måndag 8 mars 2010

Uttala sig om främmande människor

Enligt senaste Psykologtidningen får förbundet in klagomål på psykologintyg i vårdnadsärenden, där psykologen bygger enbart på information från den ena parten, som psykologen inte ens mött. Det är ju helt oacceptabelt. Det är självklart att i en uppslitande vårdnadstvist finns två versioner av historien, båda emotionellt starkt laddade och ingen av dem objektiv. Att skriva ett intyg om A:s personlighet enbart utifrån vad B, hans antagonistiske opponents, säger är oetiskt och naivt och skadar psykologkåren anseende.Myndigheter och domstolar borde inte beakta sådana intyg.

söndag 7 mars 2010

RUT-avdraget

I valet 2006 låg RUT-avdraget högt på listan över faktorer som ledde till att tidigare vänsterväljare stödde alliansen. Oppositionens besked om att de kommer att avskaffa RUT är säkert mycket välkommet för regeringen, där nu två partier talar om att i stället öka RUT till att omfatta flera typer av tjänster, som IT-stöd. Utmärkt idé! RUT ger flera jobb, gör svarta jobb vita och går med vinst för statskassan. RUT förenklar livet och minskar stressen för många. En stark ökning av användningen av RUT är på gång. Mona Sahlin har av Ohly tvingats backa från en försiktigt positiv hållning till starkt avvisande, trots att hon i sin bok "Med mina ord" förespråkat RUT. En mycket svag s-ledare, med andra ord.

Skillnaden mellan blocken krymper. Fortsatt dominans för Ohly kan leda till seger för alliansen i höst. Kan Mona Sahlin stoppa hans framfart? Fortsättning följer...

"Fula fötter" - trakasserad av lärare

Under 8 år i skolan, först fyra i folkskola och sedan fyra i realskola, kunde jag observera egendomligt beteende av lärare. Ibland var det ganska bisarra saker som hände, med starka emotionella utspel som kunde handla om vad som helst och vara helt utan relation till skolan. Ibland var det förstås utskällningar av oss elever. "Ut med er i skogen", kunde läraren i svenska och historia skrika, med en majestätisk gest mot en träddunge på andra sidan Årstaviken. Samme man ägnade en lektion i historia till att klaga på försenade spårvagnar. Det var en måndagsmorgon och katastrofen hade skett på lördagen. Han var fortfarande djupt upprörd och vi fick lyssna till hans ilska. I gymnasiet var dylikt mera ovanligt men visst fick vi höra massor av läraren i franska om hennes framgångsrika bröder.

Värst var förstås trakasserier av elever, mobbning skulle man kunna kalla det. När jag var 10 år fick jag höra av gymnastikläraren att jag hade "de fulaste fötter hon någonsin sett". Det var mycket pinsamt och minnet har följt mig genom åren. Klasskamrater kunde råka mycket värre ut om de hade inlärningssvårigheter. Hånfulla skämt om dem från lärarnas sida var ganska vanliga.

Vad berodde sådant på? Ingen vuxen skulle väl våga släppa loss på det sättet i sitt yrkesarbete med andra vuxna, hur frestande det än var. Lärarna tycks ha upplevt sig vara helt fria att bete sig hur som helst, efter vad som passade deras dåliga humör för stunden. Som om ingen någonsin kunde få reda på vad de haft för sig i klassrummet, helt ansvarslöst. Hur många var vi som fick bli måltavlor för deras frustrationer? Och minns vi hela livet?

Jag kan bara hoppas att skolan av idag är bättre. Men jag är inte så säker på det. Rent dysfunktionellt beteende kommer man nog inte åt med lärarutbildning och "värdegrunder". Det skulle vara intressant att höra om andras erfarenheter och syn på varför det kan gå så här illa.

lördag 6 mars 2010

Psykologiska myter

Det finns många myter om mänskligt beteende och psykologi. De är vitt spridda och sitter fast. Lilienfeld et al. har i nedanstående bok samlat 50 av dem, och visar hur forskningen har kommit fram till resultat som visar att de är felaktiga. Det är onekligen en viktig bok som borde kunna göra stor nytta, inte minst i utbildningen i beteendevetenskap.

