Hur man får idéer

Idéer är det som driver all verksamhet framåt, och ju originellare de är desto större kan effekten bli, även om originalitet alls inte är en garanti för positiva effekter. Alla kan få bra idéer!!!. För psykologisk forskning har jag diskuterat vad som är bra och mindre bra idéer i referensen nedan. Men frågeställningen är mera generell än så.

Ett enkelt knep när man kört fast är att associera fritt till t ex ett slumpvis valt ord. Det fungerar ofta. Ännu bättre är att styra associationerna i en viss riktning genom att tänka efter: vilka lyckade exempel finns på det jag vill åstadkomma? Tänk på några sådana exempel. Försök hitta exempel som är så olika som möjligt. Har de något gemensamt? Styr dina associationer i den riktningen. Det kan ta en stund, kanske flera dagar innan lösningen kommer. Kanske kommer den i en dröm om du tänker på ditt problem och den riktning du styr dina associationer innan du somnar. Eller du har den klar för dig just när du vaknar upp, eller står i duschen.

Mångra spännande idéer inom de mest skilda områden samlas på http://www.globalideasbank.org/site/home/

Guidning av associationer beskrivs som en teknik för författare på denna länk
http://johnideas.blogspot.com/2005/04/directed-association-type-of-free.html

Var de här råden till nytta? Skriv gärna en rad till mig i så fall, lennartsjoberg@gmail.com

Referens

Sjöberg, L. (2003). Good and not-so-good ideas in psychological research. A tutorial in idea assessment and generation. VEST: Journal for Science and Technology Studies, 16, 33-68.
http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/sjoberg%20korrektur%2018%20aug%202003.pdf

Kan sexualförbrytare behandlas?

Det finns ganska omfattande internationell forskning om behandling av sexualförbrytare. Statistiken ger andledning till pessimism, men vilken slutsats som dras beror förstås på vilken typ av behandling som tillämpas. I vårt land har man traditionellt haft stor tilltro till olika former av "psykodynamisk" terapi, men inom detta område liksom andra har den ingen eller obetydlig effekt, förutom att den är mycket dyrbar och kräver lång tid. Kognitiv beteendeterapi (KBT) har däremot lovande effekter; även medicinska behandlingar kan minska återfallsbenägenheten. Referensen nedan ger en aktuell översikt av området. Återfallen tycks kunna minskas med ca 40 %. Kravet på evidensbasering av behandlingen är en självklarhet när det handlar om så stora risker som det är fråga om i fallet med sexuella övergrepp.

Referens

Schmucker, M., & Lösel, F. (2008). Does sexual offender treatment work? A systematic review of outcome evaluations. Psicothema, 20(1), 10-19.

Emotionell intelligens - mätning

Emotionell intelligens (EI) är sedan 15 år något av ett modebegrepp. Det talas mycket om EI, men många forskare är skeptiska. Finns det verkligen något sådant, och är det verkligen så viktigt som påstås av konsulter och populära författare som Goleman? Sanningen ligger någonstans mittemellan. EI finns och kan mätas, och är viktigt, men inte allena saliggörande. EI är en viktig del av social kompetens, inte minst för chefer. Vem har inte haft en chef som tycks helt ha saknat insikt i hur andra människor tänker och känner?

Kvinnor har i genomsnitt högre EI än män. Äldre har högre EI än yngre. Personer som förnekar betydelsen av sitt eget och andras känsloliv ("känslopjunk") har själva lägre EI än andra. "Ge mig en ekvation så ska jag tro på dig", som en teknikforskare en gång sa föraktfullt till mig.

Test som mäter EI är av två slag: förmåga och självrapport. Test på förmåga innehåller uppgifter där man t ex ska identifiera den känsla som uttrycks i ett ansikte. Det finns riktiga och felaktiga svar, precis som på ett vanligt intelligenstest. Främsta exemplet är amerikanska MSCEIT-testet. Andra test mäter EI med hjälp av självrapporter, exempel har konstruerats av Bar-On och Schutte et al. Sambandet mellan sådana test och test på EI-förmåga brukar vara svaga, men samtidigt kan man konstatera att självrapporttesten har flera starka och intressanta samband med anpassning och arbetsprestation, vilket MSCEIT inte har i samma utsträckning.

