Hur man bör skaka hand om man vill ha jobbet

En jobbintervju inleds förstås med att man skakar hand. Påverkas det totala intryck man ger av handskakningens "kvalitet"? Vad är innebörden i kvaliteten av handskakningen? Frågan kan låta lite väl ytlig, kanske, men Stweart et al. visar i artikeln nedan att det kan ha betydelse hur man skakar hand. Ett fast grepp (men inte alltför fast!) tycks kunna leda till att man bedöms mera positivt, som mera utåtvänd (vilket i de flesta sammanhang är positivt). Ett löst och slappt grepp ger ett intryck av osäkerhet och blyghet, sällan något positivt. Handskakningen är en del av kroppsspråket, och kanske den enklaste delen att träna in inför jobbintervjun.

Halal-TV visade häromdagen att en del muslimska kvinnor inte vill skaka hand med män, av religiösa skäl. Carl Hamilton blev upprörd av deras vägran, se hans debattinlägg på http://newsmill.se/artikel/2008/11/04/darfor-ar-halal-tvs-programledare-intoleranta

Jag säger inte att det är fel att inte hälsa på det konventionella sättet i vår kultur, men om man vägrar skaka hand tar man en risk i en jobbintervju. Kanske måste man göra det, men man bör vara medveten om konsekvenserna. Det här är en problematik som går långt utöver vad forskningen om kroppsspråk behandlar, men det finns en anknytning...



Referens
Stewart, G. L., Dustin, S. L., Barrick, M. R., & Darnold, T. C. (2008). Exploring the handshake in employment interviews. Journal of Applied Psychology, 93(5), 1139-1146.

Teorier om kärlek

Psykologer har länge spekulerat om kärlek, men det har oftast varit inom klinisk psykologi. Det finns emellertid några intressanta undantag där akademiska forskare gett sig in i frågeställningarna kring kärleken. Och om psykologi ska handla om viktiga mänskliga förhållanden och skeenden måste det ju ske, för eller senare...

Läs min essä om kärlekens psykologi här http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/cupid.pdf

Lön, psykologi och ekonomi

Det finns en paradox som gäller lön och lönens betydelse. Det är uppenbart för alla att lön betyder mycket och omfattande forskning har visat att ekonomisk kompensation, kopplad till arbetsresultat, ökar produktiviteten se Gerhart och Lynes (2003). (Däremot finns ingen sådan effekt av nivån på den fasta lönen per tid, t ex månadslönen). Men frågar man människor sätter de oftast lönen ganska långt ner på skalan. Ett intressant jobb är vad man vill ha, och chansen att utvecklas i jobbet. Bra arbetskamrater och bra chefer. Meningsfulla uppgifter och variation. Ansvar. En hög lön kan t o m minska kreativiteten, inriktningen mot den ekonomiska belöningen förstör intresset för allt annat. Deci och Ryan har länge arbetat med en intressant teori som kan svara för sådana värderingar och kopplingen mellan lön och kreativitet: Self Determination Theory (SDT). Gagnés artikel i ett specialnummer av Canadian Journal of Psychology om SDT pekar på intressanta möjligheter till fortsatt forskning. Hela frågan om den ekonomiska belöningens psykologi är verkligen mogen för mera forskning!

Referenser

Deci, E. L., Connell, J., & Ryan, R. M. (1989). Self-determination in a
work organization. Journal of Applied Psychology, 74, 580–590.
Deci, E. L., Gagne´, M., Ryan, R. M., Leone, D. L., Usunov, J., &
Kornazheva, B. P. (2001). Need satisfaction, motivation and well-being
in the work organizations of a former eastern bloc country: A crosscultural
study of self-determination. Personality and Social Psychology Bulletin, 27, 930–942.
Deci, E. L., Koestner, R., & Ryan, R. M. (1999). A meta-analytic review
of experiments examining the effects of extrinsic rewards on intrinsic
motivation. Psychological Bulletin, 125, 627–668.
Deci, E. L., & Ryan, R. M. (1985). Intrinsic motivation and selfdetermination
in human behavior. New York: Plenum Press.
Deci, E. L., & Ryan, R. M. (2000). The ‘what’ and ‘why’ of goal pursuits:
Human needs and the self-determination of behavior. Psychological Inquiry, 11, 227–268.
Gerhart, B., & Rynes, S. L. (2003). Compensation. Theory, evidence, and strategic implications. Thousand Oaks, CA: Sage.
Gagné, M., & Forest, J. (2008). The study of compensation systems through the lens of self-determination theory: Reconciling 35 years of debate. Canadian Psychology/Psychologie canadienne, 49, 225-232.

