tisdag 2 september 2008

Obama-psykologi

Jerome Corsis bok "Obama nation. Leftist politics and the cult of personality" har fått ett, milt talat, negativt mottagande bland Obamas anhängare. Det är fullt begripligt, och det är sant att det finns en del faktafel i boken. Den ägnar också för mycket utrymme åt perifera ting, som faderns alkoholism och månggiften. Perifera, alltså, om man vill diskutera Obama själv, Obama som politiker, vilket är viktigare än hans frånvarande far. Det är också sant att boken har en genomgående negativ slagsida. Jag tror inte det finns ett enda positivt omdöme i den, utom motivilliga medgivanden att Obama är en intelligent person och en skicklig talare. Och det är ju uppenbara saker som det är lika bra att inte försöka förneka...

Detta sagt är boken ändå läsvärd och mycket informativ. Obamas bakgrund innehåller helt häpnadsväckande saker, för att handla om en presidentkandidat. Hans mångåriga och nära samarbete med Bill Ayers är kanske det mest blamerande. Ayers är en gammal terrorist (ingen förnekar det, allra minst han själv, som säger att han bara ångrar att han inte gjorde mer). Men det finns flera skelett i garderoden. I 20 år lyssnade han till pastor Wrights märkliga Amerika-hat och konspirationsteorier, utan protest. Han lämnade den kyrkan först efter starka påtryckningar, under valkampanjen i våras. Wright var hans "andliga vägledare". Det nära samarbetet med fastighetsfifflaren Tony Rezko är också en svår belastning för Obama. Listan kunde göras ännu längre men det får räcka här.

Politker brukar ha en del skelett i garderoben, och de brukar försöka ljuga om dem. Det är sant. Obamas psykologi innehåller emellertid en del ovanliga inslag. Hans enorma självförtroende, hans utstrålning som får en del anhängare att bli helt fanatiska och avfärda all kritik som "smutskastning". Han har talat om sig själv som en "gudomlig uppenbarelse". Kan han lösa alla USA:s och resten av världens problem? Inte så få tycks tro det. Men hans ideologi är bara vanlig socialism, av tämligen extremt slag, och han påminner mest av allt om den misslyckade presidenten Jimmy Carter.

Inga kommentarer: