Någonstans mellan kunskap och ren gissning: att lösa Fermi-problem

Hur många människor kan man klämma in i en Volkswagen? Verkar svårt att uppskatta, men kanske inte alldeles omöjligt. Säkert åtminstone 10, och högst 50. Medelvärdet av lägsta och högsta uppskattningen är 30, geometriska medelvärdet (roten ur produkten av 10 och 50) är 22, vilket antagligen är lite bättre eftersom aritmetiska medelvärdet kan ge för stor vikt till den högsta gissningen. Ett annat exempel: hur många Stockholmare åker tunnelbana till jobbet den 1 september 2008? Antalet yrkesarbetande som bor inom tunnelbanans upptagningsområde är X, av dem kanske 80% åker till jobbet just idag, när semesterperioden är slut. Vad kan X vara? Högst hälften alla Stockholmare, säg 700 000, och minst 1/3 eller 470 000. Geometriska medelvärdet är 573 000. Vi uppskattade att 80% åker till jobbet, alltså 458 000. Men en del åker bil, cyklar eller promenerar, kanske 25%. Svaret blir därför, för tunnelbaneåkare, 344 000. Hoppas någon vill kolla!

Den här sortens problem brukar kallas Fermiproblem. Det intressanta är att man ofta hamnar ungefär rätt, även om den första reaktionen blir "jag har ingen aning". Se nedanstående referenser.

En ren kuriositet? Nja, vi ställs ofta inför att göra bedömningar där vi inte har, eller hinner eller har råd att skaffa, fullständig information. Sådana frågor används också i anställningsintervjuer. De mäter troligen till en del intelligens, en viss kreativitet och allmänbildning. Men de mäter också villighet att dra en slutsats trots att man har långtifrån fullständigt kunnande och information. En perfektionist vill nog inte svara alls - och perfektionister blir inte chefer, enligt en analys som jag nyligen gjorde med hjälp av mitt nya personlighetstest Big Five Plus. Den som kallas till intervju för ett chefsjobb gör klokt i att lära sig lite om Fermiproblem...

Referenser

Mertens, S. On the back of an envelope. Science, 2008, 321, 1160.
Weinstein, L., & Adam, J. A. Guesstimation. Solving the world's problems on the back of a cocktail napkin. Prinecton, NJ: Princeton University Press.

Politiska val och omedvetna attityder (fördomar), med eventuell tillämpning på presidentvalet i USA

Beslut grundas bara till en del på rationella öveväganden och faktorer som vi själva är medvetna om. I dagens nummer av Science finns en intressant artikel av Galdi, Arcuri och Gawronski som rapporterar ett experiment med politiska attityder. Man tog in data på medvetna faktorer bakom beslutet (som gällde förläggningen av en militärbas i Italien) och gjorde också ett s k IAT-test (Implicit Attitude Test). I ett sådant test mäter man attityder som ligger utanför medvetandet. Se denna länk: https://implicit.harvard.edu/implicit/. De personer som var osäkra på sin politiska preferens visade sig vara påverkade av sina implicita attityder mera än av sina medvetna värderingar. För dem som var säkra var förhållandet det motsatta. Det här är ett intressant resultat som kan vara av betydelse för att förstå vad som nu händer i det amerikanska presidentvalet. Många väljare där är osäkra. Många vita amerikaner har omedvetna fördomar mot de svarta - ytterst få har numera klart uttalade medvetna fördomar. Det skulle vara intressanta att undersöka om det finns en tillämpning också på svenska förhållanden.

Referens

Galdi, S., Arcuri, L., & Gawronski, B. (2008). Automatic mental associations predict future choices of undecided decision-makers. Science, 321, 1100-1102.

Önsketänkande om försvaret (och allt annat)

Wilhelm Agrell har idag en utmärkt artikel i Svenska Dagbladet. Han visar hur politikerna önsketänkte om hotet från Nazi-Tyskland under 30-talet, liksom de önsketänker idag om att Sverige inte kan hotas av omvärlden. Krisen i Georgien visar vad som kan ske. Ingen kan vara så säker på utvecklingen ens på kort sikt, som våra svenska försvarspolitiker vill ge sken av att vara. Jan Björklund tycks tills vidare vara den enda som förstått allvaret men de övriga - inte minst den moderate yngling som är vår försvarsminister - fortsätter att vrida och vända på fakta så att de ska vara så lugnande som möjligt. Önsketänkande är oerhört vanligt i politiken (och inte bara där). Kommer någon ihåg hur Göran Persson önsketänkte inför valet 2006? Allvarliga felbedömningar görs av regeringen i den ena frågan efter den andra, och det verkar vara Reinfeldt och Borg som ligger bakom. De kommer att få känna konsekvenserna i nästa val, men för landet kan det bli ännu värre. Det som behövs är ledare som har integritet och mod nog att se verkligheten som den är, vad psykologerna kallat jagstarka personer. Jag har utvecklat den tesen i en rapport som refereras nedan.