What's in a name?

Det förnamn som man fick av sina föräldrar upplever man som en viktig del av sig själv, på gott och ont. Det tycks finnas omedvetna effekter både på självupplevelsen och det egna beteendet, och på hur omgivningen uppfattar ens person. Självklart är det med negativa reaktioner på ovanliga och eller utländska namn. Det är att beklaga, men så tycks det vara. Två aktuella psykologiska studier tyder emellertd också på att initialerna har betydelse, låt vara att den troligen är ganska svag. I en undersökning fann man att studenter med förnamn som började med A lyckades bättre i akademiska studier i USA. A är ju högsta betyget där liksom det var en gång i Sverige. Förklaring: man gillar sitt namn och eftersträvar sådant som liknar namnet. Har man ett namn som börjar med C dras man till misslyckande! Man undrar förstås om det finns alterntiva förklaringar... I en annan studie, från Belgien, som just publicerats, fann man att företag anställde flera personer med namn som började på samma bokstav som företagets namn, än personer med namn som började med andra bokstäver. Kan detta verkligen vara sant? Stora datamängder tyder på det. Frågan är varför. Skapar en så ytlig likhet verkligen gillande? Hur är det med Volvo? Finns det särskilt många Valter där? Och jobbar Anna och Anders på ABB?

Den här forskningen har lite av aprilskämt över sig men är värd att titta på. Hela frågan om betydelsen av namn är något för alla föräldrar att fundera över. Att inte bara tänka på vad släkten heter, eller tjusiga filmstjärnors namn. (En sökning på Eniro ger fler än 1000 träffar på namnet Kevin). En del byter ju faktiskt förnamn i vuxen ålder men det är ett stort steg...


Referenser

Anseel, F., & Duyck, W. (2008). Unconscious Applicants: A Systematic Test of the name-Letter Effect. Psychological Science, 19, 1059-1061.
Nelson, L. D., & Simmons, J. P. (2007). Moniker Maladies: When Names Sabotage Success. Psychological Science, 18, 1106-1112.

Mänskliga egenskaper och politik bakom finanskrisen

Ur IVA-Aktuellt 3 november 2008:

Lennart Sjöberg anser att USAs demokratiska politiker, med dåvarande president Bill Clinton i spetsen, har minst lika stort ansvar för att världens finansmarknader sedan i somras befunnit sig i kris som de amerikanska bankerna.

Läsa hela reportaget på denna länk

http://www.iva.se/templates/popup.aspx?id=4588

Filmens onda män och evigt goda kvinnor

Sedan ett par decennier tycks synen på manligt och kvinnligt vara på väg att förändras. Män och manlig sexualitet framställs som suspekta, kvinnor som änglalika offer. I filmens värld syns trenderna tydligt och skickliga filmmakare övertygar oss om sina värderingars och sin verklighetsuppfattnings giltighet. I filmer som Thelma och Louise (1991) tar kvinnorna till våld för att försvara sig mot männens övergrepp. I ännu brutalare varianter som Natural born killers (1994) eller den franska Baise-moi (2000) används våldet utan urskiljning mot alla inviter från männens sida.
Listan på filmer på temat manliga illdådare/änglalika kvinnliga offer kunde göras mycket lång... (Läs fortsättningen i Dagens Story, länk nedan)


Referens

Sjöberg, L. (2008). Hollywoods onda män och evigt goda kvinnor. Dagens Story, 3 November.

Länk till artikeln http://www.dagensstory.se/page/355/357/862

Obamas (inte så) diskreta charm

Det ser ut som om Obama vinner det amerikanska presidentvalet. Förlorar han så blir det med knapp marginal. I vilket fall som helst har han gjort en historisk raketkarriär. Han har skapat ett djupt känt förtroende och starka positiva känslor hos många, och motsatsen hos många andra. Det sistnämnda är viktigt. Det är bara ca 50 % av väljarna i USA som stödjer Obama, inte 90 % av opinionen som det ser ut att vara i Europa.

