Psykologi samhälle kultur

Solidariten på väg att brista?

2012-01-22T07:21:00.000+01:00

Den ny ledningen inom socialdemokratin står inför formidabla utmaningar.

Jämlikhet är socialdemokratins flaggskepp. I alla år har resurser flyttats från dem som har det gott ställt till övriga grupper, som belönat socialdemokratin med sina röster. En splittrad borgerlighet har inte alls kunna hantera den politiken. Solidaritet har varit ett oslagbart slagord.

Nu har vi en enad borgerlighet, jobbskatteavdrag, rutavdrag och kraftigt sänkt fastighetsskatten dramatiskt (åtminstone där jag bor) vilket gynnar rika, arbetande på bekostnad av sjuka och arbetslösa, skickligt led av populära (m)-ledare. Socialdemokratin har kraftigt motsatt sig allt detta men accepterat det i efterhand, liksom friskolor och utökad valfrihet i vården och i många andra sammanhang. Missar förekommer, men tycks inte rubba Alliansens ställning.

Solidariteten är inte längre en politisk kraft som förr, vilket jag tror även på två större strukturella faktorer (som även gäller i övriga Europa): globaliseringen, jobben flyttas till Kina och Indien och andra länder med extremt låga löner och detta är ett växande hot i många branscher. Det är bara en from förhoppning att vi ska kunna bromsa utvecklingen med kvalificerad utbildning. Visst finns den (men kanske mindre kvalificerad än förr) men det finns nu ännu mera Kina och Indien. De första kinesiska Nobelprisen lär komma ganska snart (hett efterlängtade där). Det andra hotet som vi är ljusår från att kunna hantera är invandringen. Det tar i snitt ca 10 år en en invandrad person att få jobb, troligen beroende på vaga och otydliga krav på att ta till sig kunskap om svenska samhället (utom hur man får bidrag) och (ännu viktigare!) språket. Enklaver bildas, för oss främmande värderingar (hedersvåld) importeras, skolorna är stadda i upplösning eftersom de drivs efter helt andra idéer om arbetsdisciplin och ordning än i de länder invandrarna kommer från (sådant leder bara till förakt) - allt detta är hot, liksom globaliseringen. Brottsligheten ökar, meningslösa mordbränder blir allt dyrare och kostar samhället enorma pengar. Framtidstron minskar oron för vad som ska komma ökar och med den solidariteten.

Om socialdemokratin kan ta itu med dessa problem kan den komma tillbaka. Men mycket lite tyder på vilja och förmåga att se verkligheten som den är. Problemen har ju skapats till stor del genom (s)-politik under 70 år. Vem ändrar någorlunda snabbt kurs på den oljetankern?

Ja, vem? Valprocessen som ledde till Juholt var milt talat misslyckad. Men kan man lära av sina misstag? Det är mycket vanligt att den som misslyckats inte kan det. Andnor, ordförande i valberedningen och ytterst ansvarig för valet av Juholt, kallade honom "en underbar människa". Lite fel, liksom. Är politiker för stolta (eller okunniga) för att använda moderna psykologiska metoder för personbedömning? Är de en särskilt sorts människor? Givetvis inte. Hittar man rätt nu, med användande av samma procedur, är det ren tur om man hittar en "superstar" - en sådan behövs! - i bästa fall kanske man hittar en som inte "gör bort sig" lika ofta som företrädaren. Exit (s).

Bonusar - berättigande

2012-01-20T12:26:00.000+01:00

Bonusar till företagsledare på astronomiska nivåer kritiseras ständigt, men försvinner inte. Varför? Det finns många påstådda skäl, som att dessa personer har unik kompetens och att de har gjort stora insatser. Men det gäller även andra grupper i samhället som inte belönas ekonomiskt på den nivån. En intressantare förklaring är att var och en jämför sig med sina jämlikar, dvs andra chefer för stora företag. Jag tror att en del av sanningen finns där. Lönerna och bonusarna är offentliga och det upplevs som stötande att få mindre än andra.

Ett annat skäl har att göra med personlighetsdimensionen narcissism. En narcissist är en person som är extremt övertygad om sin egen enorma förmåga. Där ingår också känslan att det är "rätt" att bli belönad därefter. Ju högre narcissism, desto starkare är känslan av att ha rätt till stora belöningar ("entitlement"). Forskning i USA har visat att höga chefer i näringslivet tenderar att vara utpräglade narcissister. Denna dimension börjar uppmärksammas alltmera, och bör även vid rekrytering vara en aspekt att titta närmare på.

Referens

Campbell, W. K., Hoffman, B. J., Campbell, S. M., & Marchisio, G. (2011). Narcissism in organizational contexts. [doi:10.1016/j.hrmr.2010.10.007]. Human Resource Management Review;Human Resource Management Review, 21(4), 268-284.

A propos Juholt: Hur kan man hitta en bra partiledare?

2012-01-19T10:12:00.000+01:00

Kraven på partiledare är kanske större än på många andra ledande befattningar, knappast mindre! Det brukar ju ingå krav på personlighet och begåvning vid urval till ledande befattningar, och sådana dimensioner kan man få fram t ex med psykologiska test, som kan göra goda prognoser av hur någon kommer att lyckas med ett svårt ledningsjobb.

Det verkar som om man sällan eller aldrig tänker så i politiken, och så får vi de personer som vi får i ledningen för landet. Många som har kommenterat Juholt har pekat på personlig svagheter, som ju förefaller uppenbara och betydligt värre än det normala i "branschen".

Men, som sagt, det finns metoder för att få bättre resultat av rekryteringen!