Ett intressant projekt vore att studera hur utbredd tron på myterna är, och om den minskar till följd av utbildning. Tror psykologer mindre på myterna? Gör ekonomer det, eller politiker?


Referens

Lilienfeld, S. O., Lynn, S. J., Ruscio, J., & Beyerstein, B. L. (2010). 50 Great Myths of Popular Psychology: Shattering Widespread Misconceptions about Human Behavior. New York: Wiley.

fredag 5 mars 2010

Emotionell intelligens och genetik


Forskningen om emotionell intelligens (EI) fortsätter med oförminskad styrka. Sedan ganska länge har man känt till att personlighetsegenskaper är delvis nedärvda. Inte lika mycket som intelligens, men ändå finns betydande genetiska komponenter i personligheten.

Nu har Vernon och medarbetare visat att samma sak gäller EI, som därigenom kan sägas ha etablerats som ett personlighetsdrag bland andra. Det betyder givetvis inte att EI inte kan förbättras och många arbetar med just den saken, även om forskningen ännu inte ger starkt stöd för inlärningseffekter.

Bilden ovan är från ett aktuellt projekt där gymnasie-elever deltog. Vi har data på EI (både självrapport och bildbedömningar av emotioner) och social förmåga från UPP-testets modul för EI och social förmåga. Bilden visar ett starkt samband med pappans utbildningsnivå. Liknande men svagare samband fanns med mammans utbildningsnivå.

De senaste resultaten etablerar EI mera fast än tidigare som ett personlighetsdrag och ger ytterligare stöd till att inkludera EI i personlighetstest. EI har validitet gentemot sociala kriterier som social anpassning i arbetsmiljön, som vi mätt med två kriterieskalor. Se Sjöberg och Möller (2009). Länk nedan.

Referenser

Sjöberg, L., & Möller, K. (2009). Sociala arbetsfunktioner och personlighet. Rapport 2009:1. Psykologisk Metod AB: Stockholm.Klicka här.

Vernon, P. A., Villani, V. C., Schermer, J. A., Kirilovic, S., Martin, R. A., Petrides, K. V., et al. (2009). Genetic and environmental correlations between trait emotional intelligence and humor styles. [doi:10.1027/1614-0001.30.3.130]. Journal of Individual Differences, 30(3), 130-137.

Vernon, P. A., Petrides, K. V., Bratko, D., & Schermer, J. A. (2008). A behavioral genetic study of trait emotional intelligence. [doi:10.1037/a0013439]. Emotion, 8(5), 635-642.

Vernon, P. A., Villani, V. C., Schermer, J. A., & Petrides, K. V. (2008). Phenotypic and genetic associations between the big five and trait emotional intelligence. [doi:10.1375/twin.11.5.524]. Twin Research and Human Genetics, 11(5), 524-530.

torsdag 4 mars 2010

Expertbedömiongar - bra eller dåliga?

Det finns två forskningstraditioner om expertbedömningar: heuristik och naturligt beslutsfattande. Kahneman är ledande inom heuristikområdet (och dessutom Nobelpristagare i ekonomi), Klein inom forskningen om naturligt beslutsfattande. Intressant nog har man inom dessa områden kommit fram till olika resultat om experter: de gör felbemängda bedömningar utan att veta om det (Kahneman) eller de kan göra subtila och mycket effektiva intuitiva bedömningar (Klein). Varför så olika resultat och vem har rätt?

Kahneman och Klein har skrivit en gemensam artikel (referens nedan) som ger lysande och ganska lättsmälta översikter av båda områdena och också lyckas reda ut varför resultaten är så olika. Enkelt och kortfattat kan sägas att experter kan fungera mycket bra om det som de ska bedöma faktiskt kan bedömas, de har tillgång till den relevanta informationen och det finns möjlighet att få återkoppling så att inlärning är möjlig. I vissa fall är verkligheten så komplex eller slumpartad att experter misslyckas och inget kan lära av sina misslyckanden. Det gäller börskurser och politiska utveckling. Det hindrar inte att de ofta är tvärsäkra på sina bedömningar i alla fall. Kahneman beskriver som ett av många exempel på ineffektiva bedömningar en "illusion of validity" i intervjuer av sökande till officersbefattningar. Han blev själv helt övertygad om att han kunde bedöma de sökandes personlighet. I verkligheten gick det inte alls att göra prognoser på den grundvalen. Exempel på effektiva intuitiva bedömningar ges från så skilda områden som brandbekämpning och spädbarnsvård.