Jag har översatt Schutte-testet och gjort en förkortad version som mäter EI nästan lika bra som hela testet. Jag har också utvecklat EI-test som beygger på förmåga, och bättre självrapporttest i mitt test Big Five Plus. För några år sedan använde jag EI-test vid urval av studerande till Handelshögskolan och efter det har metodiken utvecklats vidare för näringslivet. Forskningen om EI, som nu är omfattande, har visat att EI-test har ett betydande prognosvärde i arbetslivet, och att de ger viktiga tillskott utöver vad andra test, t ex personlighetstest, bidrar med. EI samvarierar också med värderingar. Manipulativa personer, och personer som främst strävar efter makt och egna ekonomiska vinster, har låg EI.

Referenser

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2003). Emotionell intelligens - teori och empiri i ett psykologiskt perspektiv. (Emotional intelligence - theory and empirical research in a psychological perspective) (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2003:6). Stockholm: Stockholm School of Economics.
http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2003_006.htm

Sjöberg, L. (2001). Emotional intelligence: A psychometric analysis. European Psychologist, 6, 79-95.
http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/Psychometric%20analysis%20of%20emotional%20intelligence.pdf

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2004). Measuring and validating emotional intelligence as performance or self-report (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2004:3). Stockholm: Stockholm School of Economics.
http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2004_003.htm

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2005). Emotional intelligence and interpersonal skills. In R. D. Roberts & R. Schulze (Eds.), International handbook of emotional intelligence (pp. 289-308). Cambridge MA: Hogrefe.
http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/EI_e_Ch14_Engelberg_Sjoeberg.pdf

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2007). Money obsession, social adjustment, and economic risk perception. Journal of Socio-Economics, 36(5), 689-697.
http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/j%20soc%20ec%202007.pdf

Passionerade intressen

Psykologin har länge ignorerat en del begrepp som alla, utom psykologer, anser vara viktiga. Ett sådant begrepp är intresse. Vi styrs av våra intressen – men man får leta i psykologiböckerna efter en analys av det begreppet. Silivia (2006) har emellertid nyligen publicerat en utmärkt översikt av området. Vallerand (2008) går ett steg längre. Han studerar passioner, mycket starka intressen. Sådana tycks ha varit vanliga i av honom undersökta grupper. Den som har ett passionerat intresse kan därmed ha gjort ett livsavgörande val. Vallerand skiljer mellan harmonisk passion och besatthet. Dessa kan båda vara lika starka, det är kvaliteten som skiljer. Harmonisk passion är resultatet av autonom "internalisering" av en aktivitet (”jag gör detta på grund av mitt fria val”) medan besatthet är följden av att intresset uppkommit under inflytande av extern kontroll, t ex löften om belöningar eller hot om straff. Den harmoniska passionen leder till positiva emotioner och med dem följer god social anpassning. Besattheten är rigid, man kan inte låta bli aktiviteten, går samman med skamkänslor och sociala konflikter, och kan leda till sociala problem och ensamhet. Den kan också leda till risktagande och skador. Båda typerna av passion leder till att man ägnar mycket tid åt en aktivitet och därmed följer också bättre prestationer. Harmonisk passion har många positiva sidor fram besatthet, men leder inte nödvändigtvis till bättre prestation. Utvecklingen av passioner tycks ha att göra med uppväxtförhållanden. Harmonisk passion går samman med att föräldrarna uppmuntrat till autonomi. Hos vuxna utvecklas harmonisk passion hos personer med autonoma mål, medan de som arbetar får att få externa belöningar av olika slag utvecklar besatthet om de blir passionerade.

Passionerat engagerade medarbetare vill nog alla företag ha, men inte att de ska vara besatta och offra allt för sin karriär. Vallerands analys är originell och stimulerande och kan leda till bättre hantering av frågorna om arbetsmotivation och balans mellan arbete och övrigt liv. I utbildningen handlar det om att ge eleverna valfrihet. Inget i Vallerands analys tar emellertid upp frågan varför vissa typer av innehåll i verksamheter är lockande eller frånstötande; det är samma problem som Silvia har i sin analys av intressen. Dem klassiska indelningen av intressetyper (Spranger) är fortfarande värd att fundera över.

