Förutsägelse eller förståelse i testteorin

Den som studerar teorin för psykologiska test märker snart att det ytterst handlar om att göra prognoser. Test utvärderas efter hur bra de är i den funktionen, oftast genom att man skaffar in kriteriedata, t ex data på arbetsprestation, och sedan beräknar sambandet mellan test- och kriteriedata. Detta brukar kallas prognostisk validering av testet. Det diskuteras ganska sällan om detta verkligen är lämpligt som en yttersta mätare av testernas värde. Ändå finns det ett flertal goda skäl att reflektera över den saken. Jag ska göra det här med utgångspunkt i förhållandena för personlighetstest men liknande resonemang kan föras även för färdighetstest.

För det första: framtida resultat, t ex i form av arbetsprestation, beror alltid på många faktorer utöver personligheten hos den som testats. Det kan gälla individanknutna aspekter som sjukdomar eller sådant som handlar om individen i förhållande till sin omgivning. Det är alltså externa faktorer som ligger utanför personligheten och som kan vara av mycket stor betydelse. Det är i princip omöjligt att förutsäga alla dessa faktorer utifrån enbart data på personlighet, och de sätter ett tak för hur mycket som är möjligt att förutsäga från personlighetstest. Vi vet sällan eller aldrig var detta tak är beläget. Om ett test kan sägas vara bra eller dåligt utifrån resultatet av en validering beror på i vilken grad det alls är möjligt att göra prognoser. Det finns ingen forskning, såvitt jag vet, där man försökt uppskatta hur stor betydelse faktorer utanför personligheten har (med undantag för intellektuell förmåga).

För det andra: det finns oerhört många tänkbara ”kriterier”, och alla har de olika samband med testen. Valet av ett visst eller några få kriterier i syfte att utvärdera värdet av ett test är tämligen godtyckligt. Den listige testkonstruktören väljer ett kriterium som han vet brukar vara ganska predicerbart och kan på det sättet få sitt test att framstå som mycket värdefullt, även om det i själva verket bara har ett mycket smalt och specifikt värde.

För det tredje: användningen av personlighetstest är sällan i praktiken inriktad på att göra specifika prognoser. Vad som eftersträvas är i stället förståelse av personligheten: av de starka sidorna och utvecklingsmöjligheterna. UPP-testet arbetar med den filosofin och heter därför ”Understanding Personal Potential”. Hur bra ett test är för att skapa förståelse kan inte utvärderas med enkla psykometriska och statistiska beräkningar. Det beror ju bl. a på vems förståelse det handlar om: den testade personen egen förståelse (självkännedom), eller rådgivares, konsulters och beslutsfattares förståelse. Det kan tyckas att vi kommer ut på ett gungfly av subjektiva omdömen här. Det var onekligen tryggare att begränsa sig till prognostisk validitet. Den gamla positivistiska psykologin såg det som en självklarhet att arbeta på det sättet. Den är död sedan länge inom andra områden, men lever kvar vid bedömningen av test. Det är faktiskt märkligt. Subjektiva omdömen kan studeras och så göra med stor framgång inom många av psykologins områden. Det är hög tid att de får en central plats också i testteorin.

Greklands historia för dumbommar

Serien av böcker ”for dummies” har publicerat populära och pedagogiskt skrivna inledningar till det mesta. Man har nu kommit fram till antikens historia. Boken om Grekland, skriven av Stephen Batchelor, är intressant och nöjsam läsning som väcker ens aptit för att lära sig mera om denna fantastiska civilisation som blommade upp för mer än 2000 år sedan.

I skolan fick man åtminstone förr lära sig lite om de viktigaste händelserna och namnen, men inte mer. Det räckte nog inte så långt för att skapa ett bestående intresse. Det stora intresse som numera finns för historia verkar ha vuxit fram helt oberoende av skolan, som ju behandlat ämnet mycket styvmoderligt. ”Krig och kungar” är en klyscha som används för att föraktfullt avfärda historien, som helst bör handla om kooperationens framväxt i Norrbotten under slutet av 1800-talet. En understreckare i Svenska Dagbladet häromdagen behandlade den nya mycket ambitiösa serien om svensk historia som ges ut av Norstedts förlag. Varför läser vi fortfarande historia, det var frågan. Underhållningsvärdet, blev svaret. Inte helt fel enligt min mening för det är svårt att peka på direkt nytta. Människor är inte bara nyttoinriktade och intresset har många och djupa rötter bortom daglig nytta som pengar och hur man sköter dammsugare. ”Underhållning” har emellertid associationer som leder tanken i fel riktning eftersom det är ett begrepp nära besläktat med ytlighet och ”tidsfördriv”. Att läsa om Greklands historia lär oss något om människans villkor och vår kulturs ursprung. Ingen dålig färdkost på vägen. Man blir åtminstone lite mindre obildad.

