Kvalitet hos testdata

Om man kan dra slutsatser från resultatet på ett personlighetstest beror på datas kvalitet. Det är ett stort problem vid testning att kvaliteten varierar från person till person. Somliga testade har haft alltför lågt engagemang i testningen eller missförstått uppgifterna på ett eller annat sätt. Då blir resultaten osäkra eller kanske helt oanvändbara. Det är därför enormt viktigt att mäta testmotivationen. I vår forskning har vi lyckats ta fram metodik för sådan mätning. Det är en bred ansats som löser problemet att mäta datakvalitet på nya sätt.

Hur mäter man då kvalitet? Det finns ett flertal aspekter att ta hänsyn till:


- Skönmålning, dvs taktiska svar som den testade gett för att ge en positiv bild av sig själv. Vi har två skalor för att mäta skönmålning.
- Differentiering, dvs spridning av svaren; motsatsen är att den testade personen har haft en tendens att svara med samma alternativ på alla testuppgifter
- Ja-sägartendens, dvs tendensen att instämma i testuppgifter oavsett deras innehåll
- Slumpmässiga svar, eller svar som tyder på att den testade uppfattat testuppgifterna på annat än det avsedda sättet
- Antal ej besvarade frågor

Alla dessa kvalitetsdimensioner mäter vi nu i testet Big Five Plus. Kvalitetsdimensionerna har en tendens att samvariera. De vägs samman till en övergripande bedömning av testdatas kvalitet för varje testad person. Detta förfarande ger ett mått på testmotivation, som är högt om den testade person noggrant besvarat alla eller nästan alla testuppgifter på ett sätt som tyder på att han eller hon förstått uppgifterna som avsett.

Information om testdatas kvalitet integreras i testrapporten för varje person. Om värdet på kvaliteten är lågt, t ex 3 eller mindre på den 9-gradiga stanineskalan som vi använder, finns anledning att behandla testresultaten mycket försiktigt eller inte alls ta hänsyn till dem, kanske att göra om testningen efter utredning av skälen till den låga kvaliteten.

Tolkningen av kvalitetsmåtten underlättas av att vi har omfattande normdata, ca 1000 testade personer; datas kvalitet och testmotivationen har beräknats för var och en.

Hos andra test förekommer några av de mått vi använder, oftast i enklare form. Det förekommer också att man mäter "ovanliga svar" som ett mått på kvalitet. Men ovanliga svar behöver inte betyda att testningen är av låg kvalitet. En person med ett extremvärde i en testvariabel måste ge ovanliga svar för att uttrycka detta värde.

För en sajt som ger mera information om testet Big Five Plus, klicka här.

Någon som inte är helt ärlig? Spelar det någon roll?

I dagens SvD, Näringsliv, har Linda Flood skrivit en intressant krönika som sammanfattar det senaste om att jobbsökande inte alltid är helt sanningsenliga som sina meriter. Det finns ju mycket som talar för att många bluffar, och detta speciellt när kampen om jobben är stenhård som den är nu. Men hur är det med psykologiska tester? Svaras det ärligt på dem? Märk att det är lättare att bluffa på ett test än i sin CV.

Till min förvåning såg jag i ett aktuellt nummer av tidningen Du och Jobbet att en företrädare för en ledande testförsäljare i Sverige säger att folk svarar uppriktigt och ärligt på test - detta skulle forskningen ha visat. Om de bluffar lite så är det tydligen också bra eftersom det visar "att de vet vad som krävs". Nonsens! Ett berg av forskning och praktisk erfarenhet visar att det är ett enormt problem att hantera att somliga inte svarar ärligt. Jag har utarbetat en metod för att korrigera för skönmålning på test. Denna metod gynnar de ärliga - ofta är det kvinnor som rankas långt efter manliga bluffmakare.

Bilden ovan visar resultatet av ett experiment där jag uppmanade en del personer att bluffa. Det blev en stor skillnad mot en grupp som svarade under vanliga instruktioner. Men se i figurens högra del att skillnaden försvann efter korrektion! Denna och andra studier har visat att jag kan eliminera 90-95% av effekten av skönmålning.

Effekterna av att korrigera kan vara mycket stora i vissa fall. Vill vi anställa bluffmakare? Jag skulle inte tro det.

