Miljonkronorchefen

Höga löner och bonusar till chefer har kritiserats i decennier men de består. Arbetarrörelsen har en utpräglad dubbelmoral i dessa frågor: de stöder i praktiken extrema löner och bonusar (nu senast AMF pension, se Dagens Industri idag) och förkastar dem sedan offentligt. De tror tydligen, som många i näringslivet, att det är nödvändigt att "slanta upp" för att få rätt personer och för att motivera dessa personer.

Är det verkligen så? Tänk efter. Det finns massor av kvalificerade och hårt arbetande människor i landet som tjänar betydligt mindre än en miljon om året. Vad skulle hända om en storbank eller t ex AMF Pension bestämde att VD-lönen ska vara 1 miljon per år, inte mera? Skulle det bli omöjligt att hitta en bra VD? Absolut inte.

Vad krävs egentligen av en riktigt bra VD? Utbildning, erfarenhet, intelligens och positiva personlighetsdrag (jagstyrka). Det är inga extremt sällsynta egenskaper. Om man har många att välja bland kan man identifiera rätt personer med hjälp av vanliga hjälpmedel vid rekrytering som test, intervjuer och referenser. Annonsera ut jobben och välj bland de många som söker. Se upp med extremt egoistiska, penningorienterade och manipulativa personer. En del av dem är mycket charmiga och förtroendeskapande, bra på att ställa in sig hos högre chefer i styrelser eller bland ägare. Är lönen så "låg" som 1 miljon/år är de nog inte intresserade ...

Ett utpräglat intresse för pengar samvarierar med dålig social anpassning, en manipulativ attityd och låg emotionell intelligens (Engelberg & Sjöberg, 2006, 2007). Den låga emotionella intelligensen kan tyda på låg empati vilket i sin tur kan förklara de osannolika klavertramp som gjorts när det gäller chefslöner och bonusar. Man förstod inte vilken reaktionen skulle bli, vilket tyder på extremt låg empatisk förmåga - minsta barn kunde begripa att det var fel tillfälle att höja löner och bonusar, och ännu värre att försöka dölja det.

Det vi ser idag är också de destruktiva effekterna av extrema löner. De skapar kortsiktighet och girighet, blindhet inför den sociala och politiska verkligheten. Pengarna har blivit ett egenintresse. Lägg härtill den demoraliserande effekten i företaget med alla dess hårt arbetande och skickliga anställda, och på samhället i stort.

Det hela är absurt. Om jag tjänar 7 miljoner, vad ska jag göra med 2 till? Man kan i vårt land leva ett mycket gott liv med en lön på mycket lägre nivå än 7 miljoner, t ex 1 miljon. Det finns risker med höga löner, också för ens familj. Jag tror inte barn mår bra av att föräldrarna simmar i pengar. Hur mycket lyxkonsumtion orkar man med?

De senaste löneskandalerna illustrerar på ett tröttsamt sätt att myten om direktörseliten fortfarande är vid full vigör, trots att det många gånger påvisats att det är just en myt det handlar om. Varför tror man på den? Jag skulle tro att det handlar om ett litet gäng som sitter i varandras styrelser och stöder varandra. Det är en sorts ny adel, påpekades det för några år sedan i DI. Medlemmarna av klubben ger varandra tillfälle att ta ut stora belopp ur företagen i det föregivna syftet att detta behövs för att de ska vara motiverade nog för att jobba effektivt. Vi andra vanliga människor, däremot, jobbar hårt och effektivt på helt andra villkor. Är det inte bedrövligt?

Uttalanden från ordföranden för AMF Pension tyder nu på att han fortfarande tror att de måste betala fantasilöner för att få ett bra resultat. Så det fortsätter, och fortsätter, och fortsätter...

I SVT:s program Agenda den 15 mars visade det sig att både Jacob Wallenberg och Wanja Lundby-Wedin trodde att det var nödvändigt med extremt höga löner (och bonus, men nu ska det heta "rörlig lönedel") för att få "de bästa". Bevis för denna tes saknas, det är bara en fråga om tro. En intressant följdfråga: om man nu tar bort bonusen (vad den nu än kallas) - blir det inte katastrof för företagen om nyckelpersoner tappar motivationen och börjar surt missköta sig (även om de har fast lön i intervallet 5-10 miljoner per år)?

Bilden föreställer en karaktär som ger många exempel på hur besatthet med pengar går samman med social inkompetens. Men visst kunde verkliga personer ur historien också ha nämnts: Henry Ford den äldre och Ivar Kreuger för att bara ta ett par namn jag kommer att tänka på.