Psykologisk analys av beslutsfattande

2012-01-07T09:45:00.000+01:00

En populärt hållen artikel om forskningen om beslutsfattande har nyligen publicerats här. Den utgår från de välkända idéerna om "heuristics" av Kahneman och Tversky och för diskussionen framåt till nyare resultat, många intressanta. Kan rekommenderas,

Utmärkelse till mobbningsforskare

2011-12-23T18:47:00.002+01:00

Dan Olweus, psykologiprofessor i Bergen, har ägnat 40 år till att forska om mobbning och metoder för att motverka mobbning i skolorna. Hans forskning är grunden för det mesta kända och framgångsrika programmet mot mobbning och har troligen hjälpt tusentals mobbningsoffer över hela världen. Dan är också den mest citerade psykologen i Norden, och vi är stolta över att han ursprungligen är från Sverige med en dr.-examen i psykologi från Umeå universitet 1969. Hans arbete har nu renderat honom amerikanska psykologförbundets "Award for distinguished contributions to the international advancement of psychology".

Dans arbete är ett lysande exempel på hur psykologin kan göra livet lättare att leva för en grupp utsatta människor. Det har redan lett till vitt spridda tillämpningar och man kan bara hoppas att flera inom skolorna världen över uppmärksammar problemet med mobbning och hur det kan lösas åtminstone till en del.

Referens

No authorship, i. (2011). Dan Olweus: Award for Distinguished Contributions to the International Advancement of Psychology. [doi:10.1037/a0025698]. American Psychologist, 66(8), 814-816.

Validering: Personlighet och ledarskap

2011-11-02T13:43:00.000+01:00

Detta är en studie av UPP-testets validitet gentemot 360-gradersbedömningar.
Deltagarna var 166 chefer inom Stockholms läns landsting (SLL), på mellannivå.
De besvarade testet, ett formulär för mätning av stressupplevelser i arbetet, och
bedömdes av sina egna chefer, kollegor och underställda. I genomsnitt bedömdes
de av 2.5 kollegor och 7.5 underställda. 360-gradersbedömningarna kunde
summeras i tre index, som mätte framgång i förändringsarbete, strukturering av
arbetet samt relationer till underställda medarbetare. Egenbedömningarna hade
lågt samband med övriga bedömningar, som i sin tur var moderat korrelerade
(omkring 0.4). Det fanns emellertid ingen tydlig tendens till skillnad när
egenbedömningarnas nivå jämfördes med övrigas bedömningar.
Samtliga testvariabler korrigerades för skönmålning. För analyserna av testets
validitet bildades tre index av testvariabler som matchade bedömningarna
innehållsmässigt. Genomsnittliga bedömningar av kollegor och underställda
beräknades. Testindexen korrelerades med dessa genomsnittliga bedömningar
samt med bedömningarna av överordnad chef. Korrelationerna korrigerades
sedan för mätfel i kriterierna (360-gradersbedömningarna) och för begränsad
variation i testvariablerna. De slutliga värdena på validitet låg omkring 0.5 för
bedömningar av chefers, kollegors och underställdas 360-gradersbedömningar.
Egenbedömningarna var ännu högre korrelerade med UPP-testets variabler. Det
fanns en tendens till högre samband när minst 10 personer gjort 360-
gradersbedömningarna. Slutsatsen är att testet uppvisade en tillfredsställande
validitet mot 360-gradersbedömningar av chefers arbetsinsatser.
Stressupplevelsen hade främst samband med positiv grundattityd (negativt) och
de arbetsrelaterade attityder som UPP mäter, men mycket låga samband med
360-gradersbedömningarna.
Det intressanta mönster som framträder i data var:
· Höga samband mellan personlighet och 360-gradersbedömningar
· Låga samband mellan personlighet och stressdimensioner
· Höga samband mellan stressdimensioner och arbetsattityder enligt UPP
· Låga samband mellan 360-gradersbedömningar (ej egenbedömningar)
och stressdimensioner

Stressdimensionerna kan sägas mäta de svarandes ”inre värld”, och vara uttryck
för den aktuella arbetssituationen. De är inte tydliga för andra människor, inte
heller starka utslag för mera bestående personlighetsdrag. UPP-testets sektion
med arbetsattityder bildar en intressant brygga mellan det inre och det yttre, det
bestående och det mera tillfälliga.

Referens
Sjöberg, L., Bergman, D., Lornudd, C., & Sandahl, C. (2011). Sambandet mellan ett personlighetstest och 360-graders bedömningar av chefer i hälso- och sjukvården. Stockholm: Karolinska Institutet: Institutionen för lärande, informatik, management och etik (LIME).Klicka här

Hur små barn tänker

2011-10-25T10:42:00.001+02:00

Här finns en aktuell föreläsning (18 minuter) som handlar om forskning om små barns tänkande, klicka här. Mycket intressant och skickligt genomfört! Slutsatsen är att små barn har mycket större kognitiv kapacitet än man tidigare trott eller kunnat visa.

Aktuellt i vittnespsykologin

2011-10-07T18:09:00.000+02:00

American Psychologist har gett ut ett specialnummer med översikter av forskning av relevans för terrorismen med anledning att det gått 10 år sedan attackerna i USA. Det finns mycket av intresse där och jag börjar med en artikel av Elisabeth Loftus, känd för sin forskning om falska minnen.