Den här artikeln har alla utsikter att bli en klassiker och bör läsas av många. Den sammanfattar 50 års forskning och drar solida konstruktiva slutsatser. Vi vet nu något om intuition och expertbedömning som bara kunde anas när dessa forskningslinjer startade. Det är också trevligt att se att svenska forskare citeras i sammanhanget (Henry Montgomery och Anders Ericsson).

Artikeln är också ett intressant och sällsynt exempel på att två forskare med helt olika uppfattningar kan skriva ihop sig och se att båda har rätt, och fel.

Referens

Kahneman, D., & Klein, G. (2009). Conditions for intuitive expertise: A failure to disagree. [doi:10.1037/a0016755]. American Psychologist, 64(6), 515-526.

tisdag 2 mars 2010

Signifikanstestningens nedgång och fall

Alla som studerat beteendevetenskap har fått lära sig om signifikanstestning. Det är en statistisk metod för att avgöra om en gruppskillnad eller en korrelation skiljer sig från vad som kunde förväntas av en ren slump. Man antar att slumpen är orsaken till det resultat man fått i sina data (en gruppskillnad eller en korrelation). Hur stor är sannolikheten att resultatet skulle uppkomma under det antagandet? Om denna sannolikhet är mindre än 5% säger man att resultatet är "signifikant", och forskaren blir glad. Vi fick en skillnad (korrelation), säger han, och i läroböcker skrivs samma sak. "Signifikanta" effekter, talas det om men mycket sällan hur stora de är. Att det är en viktig fråga lärs sällan ut i elementära kurser. Men signifikanta effekter kan man alltid få om man har tillräckligt många observationer.

Signifikanstestningen introducerades i beteendevetenskapen på 50-talet och har blivit allmänt accepterad som ett sätt att etablera att resultat är stabila och värda att dra slutsatser från. Det är emellertid fel, och ofta vilseledande. Forskarna har lurat sig själva och andra i tron att de etablerat något av betydelse, och slagit sig till ro. De letar sällan efter bättre förklaringar och starkare effekter; de ställer inte just dessa kritiska frågor som för forskningen framåt. Se Rodgers utmärkta artikel som refereras nedan. Rodgers ger ett fascinerande perspektiv på signifikanstestningen som han anser är på väg att ersättas av ett helt annat synsätt, nämligen att bygga modeller och att leta efter mera kraftfulla förklaringar till beteendet.

Diskussionen om signifikanstestning och hypotesprövning är mycket omfattande och många är starkt kritiska. Det är till en del ett svårsmält material det handlar om. Men jag tror man når mycket långt med enkla medel. Fråga efter hur stora skillnader är, eller hur starka sambanden är, inte bara om de är signifikanta. Och leta efter ännu bättre förklaringar och ännu starkare faktorer. Nästan alltid finns det mycket stora utrymmen för förbättringar - det mesta i beteendet är ännu oförklarat!

Referens

Rodgers, J. L. (2010). The epistemology of mathematical and statistical modeling: A quiet methodological revolution. [doi:10.1037/a0018326]. American Psychologist, 65(1), 1-12.

lördag 20 februari 2010

Mätning av emotionell intelligens - state of the art

En mycket omfattande och intressant genomgång av forskningen om emotionell intelligens (EI) har nyligen publicerats av Joseph och Newman (Joseph & Newman, 2010). De har gjort en sammanställning av resultat med prestationsmätning av EI, och självrapportformulär. De anser som så många andra forskare att prestationsmätning är den teoretiskt mest tillfredsställande metodiken, eftersom det rör sig om en sorts ”intelligens”. Självrapportmetoder är de mycket kritiska till på samma teoretiska grund. Sambandet mellan prestationsmått och självrapportmått är nästan noll, i metaanalysen uppskattat till en korrelation på 0.12. Om man går vidare till validering mot arbetsprestation visar det sig emellertid att prestationsmått har ett mycket svagt samband med sådana kriterier, och inte ger något utöver kognitiva test och det traditionella Big Five.