I Greklands antika historia finns ju bokstavligen allt: krig och intriger och kultur i vid mening. De grekiska småstaterna kunde aldrig samarbeta utan förödde sina krafter i inbördeskrig. I den väldiga kampen mellan Aten och Sparta, mellan demokrati och tyrannvälde, vann tyvärr Sparta, men segern blev kortvarig. Makedonierna, som enats av Filip II, far till Alexander den store, tog över. Efter mycket kort tid kunde de med exceptionell framgång angripa och ta över Persiens imperium och grekisk kultur spreds över Mellanöstern och Egypten.

En av de mest intressanta frågorna om antikens Grekland gäller vilka faktorer det var som gynnade framväxten av konst och vetenskap på nästan alla områden. Grekerna hade få kända föregångare. De skapade nytt, samhället tycktes sjuda av kreativa genier. Det var inte i tyranniets Sparta som det hände utan i det demokratiskt styrda Aten. De auktoritära samhällena har ju också i vår tid visat sig ha föga att komma med i konst och vetenskap. Det är lätt att förstå varför. Fritt skapande och fritt tänkande är hotfullt för diktatorer och politiska ideologier med anspråk på att sitta inne med slutliga sanningar, som kommunismen och fascismen. Men Greklands kultur hade förstås också ekonomiska rötter. Aten hade under den kritiska perioden sitt eget imperium och ekonomin bars upp av en stor mängd slavar. Demokratin existerade förvisso men bara i mycket inskränkt mening – för fria män. Slavar, kvinnor och invandrare var utan politisk makt. Kulturen blomstrade trots detta.

Ganska snart tog ju romarna över och Grekland blev en provins i deras imperium, viktig mest för att romarna var imponerade och intresserade av just kulturen. Flera av antikens institutioner, som Platons akademi, biblioteken och de olympiska spelen, skulle komma att bestå i tusen år, ändå tills kristna fundamentalister gjorde slut på dem. Här finns kanske också en lärdom, om religionens ensidighet och intolerans. De kristna ansåg sig inne med den slutliga sanningen, precis som vår tids auktoritära ideologer. I namnet av denna ”sanning” kunde man göra sig skyldig till skövlande av allt som ansågs ”hedniskt”.

Referens

Batchelor, S. (2008). The ancient Greeks for dummies. New York: Wiley.

wiki för psykologi-intresserade

Wiki-rörelsen är väl mest känd för wikipedia som ju är en mycket användbar allmän uppslagsbok på Internet. Mindre känd, men mycket nyttig för den som är intresserad av psykologi är denna wiki för psykologi: här.

Göran Persson i repris - om någon minns honom

Göran Perssons ledarskap belystes 4 TV-program för några år sedan. Eftersom han varit statsminister i ett decennium är det mycket intressant att reflektera över den information som framkommit. Det handlar ju om en serie intervjuer där Persson tycks tala helt uppriktigt om hur han tänker och känner. Det får vi vara tacksamma för. Få personer skulle ha ställt upp på något sådant.

Var han en ”stark” ledare? Ja och nej. Han var säkerligen en mycket dominerande ledare; det är en bild som funnits länge. Göran Persson framstår i TV-programmen som mycket verbalt begåvad och som en analyserande och artikulerad person. Men han var också extremt självsäker och tycks ha sett de flesta andra som intellektuellt undermåliga, snarast komiskt oförmögna till ”tänkande” och politiska insikter. Undantag som nämns är kungen och Per Nuder, inga andra. Inkompetensen hos omgivningen tycks ha varit lika vanliga inom den egna regeringen som den politiska oppositionen. Konsekvenserna av detta förhållningssätt blir att kritikerna i de egna leden i bästa fall ignoreras, i värsta fall stöts ut. Detta i sin tur leder till att ledaren omger sig med ja-sägare. Ingen våga säga emot, många är bara alltför villiga att ständigt hålla med och lovprisa chefen, när han hör på. Vad de säger mellan skål och vägg är en annan sak – men det kommer fram efter ledarens fall vad de egentligen tycker.

