Barfotaprognos av riksdagsvalet

I denna studie inbjöds besökare till en Internetsite att bedöma utgången av det kommande riksdagsvalet hösten 2010. 105 personer av varierande bakgrund genomförde sådana bedömningar av 8 partier och en kategori ”övriga”. Deras genomsnittliga prognosfel var endast 0.8 %-enheter vid en jämförelse mellan Alliansen och det rödgröna blocket. Detta resultat var betydligt bättre än vissa opinionsundersökningar genomförda tidsmässigt mycket nära valet och med betydligt flera respondenter. Analysen av den individuella variationen i bedömningsfel visade att de som hade större intresse för politik gjorde bättre bedömningar, och så även de som oftare hade talat om det kommande valet, särskilt om de gjort så med andra än familj och närmaste vänner. De som sade sig gå på intuition eller kunskaper om tidigare val gjorde sämre bedömningar än andra. Resultaten stödjer tesen om ”massans vishet” och är i linje med en liknande undersökning av valet år 2006. Studien visar på ett enkelt, snabbt och billigt sätt att göra prognoser, och ger uppslag när det gäller urval av respondenter som kan tänkas göra särskilt bra prognoser.Läs rapporten här.

Förvrängda resonemang

DN ger i dagens ledare en intressant analys av skälen till invasionen av Irak. De slutar med att säga att man bör bli misstänksam om det anförs ett antal skäl till ett beslut, inte ett stort och självklart övertygande. I fallet Irakinvasionen har det ju mycket riktigt nämnts ett flertal, minst fyra, skäl. Mycket insiktsfullt resonerat av DN!

Det man undrar är om det finns andra och dolda motiv bakom ett beslut som motiveras med kreativ generering av skäl. Det är då en fråga om argumentation, inte om genomtänkt beslutsfattande. Man resonerar som det fanns en dominansstruktur, dvs det valda alternativet är bäst på nästan alla sätt, sämst på inget. Politiker talar ofta på det sättet, och det är troligen för att de anser att det är ett bra sätt att argumentera offentligt. Medge inte att den egna linjen har nackdelar, inte ens små och tämligen obetydliga sådana. Tala som om den egna politiken är det enda sättet att uppnå alla goda värden, och inte kostar något genom en förlust i något avseende.

Henry Montgomerys forskning om beslutsfattande och dominansstrukturer framstår för mig fortfarande som ett lysande föredöme inom svensk kognitionsforskning. Under inspiration av dessa insikter drev vi ett projektet om "dubbelförnekande". "Det kommer inte att hända och skulle förresten inte vara så farligt". Se referens. Poängen var att traditionellt tänkande om attityder (Fishbein m fl) utgick från att de var resultatet av ett rationellt sammanvägande av aspekter på attitydobjektet; vi fann att det ingalunda förhöll sig så. Uppfattningarna om attitydobjektet tycktes vara dynamiskt styrda mot ett önskat mål, nämligen att hitta argument för en ståndpunkt vars verkliga orsaker man inte kunde eller ville uppge.

Referenser

Montgomery, H. (1989). From cognition to action: The search for dominance in decision making. In H. Montgomery & O. Svenson (Eds.), Process and structure in human decision making (pp. 23-50). Chichester, England: Wiley.

Sjöberg, L., & Montgomery, H. (1999). Double denial in attitude formation. Journal of Applied Social Psychology, 29, 606-621. Klicka här.

Vikten av banala förklaringar

Modeller för psykologiska data, som riskuppfattning, är ofta svaga eller t o m mycket svaga. Det beror troligen till stor del på att forskarna har varit nöjda med "signifikanta" samband, kanske också på att man inte har förstått hur man ska kunna formulera mera kraftfulla modeller, eller att man inte har insett vikten av sådana modeller. Vad det gäller det sistnämnda kan jag hänvisa till Pedhazurs (1982) klargörande diskussion. Om det saknas en eller flera viktiga förklarande faktorer i en modell finns risken att de regressionsvikter som skattas med hjälp av modellen är missvisande (bias).