De skiljer mellan två typer av självrapportformulär: sådana som har ett mycket heterogent innehåll av typ ”lite av varje” (mixed models – exempel finns i många allmänt använda EI-test) och sådana som mäter den självbedömda förmågan att klara EI-uppgifter. Bara den senare typen av självrapporter har ett tydligt samband med kriterier och något att ge utöver annan information. Sambanden är särskilt starka för arbetsuppgifter som är emotionellt påfrestande, t ex i serviceyrken där det gäller att alltid vara ”glad och trevlig”.

Denna artikel är en milstolpe i litteraturen om EI. Slutsatserna bygger på hundratals empiriska studier som författarna noga analyserat. Den är nedslående för dem som tror på prestationsmått av typ MSCEIT, och den pekar framåt mot konstruktionen av nya och bättre typer av självrapportskalor. Prestationsmåttens dåliga egenskaper har ju varit kända ganska länge men många forskare har ändå hållit fast vid dem på grund av deras teoretiska fördel. Det är dags att tänka om.

Resultaten stämmer bra med vår egen forkning, se referenser nedan för ett aktuellt arbete som bl a jämförde självrapportmått med två nya skalor med prestationsinriktning. Självrapportmåttet fungerade mycket bättre i förhållande till kriterier i arbetslivet (Sjöberg & Möller, 2009). Teori- och expertbaserade nycklar för utvärdering gav klent resultat.

Det kan noteras att Goleman, som med sin bok från 1995 (Goleman, 1995) skapade en marknad för konsultverksamhet i EI-branschen, återigen hudflängs för sina påståenden om att EI är av överlägset stor betydelse. Data motsäger honom på ett övertygande sätt, vilket inte betyder att EI helt saknar betydelse. Joseph och Newman visar ju att EI-skalor kan ge ett värdefullt tillskott av information, om mätningen görs på rätt sätt och speciellt i emotionellt relevanta arbetssituationer.


Referenser

Goleman, D. (1995). Emotional intelligence. New York: Bantam Books.

Joseph, D. L., & Newman, D. A. (2010). Emotional intelligence: An integrative meta-analysis and cascading model. Journal of Applied Psychology, 95(1), 54-78.


Sjöberg, L., & Möller, K. (2009). Sociala arbetsfunktioner och personlighet. Rapport 2009:1. Stockholm: Psykologisk Metod AB.Klicka här.

onsdag 10 februari 2010

Hur man räddar SAS

SAS går med stora förluster. Nya pengar ska ständigt skjutas till. Hur vore det med nya idéer i stället?

Ryanair och Norwegian bygger sina framgångar på nya idéer. Varför hade inte SAS kunnat göra samma sak? Det är mycket begripligt att affärsresenärer inte längre vill betala hutlösa priser för några få fördelar som de lätt kan få för en bråkdel av priset av andra flygbolag. Vad finns då kvar? Maten? Men den är ändå av mycket låg kvalitet. Sprit? Det blir dyra droppar.

Alltså. Sätt igång med idégenerering i stor skala. Svenska folket sjuder av uppslag där det kan finnas rena guldklimpar för SAS. Locka fram dem med nationell pristävling. Skaffa uppmärksamhet genom att ge "Nobelpris" till bästa förslaget på 10 miljoner kronor (efter skatt). Gör det i två klasser; en för SAS-anställda och en för alla andra, såväl företag som privatpersoner. Anlita en priskommitté med känt folk inom branschen och en och annan kreativitetspsykolog. Det här kommer att fungera!

Att "massorna" har en enorm samlad kunskap har forskningen om "The wisdom of the crowds" visat och allt fler företag utnyttjar detta. Komplettera gärna med upplysning om hur man skapar kreativa idéer. Det finns mycket att hämta också i den forskningen.

Gör så här nu SAS och ta chansen! Mitt förslag är helt gratis.