Forskning

Det vore intressant att undersöka uppfattningar som styrelsemedlemmar har om behovet av höga löner för att försäkra sig om goda resultat. Varifrån kommer idéerna? Har de någon saklig grund, t ex i forskning? Hur går rekryteringen av cheferna egentligen till? Är den så upplagd att man kan vara äsker på att få "eliten"?

Referenser

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2006). Money attitudes and emotional intelligence. Journal of Applied Social Psychology, 36, 2027-2047. Här.

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2007). Money obsession, social adjustment, and economic risk perception. Journal of Socio-Economics, 36, 689-697. Här.

Riskuppfattning och försiktighetsprincipen: kärnavfall

Försiktighetsprincipen säger, förenklat uttryckt, att man ska ta det säkra för det osäkra. Den är vägledande för EU:s beslutsfattande men inte populär i USA där man föredrar att gå på "förväntat värde". Om sannolikheten för en negativ händelse är liten (men större än noll) är man villig att ta risken om nyttan är tillräckligt stor. Mycket omfattande litteratur finns om försiktighetsprincipen, men få har undersökt vilka attityder människor har till den. I min nyligen publicerade studie gör jag just detta. Jag fann att det finns två viktiga komponenter i denna attityd: hur allvarliga man bedömer de evetuella negativa konsekvenserna att vara, och förtroende för vetenskapen bakom riskanalysen (epistemiskt förtroende). Attityden var en viktig tillkommande faktor i modeller för riskupplevelsen av ett förvar för kärnavfall.

Fortsatt forskning

Denna undersökning är den första och den är inriktad på kärnavfall. Samma frågor kan studeras för andra risker som mobiltelefoner, nanoteknologi och livsmedelsrisker.

Artikelns referens är

Sjöberg, L. (2009). Precautionary attitudes and the acceptance of a local nuclear waste repository. Safety Science, 47(4), 542-546.

Skicka ett mail till mig om särtryck önskas!


Abstract

There has been little previous research on public attitudes about precaution and their significance for risk opinions and attitudes. The present case of application is that of the siting of a repository for spent nuclear fuel, a controversial issue in most countries. Data from a representative sample of the Swedish population were collected with a mailed questionnaire, which covered risk perceptions and attitudes towards nuclear waste. A reliable unidimensional scale measuring precautionary attitudes was con¬structed. It was found that women were more likely to accept items expressing a precautionary attitude than were men. Precaution was related, as expected, to epistemic distrust and size of negative conse¬quences if an accident should occur in the handling and storing of spent nuclear fuel. Epistemic trust and size of consequences contributed about equally strongly to the variance of precautionary attitude. Adding the scale to a set of explanatory variables in models of attitudes and voting intentions with regard to a repository resulted in a significantly improved power of the models. Emotional reactions emerged as important explanatory variables in accounting for precautionary attitudes, political ideology to a smaller extent. The results based on intra-sample variability were mirrored at the level of between-sample var¬iation. Results from the two samples from municipalities where a siting was under evaluation (Oskarshamn and Östhammar) showed that respondents there were much more positive to a repository and at the same time less likely to accept pro-PP statements.

Sämre än slumpen - varför?

Rådgivare till aktiefonder lyckas sällan slå börsindex. De få som gör det under en viss period lyckas sällan i nästa period, något som tyder på att de lyckades av en ren slump. Detta skrev jag om i mitt blogginlägg den 5 mars. AP-fonderna är bra exempel, men många andra fonder fungerar på samma sätt.

Men detta är inte hela sanningen. Rådgivarna inte bara misslyckas med att slå index. De hamnar under index en betydande del av tiden. Varför? Om de ger råd som bara har slumpsamband med den verkliga utvecklingen av aktier borde ligga på index, varken bättre eller sämre. Här finns en intressant fråga för forskningen.

Ett par faktorer kan föreslås:

1. Finansiella rådgivare dras till risktagande, dels på grund av sin personlighet, dels på grund av att de verkar inom en kultur där risktagande är vanligt och anses vara rationellt.

2. Rådgivarna är högt utbildade experter och mycket intelligenta. De är duktiga på matematiska modeller, som få andra människor förstår sig på. Naturvetenskapen är ju ofta obegriplig och matematisk. Allt detta skapar en tilltro till experterna bland investerarna - men också ett högt självförtroende. Experterna är överkonfidenta, alltför säkra på sin sak.