Loftus summerar på ett intresseväckande sätt de senaste 10 årens forskning som bekräftat tidigare slutsatser om hur lätt det är att skapa falska minnen, som en person själv kommer att tro fullt och fast på. De kan uppstå genom information som man får efter det att en händelse inträffat och de kan också suggereras fram. Hon tar också upp frågan om falska bekännelser, som tycks vara vanligare än vad man tidigare anat. En bekännelse kan skapas av en viss sorts förhörsteknik, som i ett norskt mordfall där jag var expertvittne (se nedan). Hur förhör och vittneskonfrontationer ska genomföras, och hur de inte ska genomföras, vet man numera ganska mycket om.Inte minst media borde vara mera försiktiga i att dra slutsatser från osäkra vittnesmål.

Referenser

Loftus, E. F. (2011). Intelligence gathering post-9/11. [doi:10.1037/a0024614]. American Psychologist, 66(6), 532-541.

Sjöberg, L. (2000/01). Psykodynamisk psykologi i rättsväsendet: Ett mordfall i Norge. Juridisk Tidskrift, 12(3), 735-754. Klicka här.

Smart uppskjutande

2011-10-02T11:54:00.000+02:00

Många lider av att de inte får allt gjort som de hade hoppats, åtminstone inte i tid. Att skjuta upp kallas på engelska för "procrastination". Perry, filosof vid Stanford, har just fått ett alternativt Nobelpris för en kort essä om "strukturerat uppskjutande", se här. Hans idé är att sätta upp de verkligt viktiga sakerna i toppen på en göra-lista, och längre ner en massa saker som också är viktiga men inte så viktiga. När man gör de där sakerna med prioritet 2 gör man åtminstone något, skuldbördan lättar och man kanske t o m har kul. Kanske en del av knepet är att formulera uppgifter med prioritet 1 som är så storslagna och högtflygande att man egentligen aldrig på allvar tror sig om att klara dem. Man kan vänta lite till, tills rätt ögonblick infinner sig och den där geniala idén poppar upp...

Annars finns ju en hel del bra tips om hur man kommer igång och får saker gjorda, se t ex här.

Det underbara Placebo

2011-09-12T16:59:00.002+02:00

I dagens nummer av The Times finns en artikel om Emile Coué, fransk apotekare och psykolog. Han upptäckte av en slump placeboeffekten, då han gett en patient destillerat vatten i stället för medicin. Vattnet hade god effekt, enligt legenden. Coué börjar nu blir populär på nytt, hans metodik självsuggestion kan nog ha en viss positiv effekt. Mycket av behandlingseffekter kan förklaras på det här sättet.

Positivt tänkande har å andra sidan blivit kritiserat som överförenklat och ibland rentav farligt. Men suggestionsmetoder kommer säkert alltid att finnas, eftersom de ofta fungerar, är enkla och billiga.

Forskningen om placebo är mycket omfattande. Ett aktuellt exempel är referensen nedan som i en meta-analys finner att placebo svarar för 70 % av effekten av antidepressiva mediciner. Coué skrev flera böcker, se en svensk översättning nedan.

Referenser

Coué, E. (1923). Hur man vinner herravälde över sig själv genom medveten autosuggestion Stockholm : Biblioteksförlaget,

Rief, W., Nestoriuc, Y., Weiss, S., Welzel, E., Barsky, A. J., & Hofmann, S. G. (2009). Meta-analysis of the placebo response in antidepressant trials. [doi:10.1016/j.jad.2009.01.029]. Journal of Affective Disorders, 118(1-3), 1-8.

Emotionell intelligens och arbetsresultat, rekryteringskonsulter

2011-09-06T11:44:00.000+02:00

En aktuell artikel, se referens, visar intressanta resultat när det gäller personlighet och begåvning i relation till rekryteringskonsulters ekonomiska arbetsresultat. Man prövade begåvningsdata, personlighet enligt Big Five och emotionell intelligens (N=100). Resultat: inga signifikanta samband för begåvning och Big Five, men mycket starkt samband för EI (självrapport). Detta är kanske ett oväntat resultat, åtminstone när det gäller begåvning. Vad gäller Big Five är det däremot väntat, dessa dimensioner brukar ju ge nollsamband eller mycket svaga samband med arbetsresultat.

Urvalsmodeller som bygger på begåvning + Big Five fick alltså inget stöd, medan EI framstår som en värdefull dimension. Märk att det var ett självrapporttest för EI som användes. Det är bara UPP-testet i Sverige som har en sådan, validerad, dimension inbyggd.

Referens

Downey, L.A., Lee, B., & Stough, C, (2011). Recruitment consultat revenues: Relationships with IQ, personality and emotional intelligence. International Journal of Selection and Assessment, 19, 280-285.

Den impopulära psykologin

2011-08-19T09:45:00.000+02:00

Lilienfeld (2011) har skrivit en mycket intressant essä om den tämligen vanliga skepsisen till psykologi, vad dess orsaker kan vara och vad som kan göras åt den. Han visar först utifrån en del surveystudier att det finns ganska många, kanske 25 %, som är skeptiska till psykologin och inte anser att den är en vetenskap. Sådan skepsis finns på alla håll i samhället, inte minst bland tekniker och en del politiker. Nu anser visserligen Lilienfeld själv att den är berättigad när det gäller vissa terapiformer och pop-psykologer i media, som "Dr Phil", men i övrigt har han många goda skäl att avvisa kritiken.

Med rimliga definitioner av vad vetenskap är måste psykologin anses vara en sådan. Det hindrar inte att det finns utbredda föreställning om att endast naturvetenskap är verklig vetenskap, och att bara matematik är acceptabelt språk inom vetenskapen. ("Ge mig en ekvation så ska jag tro på dig", sa en gång en FOA-forskare till mig). Psykologin har bidragit till att lösa samhällsproblem och utvecklas positivt. Det är inte en fråga om "rena självklarheter", det finns nämligen många populära vanföreställningar som psykologisk forskning visat vara felaktiga.