Matematik och/eller psykologi

Besluts- och riskanalyser har utvecklats mycket långt rent matematiskt. Modellerna måste emellertid ha en "input" i form av sannolikheter för olika händelser. Det är ju hela poängen att man vill veta vad som är ett rationellt beslut i en viss situation eller hur står en risk är i ett sammansatt, komplicerat tekniskt system. Och sannolikheterna bygger i sin tur oftast på bedömningar. Om detta finns det mycket att säga utifrån psykologisk kunskap om bedömningar. Resultatet av en sofistikerad matematisk modellansats kan aldrig bli bättre än de bedömningar som den bygger på - och bedömningar är påverkade av en mängd snedvridande faktorer. Se en kortfattad populär diskussion här och en lärbok om beslutsfattandets psykologi här.
Dessa arbeten har några år på nacken, men de förefaller åtminstone mig fortfarande aktuella.

Testdata predicerar inkomst

Ny forskning om personlighetstestet Big Five Plus har gett intressanta resultat. Bland annat finner jag, i en grupp om 107 personer som tog testet i våras, att det finns ett väntat samband mellan social förmåga, enligt testet, och inkomst, se bilden. Detta är ett s k distalt samband, alltså ett samband mellan två variabler som inte har ett liknande innehåll. Det är mycket svårare att dokumentera distala samband än motsatsen, proximala samband.

Bilden visar också att männen hade högre inkomst än kvinnorna vilket väl inte förvånar någon. Intressant är att sambandet mellan social förmåga och inkomst fanns för båda könsgrupperna separat.

Resultat av den här typen är viktiga för att visa att ett test faktiskt mäter något viktigt. Social förmåga borde ju ha många positiva konsekvenser, inte minst i arbetslivet. Testets mätning av social förmåga tycks fungera enligt de förhoppningar vi hade.

Det här är förstås bara ett smakprov av de resultat som föreligger. Mera kommer!

Wisdom of the crowds

En debatt på Newsmill handlar om vadslagning om politiska val kontra opinionsundersökningar. Forskningen tyder på att vadslagningsdata ger bättre prognoser. Beror detta på att folk är klokare när deras pengar står på spel? Det kunde man tro, men forskning tyder inte på det. Belöningar tycks inte öka värdet av bedömningar. I stället är det sammanställningen av många av varandra oberoende b edömningar som ger värdefull information, se mitt inlägg i debatten här. Det är i sin tur en generell princip som gäller i många sammanhang förutom politiska val, men naturligtvis inte i alla. Kanske dock är den värd att pröva oftare än vad som varit fallet, kanske har det funnits en sorts elitistiskt tänkande som fnyser åt "massorna". Poängen i den forskning som jag hänvisar till är att "massan" fungerar, även om enskilda personer kan ha uppåt väggarna fel, se här.F ö kan även experter ha totalt fel, se bara den aktuella debatten om ekonomisk teori den av nästan inga förutsedda finanskrisen i senaste numret av Economist. Trots enorma resurser till ekonomiska teoribyggen och många nobelpris och många tusen skarpa hjärnor stod ekonomer och politiker utan insikt när kraschen kom.

Nobelpristagare om finanskrisen

Psykologen Kahneman, nobelpristagare, och Taleb, författaren till Den svarta svanen och Fooled by randomness, diskuterar finans krisen här. Fascinerande diskussion!

Självkännedom

Wilson publicerar en intressant översikt av forskningen om självkännedom. Området är stort och ganska snårigt. Det tas sällan upp i psykologikurser, trots att många nog läser psykologi just för att få bättre självkännedom. "Vem är jag?" är ju en central fråga för ungdomar och också för många andra. Vad passar jag till? Vad ska jag göra med mitt liv?

Det tycks som om självkännedom är svår att uppnå, och ju mindre man har av den desto större problem har man. Så långt är det väl ganska rimligt. Men hur ska man öka självkännedomen? Kanske genom att försöka se oss själva "utifrån", med andras ögon, eller genom att reflektera över sitt eget beteende. Det är ganska oklart hur långt man kan komma på den vägen. Fråga andra rent ut? Kanske, men människor är obenägna att ge andra feedback av den här typen. Vi är alla omgivna av en mur av tystnad.

Wilson tar märkligt nog inte alls upp psykologiska tester som en väg till självkännedom. Det är ju annars vad de ansvariga för ett sådant test som Myers-Briggs (MBTI) hävdar är ett huvudsyfte med testet. Men när det gäller MBTI tycks ingen forskning ha visat att självkännedomen faktiskt ökar (Sjöberg, 2005). Vissa personlighetstester har omfattande normdata. De kan ge svar på hur ens personlighet förhåller sig till andras. Är jag mer eller mindre noggrann, eller utåtvänd, eller målinriktad, än folk i allmänhet? Testet Big Five Plus, med sin omfattande normdatabas (nu över 1000 testningar) kan ge svar på sådana frågor, se mera information här.