3. Härtill kommer att de "spelar" med andras pengar, inte sina egna. Det är alltså risken för andra, inte för egen del som det gäller. Men utfallet av en investering påverkar också rådgivaren: han eller hon kan förlora en kund och bonus om det går illa. Riskförnekande är en stark allmänmänsklig attityd (Sjöberg, 2003), också inom det ekonomiska området.

De tre faktorerna samverkar. Experterna dras till risker och de underskattar dem. Resultat: sämre än slumpen.

Jag tror att många privata investerare som sett sina pengar gå upp i rök kan vittna om att de fått råd att ta risker som bedömts som mycket lägre än vad de visade sig vara. I förra finansiella krisen skrevs en hel del om detta, t ex Ohlson (2002) och Sjöberg (2002 b). Varningar saknades inte (Sjöberg, 2000). Börsens psykologi handlar om girighet och fruktan, brukar man säga, men många andra faktorer spelar in (Sjöberg, 2002 a).

Den finansiella krisen har många orsaker. Risktagandetendensen är en, en annan är egoism och girighet. Obama-regimen försöker komma tillrätta med den, men mera med ideologiska motiv än ekonomiska. Det finns en djup skepsis i USA mot det regeringen vill satsa på, av detta skäl, men också för att många stora satsningar ligger långt fram i tiden. De tycks inte kunna lösa upp krisen nu. Det verkar som om det enda hoppet står till "psykologin" i att ha tilltro till presidentens stora intelligens och politiska skicklighet som man ju så ofta talat om. För den som, i likhet med mig, inte delar dessa bedömningar av presidenten, ser det onekligen mörkt ut.

Om man ändå vill investera i aktier - vad göra? Vänta tills botten är nådd och köp sedan indexfonder är ett gott råd. Men när är botten nådd? Det vet ingen.



Referenser

Sjöberg, L. (2000, 9 maj). Börsaktörer styrs av emotioner och illusioner. Svenska Dagbladet, pp. 14-15. Här.

Ohlson, L. (2002). Ruinmakarna. Stockholm: Brottsofferjouren.

Sjöberg, L. (2002, 9 Januari). Frestelser minerar börsens psykologiska landskap. Svenska Dagbladet, p. 9. Här.

Sjöberg, L. (2002 b). Vad kan vi lära av en sprucken bubbla? Ekonomisk Debatt, 30, 271-275. Här.

Sjöberg, L. (2003). Riskperception och attityder. Ekonomisk Debatt, 31, 22-31. Här.

AP-fonderna: bonus till slumpen

SVT 1 hade igår ett lysande reportage om bonussystemen i den finansiella sektorn och en del andra statliga verksamheter, det bästa samhällsreportage jag sett. Här ska jag ge några kommentarer till den finansiella sektorn, i första hand AP-fonderna som förlorar miljarder varje år till följd av chansningar och risktagande.

Forskningen om finansanalytikers investeringsråd visar tydligt att ingen kan systematiskt ge bättre råd än slumpen (Andersson, 2004). Det kan finnas ett fåtal som lyckats bättre men de kan misstänkas för insiderhandel. Taleb (2005) visar att det är slumpen som gör att vissa analytiker under en kort period fattar beslut som ger vinster. Samma högbetalda analytiker går med förlust i nästa period. AP-fonderna ger bonus till dem som gett råd som lett till vinst. Men det är bara en slump att så har skett under något år. Om många analytiker är versamma kommer några att se "kompetenta" ut - men det är bara en fråga om att de råkar ha dragit vinstlotter.

Analytikernas råd leder i genomsnitt till resultat sämre än slumpen. Detta beror troligen på överkonfidens, de tror sig om mer än de faktiskt kan, och på deras personlighetsmässiga svaghet för "spel och dobbel" och spänningssökande, som vi belagt i en nyligen publicerad studie (Sjöberg & Engelberg, 2009) av blivande analytiker.

Analytiker och deras privata kunder tror fullt och fast på deras förmåga att förutsäga framtida aktiekurser och hantera komplexa finansiella instrument till investerarens fördel, trots all evidens som bevisar motsatsen (Törngren & Montgomery, 2004). Deras verksamhet kommer att fortsätta och vara för dem lönsam eftersom myten om deras förmåga sitter fast i investerarnas tänkande. Men AP-fonderna har ingen anledning att spela med och bränna upp pensionspengarna.