Referenser
Silvia, P. J. (2006). Exploring the psychology of interest. New York: Oxford University Press.

Spranger, E. (1925). Lebensformen : geisteswissenschaftliche Psychologie und Ethik der Persönlichkeit. Halle: Niemeyer.

Spranger, E., & Pigors, P. J. W. (1928). Types of men. Oxford, England: Niemeyer.

Vallerand, R. J. (2008). On the psychology of passion: In search of what makes people's lives most worth living. Canadian Psychology/Psychologie canadienne, 49, 1-13.

Se också
Sjöberg, L. (2006). What Makes Something Interesting? (Review of the book, Exploring the Psychology of Interest by Paul J. Silvia). PsycCRITIQUES, 51 (46, Article 4), No Pagination Specified.
http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/What%20Makes%20Something%20Interestin1.pdf

Framgång i förhandlingar, perspektivtagande och empati

Två faktorer är viktiga i förhandlingar: att förstå motpartens tänkande och perspektiv och empati, att förstå och känna hans eller hennes känslomässiga reaktioner. I en serie experiment har nu Galinsky et al. (2008) jämfört perspektivtagande och empati. Båda faktorerna är av betydelse, men perspektivtagande är viktigast. Detta är forskning av vikt för kommunikationsproblem också mera allmänt, t ex om risker. Riskkommunikation är lika svårt som det är viktigt i många centrala samhälls frågor - kärnkraften och kärnavfallet, mobiltelefoni och nanoteknologi för att nämna några.

Empati är en del av den emotionella intelligensen, ett begrepp som gått fram på bred front i den populära debatten men också i forskningen där många intressanta resultat har rapporterats. I vår egen forskning har vi utvecklat test för att mäta emotionell intelligens, en central komponent i socialt fungerande, bl a i ledarskap.

Referenser

Adam D. Galinsky, William W. Maddux, Debra Gilin, and Judith B. White (2008). Why it pays to get inside the head of your opponent. The differential effects of perspective taking and empathy in negotiations. Psychological Science, 19, 378-384.

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2005). Emotional intelligence and interpersonal skills. In R. D. Roberts & R. Schulze (Eds.), International handbook of emotional intelligence (pp. 289-308). Cambridge MA: Hogrefe.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/EI_e_Ch14_Engelberg_Sjoeberg.pdf

Sjöberg, L. (2001). Emotional intelligence: A psychometric analysis. European Psychologist, 6, 79-95.
Kan laddas ner från http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/Psychometric%20analysis%20of%20emotional%20intelligence.pdf

Få bättre betalt för huset (och allt möjligt annat) med hjälp av precision i priset

Kahneman och Tversky (1974) visade redan på 1970-talet är förankringspunkten har stor betydelse för beslut och bedömningar. Ju mer man begär för en vara desto bättre betalt får man efter förhandling, "up to a point". Om man går över det trovärdigas eller möjligas gräns blir det ingen affär alls, förstås. Principen om förankringspunkten tycks gälla också så stora och viktiga affärer som husförsäljning (Northcraft och Neale, 1987). Ju högre begärt pris desto högre slutpris. Janiszewski och Uy (2008) för analysen vidare genom att även ta in precisionen i priset i bilden. Ett pris i runda tal är mindre trovärdigt än ett mera exakt pris, och inbjuder till misstanke om att det är för högt och att det finns betydande prutmån. Flera av deras experiment bekräftade att det prutas mera om priset är angivet i runda tal, alltså 20 dollar i stället för 19,95 för att ta ett exempel. Statistik över många husförsäljningar i Florida (5 år, 25 564 försäljningar) visade att säljare som angav ett begärt pris mera exakt fick ungefär 5% mera betalt än dem som angav priset i runda tal. Effekten tycktes vara större för mera svårsålda hus som det tog längre tid att sälja. För ett hus i prisklassen 4 miljoner handlar det alltså om att tjäna ca 200 000 för den som läser denna blogg och tar till sig den forskning som diskuteras här! Begär inte 4 miljoner exakt utan 4 125 000, eller
3 875 000.