I exemplet riskperception har jag funnit i ett flertal undersökningar att "riskkänslighet" är en mycket viktig förklarande faktor. Med denna term syftar jag på den nivå i riskbedömningar som en person ligger på; den nivån varierar starkt mellan personer. Se exempel i referenslistan nedan. Tar man med denna faktor i sina modeller hamnar förklaringens styrka på ca 60-70 %, vilket är långt utöver vad man har i vanliga beteendevetenskapliga analyser: 2-3 gånger mera. Faktorn kostar oftast inget att mäta, data finns i det typiska fallet redan insamlade.

"Det är en ointressant och banal faktor" kan man kanske säga. Kanske det. Forskarnas uppmärksamhet ligger naturligtvis på andra faktorer, inte på systematiska olikheter mellan individer i användningen av bedömningsskalorna. Men poängen är att det är en kraftfull och psykologiskt rimlig förklaringsfaktor vars användning gör att övriga faktorers vikter kan uppskattas på ett mera tillförlitligt sätt.

Det finns oerhört omfattande psykologisk forskning som fastnat i mycket svaga förklaringsmodeller, t ex självförtroende som bara är svagt relaterat till beteende. Stora datamängder har garanterat statistisk signifikans, men detta är bara ett "glaspärlespel" för gallerierna. Sökande efter kraftfulla modeller kan leda till stor framgång om man är medveten om vikten av "banala" faktorer och tar med dem i modellerna. På så sätt når man bättre förståelse av beteendet och en mera giltig bild av betydelsen också av de "icke-banala" faktorernas inverkan på det man vill förklara.

Referenser

Pedhazur, E. J. (1982). Multiple regression in behavioral research. Explanation and prediction. New York: Holt, Rinehart and Winston.

Sjöberg, L. (2004). Explaining individual risk perception: the case of nuclear waste. Risk Management: An International Journal, 6(1), 51-64. Klicka här.

Fascinerande psykologibok

Richard Wiseman, engelsk professor i ”Public Understanding of Psychology”, är känd för sin tidigare bok om tur och otur (2004) och har mera nyligen gett ut en bok med den engelska titeln Quirkology. The curious science of everyday lives. (Den finns på svenska, se referens nedan). Boken om tur och otur var spännande. Wiseman hade bjudit in människor som menade sig ha tur eller otur och undersökte vad som skilde dem. Jag skrev om den forskningen i en tidigare artikel (Sjöberg, 2003). Den leder till en del bra idéer om hur man kan leva så att man får mera "tur" - det är ingen slump att somliga klarar sig bra utan mycket en fråga om öppenhet och kreativitet.

Den senare boken är mycket bredare upplagd. Den innehåller 6 ganska omfattande kapitel som behandlar aktuella forskningsresultat inom socialpsykologi och kognitiv psykologi, i allmänhet erhållna genom studier av människor i naturliga miljöer och inte i laboratorier. Wiseman har en stor förmåga att komma på spännande idéer om fenomen som är oväntade och som få eller inga har undersökt före honom. Han har också en stor talang som skribent och det är ett nöje att läsa honom, man har svårt att lägga boken ifrån sig. Han påminner ganska mycket om Malcolm Gladwell som jag skrivit om flera gånger på denna blogg, men en stor skillnad är att Wiseman mest skriver om sin egen forskning medan Gladwell letar upp och skriver om andras intressanta resultat.

Det är ett antal disparata teman som tas upp i boken: vidskepelse, humor och stress för att nämna några. Genomgående tar Wiseman upp resultat som är oväntade utifrån ”sunt förnuft” och som hans anser är viktiga, inte bara kuriositeter.

Men man undrar lite hur viktiga resultaten är, om de kan replikeras och vilka alternativa tolkningar som kan finnas. Ta forskningen om leenden som exempel. Det finns sanna och falska leenden. I sanna leenden deltar både ögonen och munnen, i falska bara munnen. Man kan träna sig på att känna igen falska leenden. I en studie tog man fram data från en grupp kvinnor som just slutat high school många år tidigare. De som hade sanna leenden på fotografierna klarade sig mycket bättre i livet och levde längre än dem som hade falska leenden (även kallade Pan Am-leenden). Det är en spännande uppgift att fundera ut tolkningar av ett sådant samband. Ännu mera spännande att försöka replikera det.