Ett helt rationellt beslut som skulle spara miljardbelopp årligen är detta: Avskeda finansanalytikerna inom AP-fonderna och ersätt dem med investeringar i index-fonder som följer genomsnittet av börsen. Analytikerna är nämligen sämre än index, oavsett konjunkturläge.På detta sätt sparar man pengar till pensionerna och dessutom slipper man betala enorma löner och bonusar till folk som enbart har den effekten att de bränner pensionärernas pengar. Det här är enkelt att göra, och från dag 1 skulle vi börja tjäna miljoner, kanske miljarder. Om man inte vill göra det måste man visa att det finns reell kompetens hos analytikerna. Det ska bli intressant att se sådana försök. Forskningen är entydig. Det kommer inte att lyckas.

För en tid sedan hade New Yor Herald Tribune ett intressant reportage om alligatorbrottare, ett riskyrke i Florida. Se bilden ovan. En huvudpoöng var: Det finns inga dåliga alligatorbrottare. Det är likadant med finansanalytiker, fast tvärtom: Det finns inga bra finansanalytiker.


Referenser

Andersson, P. (2004). How well do financial experts perform? A review of empirical research on performance of analysts, day-traders, forecasters, fund managers, investors, and stockbrokers (No. EFI report 2004:9): Stockholm School of Economics. Här.

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2009). Attitudes to economic risk taking, sensation seeking and values of business students specializing in finance. Journal of Behavioral Finance, 10, 1-11. Se denna länk eller skicka ett e-mail till lennartsjoberg@gmail.com så svarar jag med ett särtryck.

Taleb, N. N. (2005). Fooled by randomness. The hidden role of chance in life and in the markets. (2nd ed.). New York: Random House.

Törngren, B., & Montgomery, H. (2004). Worse than chance? Performance and confidence among professionals and laypeople in the stock market. Journal of Behavioral Finance, 5, 148-153.

Risk, risk, risk

Min forskning om risker och riskuppfattningar har pågått sedan 70-talet. Ska man dra fram några övergripande principer som fått stöd i denna forskning så är det:

1. Risk är ett centralt begrepp för att förstå hur människor tar ställning i policy - frågor. En stor undersökning av attityder inför medlemskapet i EU visade detta mycket tydligt men många andra exempel kunde ges.

2. Inte bara risk är viktig utan också nytta. Detta har tydligt kommit fram i aktuell forskning som jag genomfört om attityder till kärnavfallsförvaring. Nyttan syftar här på kommunens nytta av en sådan anläggning.

3. Risk är ungefär detsamma som den upplevda sannolikheten av en olycka eller annan typ av negativ händelse. Konsekvensernas allvarlighetsgrad är också betydelsefulla, i själva verket viktigare än risk/sannolikhet.

4. Det finns mycket stora skillnader mellan människor i hur de upplever risker och vilka attityder de har. En mindre grupp är starkt oroade. En större grupp förnekar alla eller nästan alla risker, s a s rutinmässigt. Oftast har man ansett att forskning bör handla om den förstnämnda gruppåen men man kan med viss rätt i stället prioritera den sistnämnda. Försummade risker är en samhällsfara.


Referensen nedan ger en översikt. På min personliga hemsida, här, finns fullständig information och möjlighet att ladda ner många artiklar och rapporter.

F n har jag just avslutat ett stort projekt om kärnavfallsförvaring och kommer i år att arbeta med ett stort EU-projekt som handlar om konsumentprodukter och kemiska risker.

Bilden för tanken till riskerna med solning, risker som kvinnor gärna tar trots att de annars är mycket obenägna att ta risker. Även på detta område har jag publicerat en del forskningsresultat.

Forskning

Forskning på området riskattityder och riskuppfattning tar aldrig slut, eftersom det ständigt kommer fram information om nya (och gamla) risker. Nano-teknologi är ett viktigt framtidsprojekt för riskforskning. Andra aktuella ämnen rör Internet och IT, och terrorism.


Referens

Sjöberg, L. Risk, politik och näringsliv. Här.

Arne Trankell 1958 om "De hemska ungdomarna"

Ett debattinlägg i radio av Arne Trankell från 1958 är tankeväckande, lyssna här. En hel del av vad han säger känner man igen från dagens debatt: de snabba samhällsförändringarna, den hotande "katastrofen", normupplösningen, teknikutvecklingen. Vad jag undrar är om det var lika sant 1958 som det är nu, eller om detta är en fråga om upplevda förändringar snarare än verkliga, om en illusion snarare än en verklighet. Det skämtas om att man i Egypten skulle ha hittat urgamla inskriptioner med samma klagan över ungdomen och samma bekymmer om en framtida katastrof, jag undrar om det är sant. Trankell talar emellertid också om ett mera kamratligt förhållande mellan barn och föräldrar som han ser som ett hopp om att negativa konsekvenser kan undvikas. Det är ett argument som jag inte kan påminna mig att jag sett i nutiden.

