Finanskrisens psykologi

Henry Montgomery, professor em. i kognitiv psykologi vid Stockholms universitet, har publicerat ett intressant försök att förklara finanskrisen med psykologiska principer. Hans rapport ger en utmärkt översikt av forskningen om beslut och bedömningar, som ju har kommit fram till att det finns en mängd snedvridande faktorer som gör att mänskliga bedömningar inte är (tillräckligt) rationella. Det handlar om Kahneman och Tverskys berömda heuristiska principer, om överkonfidens och mycket annat. Han ger i ett särskilt kapitel en beskrivning av hur misslyckade konjunkturprognoserna var och påpekar att de är i det närmaste värdelösa som prognoser på ett års sikt eller längre.

I ett nötskal kan man säga att Montgomery menar att en rad psykologiska faktorer medverkade till att det kom att fattas irrationella beslut och att dessa, hos enskilda konsumenter och låntagare liksom hos institutioner, hade den sammantagna effekt som blev till värsta finanskrisen sedan 1930-talet. Och vilken konstruktiv slutsats kan man dra av detta? Montgomery tror inte så mycket på regleringar och lagstiftning, mera på att kommunikation mellan människor om investeringar och andra ekonomiska beslut ska öka kunskaperna och leda till rationellt handlande varigenom nya krascher kan undvikas.

Frågan är om hans analys träffar rätt just vad gäller denna kris. Den verkar passa in bättre på t ex IT-bubblan omkring år 2000, men den senaste krisen drevs ju ytterst fram av politiska beslut (i USA) som syftade till att ge ekonomiskt svaga grupper en chans att äga sin bostad och därigenom få del av den förväntade värdestegringen. Bankerna pressades därför till att ge högrisklån (subprime-lån), men de var inte sena att skicka riskerna vidare i komplicerade ”paket” av krediter som såldes över hela världen som penningmaskiner. Ratinginstitut var med på noterna och bedömde med hjälp av sofistikerade matematiska analyser att riskerna var små. Det var emellertid en tickande bomb som det handlade om eftersom låneräntorna enligt kontrakten skulle stiga kraftigt efter några år och snabbt nå en för låntagarna omöjlig nivå. Ingen matematisk analys i världen kunde ändra på detta enkla faktum, men den kunde bidra till att skapa och förstärka en utbredd tro på att allt var i sin ordning. Montgomerys analys understryker att krisen på den nivån eskalerades till följd av psykologiska faktorer på både grupp- och individnivå.

Hade då dessa låntagare handlat irrationellt? Knappast. De fick en unik chans till att äga sin bostad och hade skäl att tro att den skulle gå att sälja med vinst om räntorna blev för höga. I värsta fall kunde de bara promenera iväg från lånet efter att ha lämnat över fastigheten till banken. Många hade inte investerat nämnvärt mycket av egna pengar och gjorde alltså ingen ekonomisk förlust, även om det givetvis var bittert för dem. Inte heller bankerna hade handlat irrationellt. Politiska beslut hade tvingat fram dessa lån, som gick helt emot normala principer för banker, och de gjorde vad de kunde för att vältra över riskerna på andra. Inte vackert, men rationellt.

Min analys är att hela skeendet främst var irrationellt på den politiska nivån, där de beslut togs som skapade betingelserna för kraschen när fastighetsbubblan skulle komma att spricka. Därför är en psykologisk analys, hur intressant den än kan vara, inte primärt rätt diskurs för just denna kris, även om psykologin kastar ett ljus över skeendet. Att kommunikation och ökade kunskaper skulle göra att nya kriser kan komma att undvikas verkar vara lite av from förhoppning.

Referens

Montgomery, H. (2011). The financial crisis - lessons for Europe from Psychology. Stockholm: Swedish Institute for European Policy Studies. Klicka här.

Personlighet och ledarskap

De flesta är nog övertygade om att personlighet har stor betydelse för ledarskap, tillsammans med kunskaper, intelligens och erfarenhet och nätverk. Men alla är det inte. Konsulter kan ha utbildats av lärare och kursböcker som inte hängt med i utbildningen, utan ytterst stödjer sig på Stogdill (1948). Han hade emellertid helt fel. Personlighet, om den mäts på ett väl fungerande sätt, har starka samband med ledarskap, se t ex Hogan, Hogan och Kaiser (2011). Mina egna resultat om sambandet mellan personlighet (UPP-testet) och ledarskap kan studeras på denna länk. Sambanden i termer av korrelationer ligger omkring 0.5 - 0.6. Högre kan man nästan aldrig nå om man inte lägger till intelligensmått. Assessment Center-metodik kan ge likartade - men inte bättre - resultat till väsentligt högre kostnad.