Önsketänkandet har sin grund i två ting: värdeladdade föreställningar och bristande integritet och ovilja att se verkligheten som den är, inte som man hoppas den ska vara. När ledare i politiken och företag blir offer för dessa faktorer i sitt tänkande drabbas de inte bara själva utan också de verksamheter de är satta att leda. Det behövs metoder för att välja chefer och ledare som kan tänka realistiskt - jagstarka personer.

Referens

Sjöberg, L., 2005. Ledarskap och personlighet: Testning av jagstyrka.(SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2005:7). Stockholm School of Economics, Stockholm.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/hastba2005_007.pdf

Fenomenet Blondinbella

Finns det en bloggningens psykologi? Varför har Blondinbella 400 000 besökare i veckan? Alex Schulman ställde frågan i en intressant artikel i Metro häromdagen. Han menade att Blondinbellas blogg är full av dåligt språk och stavfel och domineras av rena trivialiteter, som vad hon äter till frukost. Därför är det helt enkelt obegripligt varför hon är så populär. Men kanske inte. Blondinbella skriver om mode, smink och glamour. Det är många som är våldsamt intresserade av sådant. Kanske förklaringen är så enkel.

En annan mycket framgångsrik bloggare var Katrin Schulman med sina "vassa tangenter". Hon skrev ganska aggressivt och ibland förnedrande om människor, men hade också mycket glamour och exponering av den egna personen. Det vackra livet kring Stureplan. Dessutom skrev hon på ett kraftfullt och väl fungerande språk, och utan stavfel, tror jag. Katrin hade en del kommentarer i samhällsfrågor och om jämställdhet. Väldigt olika Blondinbella, med andra ord, men så är hon också betydligt äldre.

Aggression lönar sig i media. Se bara på att Linda Skugge nu har blivit krönikör i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga. Vet inte hur djupa kunskaper hon har i ekonomi och samhälle, men hon är sannerligen ett välkänt namn från sina svavelosande krönikor i Expressen. Kändisfaktorn är viktig. Och kändis har ju också Blondinbella blivit. Man undrar hur länge intresset håller i sig...

Falska erkännanden

Kassin (2008) har publicerat en intressant översiktsartikel av forskningen om falska erkännanden. Dessa tycks vara vanligare än man trott. Av personer som i USA avtjänat fängelsestraff, ofta mycket långa sådana, och som genom DNA-analys har befunnits vara oskyldiga hade 20-30% erkänt. Det kan tyckas otroligt att en oskyldig person skulle vilja erkänna ett brott, men det finns effektiva påtryckningsmetoder som polisen kan använda sig av för att få den önskade effekten och för att kunna visa att man "löst" ett brott. För en tid sedan var jag själv expertvittne i ett sådant fall, ett brutalt mord på en unga flicka. Den misstänkte erkände efter långa och mycket påfrestande förhör, tog sedan tillbaka - men tillbakatagandet tolkades av en psykiatriker (en känd svensk expert på gärningsmannaprofiler, psykodynamiskt inriktad). Just erkännandet spelade en avgörande roll för fällande dom i första instans. Domstolen var knappast medveten om problematiken med falska erkännanden. Jag har skrivit utförligt om det fallet, se referens nedan.


Referenser
Kassin, S. M. (2008). False Confessions: Causes, Consequences, and Implications for Reform. Current Directions in Psychological Science, 17(4), 249-253.

Sjöberg, L. (2000/01). Psykodynamisk psykologi i rättsväsendet: Ett mordfall i Norge. (Psychodynamic psychology in the courts. A case of homicide in Norway). Juridisk Tidskrift, 12(3), 735-754.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/, se "Kopior av artiklar"

Vem säger ord med min mun, av Rumi

Vem säger ord med min mun?