Forskare borde aktivera sig mera, kritisera dålig psykologi och i media skriva om bra och intressant forskning, anser Lilienfeld, och jag kan bara hålla med. Finns det en risk för en akademiker att göra det? Eftersom nästan alla undviker att komma med offentlig kritik av en del av det "psykologiska" humbug som florerar riskerar kritikern att bli utfrusen och impopulär, kanske anses han vara illojal. Bland akademiska kolleger kan han få en och annan klapp på axeln mellan skål och vägg, men f ö betraktas debattinlägg och populärartiklar som lättviktigt gods. Dessutom är media måttligt intresserade. Det är helt enkelt svårt att få bidrag accepterade, vilket kan bero på det stora inflödet av manus till tidningar och tidskrifter, men i vissa fall verkar det även inom media finnas en negativ inställning till psykologi. Kritik av något i psykologin tar man gärna in, men inte positivt formulerade inlägg.

Jag saknar i artikeln en diskussion, eller åtminstone ett omnämnande, av Oslo-professorn Jan Smedslunds långvariga kamp i syfte att visa att psykologin är tautologisk, dvs självklar. Se nedan min diskussion av det tankespåret.

Referenser

Lilienfeld, S. O. (2011). Public skepticism of psychology: Why many people perceive the study of human behavior as unscientific. [doi:10.1037/a0023963]. American Psychologist, No Pagination Specified.

Sjöberg, L. (1982). Logical versus psychological necessity: A discussion of the role of common sense in psychological theory. Scandinavian Journal of Psychology, 23, 65-78. Klicka här

Passiva eller aktiva åskådare till illdåd

2011-07-11T08:06:00.002+02:00

Kitty Genovese våldtogs och mördades på öppen gata i New ork år 1964. Illdådet observerades av ett antal vittnen, osäkert hur många (Manning, Levine, & Collins, 2007), som inte ingrep för att hjälpa henne. Sådana ”passive bystanders” har förekommit i gan ska många rapporterade fall och att människor inte ingriper för att hjälpa någon som är i nöd har blivit föremål för omfattande socialpsykologisk forskning och teoretiska analyser. En stor meta-analys av denna forskning har nyligen publicerats (Fischer et al., 2011).

I den kommer man fram till en mera nyanserad beskrivning av fenomenet än vad som tidigare varit den vanliga. Det visar sig nämligen att människor tenderar att ingripa i vissa fall, speciellt om det är en mycket farlig situation för den angripna personen. Inte alltid, dock, som fallet med Kitty Genovese visar.

Manning et al. är mycket kritiska mot forskningen i efterföljd till mordet på Kitty Genovese. De hävdar att det inte finns några bevis för att det fanns många vittnen till mordet, kanske inte ens några, och de beklagar att det fick en så fast position i den psykologiska forskningen och läroböckerna. Varför människor ingriper eller inte ingriper i nödsituationer borde enligt dem studeras förbehållslöst.

Genovesemordet har blivit något av en vandringssägen. Forskningen har dock visat, som Fischer et al. tydligt dokumenterar, att det finns en negativ effekt av passiva åskådare, även om den inte är stark. Och i visa fall kan den faktiskt helt försvinna.

Vad beror det på att människor ingriper när situationen är mycket farlig? Fischer et al. resonerar utifrån vakenhet (”arousal”), ett traditionellt psykofysiologiskt begrepp som numera blivit mycket ifrågasatt Att starka hot på många har en effekt som kan beskrivas som ”arousal” kan inte betvivlas, men vissa människor tycks ändå kunna förbli ”kallblodiga” och agera rationellt. Passagerarna på United 75, som kapades den 11 september 2001, agerade för att hindra terroristerna, med stor fara för eget liv. Alla dog när planet störtade men de lyckades hindra att planet attackerade Washington, vilket troligen var terroristernas avsikt. Detta och andra modiga ingripanden kan ses som resultat av en genomtänkt analys. Passagerarna visste att de skulle mördas om de inte ingrep, och att de hade en viss chans att överleva om de gjorde det. I andra fall har det varit uppenbart att något måste göras och att det skulle vara möjligt att göra det. Sådana kognitiva analyser av beslutsfattandet verkar väl så övertygande som en teori som bygger på ”arousal”.

Referenser

Fischer, P., Krueger, J. I., Greitemeyer, T., Vogrincic, C., Kastenmüller, A., Frey, D., et al. (2011). The bystander-effect: A meta-analytic review on bystander intervention in dangerous and non-dangerous emergencies. Psychological Bulletin, 137(4), 517-537.

Manning, R., Levine, M., & Collins, A. (2007). The Kitty Genovese murder and the social psychology of helping: The parable of the 38 witnesses. American Psychologist, 62(6), 555-562.

Beteendeforskningens "golden age"?

2011-07-09T10:00:00.000+02:00

Budgetnedskärningar i USA är ett hot mot forskningen i beteendevetenskap. David Brooks har skrivit en intressant kolumn i New York Times, här, som försvarar psykologisk forskning och ger spännande exempel på aktuella resultat. Brooks tes är att människors beteende är alltför komplicerat för att kunna förklaras och prediceras med hjälp av "sunt förnuft" eller ekonomisk teori. Fattigdom medför att liv fyllt av svåra problem, som välbärgade människor sällan eller aldrig behöver tänka på. Det tycks medför en kognitiv belastning som gör att man får svårt att prestera bra i psykologiska test, kanske för att perspektiven domineras av problem för dagen. Liknande situationer uppkommer i extrem tidsbrist, som ju kan förekomma i alla samhällsklasser.