Referenser

Hogan, J., Hogan, R., &, Kaiser, R. B. (2011). Management derailment APA handbook of industrial and organizational psychology, Vol 3: Maintaining, expanding, and contracting the organization. (pp. 555-575): Washington, DC, US: American Psychological Association.

Stogdill, R. M. (1948). Personal factors associated with leadership; a survey of the literature. Journal of Psychology: Interdisciplinary and Applied, 25, 35-71.

Mysteriet med det försvunna é

Min dator kan inte skriva é på normalt sätt, försöker jag blir det e´´. Ingen tycks vet hur detta ska fixas, och det tycks också bli allt vanligare. (En hel del diskussion på nätet). Skriv i stället alt130, där alt-tangenten hålls nedtryckt, siffror från den numeriska delen av tangentbordet.  Det fixar saken.

En annan lösning kan man göra i ett program för speed typing, som dessutom har en massa fördelar om man tröttnat på att skriva ord som taxeringsnämndsordförande, som lämpligen kan ersättas med en kort fras som txx..Se gratisprogrammet på denna länk: http://www.colorpilot.com/speed-typing.html?st1

Det är beroendeframkallande!

Amerikansk arbetspsykologi

Den 14-16 april höll amerikanska SIOP (Society for Industrial and Organizational Psychology) sin årliga forskningskongress i Chicago. Jag var där, för första gången. Det var ett massivt program med ca 4500 deltagare, ganska många från hela världen men givetvis de flesta från universitet och forskningsinstitut i USA. Värt att besöka? Absolut. Kvaliteten var hög och de det gick att hitta sessioner som var intressanta nästa hela tiden. Jag var själv särskilt intresserad av personlighetstestning och s k 360-gradersbedömningar. Jag har skrivit flera lite tekniska kommentarer till SIOP 2011 i dessa frågor på min psykometriska blogg, klicka här för att komma dit.

Det var slående hur obekymrat positivistisk den amerikanska psykologin fortfarande är, åtminstone i den meningen att man genomför kvantitativa undersökningar och har stort intresse för meta-analytiska sammanställningar, där effektstorlekar och nivån på korrelationer spelar stor roll. SEM-modeller av typ LISREL tycks dock vara av något mindre intresse, kanske för att valet mellan olika modeller kan tyckas bli ganska godtyckligt. Det är inte heller många som satsar på "tänka högt" för att få en idé om hur människor tänker när de besvarar t ex personlighetstest. F ö var det ett antal testfirmor som passade på att marknadsföra sina gamla välkända produkter på ett mycket hurtigt sätt.

Bland trender som jag också tar upp på den psykometriska bloggen kan jag nämna:

- Stort intresse för skönmålning på personlighetstest, dock utan att det kan skönjas någon tydlig lösning på problemet, som är ett PROBLEM, inte något folk rycker på axlarna åt. Diskussionen om skönmålning är f ö enligt min mening tämligen förvirrad; det påstås ofta att skalor för att mäta social önskvärdhet "i själva verket mäter personlighet" - so what? Se psykometrikbloggen här. För en fungerande lösning av problemet med skönmålning, klicka här.

- Nya massiva data på vägningen begåvning - personlighet: svaret är att det beror på vilka kriterier man vill optimera. Är man ute efter socialt och personligt fungerande är det glasklart att det är personlighetstest som gäller, bl a enligt amerikanska arméns stort upplagd studie av saken som i huvudsak bygger på ett nytt Big Five-test. Lustigt nog inte ord om samma armés helt annorlunda ansats GAT, se min diskussion på den psykrometriska bloggen, klicka här.

- Drömmen om "syntetisk validitet" lever vidare, alltså att man skulle kunna predicera ett tests validitet mot jobb där data ej föreligger, utifrån meta-analytiska data på sambandet mellan validitet och jobbanalys i ett antal kvantitativa dimensioner. Det är givetvis ett hedervärt mål, men det verkar vara långt innan det är trovärdigt. Man ser med spänning fram emot hur domstolarna kommer att bedöma argument som bygger på modeller för syntetisk validitet i fall där testföretagen blir stämda för att de ej visat att testen är empiriskt valida. Jag anar att det inte blir så lätt. Modeller är aldrig "sanningen" och i detta fall torde de dessutom vara mycket svåra att förstå. Vem tror på det han inte begriper? Meta-analys = metafysik?

- Emotionell intelligens (EI) är i hög grad "alive and well" och mötte stort intresse, men kanske utan att man såg några nya stora och viktiga idéer inom området. Akademikerna på området fortsätter att mena att termen bör förbehållas test som bygger på prestation ("performance") - detta trots att det inte är den typen av EI-test som har prognosvärde i praktiska sammanhang. Se en översikt här.

- Även Big Five (B5) hade sin givna plats, men allt oftare hördes det att vad som behövs är en utveckling mot smalare test, test som är mera direkt fokuserade på arbetslivet.  Skälet var givetvis att B5-dimensionerna som sådana är alltför vittomfattande och många meta-analyser har ju sedan början av 90-talet visat att de är ofruktbara. Endast en, noggrannhet/målmedvetenhet (ofta förkortad C), har någon nämnvärd validitet mot arbetsresultat, men även den ligger bara på nivån 0.25 - 0.30. Detta är väldigt lågt jämfört med fokuserade personlighetstest som når nivån 0.5 - och detta utan att vara korrelerade med test på allmänbegåvning. Se också min översikt av personlighetsdimensioners validitet, klicka här.

- 360-gradersbedömningar möter fortsatt stort intresse, men om de har positiva effekter är fortfarande diskutabelt. Är de till hjälp i ledarutveckling? Kanske ibland, men ibland kanske de har negativa effekter. För enskilda chefer kan de bli en alltför besk medicin. Här är återigen en viss rigiditet tydlig - vad avspeglar EGENTLIGEN dessa bedömningar. Jag har i egen (och kollegers) forskning sett att det finns en stark halo-effekt. Man tycker bra eller illa om chefen och det avspeglas i alla bedömningar i ganska hög grad. (Kanske 50 % av variansen). Det handlar om det gamla "hederliga" begreppet personkemi, se min och Ingrid Tollgerdt-Anderssons monografi, klicka här.

Rättspsykologi - state of the art

Tidskriften Current Directions in Psychological Science publicerade nyligen ett specialnummer med inriktning mot rättspsykologi. Ledande forskare inom sina respektive områden ger där översikter av forskningsläget.Förlaget har tagit det ovanliga steget att lägga ut hela numret, som de säger har väckt ett enormt stort intresse, gratis på nätet. Här är en lista över innehållet:

Resolving the Offender "Profiling Equations" and the Emergence of an Investigative Psychology   

David V. Canter

Forensic Interviewing Aids: Do Props Help Children Answer Questions About Touching?
Debra Ann Poole, Maggie Bruck, and Margaret-Ellen Pipe

Interviewing Cooperative Witnesses
Ronald P. Fisher, Rebecca Milne, and Ray Bull

Current Issues and Advances in Misinformation Research
Steven J. Frenda, Rebecca M. Nichols, and Elizabeth F. Loftus

Eyewitness Identification
Neil Brewer and Gary L. Wells

Outsmarting the Liars: Toward a Cognitive Lie Detection Approach
Aldert Vrij, Pär Anders Granhag, Samantha Mann, and Sharon Leal

Suspect Interviews and False Confessions
Gisli H. Gudjonsson and John Pearse

Current Directions in Violence Risk Assessment
Jennifer L. Skeem and John Monahan

Future Directions in the Restoration of Competency to Stand Trial 
Patricia A. Zapf and Ronald Roesch

The Utility of Scientific Jury Selection: Still Murky After 30 Years
Joel D. Lieberman

Expert Psychological Testimony 
Brian L. Cutler and Margaret Bull Kovera

The Psychology of Trial Judging 
Neil Vidmar

Jury Decision Making: Implications For and From Psychology
Brian H. Bornstein and Edie Greene

Tidskriften hittar man här. Erbjudandet om gratis tillgång gäller enligt vad som uppges till den 15 juni. 

 

Vem bryr sig framtiden - och för hur länge?