Valet mellan de två senare beror på hur stor vikt man lägger vid att passera en "tröskel", i detta fall 4 miljoner. Är det avskräckande dyrt om man går över tröskeln, eller är det rent av bra för att det upplevs som en indikation på kvalitet och prestige? Kanske spelar läget en roll för hur viktig prestigeaspekten är. Liknande resonemang kan föras för många typer av produkter och tjänster.

Referenser

Janiszewski, C., & Uy, D. (2008). Precision of the anchor influences the amount of adjustment.Psychological Science, 19, 121-127.
Northcraft, G. B., & Neale, M. A. (1987). Experts, amateurs, and real estate: An anchoring-and-adjustment perspective on property pricing decisions. Organizational Behavior and Human Decision Processes, 39, 84-97.
Tversky, A., & Kahneman, D. (1974). Judgment under uncertainty: heuristics and biases. Science, 185, 1124-1131

Hitlers psykologi

Det har skrivits hektakomber om Hitler, med all rätt med tanke på hans historiska betydelse och de fasansfulla gärningar som han var ytterst ansvarig för. Kershaws stora biografi är lysande (se referens nedan). Det är naturligt att man har letat efter förklaringar till Hitlers politik i hans personlighet och uppväxt. "Den svarta pedagogiken" var ett uttryck som byggde på spekulationer om att han skulle ha varit utsatt för fysisk misshandel i stor skala av sin far, men vi vet ytterst lite om hur det var med den saken. Det var troligen vanligt att barn fick mycket stryk på den tiden. "Spare the rod and spoil the child", sa man i England. Det är i själva verket mycket svårt att hitta förklaringar i barndomen till vuxna människors personlighet (Paris, 2000).

I efterhand kan man se Hitlers beteende under andra världskriget, och särskilt anfallet på Sovjetunionen 1941, som ett enda långt självmord (Harry Schein) men när det skedde var det en vanlig uppfattning att han snabbt skulle lyckas att krossa Sovjet. De första månaderna av "Operation Barbarossa" såg det också ut att gå på det sättet.

Hitler var naturligtvis inte "normal", men vidden av hans personliga ondska står inte i proportion till vad Nazityskland åstadkom under hans ledning. Det var den historiska slunmpen som gav honom instrumenten, hans personlighet hade lika gärna kunnat leda till att han hade blivit en utslagen, misslyckad artist och driftkucku, vilket han faktiskt var ända till 1914. Många spekulationer om Hitlers psykologi misslyckas dels därför att vi vet så litet om hans uppväxt, dels därför att det historiska skeendet där han var en central gestalt inte kan förstås exklusivt psykologiskt utan måste ses i ett mycket större perspektiv.

Svenska kulturpersonligheter som Fredrik Böök och John Landquist, kända och inflytelserika personer i Sverige på sin tid, kunde totalt misstolka Hitler och nazismen, trots att det mycket tidigt fanns gott om information som visade vad som var på gång när diktaturen etablerades i Tyskland fr o m januari 1933. Det finns intressanta psykologiska problem här - hur kan intelligenta och kunniga personer falla i farstun för tyranni och bli tyranniets tjänstvilliga språkrör? Den saken gäller inte bara hur nazismen beskrevs och tolkades av en del kulturpersonligheter med tillgång till centrala media, utan i ännu större omfattning synen på Stalin, och senare också Mao, Pol Pot och Castro.

Referenser

Böök, F. (1933). Hitlers Tyskland. Sockholm: Norstedts.
Kershaw, I. (1998). Hitler 1889-1936: Hubris. New York: Norton.
Kershaw, I. (2000). Hitler 1939-45: Nemesis. New York: Norton.
Landquist, J. (1933, 11 Juli). Fredrik Böök om Hitlers Tyskland. Aftonbladet.
Paris, J. (2000). Myths of childhood. New York: Brunner-Routledge.
Sjöberg, L. (2000). Psykologiseringen av Hitler.Opublicerat manuskript. Se länken http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/PSYKOLOGISERINGEN%20AV%20HITLER.pdf

Sexuell stimulering fungerar olika för män och kvinnor

Män och kvinnor reagerar på sexuell stimulering på olika sätt. Både hetero- och homosexuella män tycks ha en entydig reaktion på antingen kvinnor som sexobjekt (heterosexuella) eller män som sexobjekt (homosexuella). Kvinnor har en mera diffus reaktion och kan bli sexuellt stimulerade av både män och kvinnor. Detta gäller både heterosexuella och lesbiska kvinnor.