Jag tänker det hela dagen, och säger det sedan på kvällen.
Varifrån kom jag, och vad är det meningen att jag ska göra?
Jag vet inte.
Jag är säker på att min själ är från någon annanstans,
och dit ämnar jag mig till slut.

Detta rus började på något annat värdshus.
När jag återvänder till det stället,
kommer jag att vara helt nykter. Under tiden
är jag som en fågel från en annan kontinent, sitter i detta fågelhus.
Den dagen nalkas när jag flyger iväg,
men vem är det nu i mitt öra som hör min röst?
Vem säger ord med min mun?

Vem ser med mina ögon? Vad är själen?
Jag kan inte sluta fråga.
Om jag kunde smaka en munfull av ett svar
kunde jag bryta mig ut från detta fängelse för berusade.
Jag kom inte hit med avsikt, och jag kan inte ge mig iväg på det sättet.
Vem det nu än var som tog mig hit måste ta mig hem.

Dessa dikter, jag vet aldrig vad jag kommer att säga.
Jag planerar dem inte.
När jag är utanför diktandet
blir jag mycket tyst och talar knappast alls.

Vi har en väldig vintunna, men inga koppar.
Det är helt OK. Varje morgon
glöder vi och på kvällen glöder vi igen.

De säger att vi inte har någon framtid. De har rätt.
Det är helt OK.

***

Översatt av Lennart Sjöberg från engelskan (The Essential Rumi, översättningar av Coleman Barks och John Moyne).

Den persiske poeten och mystikern Mawlānā Jalāl-ad-Dīn Muhammad Balkhī (1207-1273) brukar helt enkelt kallas Rumi. Han var den mest lästa peoten i USA under 1990-talet.

Ge uttryck för traumatisk upplevelse - eller glömma?

Är det bra att "tala ut" efter en traumatisk upplevelse, att "bearbeta" sina tankar och känslor? Det tror många, och regelmässigt ordnas möjligheter för traumaoffer att göra så. Men är det verkligen bra, mår de som talat ut bättre på sikt? Forskningen tyder på att det är tvärtom, de mår sämre. Det är bäst att inte tänka på det hela, att försöka glömma och fortsätta med sitt liv. Seery et al. visar detta i en stort upplagd studie som genomfördes omedelbart efter 11 september 2001. De följde upp sina personer under ett par år och fann att ju mera man uttryckt sina känslor, desto svårare hade man att komma över traumat. Att uttrycka känslor förstärker och permanentar dem, det gäller såväl sorg som ilska.


Referens
Seery, M. D., Silver, R. C., Holman, E. A., Ence, W. A., & Chu, T. Q. (2008). Expressing thoughts and feelings following a collective trauma: Immediate responses to 9/11 predict negative outcomes in a national sample. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 76(4), 657-667.

There will be blood

Jag skriver ibland filmrecensioner utifrån ett psykologiskt perspektiv, nu senast av Oscarsvinnande "There will be blood". Det är inom ett program som drivs av PsycCRITIQUES, amerikanska psykologförbundets recensionstidskrift. Idén är att göra en psykologisk analys, vilket ju nästan aldrig görs i vanliga filmrecensioner. Filmen "There will be blood" inbjuder till ett flertal psykologiska, och för den delen politiska, kommentarer. Som film är den en stark upplevelse. Min recension kan läsas via länken nedan.

http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/There%20will%20be%20blood%20pub.pdf

Mera om personlighet och ledarskap

Femfaktormodellen ("Big Five") fortsätter att intressera forskare som sysslar med ledarskap och chefers arbetsinsats. Ng, Ang och Chan (2008) påpekar att aktuella metaanalyser hamnar på 0,39 (korrelation med ett kriterium) som en uppskattning av validiteten hos en uppsättning personlighetsmått som mäter Big Five. Detta är betydligt bättre än enskilda test, som ligger på nivån 0,20-0,30. Men vad är det som åstadkommer detta samband? Tidigare forskare har föreslagit att effekterna medieras av motivation och attityd, t ex självförtroende. Ng, Ang och Chung redovisar en noggrann studie av LSE, upplevd förmåga att sköta chefsuppgifter, som medierande faktor och de får betydande stöd för den tanken. Nu finns det förmodligen flera andra medierande dimensioner, t ex förändringsvilja eller motstånd mot förändringar och detta är variabler som vi mäter i det nya testet Big Five Plus. Forskningen utvecklas på ett intressant sätt mot positioner ligger bakom konstruktionen av vårt test. Personlighet framstår allt tydligare som ett viktigt begrepp i arbetslivet (något som alla utom forskarna begripit sedan Hedenhös). I samma numnmer av Journal of Applied Psychology finns ett flertal artiklar som tar upp en helt annan medierande variabel, nämligen balans mellan arbete och familjeliv. Även denna aspekt är av stor betydelse för chefens fungerande och karriär - och även den är en aspekt som vi har med i testet Big Five Plus.