Frågan om förvaring av kärnavfall aktualiserar mycket långa tidsperspektiv. Avfallet kan vara farligt i 100 000 år. Bryr vi oss om människor som lever i den avlägsna framtiden? Jag ställde den frågan till ett slumpmässigt urval av svenska folket. Resultatet visas i nedanstående bild.

  

Inget engagemang alls i framtida generationer, säger 10 %. Mer än 100 000 år säger ca 15 %. Skillnaderna är alltså enorma. Vår policy när det gäller förvaring av kärnavfallet så att det ska vara säkert i 100 000 år verkar inte riktigt stämma med dessa siffror...

Referens

 Sjöberg, L. (2008). Attityd till slutförvar av använt kärnbränsle: Struktur och orsaker. (Attitudes toward the final repository for spent nuclear power: Structure and causes) (Research Report No. R-08-119). Stockholm: SKB. Svensk Kärnbränslehantering AB. Klicka här.

Rekrytering: problem och utveckling

Effektiv rekrytering bör alltså grundas på ett så stort och brett underlag av kandidater som möjligt, och dessa bör screeningtestas på ett tidigt stadium i processen. För en mindre grupp kan man sedan gå vidare med begåvningstest som mäter g-faktorn, och personlighetstest som mäter dimensioner som är fokuserade på arbetsresultat. När det gäller personlighetstest måste resultaten korrigeras för skönmålning, som är allmänt förekommande och av stor betydelse för testresultaten. Numera finns effektiva metoder för den saken. Moderna personlighetstest som mäter dimensioner som är fokuserade på arbetsresultat har mycket hög validitet. Intervjuer bör vara strukturerade och psykologisk spekulation och ”djupintervjuer” undvikas.

Rekryteraren måste vara på sin vakt mot att påverkas av ”personkemi” och irrelevanta faktorer. Det är lätt gjort att man överdriver sin tilltro till den egna förmågan till personbedömning. Forskning om bedömningar och beslut har länge visat att tilltron till en bedömning ökar med beslutsunderlagets storlek, samtidigt som den faktiska kvaliteten i bedömningen sjunker när informationsmängden överstiger en viss gräns [19]. Mänsklig informationsbehandling kan med fördel kompletteras eller ibland ersättas av enkla modeller som har visat sig fungera bättre i de flesta sammanhang [8]. 

Läs hela artikeln här - och bli den förste att kommentera!

Ingrid Bergmans framgångssaga: Personlighet

Ingrid Bergman (IB) gjorde en sagolik internationell karriär inom film och teater, beskriven av henne själv och Alan Burgess (1980). Frågan om orsakerna till framgången är intressant.

Talang och utseende var självklara förutsättningar. Det var specifika faktorer för en skådespelerska, som hon hade till 1000 procent. På vita duken och scenen var hon en mycket karismatisk publikmagnet. Men hur var hennes personlighet?

• Hennes pappa hade tidigt styrt in henne henne mot scen och skådespeleri - hon fann att hon kunde roa och intresserad omgivningen.
• Hon var rikt utrustad med intellektuell kapacitet för karriären. Hon hade lätt för att lära, bl a språk, och kunde snabbt instudera nya roller.
• Hon var lidelsefullt intresserad av sitt arbete, ville helst jobba jämt, åtminstone i yngre år. 
• Hon hade gott, men inte överdrivet, självförtroende.
• Hon var en varm och positiv person, inga tendenser till att hysa agg eller vara manipulativ.
• Hon var uthållig, lät sig inte särskilt länge nedslås av motgångar.
• Hon hade stor social och emotionell intelligens. 
• Hon var så där lagom följsam, stod på sig för det hon trodde på och var inte lätt att övertala i andra fall.
• Hon var öppen och kreativ.
• Hon var utåtvänd och enormt energisk.
• Hon tjänade mycket pengar men tycks inte ha varit girig, pengarna gick inte före allt annat.

Det är svårt att hitta negativa sidor, men det är ju naturligt att hon inte tar upp dem i sin självbiografi, i den mån de fanns. Man blir lite förvånad över att hon kunde överge sitt första barn så snabbt för att ta chansen att filma ett år i Hollywood. Skådespelarkarriären fick överskugga allt annat. Samma ensidiga engagemang syns i de ganska starka självmordstankarna när hon sökt in på Dramatens elevskola och inte trodde att hon hade lyckats. (Det hade hon, visade det sig snart). Självbiografin har nästan inget att säga om den värld hon levde i utanför film och teater och den närmaste familjen. Kanske visar det ointresse, men lika gärna kan man tro att hon inte ansåg att hon skulle skriva om sådant och om hur hon reagerade på det. Men ändå - det var en hemsk och upprörande tid.