Chivers, M. L., Rieger, G., Latty, E., & Bailey, M. (2004). A Sex Difference in the Specificity of Sexual Arousal. Psychological Science, 15, 737-744.

Litteraturläsningens och filmens psykologi

Psykologisk forskning har inte behandlat kulturkonsumtion i speciellt hög grad. Kanske beror det på att den akademiska forskningen varit i så hög grad inriktad på kognitiva eller neurovetenskapliga teorier. Läsning av skönlitteratur har inte varit ett ämne som attraherat forskarna. Nu finns en intressant översikt av litteraturläsningens psykologi av Mar och Oatley, som sätter läsning i relation till läsarens sociala fungerande, och hur läsningen kan skapa empati och förståelse för andra människor som fungerar på att väsentligt annorlunda sätt. Samma analys kan man göra för filmupplevelse - men ett problem är att det man upplever är litterära konstruktioner och inte verkliga människor. Konstruktionerna beter sig i enlighet med författarens psykologiska "teori" och de är mera predicerbara och begripliga i riktiga människor. Ett aktuellt exempel är den Oscarsvinnande filmen "There will be blood" som jag recenserat ur psykologisk synpunkt för amerikanska psykologförbundets onlinetidskrift PsycCRITIQUES, som lär ha 600 000 läsare. Jag ska återkomma med recensionen här på bloggen så fort den har fått färdig form.




Mar, R. A., & Oatley, K. (in press). The Function of Fiction is the Abstraction and Simulation of Social Experience. Perspectives on Psychological Science.

Finns parapsykologisk förmåga?

Debatten om tankeläsning och psykokines (att förflytta föremål med tankens kraft) tar inte slut. Empiriska experiment med psykokines tycks visa att det faktiskt finns en paranormal effekt. Den är statistiskt signfikant, även om den är liten, skriver Bösch, Steinkamp och Boller i en stor meta-analys som publicerades i en av psykologins mest ansedda tidskrifter. Men de ansåg att det var troligt att data avspeglade "publication bias" och inte en reell effekt. Därmed syftar de på att forskare har en tendens att inte publicera negativa resultat; en del i deras analys tyder på att det handlar om "publication bias". I ett kritiskt inlägg avvisar Radin m fl deras försök att "bortförklara" de publicerade resultaten. Min slutsats är att empirisk forskning om paranormala fenomen av den typ som hittills bedrivits knappast kan ge ett slutligt svar på frågan om de existerar eftersom fenomenen - om du nu finns - tycks vara så svaga och tillfälliga.

Den här debatten handlade om psykokines men förhållandet är detsamma när det gäller telepati eller tankeöverföring och andra paranormala fenomen. En något äldre debatt om tankeöverföring och "Ganzfeld"-experiment gav ungefär samma bild som översikten av forskning om psykokines, se referenser nedan.


Bösch, H., Steinkamp, F., & Boller, E. (2006). Examining Psychokinesis: The Interaction of Human Intention With Random Number Generators- A Meta-Analysis. Psychological Bulletin, 132, 497-523.
Bösch, H., Steinkamp, F., & Boller, E. (2006). In the Eye of the Beholder: Reply to Wilson and Shadish (2006) and Radin, Nelson, Dobyns, and Houtkooper (2006). Psychological Bulletin, 132, 533-537.
Radin, D., Nelson, R., Dobyns, Y., & Houtkooper, J. (2006). Reexamining Psychokinesis: Comment on Bösch, Steinkamp, and Boller (2006). Psychological Bulletin, 132, 529-532.