Referens

Ng, K.-Y., Ang, S., & Chan, K.-Y. (2008). Personality and leader effectiveness: A moderated mediation model of leadership self-efficacy, job demands, and job autonomy. Journal of Applied Psychology, 93(4), 733-743.

Att förutse framtiden

Det finns gott om "experter" som mer än gärna talar om för oss hur framtiden kommer att se ut, inom politik, ekonomi och allting annat. Har de rätt? Oftast inte. Framtiden blir något ingen väntat sig, eller åtminstone inte enskilda experter. Speciellt de som tvärsäkert styrs av sin ideologiska övertygelse brukar ha fel. De som är mindre tvärsäjkra och inser sina begränsningar har större chans att träffa rätt. Tetlocks föreläsning om dessa ting rekommenderas starkt:
http://www.youtube.com/watch?v=f73A-HB-08M&feature=related

Taleb har med kraft hävdat att framgång på börsen mest är en fråga om ren tur. Några få "experter" överlever och framstår som guruer, men det är bara en fråga om slump (om det inte är kriminella insideraffärer, förstås). I sin senaste bok visar han hur skeendet styrs av helt oväntade och oförutsedda händelser. Hans föreläsning kan också rekommenderas starkt:
http://fora.tv/2008/02/04/Future_Has_Always_Been_Crazier_Than_We_Thought

Referenser
Taleb, N. N. (2005). Fooled by randomness. The hidden role of chance in life and in the markets. (2nd ed.). New York: Random House.
Taleb, N. N. (2008). The Black Swan. The Impact of the Highly Improbable. London: Penguin Books.

Klockartro och plånböcker - vem är Anders Borg?

Anders Borg passade förra veckan på att reta upp pensionsspararna genom att hota med att deras avdragsrätt skullen tas bort. Det uppgivna skälet var att pensionsförmåner får folk att inte vilja arbeta. Det är en fullständigt lös spekulation, dessutom undrar man om det inte är BRA att människor går i pension med tranke på att många ungdomar har svårt att få jobb. Liknande tankegångar från den märklige Borg såg vi i våras när det var privata sjukförsäkringar som skulle avskaffas, eller i idén att värnskatten, som man lovat avskaffa och före valet var starkt emot, absolut måste finnas kvar. Borg och hans chef Reinfeldt gör allt han kan, och det är mycket, för att alienera väljarna. Listan är lång. Borg har märkliga värderingar för att vara borgerlig minister, långt ut på vänsterkanten. Vanliga socialister, utan hästsvans, är oftast mycket smartare än Borg. De vet att man måste ha väljarna på sin sida, åtminstone så många att man kan bilda regering. Borg & Co tycks tro att de mindre skattesänkningar de genomfört kommer att leda till vinst i valet 2010. Det är ytterst osannolikt. Plånbokseffekten av jobbavdrag mm är för den enskilde marginell, och inträffar samtidigt med andra negativa ekonomiska händelser som kraftigt ökade priser på mat och bensin, och stegrade priser på fastigheter och lägenheter. Även om den senare trenden vänder inom kort kvarstår att många troligen får en försämrad ekonomi till 2010, recessionen slår till. Borgs klockartro på att vinna valet med hjälp av små, för den enskilde knappt märkbara skatesänkningar, eller för att några procent fler är i arbete, framstår som mer än lovligt naiv. Tyvärr verkar regeringschefen smittad av samma illusioner. Om inte regeringen tänker om blir valet 2010 en enorm katastrof för dem.