Men vari ligger Obamas dragningskraft och polariseringseffekt? Han är lugn och självsäker, uppträder med suveränt självförtroende. Han är en god talare när han håller sig till manuskriptet men har en tendens att säga inopportuna saker spontant Men ja, jag skulle nog köpa en begagnad bil av honom. Han verkar helt igenom hederlig. En svärmorsdröm. Det där förklarar tyvärr knappast varför många svimmar på hans kampanjmöten. Men det gjorde ju också många unga tjejer på Beatles-konserter en gång i tiden.

Han har medvetet marknadsfört sig själv som en ”frälsare”, mannen som ska rädda landet, och hela planeten med för den delen. Han vet nog mycket om vilka effekter han kan ha på en del människor, på grund av sin personlighet, sitt utseende och kroppsspråk – och på grund av den speciella politiska och historiska situationen. Han undviker att tala om vilka faktiska värderingar han har (långt ut på vänsterkanten, tämligen marxistiska, och rasistiska i efterföljd till hans pastor Wright) och de stora media hjälper till genom att förtiga dessa. En framgång i valet kommer också att bero på stora ekonomiska resurser (delvis ytterst oklart från vilka grupper) och kanske på valfusk som tycks ha förberetts med falska registreringar i stor skala. Obamas fasad av pålitlighet och hederlighet verkar mycket ihålig och hans eventuella presidentskap lär komma att visa den saken. Om valet nu inte underkänns på grund av att han inte uppfyller kraven på att vara född i USA och amerikansk medborgare. Stor tveksamhet finns om den saken och Obama lägger inte fram några bevis.

Mätning av emotionell intelligens som självrapport eller prestation

Det händer intressanta saker inom forskningen om emotionell intelligens. Inom EI-litteraturen finns en motsättningen mellan dem som anser att begreppet ska mätas som en prestation, förmåga att ge rätt svar, och dem som arbetar med EI som en ”trait” eller s.k. ”mixed models”. I det senare fallet handlar det om självrapporter som kan täcka av ett mycket brett fält (Bar-On, 1997) eller om mera fokuserade mått, av den typ som kommer att användas i testet Big Five Plus. Sambandet mellan de två ansatserna till EI-mätning brukar vara svagt (Brackett, Rivers, Shiffman, Lerner, & Salovey, 2006). Detta är inte förvånande och är i själva verket ett argument för att ta med båda aspekterna i ett EI-mått, något som görs i Big Five Plus.

Mayer, Salovey och Caruso publicerade nyligen en intressant översiktsartikel om mätning av EI, med speciellt inriktning på deras eget prestationsmätande test MSCEIT. Mycket av den kritik som de riktar mot ”mixed models” (Mayer, Salovey, & Caruso, 2008) gäller inte den fokuserade ansatsen, utan tendensen att sätta etiketten ”emotionell intelligens” på ”allt som är bra”. Det är naturligtvis ett sätt skapa förvirring, men behöver inte betyda att testen som sådana, som Bar-Ons EQ-test, inte fungerar. Det finns en hel del forskning, citerad ovan, som visar att EI-test av typen ”trait eller ”mixed models” kan ge viktig tillkommande information utöver ”Big Five”. En del av förklaringen till detta är troligen att självrapporter av förmåga och prestation i ena eller andra avseendet har starka samband med faktisk förmåga, särskilt om självrapporterna har korrigerats för skönmålning.

Den största delen av forskningen om mätning av EI på grundval av förmåga bygger på MSCEIT-testet. Det finns ganska få resultat som stödjer detta tests praktiska användning i arbetslivet (Mayer et al., 2008); Mayer et al. nämner endast 5 studier. Mayer et al. ger dock en bild av testet som lovande. Det tycks i första hand vara emotionsidentifiering som är en användbar aspekt och det är just den som ingår i testet Big Five Plus. En aktuell studie av en norsk version av MSCEIT tyder på att testet är svårt att överföra till ett nytt språk och/eller en annorlunda kultur (Føllesdal & Hagtvet, in press). Självrapporttest brukar inte ha stora problem av den typen.

MacCann och Roberts (MacCann & Roberts, 2008) publicerade nyligen resultat med två nya prestationstest för mätning av EI. Ett av testen har uppgifter som bygger på emotionsteori och där rätt svar föreskrivs av teorin, inte av expertbedömningar eller annan statistik. Även det andra testet är objektivt. De fick lovande resultat och de nya testen kan fungera väl så bra som MSCEIT, även om mera forskning behövs. Troligen kan sådan forskning komma ganska snabbt. Den ganska begränsade volymen av forskning om MSCEIT hänger förmodligen samman med att testet är en rent kommersiell produkt: svår att få tillgång till och dyr att använda. MacCann och Roberts har f ö samma uppfattning som Mayer et al. om att EI är en form av intelligens och därför ska mätas med prestationstest, inte med självrapporter.