Maktens arrogans var fullständig. Personer som statsministern föraktade och betraktade som odugliga skulle smörjas med toppbefattningar. En (Winberg) blev ambassadör i Brasilien, varvid man gick förbi flera mycket kvalificerade professionella diplomater. En annan (Bildt) erbjöds ett jobb som generaldirektör. Anders Isaksson har i sin bok om ”Den politiska adeln” beskrivit hur politikerna håller varandra om ryggen och hur misslyckanden blir meriter för välbetalda statusjobb (Isaksson, 2006).

En person med den typen av personlighet och verklighetsbild som Persson så övertygande demonstrerade i de 4 TV-programmen kan komma att uppfattas som en stark ledare, om han lyckas förverkliga sin intensiva maktsträvan och göra karriär till en topp-post. Men styrkan är en illusion och det är illusionen som leder till nedgång och fall.

En verkligt stark ledare är inte som Göran Persson. Han eller hon har modet och förmågan att se verkligheten och den egna personen med dess brister på ett realistiskt sätt, en förmåga som psykologer brukar kalla jagstyrka (Sjöberg, in press). Persson tycks ha saknat empati och emotionell intelligens (Sjöberg, 2001; Engelberg & Sjöberg, 2005; Sjöberg 2008). Han verkar inte alls ha förstått hur omgivningen reagerade på honom och tog kritik som tecken på ren ondsindhet. Han sade sig ofta ”hata klassamhället” vilket kan låta bra för en socialistisk ledare, men när han skaffade herrgård och stor förmögenhet i familjen framstod det som om hatet hade sitt ursprung i avundsjuka och att hans motiv var att han själv ville bli överklass, inte att han ville avskaffa överklassen. Att han inte insåg de politiska riskerna med herrgårdsliv var ett starkt tecken på bristande empati och dålig social förmåga.

Den extrema självöverskattningen bidrog också till att han inte tog hotet från den politiska oppositionen på allvar. Opinionsundersökningar som tydde på en kommande valförlust förnekade han med hänvisning till en ”uppenbarelse”. Han trodde tydligen sig ha en närmast gudomligt ingiven intuition som i alla lägen skulle leda honom rätt. Perssons fall är bara ännu ett exempel bland många som visar hur bristen på verklighetskontakt leder till katastrof, hur stort ego man än har.

Referenser



Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2005). Emotional intelligence and interpersonal skills. In R. D. Roberts & R. Schulze (Eds.), International handbook of emotional intelligence (pp. 289-308). Cambridge MA: Hogrefe. Ladda ner den här.

Sjöberg, L. (2001). Emotional intelligence: A psychometric analysis. European Psychologist, 6, 79-95. Ladda ner den här.


Sjöberg, L. (2005). Ledarskap och personlighet: Testning av jagstyrka. (Leadership and personality: Testing ego-strength) (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2005:7). Stockholm: Stockholm School of Economics. Ladda ner den här.

Sjöberg, L. (2008). Emotional intelligence and life adjustment. In J. C. Cassady & M. A. Eissa (Eds.), Emotional Intelligence: Perspectives on Educational & Positive Psychology (pp. 169-183). New York: Peter Lang Publishing. Ladda ner den här.


Isaksson, A. (2006). Den politiska adeln. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Den psykologiska kolonin

Enligt siffror från tidskriften Personal och Ledarskap (Nr. 5, 2009) torde det göras 150 000 - 200 000 testningar med arbetspsykologiska personlighetstest varje år i Sverige. Det är en marknad på flera miljarder. Personlighetstest är uppenbarligen mycket efterfrågade inom arbetslivet. Nästan alla dessa testningar görs med översatta test av amerikanskt eller brittiskt ursprung. Det är illa, av flera skäl:

1. Vår kultur skiljer sig i väsentliga avseenden från den i USA eller Storbritannien. Data på valideringar från dessa länder är inte utan vidare tillämpliga i vårt land, men trots denna självklara kritik görs ytterst lite forskning kring testen i Sverige.