Är dagens psykologi bättre än gårdagens? Om det tvivlar jag inte. Forskningen är enormt omfattande och till stora delar skickligt genomförd och rapporterad. Den är mångfacetterad och tar många skepnader. Viktiga resultat rapporteras hela tiden. Stora praktiska framsteg görs inom t ex psykoterapi och personlighetstestning. Samtidigt finns diverse fördomar om vad psykologi är och kan skapa. Till en del understöds sådana fördomar av dålig och ytlig praktiska psykologi, som oftast bedrivs av andra än psykologer. En del amerikanska politiker har gjort karriär genom att håna psykologisk forskning, och genom att vädja till just sådana fördomar. Förhoppningsvis kommer forskningen i USA att få fortsatt stöd, eftersom den är världsledande på de flesta områden.

Stresstestning av UPP-testet: kan du lura testet?

2011-07-06T09:03:00.003+02:00

Personlighetstest brukar vara lätta att lura. Vill man framstå som mycket bättre än man egentligen är så kan det ordnas lätt, eftersom nästan inga test korrigerar för skönmålning och dessutom är pinsamt lätta att genomskåda. Det gäller emellertid inte UPP. Vi har många skäl att tro att korrigeringen fungerar bra i UPP-testet men vill nu se om den fungerar också när den testade personen går in för att lura oss så mycket som möjligt. Detta blir ett stresstest av UPP!

Tror du att du kan lura UPP? Vi utmanar dig! Skicka ett mail till henrik.nilheim@gmail.com så får du inloggnngsuppgifter för att ta testet. Du får sedan en testrapport varav bl a framgår dina okorrigerade och korrigerade värden. Till den som lyckas få samma värden i dessa två fall skickar vi en skön morgonrock och två kaffemuggar, och ett diplom varav framgår att du är smartare än UPP-testet!

Ännu intressantare - för dig och oss - är om du dessutom tar testet en andra gång fullständigt ärligt. Då skickar vi som bonus två trisslotter.

Det är bråttom! Erbjudandet gäller bara fram till 1 augusti. Lycka till!

g-faktorn, Sir Douglas och första världskriget

2011-07-05T13:50:00.000+02:00

Dixon (1976) har skrivit en klassiker med titeln On the psychology of military incompetence. Han ger ett antal intressanta exempel på misslyckade militära beslut med katastrofala konsekvenser, bl a från första världskriget. Överbefälhavare för de brittiska styrkorna i Frankrike och vid västfronten var generalen sir Douglas Haig. Han hade huvudansvar för de kolossala förlusterna vid västfronten. Man beordrade soldaterna att storma tyska kulsprutenästen vilket aldrig gav annat resultat än stora egna förluster. Trots det fortsatte Haig att satsa på den taktiken. Han höll envist fast vid beslut som uppenbarligen var felaktiga, och vägrade att tänka om.

Haig är ett av Dixons många exempel på en befälhavare vars personlighet gjort honom till uppenbart olämplig för det stora ansvar han hade. Han söker efter psykologiska förklaringar, närmast i psykoanalysen och teorin om den auktoritära personligheten, som var populär under ganska lång tid men numera kanske har hamnat i skymundan.

Mera i förbigående nämner Dixon att Haig också tycks ha haft intellektuella svårigheter. Han misslyckades flera gånger i antagningsprövningarna till officersskolan Sandhurst. Hans allmänbegåvning, g-faktorn, förefaller ha varit låg. Kanske detta räcker som en förklaring till hans oförmåga att leva upp till rollen som överbefälhavare i krig.

Det är intressant att spekulera om andra viktiga aktörer i första världskriget. Tyske kejsaren, Wilhelm II, hade en mycket stor del av ansvaret för att kriget bröt ut. Han stödde Österrike utan förbehåll och blundade för risken att ryssarna skulle gripa in till Serbiens försvar och därigenom råka i krig med Tyskland. Rysslands kejsare, tsaren Nikolaj II, tog å sin sida den enorma risken att mobilisera mot Tyskland. Alla dessa makthavare tycks ha räknat med att enkelt och snabbt vinna ett krig. Wilhelm II och Nikolaj II framstår som svagt begåvade personer, som aldrig hade kommit ifråga om de inte hade fötts till sina ämbeten. Tillsättning av monarker genom arv är troligen ett av de sämre sätten att utse statschefer – ett genetiskt lotteri med många nitlotter.

Referenser

Dixon, N. F. (1976). On the psychology of military incompetence. London: Jonathan Cape.

Finanskrisens psykologi

2011-06-07T18:46:00.000+02:00

Henry Montgomery, professor em. i kognitiv psykologi vid Stockholms universitet, har publicerat ett intressant försök att förklara finanskrisen med psykologiska principer. Hans rapport ger en utmärkt översikt av forskningen om beslut och bedömningar, som ju har kommit fram till att det finns en mängd snedvridande faktorer som gör att mänskliga bedömningar inte är (tillräckligt) rationella. Det handlar om Kahneman och Tverskys berömda heuristiska principer, om överkonfidens och mycket annat. Han ger i ett särskilt kapitel en beskrivning av hur misslyckade konjunkturprognoserna var och påpekar att de är i det närmaste värdelösa som prognoser på ett års sikt eller längre.