Freudenthaler och Neubauer {Freudenthaler, 2005 #9614} påpekade att MSCEIT mäter kunskap om adekvat hantering av emotioner, inte faktiskt beteende. De konstruerade ett lovande test för att mäta det typiska beteendet i olika emotionsprovocerande situationer och fann bl.a. att det korrelerade ganska högt med ett självrapporttest av EI av sedvanlig typ. De gav därför ett visst stöd för självrapporttest, samtidigt som de pekade på en möjlig utveckling av presta-tionsmätning.


Referenser


Bar-On, R. (1997). The emotional quotient inventory (eq-i): Technical manual. Toronto: Multi-Health Systems.
Brackett, M. A., Rivers, S. E., Shiffman, S., Lerner, N., & Salovey, P. (2006). Relating emotional abilities to social functioning: A comparison of self-report and performance measures of emotional intelligence. Journal of Personality and Social Psychology, 91(4), 780-795.
Freudenthaler, H. H., & Neubauer, A. C. (2005). Emotional intelligence: The convergent and discriminant validities of intra- and interpersonal emotional abilities. Personality and Individual Differences, 39(3), 569-579.
Føllesdal, H., & Hagtvet, K. A. (in press). Emotional intelligence: The MSCEIT from the perspective of generalizability theory. Intelligence.

MacCann, C., & Roberts, R. D. (2008). New paradigms for assessing emotional intelligence: Theory and data. Emotion, 8(4), 540-551.
Mayer, J. D., Salovey, P., & Caruso, D. R. (2008). Emotional intelligence: New ability or eclectic traits? American Psychologist, 63(6), 503-517.

Klimatförändringen: riskperception och kommunikation

Varje risk har sin egen dynamik. Generella modeller som den psykometriska modellen är därför otillräckliga. Varje risk kräver en egen analys av hur människor uppfattar den (riskperception) och hur man kan kommunicera om den. Storman har i senaste numret av Science en klargörande diskussion av viktiga frågor rörande risken för klimatförändringar. Så länge den totala mängden av koldioxid inte slutar öka finns en allt större risk för snabba och irreversibla skador. Men människor i allmänhet uppfattar att det hela är under kontroll om ökningen inte blir större. De förstår inte att nettotillskotten måste börja minska. I denna situation har människor en ineffektiv mental modell av riskerna, och Storman pekar på analogier med andra dynamiska system som inte heller kan hanteras intuitivt. Detta leder till att opinionen inte stöder syrbara åtgärder mot klimatförändringen - man vill "vänta och se", och inser inte att detta innebär ett allvarligt risktagande. Politiker tänker troligen likadant. Vår forskning har visat just hur politikers riskuppfattningar är mycket lika allmänhetens, medan både poltiker och allmänhet avviker starkt från experter. Forskning om dessa frågor kan förhoppningsvis bidra till att ge ledtrådar till hur klimatrisken ska kommuniceras, vilket i sin tur kanske kan leda till en mera realistisk policydebatt och på sikt mera effektiva åtgärder mot klimatförändringen. Ett projekt som jag ledde tillsammans med andra forskare för några år sedan handlade om försummade risker. Klimatförändringen är ett enormt viktigt exempel.

Referenser

Sjöberg, L. (2007). Försummade risker. (neglected risks). In G. Derefeldt & G. Sjöstedt (Eds.), Sdss årsbok 2007. Strukturerad osäkerhet, ostrukturerad säkerhet i en globaliserad värld (pp. 39-51). Stockholm: Utrikespolitiska institutet.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/forsummade%20risker.pdf

Sjöberg, L. (2007). Public perception research. In WHO (Ed.), Risk perception and communication. Setting the agenda for the 5th ministerial conference on environment and health, 2009 (pp. 10-11). Copenhagen: WHO.

Sjöberg, L. (2007). Risk communication between experts and the public: Perceptions and intentions Organicom: Revista Brasileira de Comunicação Organizacional e Relações Públicas, 4(6), 66-85.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/organicom06-lennart.pdf

Sjöberg, L., & Drottz-Sjöberg, B.-M. (2008). Risk perception by politicians and the public. Energy and Environment, 19(3+4), 455-483.
Se denna länk: http://www.dynam-it.com/lennart/pdf/politicians.pdf

Storman, J. D. (2008). Risk communication on climate: Mental models and mass balance. Science, 322(24 October), 532-533.