Ett annat och relaterat exempel är om man kan avslöja lögnare. Det är svårare än de flesta tror, och särskilt svårt om man styrs av det man ser och inte det man hör. Lögnaren tenderar att göra kortare uttalanden med mindre detaljer och med färre referenser till sig själv, enligt forskning som Wiseman refererar, och det låter rimligt men är kanske lite för enkelt. Wiseman nämner inte ofta hur viktiga de faktorer är som han diskuterar och i många fall tror jag att det rör sig om svaga effekter, t ex forskningen om effekter av förnamn.

Boken är bra som läsning för den som vill kunna ta intressanta ämnen i konversation. Alla har något att säga om resultat av den typen som Wiseman skriver om. Humorkapitlet innehåller dels ett antal riktigt roliga historier som var nya åtminstone för mig och i de flesta fallen, och intressanta resultat om vad som är roligt för män och kvinnor. Ett annat exempel är annonser som skrivs för att få nya bekantskaper. Män verkar ha klarare för sig hur en bra annons ska skrivas än vad kvinnor har. Om en kvinna funderar på att skriva en sådan annons bör hon be en man om hjälp, skriver Wiseman, aningen provokativt.

Wiseman lär vara Storbritanniens mest omtalade psykologiforskare och han syns mycket ofta i media. På det hela taget tycker jag att det ger ett bra betyg till brittiska media. Wiseman är ingen opportunist eller humbugpsykolog, vilket man skulle tro utifrån den svenska titel som hans senaste bok har fått. Dålig konsumentinformation där.

Referenser

Sjöberg, L. (2003, 30 Augusti). Man kan själv vända otur till tur. Metro, sid. 6. Klicka här.
Wiseman, R. (2004). Tur eller otur. Stockholm: Wahlström och Widstrand.
Wiseman, R. (2008). Hjärnknäppt - Vår konstiga hjärnas egendomliga vanor. Stockholm: Schibsted Förlagen.

Wetterstrand eller kärnkraft?

Opionsläget inför höstens val tyder på att (v) och (s) knappast attraherat flera väljare än de hade 2006, medan miljöpartiet kraftigt ökat sin andel av väljarna. Det är deras ökning som har skapat en bekväm övervikt för oppositionen. Det är då naturligt att fråga vad den kan bero på. En vanlig uppfattning tycks vara att det är språkröret Maria Wetterstrands personliga förtjänst. Hon är, sägs det, en kunnig och charmig person. Men är personfaktorn verkligen så viktig? Reinfeldt ligger skyhögt över Mona Sahlin i förtroende som statsminister men det tycks inte räcka långt när det gäller vilket parti man tycker är bäst.

En gammal segsliten fråga är kärnkraften. Där skiljer sig blocken och troligen har särskilt miljöpartiet en stor trovärdighet i sitt motstånd mot kärnkraften. Vi ska utveckla och använda andra och miljövänliga energikällor, säger de, och vem vill inte det? Frågan är bara vad det kostar och om det är alls möjligt, på kort eller medellång sikt. För den hårda kärnan av kärnkraftsmotståndare spelar tekniska och ekonomiska argument troligen ganska liten roll. Kunskapen om hur stor roll kärnkraften spelar för vår tillgång till el (ca 50 %) är nog inte så utbredd som man kunde önska. För den som tror att det handlar om 5-10 % vore det ju enkelt att ersätta den med vindkraft baserad på dagens teknik, låt vara att vinkraften stöter på allt mera lokalt motstånd. Även om kunskaperna är goda är hos somliga, är övertygelsen om de stora riskerna med kärnkraften djupt förankrad. Emotionella reaktioner spelar stor roll (Sjöberg, 2008). En person som i övrigt föredrar Alliansen kan av det skälet lägga sin röst på just miljöpartiet, som kanske inte framstår som lika fullt ut socialistiskt som (s) och (v). Och man kan ju ”kompensera” i valen till kommun och landsting.