Att upptäcka lögner

Det är svårt att upptäcka när någon ljuger; de flesta överskattar sin förmåga i det avseendet. Många experimentella undersökningar, oftast med studenter som deltagare, har visat att de avslöjar lögnare ibland, men obetydligt bättre än vad en ren gissning skulle ha gett. Det tycks heller inte finnas en tydligt individuell variation så att vissa är bra på att avslöja lögnare, andra dåliga. Viktiga faktorer är i stället godtrogenhet och att lögnaren är skicklig och trovärdig som person. En färsk sammanställning av ca 250 studier har just publicerats (Bond & DePaulo, 2008).

Men Bond och DePaolo bygger på studier av studenters förmåga och experiment av tveksamt ekologisk relevans, påpekar O´Sullivan (2008). En serie studier av professionella grupper som poliser, domare och terapeuter har visat att det i sådana grupper finns ganska många som är mycket skickliga på att avslöja lögner - men långtifrån alla. Erfarenhet och motivation kan vara faktorer som svarar för deras framgång, liksom strategi (vänta med sitt omdöme tills man har all information). En delförklaring till att vissa professionellt engagerade av typ poliser inte är bra på att avslöja lögner kan vara att de går på vanliga fördomar, kanske förstärkta i deras utbildning. Att någon inte ser en i ögonen är inget bra tecken på att han eller hon ljuger, men många tror det. (Stalin lär ha trott det). Domstolen tror på ett vittne som talar med stort emotionellt engagemang ("bär det självupplevdas prägel") men den som ljuger efter att ha avlagt vittnesed kan mycket väl vara mycket spänd och nervös av just det skälet, inte för att han eller hon talar sanning om en traumatisk upplevelse.


Referenser
Bond Jr, C. F., & DePaulo, B. M. (2008). Individual differences in judging deception: Accuracy and bias. Psychological Bulletin, 134(4), 477-492.
O'Sullivan, M. (2008). Home runs and humbugs: Comment on Bond and DePaulo (2008). Psychological Bulletin, 134(4), 493-497.

Socialdemokraternas politiska psykologi, fortsättning

Det fortsätter att vara slående hur skickliga socialdemokraterna är när det gäller att förstå hur människor tänker och känner, något som moderaterna saknar intresse för och eller förmåga till. Mona Sahlin tog igår hem två stora pluspoäng. FRA-lagen ska bort, sa hon. Javisst, ingen vill ha den, folk är rädda för integritetsrisker (med all rätt) och effekten på att förebygga brott och terrorism verkar ytterst liten eller obefintlig. Ändå tog man till maximalt för att baxa igenom den, enbart för att få en massa politiska minuspoäng och (s) står som vinnare.

Fastighetsskatten: systemet ska vara kvar, säger Mona Sahlin, med lite högre skatt för ett fåtal verkligt dyra villor. Men inte ens i dessa fall blir det något som ens avlägset liknar vad som gällde före 2006, om jag läser rätt. Och bäst av allt: räntan på uppskjuten skatt på reavinster vid försäljning av bostäder ska bort. Den infördes ju som en retroaktivt verkande skatt, något som INGEN anser rättvist eller acceptabelt, men sådana känslor ansåg borgarna att de kunde köra över. Reformen måste totalfinansieras, hade någon (Borg?) bestämt. Men det är inte bestämt av Gud. Nu vill Mona Sahlin leta efter ett sätt att avskaffa reavinsträntan, och bara viljemarkeringen är ett genialt politiskt drag. Det blev möjligt på grund av den moraliska och psykologiska dynamiten i det system som borgarna genomförde.

Fortsättning följer, så länge borgerlig politik och diskurs styrs av ekonomistiska idéer om vad som är "rationellt", i kombination med oförmåga och ovilja till att i offentlig debatt försvara sin politik. Maktperioden blir mycket kort. Man vann ju 2006 mest på Göran Perssons självmål (negligerade arbetslinjen, trodde allt skulle lösa sig ändå, och personlig lyxkonsumtion) och arrogans, en ovanlig svaghet inom (s)-ledarskapet. Det är inte att hoppas på sådant en gång till, på mycket länge.