Emotionell intelligens, social förmåga och balans

Det nya testet Big Five Plus mäter bland andra viktiga variabler också emotionell intelligens och social förmåga samt balans mellan arbete och övrigt liv. Det visade sig, i en mycket stor normgrupp och i en mindre studie, att kvinnor hade större emotionell intelligens och bättre social förmåga än män, men ändå en sämre balans mellan arbete och övrigt liv. Vad denna sämre balans kan bero på är en intressant diskussionsfråga. Vad än orsaken kan vara så är det en varningssignal: dålig balans är en stressfaktor och innebär sämre livskvalitet. Fortsatt forskning är angelägen.

Referens

Sjöberg, L. Emotionell intelligens, social förmåga och balans mellan arbete och övrigt liv. http://www.dynam-it.com/lennart/texter.htm

Detta är avsnitt 9 i rapporten Sjöberg, L. (2008) Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest. Stockholm School of Economics, Stockholm. Se http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2008_007.htm

Obama och Bradley-effekten

Bradley-effekten innebär att väljare uppger, före ett val, att de tänker rösta på en svart kandidat, men sedan inte gör det. Denna effekt har varit tydlig i vissa val i USA och i några fall har den medfört att en svart kandidat som lett i opinionsundersökningarna sedan ändå inte blivit vald. Om samma faktorer fortfarande finns och verkar i den nu pågående valröreslen får vi inte veta förrän efter valet, men det spekuleras i att Obama skulle behöva 5-6 % försprång i opinionsundersökningarna för att vinna valet.

Två forskare vid University of Washington, psykologen Anthony Greenwald och statsvetaren Bethany Albertson, har nu funnit stöd för en omvänd Bradley-effekt i vissa av primärvalen i våras. (I tre av delstaterna fann de den vanliga effekten). Vissa väljare uppgav att de skulle rösta på Clinton men gjorde det inte när det kom till kritan, de röstade på Obama.

Det är svårt att förstå vad den omvända effekten, om den existerar, skulle bero på. (Den vanliga Bradley-effekten beror rimligen på rasfördomar och ovilja att avslöja att man har dem inför en opinionsundersökare). Men en viktig kritisk synpunkt är denna. De väljare som deltar i ett primärval är mera politiskt engagerade än övriga. Det är inte otroligt att andra psykologiska faktorer påverkar dem än folk i allmänhet. Generalisering till det slutliga presidentvalet är mycket osäker.

Michael Barone har rett ut en del av problemen med att tolka opinionsundersöknignarna på ett informativt sätt i en artikel i Wall Street Journal (http://online.wsj.com/article/SB122463210033356561.html). Bradley-effekten som sådan har ifrågasatts och tycks sällan ha observerats. Telefonintervjuerna har ett stort och ökande bortfall. Däremot verkar det inte vara ett problem att allt fler bara har mobiltelefon (de ökar möjligen bortfallet). Den slutliga bedömningen kan nog vara att prognoserna är tämligen korrekta.

Men vallokalundersökningarna som används för att ge en tidig prognos av valutfallet har mycket stort bortfall, troligen till fördel för Obama i detta val. McCain kan alltså sluta bättre än vad de tidiga prognoserna säger.

För övrigt verkat det som om gapet mellan McCain och Obama minskar.


Läs mera:

http://mobile.politico.com/blog.cfm?blogid=23447&bloggerid=4

http://elections.foxnews.com/2008/10/17/obama-benefit-reverse-bradley-effect-study-finds/

Ingen rapport av Greenwald och Albertson tycks ännu föreligga men jag har hittat denna referens

A graph showing how the Bradley and reverse Bradley effects played out in the Democratic primaries is available at http://faculty.washington.edu/agg/Bradley_&_Reverse_Bradley.Dem_Primaries.2008.pdf

Resultatet har tydligen ansetts så viktigt att forskarna gått ut till media innan de hunnit skriva en rapport!