Det är lärorikt att gå tillbaka till äldre tiders debatter och se att vi travar runt i samma hjulspår, men utan att vara medvetna om hur gamla och slitna argumenten är.

Internet och ungdomars sociala liv

Har Internet en negativ eller positiv inverkan på ungdomars sociala liv? En del forskning har gett negativa effekter som ökad ensamhet (Engelberg & Sjöberg, 2004). För mycket tid framför datorn. Men Valkenburg och Peter (2009) har sammanfattat många studier och funnit motsatsen. De har en nyanserad diskussion av problemen. Om man får positiva eller negativa effekter beror tydligen på vilken sorts Internetfunktion som studeras. Slutna möten ger en chans att ta upp mycket personliga teman och detta är till hjälp, särskilt för pojkar. En helt annan sak är ensamt surfande eller att man tillbringar timme efter timme med spel.

Internet inbjuder till att vara mer personlig än verkliga möten med andra; man får en illusion av anonymitet. Men lägger man ut alla sina tankar och känslor på nätet är man maximalt exponerad och konsekvenserna kan bli mycket negativa. En del bloggare ägnar sig åt denna typ av andlig striptease. Slutna möten är en helt annan sak. Man kommunicerar med vänner. På kort sikt kan man få belöning för sin exponering genom många besök på bloggen, på lite längre sikt är situationen en annan.

Ett aktuellt specialnummer av Developmental Psychology tar upp dessa frågor, se här.

Forskning

Här finns en guldgruva av intresanta forskningsuppgifter. Det finns många olika varianter på Internetfunktioner, och det tycks som om de kan ha dramatiskt olika effekter. Det blir en allt viktigare aspekt på livet allt eftersom vi tillbringar mer och mer tid med datorn, och mindre med traditionell TV. Handlingssampling kan användas för att få en uppfattning om hur det verkligen ser ut, inte bara svar på enkäter eller i intgervjuer. Se ett exempel hos Sjöberg och Magneberg (2007). Man kan gissa att traditionellt TV-tittande tillhör det mest passiviserande och socialt negativa. En poäng att försöka visa: Internet har medfört en frigörelse från att sitta och såsa i TV-soffan.

Referenser

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2004). Internet use, social skills and adjustment. CyberPsychology & Behavior, 7(1), 41-48.
Här.

Sjöberg, L., & Magneberg, R. (2007). Action sampling of tv viewing: A favorite waste of time. Journal of Media Psychology, 12(2).
Här.

Valkenburg, P. M., & Peter, J. (2009). Social consequences of the internet for adolescents. A decade of research. Current Directions in Psychological Science, 18(1), 1-5.

Finansiella rådgivares spelintresse

Krisen har hittills mest diskuterats i fågelperspektiv: hur den finansiella sektorn utvecklat och uppmuntrat till risktagande. Många har tjänat stora pengar på risktagandet, men en intressant del av förklaringen till det som skett kan ligga i att sektorn dragit till sig personer med en speciell personlighet: spänningssökande personer med intresse för spel och ekonomiskt risktagande. När de kommer in i organisationer och företag där det finns många som har liknande personlighet förstärks tendenserna genom social validering. Vad andra i närmiljön anser vara rätt tar man som bevis för att det faktiskt är rätt.

Det finns inte mycket forskning om dessa förhållanden, men i dagarna har jag och Elisabeth Engelberg publicerat en artikel, se sammanfattning nedan. Den bygger på data från studerande vid handelshögskolor med inriktning på finansiell ekonomi.

Bilden ovan föreställer den störste av alla pyramidspelare, Ivar Kreuger, död utfattig.

Artikeln finns på denna länk.


Attitudes to Economic Risk Taking, Sensation Seeking and Values of Business Students Specializing in Finance

Lennart Sjoberg and Elisabeth Engelberg
Center for Risk Research, Stockholm School of Economics

Financial decision making rarely follows models derived from economic theory, which postu¬late that people are rational economic actors. Psychological alternatives abound. The Tversky-Kahneman heuristics approach is dominating, but it needs to be complemented with emotional and personality factors, since cognitive limitations do not provide exhaustive explanations of the psychology of decision making. In this paper, attitudes to financial risk taking and gambling are related to sensation seeking, emotional intelligence, the perceived importance of money (money concern), and overarching values in groups of students of financial economics (N = 93). Comparative data were collected for a group of nonstudents. Data on values were also available from a random sample of the population. It was found that the students of finance had a positive attitude to economic risk taking and gambling behavior, a high level of sensation seeking, a low level of money concern, and gave low priority to altruistic values about peace and the environment. The subgroup of participants planning a career in finance showed an even more pronounced interest in gambling.