Ett fel i Alliansens strategi tror jag har varit att man utgått från att det är OK att satsa på kärnkraften eftersom opinionen i stort blivit betydligt mera positiv till den under de senaste åren. Men det gäller bara väljarna som helhet, inte speciella, mindre, grupper, som kan vara tillräckligt stora för att tippa balansen från det ena blocket till det andra. Vanliga opinionsundersökningar går inte in på detaljer i attityderna och vad som påverkar dem, se referensen nedan, och de undersöker sällan mindre grupper som kan få kritisk betydelse i ett kommande val.

Referens
Sjöberg, L. (2008). Attityden till kärnkraften (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:6). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här.

Bostadsannonser och politik

Varje vecka kommer bilagan Magasinet. Igår var den ovanligt välmatad. Sida efter glassig sida i färgtryck med extremt tjusiga villor och lägenheter med priser därefter. 10 miljoner och uppåt är inte alls ovanligt, och har man 22 miljoner att spendera kan man få en riktigt hyfsad lägenhet eller villa - se Djursholmsvillan intill som bjuds ut för 22 miljoner, lite under 100 000 per kvadratmeter.

Marknadsföringen är numera en högt uppdriven konst. Om detta är mycket att säga.

Jag undrar hur många av dem som läser dessa annonser har någon chans att köpa på den nivån. Inte många, skulle jag tro. Människor med vanliga inkomster måste nöja sig med en helt annan del av bostadsmarknaden. Men det stora och ständiga utbudet av ”husporr” måste skapa frustration, inte bara dagdrömmar. Det finns tydligen en massa rika människor som har råd att leva ett helt annat liv än man själv, ett fantastiskt liv. Göran Persson sa ungefär så här: ”Jag har sett klyftorna i samhället och jag hatar dem”. Det var strax innan han själv tog steget över klyftan och blev herrgårdsägare och välbetald konsult i näringslivet. Kanske ett trevligare liv än att slita som statsminister för halva lönen eller mindre. Bara få kan göra den klassresa som en del ledande s-politiker lyckas med, tack vare sitt politiska engagemang för att öka andras jämlikhet. (Kommunisterna är mycket värre i länder där de har den diktatoriska makten och total jämlikhet för alla andra är deras mål).

Husannonserna visar oss klyftorna i samhället på att mycket konkret och påtagligt sätt. (Det finns förstås många andra sorters information med samma möjliga effekt). Den uppenbara och ouppnåeliga lyxen skapar en grund för agitation mot ”de rika” och förslag om att öka deras skatt på olika sätt, som om sådana skatteökningar skulle bidra till andras välfärd, vilket de inte gör. MEN ”Fattigdomen bäres lättare om den delas av alla”, sa Ernst Wigforss, s-finansminister i en annan tid (och författare till lika intressanta memoarer som Tingsten). Fattigdomen kan bli allas öde om vi inte kan acceptera inkomstklyftor, enligt liberalt tänkande, en tanke som vänstern inte kan acceptera, åtminstone inte officiellt. Hur ska det gå med välståndet och jämlikheten, om de är i konflikt?

Uppsatsförslag: mät politiska attityder före och efter läsning av gårdagens Magasinet.Jag kan gärna handleda, gratis, som ideellt arbete.

Riskuppfattning och försiktighetsprincipen: kärnavfall

Försiktighetsprincipen säger, förenklat uttryckt, att man ska ta det säkra för det osäkra. Den är vägledande för EU:s beslutsfattande men inte populär i USA där man föredrar att gå på "förväntat värde". Om sannolikheten för en negativ händelse är liten (men större än noll) är man villig att ta risken om nyttan är tillräckligt stor. Mycket omfattande litteratur finns om försiktighetsprincipen, men få har undersökt vilka attityder människor har till den. I min nyligen publicerade studie gör jag just detta. Jag fann att det finns två viktiga komponenter i denna attityd: hur allvarliga man bedömer de evetuella negativa konsekvenserna att vara, och förtroende för vetenskapen bakom riskanalysen (epistemiskt förtroende). Attityden var en viktig tillkommande faktor i modeller för riskupplevelsen av ett förvar för kärnavfall.

Fortsatt forskning

Denna undersökning är den första och den är inriktad på kärnavfall. Samma frågor kan studeras för andra risker som mobiltelefoner, nanoteknologi och livsmedelsrisker.