2. Ytterst lite självständig utvecklingsverksamhet görs i Sverige, vi är reducerade till att efterapa och tillämpa vad de "stora" gör - och det kan bli förödande dåligt. Test som PPA (det största testet i Sverige) och 16 pf har under åren utsatts för förödande kritik i den vetenskapliga litteraturen men i Sverige fortsätter man att bekymmers- och aningslöst att använda dem och amerikanska och brittiska företag rakar in förmögenheter från sina svenska agenter.

3. Svenska agenter tillhandahåller översättningar och i bästa fall också svenska normdata, men kan inte bedriva självständig utveckling av testen. Det kan bara en svensk producent göra, och sådana finns men bara ytterst få. Exempel är Hjulet, PJP och UPP. Utmärkta test, men ännu inte slutgranskade av STP. I åtminstone ett fall (UPP) beror det på att STP legat på ärendet nästan ett år utan att något gjorts.

Kostnaderna för att utveckla, validera och normera ett svenskt test ligger i miljonklassen. Att bara översätta en amerikansk förlaga och ev skaffa in lite svenska data är mycket billigt...

Kritik av amerikanska test (ett exempel är MBTI) verkar inte tas på allvar. Åtminstone inte när den kommer från svenska forskare. Vi har är en sorts psykologisk koloni som inte antas tänka själv eller utveckla egna metoder och instrument. Det är verkligen bedrövligt.

Goldman Sachs och kriserna

En artikel av Matt Taibi beskriver den enorma investmentbanken Goldman Sachs här. och dess smarta strategier. Hur illa det än går för alla andra tycks de alltid landa på fötterna. Mycket tänkvärt och underhållande läsning!

Stalin som ung

Simon Sebag Montefiore har skrivit en skrämmande och fascinerande bok om Stalins första 37 levnadsår, tiden innan han blev minister i Lenins regering år 1917. (”Young Stalin”). Den blivande tyrannen och massmördaren beskrivs så att man kan ana hur hans personlighet, tidigt etablerad, till en viktig del förklarar vad som hände i Sovjetunionen när bolsjevikerna kommit till makten.

Stalin föddes i Georgien, i den lilla byn Geri. Hans far var skomakare, till en början framgångsrik med flera anställda men snabbt försjunken i alkoholism och bitterhet över osäkerheten om han verkligen var Josefs far. Han misshandlade sin hustru svårt och även sonen. Modern var en attraktiv och viljestark kvinna som satsade allt på sitt enda överlevande barn (två syskon dog i späd ålder). Josef var tidigt utvecklad och uppenbart begåvad, moderns dröm var att han skulle bli präst. Han sattes i förberedande prästutbildning, trots faderns protester och ihållande försök att tvinga honom till hantverksutbildning. Han ville att Josef skulle bli skomakare. Modern hade hjälp av flera framstående män i byn och lyckades få igenom att Josef fortsatte sin utbildning och t o m antogs till ett berömt prästseminarium i Tbilsi. Sin breda begåvning visade han också under tonåren i poesi, som blev publicerad och mycket uppskattad.

Men Josef var självständig och rebellisk. Poet var inte ett framtidsyrke för honom, inte heller präst. Kyrkans lära trodde han inte på. Det ryska samhället med sin auktoritära struktur och stora olikheter mellan klasserna förkastade han tidigt till förmån för marxismen. Han avbröt prästutbildningen och gav sig med liv och lust in i terrorismen. Sabotage, bankrån, piratdåd på Svarta Havet, utpressning etc var vad han sysslade med, allt för att öka motsättningarna i samhället och för att få in pengar till Lenins parti. Lenin hade blivit hans stora auktoritet.