Milton, J., & Wiseman, R. (1999). Does psi exist? Lack of replication of an anomalous process of information transfer. Psychological Bulletin, 125, 387-391.
Milton, J., & Wiseman, R. (1999). A meta-analysis of mass-media tests of extrasensory perception. British Journal of Psychology, 90, 235-240.
Storm, L., & Ertel, S. (2001). Does psi exist? Comments on Milton and Wiseman's (1999) meta-analysis of Ganzfield research. Psychological Bulletin, 127, 424-433.
Bem, D. J., Palmer, J., & Broughton, R. S. (2001). Updating the ganzfeld database: A victim of its own success? Journal of Parapsychology, 65, 207-218.

Psychology Today

Detta är en utmärkt tidskrift med populärt hållna artiklar som bygger på psykologiska forskningsresultat. Jag kommer framöver att bevaka den och diskutera sådant som intresserar mig speciellt. De har nyligen startat en egen blogg där ett antal forskare bidrar, http://blogs.psychologytoday.com/. Där får man snabbare (och utan kostnad) kontakt med vad som rör sig i psykologiforskarvärlden. Jag lägger upp en länk till dem.

Skyll inte på otur

Våra liv tycks styras av slumpen eller Ödet. Somliga snubblar oförtjänt över sin lycka, andra misslyckas med det mesta, “har otur”. Vad kan man göra, utom att hoppas på bättre tur? Kanske det lönar sig att säga “Peppar, peppar, ta i trä”, att inte gå under en stege och att akta sig för svarta katter? Lyckobringande amuletter kanske kan få våra liv att plötsligt ta en positiv vändning?

En amerikansk psykolog, Robert Wiseman, beslöt sig för att undersöka hur det egentligen ligger till med allt detta. Är det sant att somliga likt Alexander Lucas alltid har tur, att andra är förföljda av otur, och att inget kan göras åt detta? Eller ligger det kanske något i de vidskepliga idéerna om svarta katter och besvärjelser?

En svart katt införskaffades, liksom en vit “kontrollkatt”. Efter det att en svart katt visats upp och sprungit över vägen studerades om den förde med sig otur i större utsträckning än den vita kontrollkatten. Resultat: ingen skillnad. Andra forskare har gått under stegar eller slagit sönder speglar. Inga effekter. Glöm vidskepligheten.

Wiseman gick nu till verket mera systematiskt. Han annonserade efter personer som ansåg sig har stor tur eller otur och fick svar från flera hundra. Han studerade sedan systematiskt om det fanns någon skillnad mellan dem i deras sätt att bete sig. Han misstänkte att tur och otur är något som åtminstone till en del beror på oss själva. Hans omfattande forskning visade faktiskt att tur är något man skapa själv. Det finns fyra metoder.

De som har tur är bra på att skapa chanser, eller gripa tillfället i flykten. Genom att variera sitt liv skapar man nya chanser. En person brukade gå olika vägar till jobbet, en annan gick in systematiskt för att kontakta olika sorters människor på fester. Han kunde t ex bestämma sig för att på nästa fest bara ta kontakt med personer klädda i röd slips eller annat rött klädesplagg. Han motverkade på det sättet sin tendens att bara prata med samma sorts människor hela tiden och fick nya spännande kontakter.

Den som söker kontakter med nya människor avvisas givetvis ibland. Då gäller det att kunna ta misslyckandet med en klackspark. Tar man chansen bara ett ganska begränsat antal gånger, 10-15 kanske, är chansen att lyckas minst en gång mycket stor! Personer med tur hade också en förmåga att tolka om misslyckanden till sin motsats, ett se möjligheter och något positivt även i motgångar. Hur skulle de uppleva att vara med om ett bankrån och bli skjutna i ett ben? Personer med tur säger: jag överlevde ju, turligt nog, och kunde tjäna pengar genom att ge intervjuer i tidningar! Personer med otur ser bankrånet bara som något negativt.

Självuppfyllande profetior vet de flesta vad det är. Om jag förväntar mig framgång blir jag lugn och självsäker och företagsam, och skapar därigenom just den framgång jag väntade, kanske ursprungligen på svaga grunder. Världen styrs av optimister. Pessimisten kanske är realist, men han eller hon får inget gjort. Även pessimismen är en självuppfyllande profetia.