Referenser

Sjöberg, L. (2005). En kritisk diskussion av Myers-Briggs testet. (A critical discussion of the Myers-Briggs test). Organisational Theory & Practice. Scandinavian Journal of Organisational Psychology, 15(1), 21-28.


Wilson, T. D.(2009). Know Thyself. Perspectives on Psychological Science, 4(4), 384-389.

Optimism

Det är vanligt att människor är optimister och underskattar risker för den egna personen medan de är mera pessimister eller realister när det gäller andra. En intressant tidningsartikel tar upp dessa tendenser och ger referenser till en del forskning på området, se här. En viktig poäng är att planering av stora projekt tenderar att vara alltför optimistisk både vad det gäller tid och kostnader (se referenser). Det är en svår balansgång mellan realism och optimism. Försäljare måste vara optimister och måste kunna ta motgångar med en klackspark. I många sammanhang måste man emellertid vara realist och analysera hur saker och ting kan misslyckas, använda en "djävulens advokat". Vad är värst - att inte ta en liten chans, som kan bli en stor vinst om man lyckas, eller att misslyckas och bära kostnaderna som det innebär? Själv tror jag det är värre att inte ta chansen...

Referenser

Sjöberg, L., & Pirie, J. G. (1999). Cases in project success and failure. In B. Green (Ed.), Third International Stockholm Seminar on Risk Behavior and Risk Management (pp. 146-162). University of Stockholm.

Sjöberg, L., & Pirie, J. G. (1999). Project success or failure - contributing factors. In B. Green (Ed.), Third International Stockholm Seminar on Risk Behaviour and Risk Management (pp. 133-145). Stockholm: School of Business, University of Stockholm.

Sjöberg, L., Pirie, J. G., & Näsström, S. (1995). Säkerhet i ekonomisk riskbedömning i projektet för system JAS39 Gripen. Riskhantering i planering och genomförande av projekt. Stockholm: Riksrevisionsverket.

Inkomst och psykologi

I en aktuell artikel (se nedan) visar Judge, Hurst och Simon att inkomst är relaterad till intelligens (väl känt sedan förr) men också till utseende (attraktivitet) och "core self evaluation". Det sistnämnda syftar på självförtroende och om man har en positiv inställning till den egna personen. Det är intressant att alla dessa dimensioner är något man kan göra något åt, faktiskt. Intelligens kan tränas upp och en positiv självbild kan man också skaffa sig, genom att tänka på sig själv positivt och se till alla möjligheter, och strunta i invändningar och svårigheter. Utseende kan man också göra mycket med och av, inte minst gäller det som alla vet hur man är klädd. Den som vill ha ett jobb gör mycket klokt i att tänka på det, se här.


Referens

Judge, T. A., Hurst, C., & Simon, L. S. (2009). Does it pay to be smart, attractive, or confident (or all three)? Relationships among general mental ability, physical attractiveness, core self-evaluations, and income. Journal of Applied Psychology, 94(3), 742-755.

Riskhysteri?

Det är ett ofta återkommande argument att risker i stort inget är att bekymra sig om, och att de som gör det är hysteriska eller gör det för att de tjänar pengar på andras irrationella beteende. Nu senast återkommer denna sorts resonemang i en bok av Alcabes (2009), hårt kritiserad i en recension i dagens nummer av Science (Foster, 2009).

Den senaste oron gäller den s k svininfluensan, som gudskelov inte tycks vara så allvarlig som man först kunde befara. När sådant händer dyker det alltid upp debattörer och journalister som skriver om "hysteri" och föreslår att alltsammans är skoj som några tjänar en massa pengar på. Men de glömmer - tills det är för sent - att risker faktiskt finns, att nya virus tillkommer hela tiden och att några av dem kan vara farliga. Vad är slutsatsen av ännu ett falskt alarm? Att vi ska sluta bry oss och lugnt leva under antagandet att inget ont någonsin kan hända oss?

Riskförnekande är mycket vanligare än motsatsen. I en pågående studie av befolkningen i EU (samtliga medlemsländer, ca 25 000 deltagande personer) frågade vi om risker med kemikalier i 13 vanliga typer av konsumentprodukter, från växtskyddsmedel till textilier och tandkräm. Bilden ovan visar fördelningen av antalet produkter som ansågs kunna innehålla farliga kemikalier. Märk hur stor övervikten är av de som svarade noll eller ytterst få risker. Den delen av befolkningen som är riskbekymrad är en minoritet. Det som behövs är inte mindre utan mera riskmedvetande.


Referenser

Alcabes, P. (2009). Dread. How fear and fantasy have fueled epidemics from the Black Death to Avian Flu. New York: Public Affairs.

Foster, K. R. (2009). Epidemics of fear. Science, 324, 1393.