Stalin fick tidigt en ledarroll. Han eftersträvade makt och var starkt dominerande, enligt många också karismatisk. Han var kreativ, intelligent, noggrann och starkt målmedveten. Han var också oerhört aggressiv och saknade normala moraliska föreställningar. Allting underordnades det stora målet: revolutionen. Han hade många kvinnoaffärer och åtskilliga barn, men han övergav dem snabbt. Han hade inget normalt arbete innan han blev minister år 1917, om nu det ska kallas normalt arbete…

Det politiska våldet var Stalins program mycket tidigt. Motståndarna hade ingen rätt att leva – när så var möjligt röjdes de ur vägen. När han väl blev enväldig diktator i Sovjetunionen ägde han allas liv. En nyck räckte för att hela familjer skulle utplånas. Det fanns inget rättsväsende värt namnet, ingen fri opinionsbildning och ingen yttrandefrihet. En oerhört aggressiv, amoralisk och begåvad tyrann hade av kommunismen förts fram till den högsta makten och det samhälle han skapade var avskyvärt. Vänstern vägrade länge att se denna verklighet. Östen Undén, svensk utrikesminister och socialdemokrat, hävdade envist och med stor emfas att Sovjetunionen var en ”rättsstat”. Det påminner om andra fall när samma blindhet gjort att ledande socialdemokrater gett sitt stöd till mördarregimer som Pol Pot i Kambodja på 70-talet.

Betydelsen av humör och stämningsläge vid testning

Psykologer har av tradition betraktat personligheten som tämligen konstant (undantag finns), och så även personligheten som den mäts med alla dessa tester som blir allt vanligare och allt viktigare i arbetslivet. Men påverkas inte resultaten av det emotionella tillstånd som den testade befinner sig i? Den frågan har intresserat testkonstruktörer ganska litet, märkligt nog.

Bilden ovan visar ett exempel från testning i mycket skarpt läge. Den gäller sökande till Handelshögskolan i Stockholm som genomgick ett omfattande testprogram som avsåg att mäta personlighet i en mängd olika avseenden. Man kan lugnt utgår från att det för många av dem var en mycket viktig testsituation. Jag tog in inte bara vanliga testdata utan också bedömningar av stämningsläge (humör), se denna länk för en förklaring av vår metodik, som f ö har kommit till mycket stor användning. Bilden visar, som ett exempel bland många möjliga, på sambandet mellan stämningsläge vid testningens början och resultat: i detta fall hedonisk ton (glad - ledsen) och utåtvändhet. Som synes finns ett tydligt samband för både män och kvinnor, starkast för män. Ju mera nedstämd man var, desto mindre utåtvänd "personlighet". Både humör och utåtvändhet har korrigerats för skönmålning så den faktorn kan inte förklara sambandet.

Om man ska tolka ett testresultat är det viktigt att veta hur den testade kände sig. Det kan vara ett tillfälligt tillstånd som gör att hans eller hennes resultat på testet blir starkt missvisande. Detta gäller i synnerhet personlighetstest, och "skarpa lägen", dvs när mycket står på spel - och det är ju troligen fallet i de allra flesta fall. Tyvärr har ytterst få testkonstruktörer tänkt på den här viktiga felkällan...

Innovation - global konkurrens

IVA leder nu ett stort projekt, se denna länk, som syftar till att stödja utvecklingen och exploateringen av innovation inom svenskt företagande.I en värld som sjuder av initiativ och resurser är det lika modigt som svårt. Kina och Indien är långt komna och har personella och ekonomiska resurser långt utöver våra. USA har sedan länge utvecklat en kultur som är bra på att understödja elitforskning som sedan har kort väg till industriella tillämpningar. Vi släpar efter - akademierna har långt till det praktiska livet och forskarna lever i en meriteringskultur som inte premierar praktiskt arbete.

Vad som behövs är uppenbarligen att man satsar på kreativitet. Detta i sin tur förutsätter forskning om just sådana processer, och det närliggande fenomenet intresse. Både intresse och kreativitet är i viss mån försummade begrepp inom psykologin, det som kommit fram är dock viktigt och kan vidareutvecklas.

Jag har testat ca 1000 personer med testet Big Five Plus och delat in dem i 5 grupper utifrån kreativitet, en variabel som testet mäter. Relationen mellan kreativitet och förändringsvilja, liksom resultatorientering, framgår av bilden ovan (standardiserade värden). Det är starka samband det handlar om, i båda fallen, även om förändringsvilja har det starkaste sambandet med kreativitet. Utförlig information om testet finns här.

Jag menar att resultat av den här typen visar att de människor som ska åstadkomma de resultat och de förändringar som vårt samhälle så starkt behöver, ska vara kreativa. Det förvånade mig lite att den saken inte nämndes under det två timmar långa IVA-seminariet igår. Kanske beror det på att inga psykologer eller andra beteendevetare tycks ha engagerats i arbetet, och det är i så fall ett allvarligt misstag.