Kanske kan man lära detta av Ingrid Bergmans framgångssaga: Extrem framgång förutsätter en rad positiva egenskaper och en närmast manisk besatthet i den egna karriären och det intresse som den drivs av.

Referens

Bergman, I., & Burgess, A. (1980). Ingrid Bergman, mitt liv. Stockholm: Norstedt.

Uppdrag granskning om pedofili

I gårdagens Uppdrag Gransning gavs en skakande bild av hur en rättspsykiatrisk, sluten klinik låtit en dömd pedofil få frekventa permission och hjälpt honom att skaffa en lägenhet där han kunde fortsätta att begå övergrepp på barn i ett intet ont anande - och helt ovarnat - bostadsområde. Den behandlande läkaren hade bedömt att inga risker förelåg och länsrätten hade helt förlitat sig på den bedömningen.

Det var slående att ingen av de ansvariga ville svara på frågor om hur bedömningarna hade gått till, eller medge att de hade begått något fel. Längst gick domaren i länsrätten som "inte mindes"(men tydligen inte gick till arkiven för att friska upp minne).

Kliniska bedömningar är felbemängda och det finns stor risk att de slår fel. En behandlande läkare eller psykolog är nog inte rätt person att göra riskbedömningen i realiteten helt ensam. Inom rättssystemet borde man vara mycket medveten om detta och skaffa in oberoende expertis. Man kan också undra om det räcker med en läkarutbildning för att göra dessa psykologiska bedömningar. Dawes bok om kliniska bedömningar har några år på nacken men borde fortfarande kunna vara en ögon öppnare för alla med engagemang i bl a rättspsykologi, se nedan. Hoppas Janne Josefsson läser den, om han inte redan gjort det.Grove och Meehl visar att bättre bedömningar får man genom att arbeta med mera oibjektiva bedömningsscheman.


Referens

Dawes, R. M. (1994). House of cards. Psychology and psychotherapy built on myth. New York: The Free Press.


Grove, W. M., & Meehl, P. E. (1996). Comparative efficiency of informal (subjective, impressionistic) and formal (mechanical, algorithmic) prediction procedures: The clinical-statistical controversy. Psychology, Public Policy, and Law, 2, 293-323.

Vad kvinnor vill ha

Det är bra idé  för en man att försöka förstå "vad kvinnor vill" i en relation. Det är inget som kommer av sig självt, och för de flesta krävs att man först går igenom en lång och mödosam inlärningsprocess. Kvinnor är annorlunda än män, En bra start är att läsa denna artikel.

Krugman om Euro-krisen

Valutasystemet är i gungning, somliga ifrågasätter t o m att euron alls har en framtid. En intressant och lärorik artikel av Noblpristagaren i ekonomi Paul Krugman finns här.Krugman har många poänger. En av de intressantare är påpekandet att det är en oerhört svår och tidsödande process att sänka löner, om det alls går. Att devalvera valutan är ett snabbt hugg som i ett slag drabbar alla som vill resa ellee köpa i utlandet, eller köpa importavaror, Exportindustrin gynnas dock. Ett tillfrisknande kan ta fart,

Euron har gjort en sådan traditionell politik omöjlig, men åtföljande turbulens och spekulationer mot euron som successivt sjunker mot kronan, den nya schweizer-francen.Jag tror få förutsåg detta i emu-omröstningen, när Bildt hade kallat kronan en "skvalpvaluta". Den flytande kronkursen, kontroversieltl innan den infördes, har visat sig vara en framgång och ifrågasätts av ingen.Sveriges ekonomi är en av de få starka i Europa. Frågan är hur vi kan utnyttja det - nu när vi dessutom står utanför euro-området.

Det kommande året verkar bli ett av ökande oro i valutamarknaderna där euron tar och mer srtryk.

Att ljuga med och utan framgång

Vrij, Granhag och Porter har sammanställt en mycket bra översikt av forskningen om lägner, som kommer att publiceras i Psychological Studies in the Public Interest. De tillämpningar som främst diskuteras gäller rättsväsendet, särskilt polisförhör. En del av det som de tar upp har varit känt ganska länge men mycket är nytt och spännande. Här är några smakprov.