I ett nötskal kan man säga att Montgomery menar att en rad psykologiska faktorer medverkade till att det kom att fattas irrationella beslut och att dessa, hos enskilda konsumenter och låntagare liksom hos institutioner, hade den sammantagna effekt som blev till värsta finanskrisen sedan 1930-talet. Och vilken konstruktiv slutsats kan man dra av detta? Montgomery tror inte så mycket på regleringar och lagstiftning, mera på att kommunikation mellan människor om investeringar och andra ekonomiska beslut ska öka kunskaperna och leda till rationellt handlande varigenom nya krascher kan undvikas.

Frågan är om hans analys träffar rätt just vad gäller denna kris. Den verkar passa in bättre på t ex IT-bubblan omkring år 2000, men den senaste krisen drevs ju ytterst fram av politiska beslut (i USA) som syftade till att ge ekonomiskt svaga grupper en chans att äga sin bostad och därigenom få del av den förväntade värdestegringen. Bankerna pressades därför till att ge högrisklån (subprime-lån), men de var inte sena att skicka riskerna vidare i komplicerade ”paket” av krediter som såldes över hela världen som penningmaskiner. Ratinginstitut var med på noterna och bedömde med hjälp av sofistikerade matematiska analyser att riskerna var små. Det var emellertid en tickande bomb som det handlade om eftersom låneräntorna enligt kontrakten skulle stiga kraftigt efter några år och snabbt nå en för låntagarna omöjlig nivå. Ingen matematisk analys i världen kunde ändra på detta enkla faktum, men den kunde bidra till att skapa och förstärka en utbredd tro på att allt var i sin ordning. Montgomerys analys understryker att krisen på den nivån eskalerades till följd av psykologiska faktorer på både grupp- och individnivå.

Hade då dessa låntagare handlat irrationellt? Knappast. De fick en unik chans till att äga sin bostad och hade skäl att tro att den skulle gå att sälja med vinst om räntorna blev för höga. I värsta fall kunde de bara promenera iväg från lånet efter att ha lämnat över fastigheten till banken. Många hade inte investerat nämnvärt mycket av egna pengar och gjorde alltså ingen ekonomisk förlust, även om det givetvis var bittert för dem. Inte heller bankerna hade handlat irrationellt. Politiska beslut hade tvingat fram dessa lån, som gick helt emot normala principer för banker, och de gjorde vad de kunde för att vältra över riskerna på andra. Inte vackert, men rationellt.

Min analys är att hela skeendet främst var irrationellt på den politiska nivån, där de beslut togs som skapade betingelserna för kraschen när fastighetsbubblan skulle komma att spricka. Därför är en psykologisk analys, hur intressant den än kan vara, inte primärt rätt diskurs för just denna kris, även om psykologin kastar ett ljus över skeendet. Att kommunikation och ökade kunskaper skulle göra att nya kriser kan komma att undvikas verkar vara lite av from förhoppning.

Referens

Montgomery, H. (2011). The financial crisis - lessons for Europe from Psychology. Stockholm: Swedish Institute for European Policy Studies. Klicka här.

Personlighet och ledarskap

2011-05-06T04:29:00.000+02:00

De flesta är nog övertygade om att personlighet har stor betydelse för ledarskap, tillsammans med kunskaper, intelligens och erfarenhet och nätverk. Men alla är det inte. Konsulter kan ha utbildats av lärare och kursböcker som inte hängt med i utbildningen, utan ytterst stödjer sig på Stogdill (1948). Han hade emellertid helt fel. Personlighet, om den mäts på ett väl fungerande sätt, har starka samband med ledarskap, se t ex Hogan, Hogan och Kaiser (2011). Mina egna resultat om sambandet mellan personlighet (UPP-testet) och ledarskap kan studeras på denna länk. Sambanden i termer av korrelationer ligger omkring 0.5 - 0.6. Högre kan man nästan aldrig nå om man inte lägger till intelligensmått. Assessment Center-metodik kan ge likartade - men inte bättre - resultat till väsentligt högre kostnad.

Referenser

Hogan, J., Hogan, R., & Kaiser, R. B. (2011). Management derailment APA handbook of industrial and organizational psychology, Vol 3: Maintaining, expanding, and contracting the organization. (pp. 555-575): Washington, DC, US: American Psychological Association.

Stogdill, R. M. (1948). Personal factors associated with leadership; a survey of the literature. Journal of Psychology: Interdisciplinary and Applied, 25, 35-71.

Mysteriet med det försvunna é

2011-05-05T05:27:00.000+02:00

Min dator kan inte skriva é på normalt sätt, försöker jag blir det e´´. Ingen tycks vet hur detta ska fixas, och det tycks också bli allt vanligare. (En hel del diskussion på nätet). Skriv i stället alt130, där alt-tangenten hålls nedtryckt, siffror från den numeriska delen av tangentbordet. Det fixar saken.

En annan lösning kan man göra i ett program för speed typing, som dessutom har en massa fördelar om man tröttnat på att skriva ord som taxeringsnämndsordförande, som lämpligen kan ersättas med en kort fras som txx..Se gratisprogrammet på denna länk: http://www.colorpilot.com/speed-typing.html?st1

Det är beroendeframkallande!

Amerikansk arbetspsykologi

2011-04-27T10:15:00.003+02:00

Den 14-16 april höll amerikanska SIOP (Society for Industrial and Organizational Psychology) sin årliga forskningskongress i Chicago. Jag var där, för första gången. Det var ett massivt program med ca 4500 deltagare, ganska många från hela världen men givetvis de flesta från universitet och forskningsinstitut i USA. Värt att besöka? Absolut. Kvaliteten var hög och de det gick att hitta sessioner som var intressanta nästa hela tiden. Jag var själv särskilt intresserad av personlighetstestning och s k 360-gradersbedömningar. Jag har skrivit flera lite tekniska kommentarer till SIOP 2011 i dessa frågor på min psykometriska blogg, klicka här för att komma dit.

Det var slående hur obekymrat positivistisk den amerikanska psykologin fortfarande är, åtminstone i den meningen att man genomför kvantitativa undersökningar och har stort intresse för meta-analytiska sammanställningar, där effektstorlekar och nivån på korrelationer spelar stor roll. SEM-modeller av typ LISREL tycks dock vara av något mindre intresse, kanske för att valet mellan olika modeller kan tyckas bli ganska godtyckligt. Det är inte heller många som satsar på "tänka högt" för att få en idé om hur människor tänker när de besvarar t ex personlighetstest. F ö var det ett antal testfirmor som passade på att marknadsföra sina gamla välkända produkter på ett mycket hurtigt sätt.

Bland trender som jag också tar upp på den psykometriska bloggen kan jag nämna:

- Stort intresse för skönmålning på personlighetstest, dock utan att det kan skönjas någon tydlig lösning på problemet, som är ett PROBLEM, inte något folk rycker på axlarna åt. Diskussionen om skönmålning är f ö enligt min mening tämligen förvirrad; det påstås ofta att skalor för att mäta social önskvärdhet "i själva verket mäter personlighet" - so what? Se psykometrikbloggen här. För en fungerande lösning av problemet med skönmålning, klicka här.

- Nya massiva data på vägningen begåvning - personlighet: svaret är att det beror på vilka kriterier man vill optimera. Är man ute efter socialt och personligt fungerande är det glasklart att det är personlighetstest som gäller, bl a enligt amerikanska arméns stort upplagd studie av saken som i huvudsak bygger på ett nytt Big Five-test. Lustigt nog inte ord om samma armés helt annorlunda ansats GAT, se min diskussion på den psykrometriska bloggen, klicka här.

- Drömmen om "syntetisk validitet" lever vidare, alltså att man skulle kunna predicera ett tests validitet mot jobb där data ej föreligger, utifrån meta-analytiska data på sambandet mellan validitet och jobbanalys i ett antal kvantitativa dimensioner. Det är givetvis ett hedervärt mål, men det verkar vara långt innan det är trovärdigt. Man ser med spänning fram emot hur domstolarna kommer att bedöma argument som bygger på modeller för syntetisk validitet i fall där testföretagen blir stämda för att de ej visat att testen är empiriskt valida. Jag anar att det inte blir så lätt. Modeller är aldrig "sanningen" och i detta fall torde de dessutom vara mycket svåra att förstå. Vem tror på det han inte begriper? Meta-analys = metafysik?

- Emotionell intelligens (EI) är i hög grad "alive and well" och mötte stort intresse, men kanske utan att man såg några nya stora och viktiga idéer inom området. Akademikerna på området fortsätter att mena att termen bör förbehållas test som bygger på prestation ("performance") - detta trots att det inte är den typen av EI-test som har prognosvärde i praktiska sammanhang. Se en översikt här.

- Även Big Five (B5) hade sin givna plats, men allt oftare hördes det att vad som behövs är en utveckling mot smalare test, test som är mera direkt fokuserade på arbetslivet. Skälet var givetvis att B5-dimensionerna som sådana är alltför vittomfattande och många meta-analyser har ju sedan början av 90-talet visat att de är ofruktbara. Endast en, noggrannhet/målmedvetenhet (ofta förkortad C), har någon nämnvärd validitet mot arbetsresultat, men även den ligger bara på nivån 0.25 - 0.30. Detta är väldigt lågt jämfört med fokuserade personlighetstest som når nivån 0.5 - och detta utan att vara korrelerade med test på allmänbegåvning. Se också min översikt av personlighetsdimensioners validitet, klicka här.

- 360-gradersbedömningar möter fortsatt stort intresse, men om de har positiva effekter är fortfarande diskutabelt. Är de till hjälp i ledarutveckling? Kanske ibland, men ibland kanske de har negativa effekter. För enskilda chefer kan de bli en alltför besk medicin. Här är återigen en viss rigiditet tydlig - vad avspeglar EGENTLIGEN dessa bedömningar. Jag har i egen (och kollegers) forskning sett att det finns en stark halo-effekt. Man tycker bra eller illa om chefen och det avspeglas i alla bedömningar i ganska hög grad. (Kanske 50 % av variansen). Det handlar om det gamla "hederliga" begreppet personkemi, se min och Ingrid Tollgerdt-Anderssons monografi, klicka här.

Rättspsykologi - state of the art

2011-04-22T02:46:00.000+02:00

Tidskriften Current Directions in Psychological Science publicerade nyligen ett specialnummer med inriktning mot rättspsykologi. Ledande forskare inom sina respektive områden ger där översikter av forskningsläget.Förlaget har tagit det ovanliga steget att lägga ut hela numret, som de säger har väckt ett enormt stort intresse, gratis på nätet. Här är en lista över innehållet:

Resolving the Offender "Profiling Equations" and the Emergence of an Investigative Psychology

David V. Canter

Forensic Interviewing Aids: Do Props Help Children Answer Questions About Touching?
Debra Ann Poole, Maggie Bruck, and Margaret-Ellen Pipe

Interviewing Cooperative Witnesses
Ronald P. Fisher, Rebecca Milne, and Ray Bull

Current Issues and Advances in Misinformation Research
Steven J. Frenda, Rebecca M. Nichols, and Elizabeth F. Loftus