THE JOURNAL OF BEHAVIORAL FINANCE, , 2009, 10: 33-43,

SAAB:s amerikanska mardöm

GM har ägt SAAB mycket länge utan att få märket att lyfta. Även i högkonjunktur har man gått med förlust, trots att GM i alla fall tidvis haft stora resurser. Nu vill GM att svenska staten ska stå för förlusterna. Man kan fundera på olikheter mellan svensk och amerikansk affärskultur och varför det gått så här.

Det är just vad jag har gjort, och gett litterär form i novellen "Den amerikanska mardrömmen", se här. Det är förstås en satir, men med inslag av verklighet, enligt min mening.

Novellen ingår i novellsamlingen "Ett brev från Nigeria" som finns här.

Ekonomiska risker, stimulanspaket och "New Deal"

Finanskrisen har nu spritt sig på ett sätt som ledande ekonomer ansåg osannolikt för mindre än ett år sedan. Bernanke, ordföranden för amerikanska centralbanken, hävdade i det längsta att högrisklånen till husägare var bara en liten del av alla lån och att de inte var ett hot mot ekonomin i stort. Han hade helt fel. Ändå är han en högt kvalificerad ekonom och ledande forskare inom området, professor vid Princeton-universitetet och med en doktorsexamen från Stanford. Han är dessutom uppenbarligen extremt intelligent och socialt välfungerande. Inget av detta hjälpte.

Varför? Skälet var att han och de flesta ekonomer arbetar med matematiska modeller som är dåligt anpassade till människors psykologi och ekonomiska beteende. Man har inte data om hur folk faktiskt fattar sina beslut. Bernanke påstod t ex att de som tog högrisklån inte gjorde det för att de spekulerade i fortsatt prisuppgång på husmarknaden. Det fanns ingen fastighetsbubbla, sa han och hans föregångare Greenspan. Men hur visste han det? Bara genom en ren gissning. När en så kvalificerad person gissar är han tyvärr trovärdig, även om han saknar grund för sina gissningar.

Stimulanspaketet som Obama nu godkänt är enormt omfattande och hela världen hoppas att det ska fungera. Men tyvärr bygger det på illusoriskt tänkande och en analogi med New Deal från 1930-talet. De flesta tycks tro att Roosevelts politik drog upp USA ur depressionen. Fel. Arbetslösheten var ännu 1939 extremt hög (19 %). Det var kriget som innebar ett helt nytt läge för ekonomin. Därmed inte sagt att bara ett krig löser problemen.

Intressant är att bristen på data om människors beslut och beteende på 1930-talet gör att det fortfarande är en gåta för ekonomerna varför New Deal inte fungerande, de kan bara spekulera. Bernanke själv har faktiskt skrivit just detta: det är en gåta.

Psykologiska analyser är på väg, men det går trögt eftersom det ekonomiska etablissemanget bevakar sitt revir. Framtida idéhistoriker har ett intressant studieobjekt här. Man klamrar sig fast vid en matematisk paradigm, och ger råd till politiker baserade på rena gissningar om hur människor faktiskt fungerar. Ska man studera beteende och beslutsfattande måste man kliva ner från elfenbenstornet och tänka om. Svårt och ganska hemskt, om man under hela sin karriär surfat på att vara bra i matte. Matematiska modeller passar väldigt dåligt till att förstå hur människor tänker.

Hoppet står nu till att stimulanspaketet trots allt fungerar för att människor lever i illusionen att det ska fungera. Obama är bra på att skapa illusioner. "Yes, we can" och "change". Psykologin kan kanske lyfta ekonomin trots bristen på kunskap. Bättre hade varit att satsa på att skaffa sig bättre kunskaper. Det är alls inte omöjligt, inte ens svårt.

Forskning

Vad händer egentligen i bankerna? Varför kommer de inte igång med att ge krediter? Är det sant att de har blivit extremt riskaversiva? I så fall varför? Detta kan man studera empiriskt. Hur kan de få en kick så att de slutar med att bromsa in ekonomin? Sätt igång med studera detta. Sluta gissa. Landet har dussintals högskolor med ekonomer och psykologer som kan ta itu med denna och relaterade uppgifter. Finansdepartementet bör inrätta en akutforskningsfond för sådana projekt. Genast. Det handlar om ekonomisk psykologi.