Till slut: de som har tur lyssnar på sin intuition. Människor har en väl utvecklad förmåga att ta till sig omedveten information. Den leder oss till mer eller mindre vaga idéer om både möjligheter och risker - utan att vi riktigt kan redogöra för skälen. En “rationell” person vill helst bortse från dylikt och frågar om tydliga argument, den intuitive väntar inte på sådana utredningar. Han eller hon vet med sig vilken handling som är rätt. De som har tur lyssnar på sin inre röst.

Wiseman gjorde till slut en undersökning där folk med otur fick lära sig att leva efter dessa principer. Resultat: radikalt bättre liv - oturen blev till tur! All kan tillämpa dessa enkla men kraftfulla idéer och vända otur till tur. Försök själv.


Referens

Wiseman, R. (2003). Luck Factor: Changing Your Luck, Changing Your Life, the Four Essential Principles. New York: Miramax.

Perfektionism

Perfektionismen är vanlig. Man vill ha alla detaljer helt korrekta och vara säker på att ingen ska kunna kritisera en för fel man gjort. På så sätt hoppas man kunna bli framgångsrik och uppskattad. Ett visst mått av noggrannhet är naturligtvis bra och ibland mycket viktigt, men det kan gå alldeles för långt. I stället för att uppnå framgång misslyckas man. Perfektionisten blir inte klar med sina uppgifter i tid och resultatet kan i och för sig vara perfekt i alla detaljer som han eller hon lagt ner så mycket tid och möda på, men det som saknas är originalitet och kreativitet. Helhetssynen kommer inte från uppmärksamhet på detaljer, även små och ganska oviktiga sådana, utan den kräver att man kan höja sig över den nivån. Nya idéer är sällan bra när de föds, och kan lätt kritiseras sönder av perfektionisterna. Man måste kunna ta dem till sig för vad de har att erbjuda positivt, ta risken med ett misslyckande och jobba vidare. Läs mera på dessa aktuella länkar:

http://psychologytoday.com/articles/pto-20080225-000002.xml
http://www.utexas.edu/student/cmhc/booklets/perfection/perfect.html

Perfektionism är en personlighetsdimension som mäts i mitt test Big5Plus, se http://www.psykologisk-metod.se/Bortom_Big_1_noc.pdf

Ålder och arbetsinsats

Det är en vanlig uppfattning att äldre personer inte gör ett lika bra jobb som yngre, och har svårare att lära nytt. Med "äldre" kan menas alla som fyllt 40 eller 45. Detta är säkert något som många "äldre" känt av när de av någon anledning behövt byta jobb. Frågan är om det finns någon realitet bakom denna syn på ålder och arbetsprestation. I en stor och aktuell (mars 2008) genomgång av forskningen på området fann Ng och Feldman att det inte fanns något samband mellan ålder och prestation i centrala arbetsuppgifter, inte heller mellan ålder och kreativitet. Däremot fann de att de äldre fungerade bättre än yngre anställda när det gällde sociala aspekter och allmänt konstruktivt beteende på jobbet. Resultaten kan även relateras till det sedan länge, inom forskningen, kända förhållandet att intelligens i olika avseenden knappast har något samband med ålder. Man kan hoppas att forskningsresultaten kan få ett genomslag på arbetsmarknaden. Skepsis mot äldre jobbsökande tycks var en ren fördom.



Ng, T. W. H., & Feldman, D. C. (2008). The relationship of age to ten dimensions of job performance. Journal of Applied Psychology, 93, 392-423.

Leder adoption till anpasningssvårigheter?

Adopterade barn har ofta antagits ha större anspassningssvårigheter än andra barn. Dataunderlaget för detta påstående har var magert. Nu finns en stor holländsk studie som på grundval av mycket omfattande data och många undersökningar, visar att det inte finns någon nämnvärd skillnad mellan adopterade barn och övriga barn som lever i familjer när det gäller självförtroende. De barn som lever i institutioner tycks emellerttid ha större svårigheter. En bredare upplagd studie med variabler bortom självförtroende skulle ha varit ännu mera intressant.

Juffer, F., & van Ijzendoorn, M. H. (2007). Adoptees do not lack self-esteem: A meta-analysis of studies on self-esteem of transracial, international, and domestic adoptees. Psychological Bulletin, 133, 1067-1083.