De flesta kan inte avslöja lögnare men tror att de kan det. Paul Ekmans tes om att det finns "wizards", ett mycket litet antal stjärnor på att avslöja lögnare, har bara tunt underlag och är inte längre trovärdig, liksom inte heller hans påståenden om att han har en nästan magisk metod för att göra jobbet. Lite trist för Ekman har betytt mycket för området.

Det finns utbredda föreställningar om att visst kroppsspråk avslöjar när någon ljuger, t ex när man inte ser den i ögonen som man talar med, eller är påtagligt nervös. Nästan inga sådana "tecken på lögn" är av värde, i bästa fall kan de vara av svagt relaterade till lögn. Kroppsspråk är en populär källa till bedömningar av lögn/sanning men den är en dålig sådan, bättre är att noga analysera vad som faktiskt sägs, men också det är en mycket ofullkomlig metod. Det är ganska lätt att lära sig vad de tränade förhörsledarna går på och sedan anpassa sitt beteende därefter. Det hjälper dessutom att ha ett vinnande utseende, att vara prydligt klädd, att inte ha skägg och tatueringar, etc. (Dessa principer passar lika bra för anställningsintervjuer).Den s k lögndetektorn är sedan länge underkänd av forskarna.

A propos träning: polisutbildningen, åtminstone i USA, tycks lära ut fel metoder för att genomföra förhör och bedöma sannfärdighet. Det handlar om "common sense", vitt spridda men felaktiga uppfattningar, som återges i de ledande manualerna för polisutbildning. Läsningen av denna artikel borde vara nyttiga för många praktiker inom rättsväsendet och för den delen också för blivande lögnare som där kan få uppslag om hur man bäst döljer sanningen. Vetenskap på gott och ont, som alltid.

Referens

Vrij, A., Granhag, P. A., Porter, S. (In press). Pitfalls and opportunities in nonverbal and verbal lie detection. Psychological Studies in the Public Interest. 

Not. Detta är en mycket användbar, ledande tidskrift som ger omfattande översikter av aktuell forskning.  Finns inte på svenska bibliotek, enligt Libris, och det är illa. Pär Anders Granhag är professor i psykologi vid Göteborgs universitet, där han leder en mycket produktiv och framgångsrik forskargrupp inom rättspsykologi. 

Excellenta misslyckanden: forskningens fiender

Satsningen på excellenta forskare tycks enligt media ha spårat ur: för få kvinnor och minskad i stället för ökad produktivitet hos de utvalda. I andra sammanhang har jag märkt att kvinnor inte gör reklam för sig själva på ett intensivt och lite skrytsamt sätt, vilket många män gör, och det går hem. Det kan vara en förklaring till att man förbigått meriterade kvinnor, särskilt om bedömarna är äldre män som själva inte längre är intensivt aktiva inom forskning.

De som fick de stora anslagen tycks med få undantag ha börjat prestera sämre. Något tycks ha varit feltänkt - men vad? Det vore intressant att jämföra med unga briljanta forskare som får en professur med stora resurser och trygghet att forska. Problemet är att de snabbt överbelastas av administration: att rekrytera och leda medarbetare (som sällan är riktigt lika bra). Jag skulle tro att ett liknande öde har drabbat de excellenta forskarna. Riktigt framgångsrik forskning förutsätter att man kan ägna sig åt den på 100%. För min del upplevde jag något i den vägen som nybliven lic. och senare som docent. Professuren som jag fick fem år senare tvingade mig att syssla med mycket annat än forskning. I och med att jag gick i pension fick jag en forskartjänst på 100 %, särskilt som jag nästan aldrig tar på mig sakkunniguppdrag, handledning eller undervisning. Allt sådant har ersatts av denna blogg och den andra med specialinriktning på psykometrik. Därmed inte sagt att den bästa forskningen kommer fram i miljöer där alla forskar 100 % av sin tid. Akademierna i Öststaterna tycks ge många exempel på motsatsen.

Administrativa uppgifter är energitjuvar och rovdrift på framstående forskares tid. Där kan finns den värsta av forskningens fiender.

Roligt citat

Aftonbladet:

"Amerikanska julfirare som skrev matdagbok droppade 3 kilo"

Roligt citat

Svenska Dagbladet:

USA och Sverige gjorde upp bakom ryggen på Sverige om stridsflyg