Mänskliga dårskaper

En fascinerande bok av Bronfman & Bronfman med titeln "Sway. The irresistible pull of irrational behavior" rekommenderas för läsning i hängmattan. De skriver flyhänt om psykologisk forskning som visat på bristande rationalitet i människors beslutsfattande och analyserar en del kända fall av felhandlingar på ett intresseväckande sätt. Ett exempel är den rutinerade KLM-kaptenen som förorsakade en mycket stor olycka genom att starta utan tillstånd; han körde in i ett annat plan som stod på startbanan och hade varit osynligt för honom på grund av dimma. Han var inte vilken pilot som helst utan mycket betrodd inom företaget just för sitt säkerhetstänkande och sina kunskaper på det området. Kanske var han stressad vid tillfället, hans flyg hade blivit försenat och riskerade att bli ännu mera fördröjt med åtföljande svårigheter för passagerarna att hitta hotell för övernattning och en prick i protokollet för honom själv, kanske. Bronfman och Bronfman menar att detta är ett exempel på "loss aversion", alltså att vi avskyr att förlora (pengar eller ära) och tar stora risker för att slippa förlora - men i stället förlorar vi ännu mer. Ett annat exempel är investeraren som ser en aktie han köpt sjunk i pris. I stället för att sälja i tid sitter han kvar och hoppas att få tillbaka sina pengar - under tiden förlorar han ännu mer.

Deras perspektiv är kognitivt. Det är intressant att fundera över att irrationalitet numera oftast analyseras i det perspektivet och inte det psykodynamiska. En jämförelse med Dicksons bok om militär inkompetens är onekligen tankeväckande.

Stora historiska skeenden kan ses som effekter av "loss aversion". Karl XII kunde inte ta sina förluster och sluta kriget utan fortsatte till sin död. Första världskriget medförde redan från början enorma förluster för alla parter men ingen kunde eller ville sluta utan att få vinster som skulle betala förlusterna. Regeringen var alltför låst och rigid för att kunna tänka om när det blev tydligt att svenska folket inte ville ha FRA-lagen, den trumfades igenom och nu får man betala det politiska priset för att ha "räddat sin prestige".


Referenser

Brafman, O., & Brafman, R. (2008). Sway. The irresistible pull of irrational behavior. New York: Doubleday.

Dixon, N. F. (1976). On the psychology of military incompetence. London: Jonathan Cape.

Belöningar - ekonomiska och andra

Människor påverkas av ekonomiska belönignar och bestraffningar, men saken är mera komplicerad än så. Vi har många motiv förutom den rent ekonomiska motiv, vill hjälpa andra och känna att vi är moraliskt acceptabla medborgare. Det är svårt att inkludera alla dessa psykologiska dimensioner i traditionell ekonomisk teori och forskning och ekonomer bortser gärna från dem. Psykologi är väl något helt annat än ekonomi, och har ekonomiskt beteende något att göra med psykologiska fenomen? Svaret är att mer och mer forskning visar hur viktigt det är med en mera nyanserad och mångdimensionell syn på ekonomiskt beteende, låt vara att det inte leder till eleganta ekonomiska modeller för dem som arbetar med dessa mänskilga realiteter. Alltså: för den som vill veta hur det faktiskt ligger till med beteende finns ingen annan utväg än att studera det, utan förutfattade meningar om hur "vetenskap" måste se ut. Bowles (2008) ger i veckans nummer av Science en utnärkt översikt av experimentell forskning som visar att ekonomiska incitament kan underminera beteendet genom att de överskuggar och dominerar över moral, etik och även geniunt intresse. Ensidig inriktning på traditionella ekonomiska modeller och belöningar leder alltså inte bara till ofullständig förståelse av beteendet, det kan också leda till rent destruktiva konsekvenser.

Vår svenska moderatledda regering tycks domineras av en enkel form av ekonomisk simplism. Bara folk får lite mer i plånboken så är de nöjda - eller? Det är en gigantisk politisk inkompetens som sitter i högsätet. Människor är mycket mera mångdimensionella än så. Socialdemokraterna har i alla år visat god förståelse för hur väljarna tänker. (Göran Perssons arrogans var det stora undantaget). De behöver nu bara sitta och småleende se på när regeringen gör självmål efter självmål. Den som struntar i hur väljarna tänker utan satsar på ekonomisk teori kommer inte att bli omvald. Tråkigt för alla som gärna ser att borgerliga partier får chansen. Men det tycks vara oundviktigt. Se dagens utmärkta ledare i Svenska Dagbladet om "Moderata kamikazepiloter".


Referens
Bowles, S. (2008). Policies designed for self-interested citizens may undermine "the moral sentiments": evidence from economic experiments. Science, 320(20 June), 1605-1609.