Viljestyrka

Begreppet vilja var länge tabubelagt inom psykologin, från slutet av 1800-talet och framåt. Skälen var antagligen att den filosofiska diskussionen om den fria viljan ansågs ovetenskaplig eller irrelevant för psykologin, samt att man mycket länge såg beteendet som styrt på ett enkelt sätt av omgivningen (”stimuli”), personligheten eller det omedvetna. Det fanns inte plats för en analys av det medvetna styrandet av det egna handlandet. När jag i slutet av 70-talet påbörjade studier av missbruksproblem var det just för att studera hur vi lyckas eller misslyckas med en sådan uppgift. Ganska snart fann jag att problemen var likartade inom olika områden. Det var emotionella tillstånd som var problemet, vare sig de var negativa eller positiva. Viljesammanbrott föregicks av irrationella och ytliga rationaliseringar, man handlade mot bättre vetande och mot sina värderingar. Emotioner är viktigare än värderingar, mycket viktigare.

Det finns tekniker för att hålla emot frestande impulser, de kunde läras ut med viss framgång. Forskningsprogrammet sammanfattas i Sjöberg (2003). De olika empiriska tillämpningarna finns förtecknade nedan och kan laddas ner.

Det kan tyckas att den här forskning enbart handlar om missbruk och försök att upphöra med missbruk. Men den ska ses som en modell för det större problemet hur människor lyckas eller misslyckas med att nå långsiktiga mål (Sjöberg, 1998; Sjöberg, 2003a). Inte minst när det gälle ekonomiskt beteende är detta en central fråga.

En speciell tillämpning rörde en fortfarande diskuterad modell av Ainslie (1975). Han antog att värden förändras över tid, enligt en enkel matematisk modell, och att detta förklarar viljesammanbrott. Denna modell beskriver inte verkligheten (Sjöberg, 1983) och har inget att göra med hur vi lyckas eller misslyckas med att nå våra långsiktiga mål. Den har sitt ursprung i Skinneriansk djurpsykologi och kanske framstår den som ”vetenskaplig” av det skälet; en matematisk dröm.

Referenser

Ainslie, G. (1975). Specious reward: A behavioral theory of impulsiveness and impulse control. Psychological Bulletin, 82, 463-496.

Sjöberg, L., & Johnson, T. (1978). Trying to give up smoking: A study of volitional breakdowns. Addictive Behaviors, 3, 149-164. Här.

Sjöberg, L., & Samsonowitz, V. (1978). Volitional problems in trying to quit smoking. Scandinavian Journal of Psychology, 19, 205-212. Här.

Sjöberg, L., & Persson, L.-O. (1979). A study of attempts by obese patients to regulate eating. Addictive Behaviors, 4, 349-359. Här.

Sjöberg, L., Samsonowitz, V., Lund, M., Fhanér, G., & Johnson, T. (1979). Obesitas och anorexia nervosa från viljepsykologisk och motivationspsykologisk synpunkt. Nordisk Psykologi, 31, 357-423.

Sjöberg, L. (1980). Volitional problems in carrying through a difficult decision. Acta Psychologica, 45, 123-132. Här.

Sjöberg, L., & Olsson, G. (1981). Volitional problems in carrying through a difficult decision: The case of drug addiction. Drug and Alcohol Addiction, 7, 177-191. Här.

Samsonowitz, V., & Sjöberg, L. (1981). Volitional problems of socially adjusted alcoholics. Addictive Behaviors, 6, 385-398. Här.

Sjöberg, L. (1983). Value change and relapse following a decision to quit or reduce smoking. Scandinavian Journal of Psychology, 24, 137-148. Här.

Sjöberg, L., Samsonowitz, V., & Olsson, G. (1983). Volitional problems of skid row alcoholics. Journal of Psychiatric Treatment and Evaluation, 5, 175-184. Här.

Sjöberg, L., & Samsonowitz, V. (1985). Coping strategies and relapse in alcohol abuse. Drug and Alcohol Abuse, 15, 283-301.Här.

Sjöberg, L. (1998). Will and success - individual and national. In L. Sjöberg, R. Bagozzi & D. Ingvar (Eds.), Will and economic behavior (pp. 85-119). Stockholm: EFI. Här.

Sjöberg, L. (2003a). Emotions and justice. Paper presented at the Mini-symposium at the occasion of Jon Elster's honorary doctorate, Trondheim. Här.

Sjöberg, L. (2003b). Neglecting the risks: The irrationality of health behavior and the quest for la dolce vita. European Psychologist, 8, 266-278. Här.

Källmén, H., Sjöberg, L., & Wennberg, P. (2003). The effect of coping skill training on alcohol consumption in heavy social drinking. Substance Use and Misuse, 38, 895-903.