Ett nytt personlighetstest: Big Five Plus

Testet Big Five Plus har unika fördelar: det mäter aspekter bortom den traditionella femfaktormodellen och uppnår därigenom dramatiskt högre tillförlitlighet och prognosförmåga i arbetslivet, och det har en mycket effektiv metod för att korrigera för skönmålande svar. En teknisk rapport om utvecklingen av testet föreligger nu. Rapporten beskriver mätning av personlighet med hjälp av självrapporttest, i ”Big Five”-traditionen, kalla Big Five Plus. Teorier om personlighetsegenskaper och metoder för att mäta dem beskrivs. Bland de befintliga testen på dimensioner i femfaktormodellen (FFM) diskute-ras främst NEO-PI-R, som är ledande inom forskningen och kliniska tillämpningar, samt HPI, som ofta används inom arbetspsykologin. Bakom dessa två test finns försök till teoretiska analyser. Dessa diskuteras. Problemet med skönmålning av svaren på ett självrapporttest dis-kuteras och en lösning föreslås. Utvecklingen av en ny ansats genomförs i 11 separata studier med sammanlagt 2204 deltagare, huvudsakligen genom testning på en Internetplattform, men till en viss del också genom traditionella papperstest. Reliabilitetskoefficienter och stabilitet rapporteras dels för nya mätningar av dimensionerna i FFM, dels för 8 tillkommande person-lighetsskalor och för 6 kriterieskalor. Reliabiliteterna var tillräckligt höga. Begreppsvalide-ringar för samtliga skalor genomförs med goda resultat. Validering mot arbetsrelaterade atti-tyder visar att man får en dramatisk förbättring med detta test jämfört med FFM. Resultaten tyder på att 90-95 % av effekten av skönmålning har kunnat rensas bort ur svaren. Normdata föreligger för den slutliga versionen av testet för 612 kompletta testningar. Personalekono-miska aspekter diskuteras och de stora ekonomiska vinster som testning kan medföra påvisas. Principer för en datorgenererad narrativ rapport beskrivs och tillämpas.

Referens

Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics.

Rapporten kan laddas ner från http://swoba.hhs.se/hastba/abs/hastba2008_007.htm

Subprime-krisen och Obama

Den finansiella och ekonomiska krisen anses allmänt vara ytterst förorsakad av högrisklånen som amerikanska banker i stor omfattning gett till obemedlade låntagare. Dessa har lockats att söka och ta på sig lån som de ej kunde betala på sikt, efter en inledande period av låga räntor som sedan skulle höjas. En del banktjänstemän fick bonus och bankerna skickade lånen vidare i ogenomskinliga ”paket”, som köptes av godtrogna finansinstitut över hela världen. Bara en fortsatt ökning av huspriserna kunde ha räddat låntagarna, men när den bubblan sprack, och styrräntorna höjdes kraftigt av centralbanken, kom krisen snabbt och med förödande kraft. Det amerikanska ”walk away”-systemet verkar ha bidragit: låntagaren kunde helt enkelt flytta ur huset och slippa lånet. Husen stod sedan tomma, kunde inte säljas av bankerna, och många vandaliserades. Stor kapitalförstöring blev följden. Och naturligtvis oerhörd bitterhet och ilska som riktades mot bankernas ”girighet” och ”korruption”. Det senare tycks gälla även republikanska politiker som Sarah Palin.

Krisen styrs till stor del av psykologiska faktorer och Hubert Fromlet pekar i dagens nummer av Dagens Industri på den psykologiska dynamiken. Han efterfrågar forskning vilket är just vad som behövs, inte förnumstiga spekulationer om ”psykologi” som ingenstans leder. Tyvärr är ekonomisk psykologi av revirskäl ett eftersatt område i vårt land, medan det expanderar i rekordfart som ”Behavioral finance” i USA.

Hur kunde det bli så här? En drivande faktor som troligen få känner till var ACORN (Association of Community Organizations for Reform Now) och ”community organizers”, bland dem Barack Obama. Hans Bergströms i övrigt utmärkta analys i DN idag nämner dem inte ens. De pressade bankerna att ge orealistiska lån till obemedlade sökande, delvis med hot och sabotage, och när det blev stopp högre upp i systemet (”Fannie och Freddie”) lyckades de få stöd från demokratiska politiker att undanröja hindren. ”Community organizers” som Obama byggde sin verksamhet på marxisten Alinsbys idéer om hur samhällssystemet skulle omstörtas. De demokratiska politikerna verkar inte ha begripit vad som var på gång utan trodde enfaldigt nog att på det här sättet skulle ”människor få möjlighet att äga sin bostad”. Det skulle inte kosta skattebetalarna ett öre, enligt Clinton! Clinton var starkt pådrivande under sin period som president. Bushregeringen försökte vid upprepade tillfällen stoppa den vansinniga lånegivningen, som möjliggjordes av de demokratstyrda Fannie och Freddie. Inga resultat, miljardrullningen fortsatte. Bankerna måste ha mycket väl förstått vad som skulle hända och de sålde därför lånen vidare, i "paket" tillsammans med sunda lån. Men ytterst få fattade vad som var på gång och centralbanken sänkte räntorna till rekordlågnivå, reavinstskatterna på husförsäljning sänktes likaså, och huspriserna gick upp med raketfart. Tills kraschen kom.