Hur ökar man intresset i arbetslivet, och hur tar man tillvara på och ökar ytterligare den kreativitet som finns hos människor överallt? Den finns ja, men för att den ska ha betydelse måste man vara villig att lyssna till självständiga och lite "fyrkantiga" människor. Fallstudier av stora framgångar som Losec tyder ju på det. Mina egna erfarenheter i yrkeslivet har visat att förslag, även bra sådana, tenderar att mottas med likgiltighet. Om inte ledningen brinner för att rycka upp verksamheten, och själv saknar kreativitet, är miljön ogästvänlig för nytänkande.

Forskningen om innovationer kan alltså sättas in på flera fronter. Det ska bli mycket spännande att se vilket resultatet kommer att bli av projektet.

Kvalitet hos testdata

Om man kan dra slutsatser från resultatet på ett personlighetstest beror på datas kvalitet. Det är ett stort problem vid testning att kvaliteten varierar från person till person. Somliga testade har haft alltför lågt engagemang i testningen eller missförstått uppgifterna på ett eller annat sätt. Då blir resultaten osäkra eller kanske helt oanvändbara. Det är därför enormt viktigt att mäta testmotivationen. I vår forskning har vi lyckats ta fram metodik för sådan mätning. Det är en bred ansats som löser problemet att mäta datakvalitet på nya sätt.

Hur mäter man då kvalitet? Det finns ett flertal aspekter att ta hänsyn till:


- Skönmålning, dvs taktiska svar som den testade gett för att ge en positiv bild av sig själv. Vi har två skalor för att mäta skönmålning.
- Differentiering, dvs spridning av svaren; motsatsen är att den testade personen har haft en tendens att svara med samma alternativ på alla testuppgifter
- Ja-sägartendens, dvs tendensen att instämma i testuppgifter oavsett deras innehåll
- Slumpmässiga svar, eller svar som tyder på att den testade uppfattat testuppgifterna på annat än det avsedda sättet
- Antal ej besvarade frågor

Alla dessa kvalitetsdimensioner mäter vi nu i testet Big Five Plus. Kvalitetsdimensionerna har en tendens att samvariera. De vägs samman till en övergripande bedömning av testdatas kvalitet för varje testad person. Detta förfarande ger ett mått på testmotivation, som är högt om den testade person noggrant besvarat alla eller nästan alla testuppgifter på ett sätt som tyder på att han eller hon förstått uppgifterna som avsett.

Information om testdatas kvalitet integreras i testrapporten för varje person. Om värdet på kvaliteten är lågt, t ex 3 eller mindre på den 9-gradiga stanineskalan som vi använder, finns anledning att behandla testresultaten mycket försiktigt eller inte alls ta hänsyn till dem, kanske att göra om testningen efter utredning av skälen till den låga kvaliteten.

Tolkningen av kvalitetsmåtten underlättas av att vi har omfattande normdata, ca 1000 testade personer; datas kvalitet och testmotivationen har beräknats för var och en.

Hos andra test förekommer några av de mått vi använder, oftast i enklare form. Det förekommer också att man mäter "ovanliga svar" som ett mått på kvalitet. Men ovanliga svar behöver inte betyda att testningen är av låg kvalitet. En person med ett extremvärde i en testvariabel måste ge ovanliga svar för att uttrycka detta värde.

För en sajt som ger mera information om testet Big Five Plus, klicka här.

Någon som inte är helt ärlig? Spelar det någon roll?

I dagens SvD, Näringsliv, har Linda Flood skrivit en intressant krönika som sammanfattar det senaste om att jobbsökande inte alltid är helt sanningsenliga som sina meriter. Det finns ju mycket som talar för att många bluffar, och detta speciellt när kampen om jobben är stenhård som den är nu. Men hur är det med psykologiska tester? Svaras det ärligt på dem? Märk att det är lättare att bluffa på ett test än i sin CV.