Intervjuarens förmåga

Intervjun är en central del i all rekrytering. Men hur fungerar den? Görs det misstag på grundval av intervjuer? En stor surveyundersökning har nyligen publicerats av amerikanska DDI, se här. Bland de intressanta resultaten kan nämnas att

- de flesta intervjuare är övertygade om sin mycket goda förmåga att bedöma en sökandes personlighet och kompetens

- detta trots att ganska få fått utbildning i intervjuteknik

- beslut fattas mycket snabbt

- beslut grundas ofta på "magkänsla" och intuition

Man kan tillägga att vår egen forskning fokuserat på vikten av "personkemi", se
Sjöberg, L., & Tollgerdt-Andersson, I. (1985). Vad är personkemi? Socialpsykologisk forskning om attraktivitet. Stockholm: Scandinavian Executive Search. (Skicka ett e-postbrev om du vill ha rapporten som pdf, skriv till lennartsjoberg@gmail.com).

Trots den stora tilltron bland intervjuare till sin förmåga till avancerad och rättvisande personbedömning görs det många misstag vid rekryteringar, inte minst av chefer. Bättre intervjumetoder är ett sätt att åtminstone delvis lösa problemet, men viktigt är också att bredda informationsunderlaget med hjälp av ett bra psykologiskt test, se här och här. Det finns test som gränsar till ren humbug och det finns test som har en solid vetenskaplig grund.

General Motors och önsketänkandet

GM var en gång världens största företag, nu försatt i konkurs. Kunde utvecklingen ha förutsetts och undvikits. Läs här den insiktsfulla analys som tidskriften Economist publicerade för 20 år sedan. Problemen hade börjat synas redan då, hotet från japanerna var uppenbart, och GM var i utförsbacke. Men ledande företrädare var inte särskilt bekymrade. Man såg till kortsiktiga skeenden och blundade för det längre perspektivet. Det är typiskt för ett företag på väg mot undergången. Man ser det man vill se och blundar för resten. Jag undrar hur Volvoledningen tänker idag. Rekryteringen av chefer är ett ställe där det hela kan börja gå snett, om man prioriterar interna kandidater som är "snälla" och okontroversiella. Och som säger det man vill höra. I stället för starka, självständiga och kreativa - jagstarka - personer. Det är ett sundhetstecken om ett företag vågar anställa dem i stället för de interna kronprinsarna.

Finanspsykologi och riskattityder

Råd om hur man ska investera i aktier, fonder etc bygger på idéer om hur stora risker en person är villig att ta. Också rådgivarens riskattityder är viktiga, som vi fann i en nyligen publicerad artikel (se referens). Forskning om riskattityder har gett lovande resultat för praktikern och i Australien har man utarbetat ett psykometriskt instrument för att mäta riskattityder, se här. Vi har arbetat med en liknande ansats och med en uppläggning som ger mera omfattande information. Det är nu aktuellt att ta steget från forskningen till praktisk verksamhet. När börserna nu vaknat till liv och intresset kraftigt ökat för investeringar är det speciellt viktigt att riskattityder och relaterade dimensioner tas med i verksamheten.

De mest kända resultaten inom behavioral finance kommer från Kahneman och Tversky som arbetat med kognitiv psykologi och funnit att olika former av "feltänk" som kan påverka beslut. Det mesta inom den forskningen är experimentella studier av hypotetiska, inte reella, beslut. Emotionella faktorer beaktas inte eller ges en undanskymd plats. Det praktiska värdet har av den forskningen har hittills varit marginellt, troligen beroende på att effekterna i verkligheten är tämligen små och att andra faktorer är viktigare. Dessa andra faktorer är attityder och emotioner.

Samarbetspartners inom den finansiella sektorn är välkomna inom det här projektet.


Referenser

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2009). Attitudes to economic risk taking, sensation seeking and values of business students specializing in finance. Journal of Behavioral Finance, 10(1), 1-11.

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2006). Money attitudes and emotional intelligence. Journal of Applied Social Psychology, 36(8), 2027-2047.

Engelberg, E., & Sjöberg, L. (2007). Money obsession, social adjustment, and economic risk perception. Journal of Socio-Economics, 36(5), 689-697.