Referens

Surowiecki, J. (2004). The Wisdom of Crowds: Why the Many Are Smarter Than the Few and How Collective Wisdom Shapes Business, Economies, Societies and Nations. New York: Doubleday.

fredag 5 februari 2010

Mångfald gynns av väl fungerande personlighetstest



Invandrare möter många problem på vägen mot att få ett jobb. Ett av dem är psykologiska test. Personlighetstest är ju mycket känsliga för skönmålning. Många ger inte helt uppriktiga svar om sig själv utan svarar som de tror är mest taktiskt. Den här tendensen varierar givetvis och den kan mätas. Det är vad som görs i UPP-testet, som också har en inbyggd, validerad, korrektion för skönmålning. I en aktuell studie av ca 1800 arbetssökande, varav 250 var invandrare, fann jag att invandrarna skönmålade mindre än övriga, se rapport här. Om man korrigerade för skönmålning blev resultaten mera positiva för invandrarna. Se bild för ett exempel.

Trots att effekten i genomsnitt var liten var chansen till en extremt stor förbättring genom korrektion dubbelt så stor för invandrarna. Det betyder en hel del i en arbetsmarknad där det är många sökande per ledigt jobb.


Referens

Sjöberg, L. (2010). UPP-testet: Mångfald gynnas av korrektion för skönmålning. Stockholm: Psykologisk Metod AB. Rapport 2010:2. Klicka här.

fredag 29 januari 2010

Smarta och osmarta presidenter och kungar


Simonton har publicerat en intressant artikel om IK och ledarskap i ett historiskt perspektiv (Simonton, 2009). Kan man bestämma personlighetsegenskaper och IK hos historiska personer, många avlidna sedan länge? Ja, det finns en hel del forskning som tycks ha lyckats någorlunda med den saken, på grundval av bevarade argument, tal etc. Den mest centrala dimensionen som man gycklats att mäta ganska väl är "intellectual brilliance", där intelligens givetvis ingår, men även öppenhet, kreativitet och flexibilitet. Alla USA:s presidenter och flera hundra kungar och andra politiska ledare har studerats. Briljans är en viktig faktor i framgång för deras ledarskap, den viktigaste faktiskt. Det stämmer med intelligensens betydelse som den framkommit i den vanliga psykometriska forskningen om ledarskap och annan framgång i arbetslivet. Om någon undrar var Jefferson den smartaste presidenten (se bild) och Harding den osmartaste. En intressant slutsats är att ledarskap bör relateras inte enbart till intelligens, om nu någon trodde det, utan också till öppenhet och kreativitet, vidsynta intressen etc. Jag undrar om den här slutsatsen också gäller ledarskap i näringsliv och förvaltning, och för våra svenska politiska ledare...

Referens

Simonton, D. K. (2009). The “other IQ”: Historiometric assessments of intelligence and related constructs. Review of General Psychology, 13(4), 315-326.

måndag 25 januari 2010

Bryt oföretagsamheten med mikroplaner

Det är vanligt att man tagit på sig planer och projekt som är viktiga, stora och svåra. Det leder till uppskjutande och oföretagsamhet och alltmera olust. Ju mera försenad man blir desto olustigare är det och desto hellre tänker man på och sysslar man med något enklare och trevligare. För att komma ur denna negativa spiral finns ett enkelt och nästan alltid effektivt knep: gör en plan. Men gör inte en stor gigantisk plan ända fram till slutmålet - den bara avskräcker och skapar ännu mera olust! Gör i stället en mikroplan för högst 1 timmes arbete, gärna mindre. Välj en lagom svår uppgift som kan göras på den tiden. Sätt på en äggklocka för den valda tiden. Stäng av telefonen och ignorera inkommande e-post. Stäng dörren och tänd upptagetlampan om du har en.

Det här fungerar så att du känner att du kan och vill jobba med uppgiften eller projektet. Gör sedan nya mikroplaner när de behövs. De fungerar som en startmotor. Och de fungerar garanterat!

onsdag 20 januari 2010

Lärarnas skicklighet


Skolan debatteras flitigt och regeringen har goda ambitioner med att förbättra den på olika sätt, bl a kvaliteten på lärarna. Tyvärr har man där fastnat i en kliché, nämligen "behörighet". Inget är enklare än att bygga retoriken på detta begrepp som samtidigt är mycket missvisande. Behörighet är ingen garanti för lärarkvalitet.

Evidensbasering på detta område, som på alla andra, kräver att man tar fram data på de resultat som läraren skapar och stimulerar till, i form av elevernas kunskaper. Gör man det finner man en enorm variation mellan bra och mindre bra lärare. De som är bra har inte nödvändigtvis formell behörighet. Intresse och engagemang, social och emotionell intelligens är avgörande. Sådana lärare kan man få genom noggranna urvalsmetoder och genom att ge dem bra löner och återskapa den höga status som yrket en gång hade. Vad lärarhögskolorna lär ut är jag mycket tveksam till. Alltför mycket ideologi tycks ha skymt sikten för de reella pedagogiska problemen och hur de kan lösas.

Ett stimulerande kapitel i Malcolm Gladwells senaste bok "What the dog saw" handlar om dessa ting (och en hel del annat), visserligen i en amerikansk kontext men ändå tankeväckande för vår del.Det heter "Most likely to succeed.How do we hire when we can't tell who's right for the job". Läs det! Och resten av boken, jag ska återkomma till den i flera inlägg på denna blogg.

söndag 20 december 2009

Bättre test?

Behövs det bättre personlighetstest? Kan man konstruera sådana test? Vi arrangerar ett symposium på det temat i slutat av maj på Villa Pauli i Djursholm. Intresserad? Hör av er!

Korrigera för bluffsvar på personlighetstest


Personlighetstest som används i arbetslivet är oftast av självrapporttyp. Alla inser att när mycket står på spel - ett jobb man söker eller en befordran - är det frestande att bluffa för att framstå i positiv dager. De flesta tester har ingen effektiv metodik för att korrigera för bluffsvar. I UPP-testet använder vi två särskilda skalor för att mäta skönmålningstendens. Med hjälp av vår metodik kan vi sedan göra en effektiv korrektion. Det fungerar faktiskt!

Här är ett aktuellt exempel. Chefer sökte befordran eller nytt chefsjobb, 20 till antalet. De tog UPP-testet. Tendensen att skönmåla visade sig vara extremt stark. Alla testvariabler korrigerades med stöd i våra normdata som insamlats i oskarpt läge, ca 950 testade personer. Se figuren ovan för resultatet när det gäller testvariabeln uthållighet. Före korrektion: en enormt stor skillnad till "förmån" för dem som testats i skarpt läge. Efter korrektion: ingen signifikant skillnad, t o m en vändning av skillnaden mellan medelvärdena.

Samma styrka visar metodiken även i ett stort material (N=1251) av jobbsökande i rekryteringsplattformen Katapult, som använder vårt screeningtest (en förkortad form av UPP). Jag återkommer om detta.

Slutsatsen är att skönmålning förekommer även i en befordringssituation, inte bara vid ansökan om ett nytt jobb, och för högt kvalificerade chefer, inte bara för ungdomar. Och att effekterna av skönmålning kan rensas bort ur testresultaten, som därigenom blir mera rättvisande. Proceduren gynnar ärliga människor, och den gynnar speciellt kvinnor...

Preliminära data antyder emellertid att kvinnor skönmålar mera än män vid ansökan till vissa andra typer av jobb. Jag ska återkomma till den frågan så snart jag kan få in mera information. En hypotes är att vilken grupp som skönmålar mest beror på om ansökan gäller ett "manligt" eller "kvinnligt" jobb, något som kan mätas med hjälp av statistik över könsfördelning bland de sökande.

Vi ska även undersöka om ansökande med utländsk bakgrund missgynnas av att de skönmålar mindre än övriga. Genom samarbetet med Katapult får vi tillgång till stora datamängder som tillåter att sådana frågor besvarar på ett tillförlitligt sätt.

Här finns material för uppsatsämnen!

Vill du veta mer? Ladda hem min nya rapport om skönmålning i referenslistan nedan här eller skriv ett mail till lennartsjoberg@gmail.com

Referens

Sjöberg, L. (2009). UPP-testet: Korrektion för skönmålning. Stockholm: Psykologisk Metod AB.