära mig" uppvisade en stark negativ korrelation mellan interna resurser och vetenskaplig output i form av internationellt publicerade artiklar. (Ingen läser tjocka böcker på svenska och de citeras aldrig in den internationella litteraturen). Det är att kasta bort pengar och en garanti för att inte bli "en skola i världsklass".

Referenser

Bennis, W., & Biederman, P. W. (1997). Organizing genius. The secrets of creative collaboration. Reading, Mass.: Perseus Books.

Sjöberg, L. (1999). Så genomförs en konsekvent uppbyggnad av en elithögskola. Universitetsläraren(14), 16-17.

Sjöberg, L. (2006). Allmän psykologi i Göteborg 1970-88. En forskningsavdelnings historia. In C. Fahlke, E. Hjelmquist, I. Lundberg, I. Nilsson, O. Persson & T. Tjus (Eds.), Ett ämne blir till. Psykologi i Göteborg - en kort historia med ett långt förflutet, 1956-2006 (pp. 57-74). Göteborg: Göteborgs universitet.

Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/avdelningen%20noc.pdf

Sjöberg, L. (2003). Good and not-so-good ideas in psychological research. A tutorial in idea assessment and generation. VEST: Journal for Science and Technology Studies, 16, 33-68.

Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/sjoberg%20korrektur%2018%20aug%202003.pdf

Pengar och välbefinnande

En hel del forskning har gjorts, över hela världen, på frågan om det finns ett samband mellan välbefinnande och ekonomiska resurser. Svaren har varit skiftande. Många har funnit bara svaga samband. Nu finns en stor sammanställning av denna forskning (se referens nedan) och den visar att samband finns, men det är tämligen svagt. Frågan är vad detta betyder. Politik och avtalsrörelser handlar i hög grad just om pengar, inkomster och skatter. Men är det andra saker som människor är mest engagerade i? Kanske det, men många av dessa "andra saker" (som nära relationer) kan knappast styras, eller ens påverkas i nämnvärd grad, av politik och avtal. Kanske vi inte ens vill det, även om det skulle vara möjligt. DN hade en intressant ledare i lördags. De första två åren av sin mandatperiod har regeringen lyckats ganska bra med sin ekonomiska politik, men förlorat enormt i opinionen. Värt att fundera över. Kanske en av svagheterna hos regeringen är en övertro på just de ekonomiska faktorernas betydelse. Forskningen om pengar och välbefinnande tyder kanske på att det finns mycket annat som bestämmer vilken regering vi vill ha.

Referens
Howell, Ryan T, @ Howell, Colleen J. (2008). The relation of economic status to subjective well-being in developing countries: A meta-analysis. Psychological Bulletin, 134(4), 536-560.

Datorspel

Datorspelande är en enormt utbredd verskamhet, som ofta ses med kritiska ögon. Säkert med viss rätt, eftersom alldeles för mycket tid kan gå åt till spelandet, och eftersom en del spel är ganska våldsamma och kan uppmuntra till våld. Men det är inte hela historien. Det finns forskning som tyder på att spelande kan leda till avancerad inlärning och förbättrad förståelse av kritiskt vetenskapligt tänkande. Det är en glidande övergång mellan datorspel och datorstödd inlärning. I lyckliga fall kan datorspelet vara ett sätt att göra inlärning rolig och engagerande. Det är faktiskt så här: bara om något är roligt och engagerande vill vi hålla på med det, och det är bara om vi ägnar mycket tid åt en verksamhet som vi utvecklar vår kunskap.

Läs mera på http://www.apa.org/releases/videogamesC08.html