Artikelns referens är

Sjöberg, L. (2009). Precautionary attitudes and the acceptance of a local nuclear waste repository. Safety Science, 47(4), 542-546.

Skicka ett mail till mig om särtryck önskas!


Abstract

There has been little previous research on public attitudes about precaution and their significance for risk opinions and attitudes. The present case of application is that of the siting of a repository for spent nuclear fuel, a controversial issue in most countries. Data from a representative sample of the Swedish population were collected with a mailed questionnaire, which covered risk perceptions and attitudes towards nuclear waste. A reliable unidimensional scale measuring precautionary attitudes was con¬structed. It was found that women were more likely to accept items expressing a precautionary attitude than were men. Precaution was related, as expected, to epistemic distrust and size of negative conse¬quences if an accident should occur in the handling and storing of spent nuclear fuel. Epistemic trust and size of consequences contributed about equally strongly to the variance of precautionary attitude. Adding the scale to a set of explanatory variables in models of attitudes and voting intentions with regard to a repository resulted in a significantly improved power of the models. Emotional reactions emerged as important explanatory variables in accounting for precautionary attitudes, political ideology to a smaller extent. The results based on intra-sample variability were mirrored at the level of between-sample var¬iation. Results from the two samples from municipalities where a siting was under evaluation (Oskarshamn and Östhammar) showed that respondents there were much more positive to a repository and at the same time less likely to accept pro-PP statements.

Attitydmodeller

Attityd är ett helt centralt begrepp inom socialpsykologin och har så varit mycket länge. Olika defintioner, många mycket oklara, har föreslagits. Till sist tycks man ha tröttnat på att stöta och blöta termens innehåll och stannat vid att attityd är en värdering av ett objekt eller begrepp som bra eller dåligt, i varierande grad. Det är onekligen enkelt att studera attityd i denna mening. En mycket populär definition användes ofta i undervisningen och den sa att attityder uttrycks i känslor, åsikter (beliefs) och beteenden. Den faller bl a på det enkla förhållandet att beteenden inte alls är enbart uttryck för attityder och att sambandet attityd-bettende är ett stort problem i sig (Sjöberg, 1982).

Fishbein formulerade en modell där han antar att attityden är en funktion av åsikter och värden, ungefär som en förväntat värdemodell (Fishbein & Ajzen, 1975). Attityden är alltså kognitivt och rationellt baserad. Det är en attraktiv tankemodell men den stämmer dåligt på data (Sjöberg & Biel, 1982; Sjöberg 1999). Både åsikter och värderingar tycks ha samma grund som attityden, i en föreställning som väcks till liv om objektet, i ett visst sammanhang.

Attityden konstrueras i ett visst sammanhang, och åsikter och värden fullföljer funktioner, t ex retoriska sådana. Sjöberg och Montgomery (1999) fann ett fenomen som vi kallade dubbelförnekande: ett illa omtyckt attitydobjekt anses inte ha en stark relation till något som är positivt, men detta positiva förnekas samtidigt också. Den som är negativ till invasionsförsvar anser inte att det skulle föra nytta men inte heller att det behövs. Viklund och Sjöberg (2008) fann liknande fenomen i en studie av förtroende.




Referenser

Fishbein, M., & Ajzen, I. (1975). Belief, attitude, intention, and behavior: An introduction to theory and research. Reading, MA: Addison-Wesley.

Sjöberg, L. (1982). Attitude-behavior correlation, social desirability and perceived diagnostic value. British Journal of Social Psychology, 21, 288-292.

Sjöberg, L. (1999). Attitudes, opinions and values: models and dynamics. In P. Juslin & H. Montgomery (Eds.), Judgment and decision making: Neo-Brunswikian and process-tracing approaches (pp. 219-242). Mahwah, NJ: Erlbaum. Här.

Sjöberg, L., & Biel, A. (1983). Mood and belief-value correlation. Acta Psychologica, 53, 253-270. Här.

Sjöberg, L., & Montgomery, H. (1999). Double denial in attitude formation. Journal of Applied Social Psychology, 29, 606-621. Här.

Viklund, M., & Sjöberg, L. (2008). An expectancy-value approach to determinants of trust. Journal of Applied Social Psychology, 38, 294-313. Här.