Skriv ett e-postbrev om du vill ha kopior! Adressen är lennartsjoberg@gmail.com

Livsstilar

Livsstil är ett populärt och luddigt begrepp. Inom marknadsföring och reklam är det centralt men få kan tala om vad de menar med det. Lite intressantare är att det är ett exempel på "naiv generalisering". Ofta lurar man sig själv att tro att det finns effektiva sätt att dra slutsatser om beteende utifrån ett magert underlag, som etiketteras på ett förledande sätt. Jag har tidigare skrivit om ordet värdegrund, som onekligen i sig har en övertalande effekt. Både värde och grund är positiva ord som tillsammans ger intrycket av att man talar om något mycket viktigt. Samma sak gäller livsstil. Det måste väl vara oerhört viktigt, t ex för att förstå konsumentbeteende? Tja, det är ju en empirisk fråga. Hur fungerar det i praktiken?

Vi undersökte saken närmare, se här.. Det visade sig att system för att mäta livsstilar har ytterst svaga samband med konsumentbeteende, om de inte starkt fokuseras på vad konsumtionen inriktas på (typ av produkt eller tjänst). Detta är i sin tur ett specialfall av att prognos och förståelse av beteende kräver "proximala" förklaringar, alltså faktorer som innehållsmässigt ligger nära det som ska förklaras. Det är därför som de naiva generaliseringarna nästan alltid misslyckas.

Kanske är detta inte så storslaget som teoretiskt insikt, men det är avgörande när det gäller praktiska tillämpningar. Inom område efter område ser man hur de proximala faktorerna fungerar medan deras motsats (distala faktorer) misslyckas. Det är inte småsaker det handlar om utan enorma belopp som kan satsas rätt eller fel.

Referens

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2005). Lifestyles, consumer behavior and risk perception. International Review of Sociology - Revue Internationale de Sociologie, 15(2), 327-362.

Göring, Sverige och Nazismen

Björn Fontanders bok ”Görings Sverige” ger ett intressant och utförligt porträtt av Nazi-Tysklands ”nummer 2”, den med tiden allt fetare generalfältmarskalken. Jag ska ge några synpunkter på Görings psykologi.

Han började som flygaräss under första världskriget, kom sedan arbetslös till Sverige och fick jobb som pilot. Han träffade den förmögne Erik von Rosen – som så småningom blev nazist även han – och förälskade sig i hans släkting Carin. Carin lämnade man och barn och flyttade ihop med Hermann. De återvände till Tyskland, var med om Hitlers misslyckade kuppförsök 1923. Göring blev sårad i skottväxlingen och flydde till Österrike och Italien, sedan till Stockholm, tillsammans med Carin. De var båda hängivna anhängare till Hitler, men Göring vågade inte återvända till Tyskland förrän efter flera år. Under tiden utvecklade han morfinmissbruk. Hitler accepterade honom med tvekan tillbaka i partiet, och det visade sig att Göring var en stor och populär folktalare. Han avancerade snabbt till riksdagens talman, minister och chef för Gestapo efter nazisternas maktövertagande. Som chef för tyska flygvapnet gjorde han en mycket misslyckad insats under andra världskriget, ställdes inför rätta som krigsförbrytare i Nürnberg, och dömdes till döden. Han hann begå självmord innan han hängdes.

Carin dog tidigt men Göring dyrkade hennes minne, och uppkallade sitt palats efter henne (Carinhall). Detta byggdes med skattemedel och fylldes så småningom med konst som stulits över hela Europa. Göring fortsatte efter Carins död att ha ett intensivt umgänge med svenska släktingar och vänner och han besökte Sverige många gånger. Den svenska pressens kritik av nazismen retade honom, och ännu mera Hitler, till ursinne och rykten gick om att Tyskland skulle angripa Sverige liksom man gjort med Norge och Danmark. Möjligen motverkade Göring sådana planer, men några bevis för den saken finns inte.

Göring sägs ha varit mycket trevlig och charmig mot sina vänner. Mot judar och andra som han såg som fiender var han lika grym som andra nazister. Han delade Hitlers blodiga drömmar om världsherravälde. Han var också totalt korrumperad, tog mutor redan som riksdagsman 1928. Han älskade att styra ut sig i uniformer och med alla sina ordnar, varav en var svensk. Den fick han 1938 av Gustav V.

Vad för slags människa var han? Intelligent, som sagt charmig, exhibitionist, hedonist. Narcissistisk, han talade om att det framtida Tyskland skulle ha hans staty överallt. Han åt och drack ohämmat, missbrukade morfin. Han blev alltmera ineffektiv som militär och administratör. Han satte sig själv först, men kunde ändå knyta an till vänner och släktingar och familj. Antisemitismen var fanatiskt, han hatade judar. Detta hat tycks ha haft samband med hans uppväxt. Familjen bodde i ett slott som ägdes av en rik jude och modern betalade hyra till denne in natura. I samband med Nürnbergrättegången blev han undersökt av psykiatriker, bl. a med Rorschachtestning, men den tycks inte ha gett något av intresse.