Det är en historisk ironi att Obama och andra demokrater nu gör politiska vinster på den kris som de själva varit med om att skapa!

Läs mera på dessa länkar: http://article.nationalreview.com/?q=ZjRjYzE0YmQxNzU4MDJjYWE5MjIzMTMxMmNhZWQ1MTA=
http://www.ibdeditorials.com/IBDArticles.aspx?id=308530236252361

Bristen på kontroll skapar tro på illusioner

En serie skickligt utformade experiment av Whitman och Galinsky tyder på att upplevelsen av att inte ha kontroll leder till att man ser mönster där det inte finns några. I rena slumphändelser anar man konspirationer. Upplevelsen av mönster och mening där ingen egentligen finns ger en tillbaka något av den förlorade kontrollen. Whitman och Galinsky studerar simulerade investeringsbeslut, en skala som mäter behovet av struktur (Neuberg & Newsom, 1993), mm. De citerar en intressant äldre artikel av Sales (1973) som använde sig av aggregerade data på bl a vidskeplighet (intresse för astrologi)och fann att den ökade kraftigt i perioder av osäkerhet i USA (1930-talet, 1967-70).

Tiden efter 2001/2003 är ännu en tid fylld av extrem osäkerhet och starka hot. Tron på nyandlighet tycks vara starkare än någonsin.

Referenser

Neuberg, S. L., & Newsom, J. T. (1993). Personal need for structure: Individual differences in the desire for simpler structure. Journal of Personality and Social Psychology, 65(1), 113-131.
Sales, S. M. (1973). Threat as a factor in authoritarianism: An analysis of archival data. Journal of Personality and Social Psychology, 28(1), 44-57.
Whitson, J. A., & Galinsky, A. D. (2008). Lacking control increases illusory pattern perception. Science, 322(3 October), 115-117.

Uppskattning av betydelsen hos förklarande faktorer

I undersökningar av bl a attityder är det ofta angeläget att uppskatta hur viktiga olika förklarande faktorer är. Man kan förstås fråga rent ut om saken, men människor har sällan riktigt klart för sig hur de tänker och vad som påverkar dem. Svaren blir konventionella eller opportunistiska (Nisbett & Wilson, 1977). Ett bättre alternativ är att anpassa en statistisk modell och använda regressionsvikterna som mått på betydelsen av de förklarande faktorerna. Men det är problematiskt om dessa faktorer är korrelerade vilket de nästan alltid är. Johnson (se referenser nedan) har utvecklat en enkelt metodik för att uppskatta betydelsen som inte har den nackdelen. Den är mycket enkel att använda i SPSS, i artikeln av Lundby och Johnson (2006) finns t o m en syntax som direkt kan skrivas in i en sps-fil. Det funkar utmärkt, men det krävs att man definierar "labels" för de oberoende variablerna.

Johnson och LeBreton (2004) ger en översikt av dessa metodproblem.

Referenser

Johnson, J. W. (2000). A heuristic method for estimating the relative weight of predictor variables in multiple regression. Multivariate Behavioral Research, 35(1), 1-19.
Johnson, J. W. (2004). Factors Affecting Relative Weights: The Influence of Sampling and Measurement Error. Organizational Research Methods, 7(3), 283-299.
Johnson, J. W., & LeBreton, J. M. (2004). History and Use of Relative Importance Indices in Organizational Research. Organizational Research Methods, 7(3), 238-257.
Lundby, K. M., & Johnson, J. W. (2006). Relative weights of predictors: What is important when many factors are operating. In A. Kraut (Ed.), Getting action from organizational surveys: New concepts, technologies and applications (pp. 326-351). San Francisco, CA: Josey-Bass.
Nisbett, R. E., & Wilson, T. D. (1977). Telling more than we can know: Verbal reports on mental processes. Psychological Review, 84(3), 231-259.