Till min förvåning såg jag i ett aktuellt nummer av tidningen Du och Jobbet att en företrädare för en ledande testförsäljare i Sverige säger att folk svarar uppriktigt och ärligt på test - detta skulle forskningen ha visat. Om de bluffar lite så är det tydligen också bra eftersom det visar "att de vet vad som krävs". Nonsens! Ett berg av forskning och praktisk erfarenhet visar att det är ett enormt problem att hantera att somliga inte svarar ärligt. Jag har utarbetat en metod för att korrigera för skönmålning på test. Denna metod gynnar de ärliga - ofta är det kvinnor som rankas långt efter manliga bluffmakare.

Bilden ovan visar resultatet av ett experiment där jag uppmanade en del personer att bluffa. Det blev en stor skillnad mot en grupp som svarade under vanliga instruktioner. Men se i figurens högra del att skillnaden försvann efter korrektion! Denna och andra studier har visat att jag kan eliminera 90-95% av effekten av skönmålning.

Effekterna av att korrigera kan vara mycket stora i vissa fall. Vill vi anställa bluffmakare? Jag skulle inte tro det.

Matematik och/eller psykologi

Besluts- och riskanalyser har utvecklats mycket långt rent matematiskt. Modellerna måste emellertid ha en "input" i form av sannolikheter för olika händelser. Det är ju hela poängen att man vill veta vad som är ett rationellt beslut i en viss situation eller hur står en risk är i ett sammansatt, komplicerat tekniskt system. Och sannolikheterna bygger i sin tur oftast på bedömningar. Om detta finns det mycket att säga utifrån psykologisk kunskap om bedömningar. Resultatet av en sofistikerad matematisk modellansats kan aldrig bli bättre än de bedömningar som den bygger på - och bedömningar är påverkade av en mängd snedvridande faktorer. Se en kortfattad populär diskussion här och en lärbok om beslutsfattandets psykologi här.
Dessa arbeten har några år på nacken, men de förefaller åtminstone mig fortfarande aktuella.

Testdata predicerar inkomst

Ny forskning om personlighetstestet Big Five Plus har gett intressanta resultat. Bland annat finner jag, i en grupp om 107 personer som tog testet i våras, att det finns ett väntat samband mellan social förmåga, enligt testet, och inkomst, se bilden. Detta är ett s k distalt samband, alltså ett samband mellan två variabler som inte har ett liknande innehåll. Det är mycket svårare att dokumentera distala samband än motsatsen, proximala samband.

Bilden visar också att männen hade högre inkomst än kvinnorna vilket väl inte förvånar någon. Intressant är att sambandet mellan social förmåga och inkomst fanns för båda könsgrupperna separat.

Resultat av den här typen är viktiga för att visa att ett test faktiskt mäter något viktigt. Social förmåga borde ju ha många positiva konsekvenser, inte minst i arbetslivet. Testets mätning av social förmåga tycks fungera enligt de förhoppningar vi hade.

Det här är förstås bara ett smakprov av de resultat som föreligger. Mera kommer!

Wisdom of the crowds

En debatt på Newsmill handlar om vadslagning om politiska val kontra opinionsundersökningar. Forskningen tyder på att vadslagningsdata ger bättre prognoser. Beror detta på att folk är klokare när deras pengar står på spel? Det kunde man tro, men forskning tyder inte på det. Belöningar tycks inte öka värdet av bedömningar. I stället är det sammanställningen av många av varandra oberoende b edömningar som ger värdefull information, se mitt inlägg i debatten här. Det är i sin tur en generell princip som gäller i många sammanhang förutom politiska val, men naturligtvis inte i alla. Kanske dock är den värd att pröva oftare än vad som varit fallet, kanske har det funnits en sorts elitistiskt tänkande som fnyser åt "massorna". Poängen i den forskning som jag hänvisar till är att "massan" fungerar, även om enskilda personer kan ha uppåt väggarna fel, se här.F ö kan även experter ha totalt fel, se bara den aktuella debatten om ekonomisk teori den av nästan inga förutsedda finanskrisen i senaste numret av Economist. Trots enorma resurser till ekonomiska teoribyggen och många nobelpris och många tusen skarpa hjärnor stod ekonomer och politiker utan insikt när kraschen kom.

Nobelpristagare om finanskrisen

Psykologen Kahneman, nobelpristagare, och Taleb, författaren till Den svarta svanen och Fooled by randomness, diskuterar finans krisen här. Fascinerande diskussion!