Stolthet

Det finns inte mycket psykologisk forskning om stolthet. Stark stolthet tror nog de flesta är socialt destruktivt. Williams och DeSteno (2009) rapporterar en intressant studie av experimentell skapad stolthet (med hjälp av beröm) - i en senare situation visade de stolta personerna dominans, och var dessutom mera omtyckta än övriga. Man kan undra om det här kan generaliseras till mera naturliga situationer. Stolthet som inte har en grund i faktisk förmåga eller faktiska prestationer är knappast social positiv, men det återstår att göra mycket forskning på frågorna om stolthet.

Referens

Williams, L. A., & DeSteno, D. (2009). Pride: Adaptive social emotion or seventh sin? Psychological Science, preprint.

Video av föredraget "The public's risk perception of technology"

I slutet av augusti förra året var jag inbjuden att hålla en key-note vid ett symposium vid North Carolina State University i Raleigh, NC. Symposiet sändes "live" på Internet och finns nu upplagt på denna länk. Föredraget tar 45 minuter och är uppdelat i 3 delar för den som bara orkar med mig högst 15 minuter åt gången.

I föredraget ger jag en översikt av min egen forskning om riskperception.

Forskning

Riskforskningen tar aldrig slut. Det här föredraget lärde mig en del om nanoteknologi, kommer in på slutet av del 3. Det är en spännande utveckling som i rasande fart tar fram nya viktiga tillämpningar, och nya risker. Debatten har inte kommit igång i Sverige på allvar, men man kan lugnt utgå från att den kommer att göra det, och att forskning om riskperception avseende nanoteknologi snart är ett hett område.

Flickan på bron

En Konstfackelev har gjort ett elevarbete där det ingick att hon skulle spela psykotisk och självmordsbenägen. Hon blev väl omhändertagen av sjukvården. Det hela var förstås oetiskt, åsamkade psykisk och ekonomisk skada och fick skolan att framstå som löjlig. Till det senare bidrog rektorn som försvarade tilltaget och sa att det var ett konstverk.

Den etiska sidan är glasklar. Det var en mycket destruktiv idé vars eventuella positiva sidor är omöjliga att skönja. Men "konstverket"? Var finns det? I det naturliga språket är flickans beteende inget konstverk. Skolan måste ha en egen och annorlunda idé om vad konst är. I debatten har det talats om att konst är "ifrågasättande" eller något dylikt. Men uppträdandet var inte ifrågasättande såvitt jag kan se, och inte heller exponerade det vårdens tillkortakommande, som någon har påstått. Tvärtom visar händelsen att vården fungerar bra. Pinsamt, förmodar jag.

Även om man kan få utspelet att vara "ifrågasättande" är det ingen förklaring av hur det blir ett konstverk. Det är massor av beteenden som är just ifrågasättande och som ingen skulle komma på idén att för den skulle kalla för konstverk. Kvar blir bara den enfaldiga tanken att det är konst eftersom rektorn säger det, och det kommer från något som säger sig vara en Konstfackskola. Det är något fullständigt urspårat över alltihop. Ett desperat gripande efter originalitet. Men kreativitet är inte detsamma som originalitet.

Risken med självutlämnande bloggar

För den som är förtjust i att skriva, och lite självcentrerad, kan det vara frestande att publicera sina tankar och känslor på nätet, även mycket personliga sådana. En artikel av Rebecca Clay (2008) tar upp exempel på hur det kan gå illa för dem som gör så, i en akademisk miljö. Problemen finns säkert i alla miljöer. Samtidigt är det kanske genom att vara mycket självutlämnande som man lockar läsare och får mycket trafik på sin blogg, så mycket kanhända att man kan tjäna pengar på den, eller få inflytande på debatt och politik. Något av detta har nog författare och andra kändisar i alla tider haft erfarenhet av. Det gäller förstås även om den person som lämnas ut inte är helt och hållet man själv utan en fiktion, eller en blandning av fiktion och verklighet. Någon borde skriva en artikel på temat "Vad man inte ska skriva om på sin blogg om man vill leva ett lugnt liv", men den kanske redan finns?


Forskning

Bloggvärlden är uppenbart ett bra tema för forskning, bl a om de risker som jag antyder ovan. Men också om de positiva aspekterna förstås, sociala och individuella. Hur man lockar trafik till sin blogg (inte precis min specialitet, den här bloggen får lite färre besök än Blondinbella, obegripligt nog, ha ha).

Referens

Clay, R. A. (2008). Think before you post. Monitor on psychology. 39, 11,17-18.