Eyewitness Identification
Neil Brewer and Gary L. Wells

Outsmarting the Liars: Toward a Cognitive Lie Detection Approach
Aldert Vrij, Pär Anders Granhag, Samantha Mann, and Sharon Leal

Suspect Interviews and False Confessions
Gisli H. Gudjonsson and John Pearse

Current Directions in Violence Risk Assessment
Jennifer L. Skeem and John Monahan

Future Directions in the Restoration of Competency to Stand Trial
Patricia A. Zapf and Ronald Roesch

The Utility of Scientific Jury Selection: Still Murky After 30 Years
Joel D. Lieberman

Expert Psychological Testimony
Brian L. Cutler and Margaret Bull Kovera

The Psychology of Trial Judging
Neil Vidmar

Jury Decision Making: Implications For and From Psychology
Brian H. Bornstein and Edie Greene

Tidskriften hittar man här. Erbjudandet om gratis tillgång gäller enligt vad som uppges till den 15 juni.

Vem bryr sig framtiden - och för hur länge?

2011-04-21T05:00:00.000+02:00

Frågan om förvaring av kärnavfall aktualiserar mycket långa tidsperspektiv. Avfallet kan vara farligt i 100 000 år. Bryr vi oss om människor som lever i den avlägsna framtiden? Jag ställde den frågan till ett slumpmässigt urval av svenska folket. Resultatet visas i nedanstående bild.

Inget engagemang alls i framtida generationer, säger 10 %. Mer än 100 000 år säger ca 15 %. Skillnaderna är alltså enorma. Vår policy när det gäller förvaring av kärnavfallet så att det ska vara säkert i 100 000 år verkar inte riktigt stämma med dessa siffror...

Referens

Sjöberg, L. (2008). Attityd till slutförvar av använt kärnbränsle: Struktur och orsaker. (Attitudes toward the final repository for spent nuclear power: Structure and causes) (Research Report No. R-08-119). Stockholm: SKB. Svensk Kärnbränslehantering AB. Klicka här.

Rekrytering: problem och utveckling

2011-03-04T10:00:00.000+01:00

Effektiv rekrytering bör alltså grundas på ett så stort och brett underlag av kandidater som möjligt, och dessa bör screeningtestas på ett tidigt stadium i processen. För en mindre grupp kan man sedan gå vidare med begåvningstest som mäter g-faktorn, och personlighetstest som mäter dimensioner som är fokuserade på arbetsresultat. När det gäller personlighetstest måste resultaten korrigeras för skönmålning, som är allmänt förekommande och av stor betydelse för testresultaten. Numera finns effektiva metoder för den saken. Moderna personlighetstest som mäter dimensioner som är fokuserade på arbetsresultat har mycket hög validitet. Intervjuer bör vara strukturerade och psykologisk spekulation och ”djupintervjuer” undvikas.

Rekryteraren måste vara på sin vakt mot att påverkas av ”personkemi” och irrelevanta faktorer. Det är lätt gjort att man överdriver sin tilltro till den egna förmågan till personbedömning. Forskning om bedömningar och beslut har länge visat att tilltron till en bedömning ökar med beslutsunderlagets storlek, samtidigt som den faktiska kvaliteten i bedömningen sjunker när informationsmängden överstiger en viss gräns [19]. Mänsklig informationsbehandling kan med fördel kompletteras eller ibland ersättas av enkla modeller som har visat sig fungera bättre i de flesta sammanhang [8].

Läs hela artikeln här - och bli den förste att kommentera!

Ingrid Bergmans framgångssaga: Personlighet

2011-01-29T10:14:00.000+01:00

Ingrid Bergman (IB) gjorde en sagolik internationell karriär inom film och teater, beskriven av henne själv och Alan Burgess (1980). Frågan om orsakerna till framgången är intressant.

Talang och utseende var självklara förutsättningar. Det var specifika faktorer för en skådespelerska, som hon hade till 1000 procent. På vita duken och scenen var hon en mycket karismatisk publikmagnet. Men hur var hennes personlighet?

Hennes pappa hade tidigt styrt in henne henne mot scen och skådespeleri - hon fann att hon kunde roa och intresserad omgivningen.
Hon var rikt utrustad med intellektuell kapacitet för karriären. Hon hade lätt för att lära, bl a språk, och kunde snabbt instudera nya roller.
Hon var lidelsefullt intresserad av sitt arbete, ville helst jobba jämt, åtminstone i yngre år.
Hon hade gott, men inte överdrivet, självförtroende.
Hon var en varm och positiv person, inga tendenser till att hysa agg eller vara manipulativ.
Hon var uthållig, lät sig inte särskilt länge nedslås av motgångar.
Hon hade stor social och emotionell intelligens.
Hon var så där lagom följsam, stod på sig för det hon trodde på och var inte lätt att övertala i andra fall.
Hon var öppen och kreativ.
Hon var utåtvänd och enormt energisk.
Hon tjänade mycket pengar men tycks inte ha varit girig, pengarna gick inte före allt annat.

Det är svårt att hitta negativa sidor, men det är ju naturligt att hon inte tar upp dem i sin självbiografi, i den mån de fanns. Man blir lite förvånad över att hon kunde överge sitt första barn så snabbt för att ta chansen att filma ett år i Hollywood. Skådespelarkarriären fick överskugga allt annat. Samma ensidiga engagemang syns i de ganska starka självmordstankarna när hon sökt in på Dramatens elevskola och inte trodde att hon hade lyckats. (Det hade hon, visade det sig snart). Självbiografin har nästan inget att säga om den värld hon levde i utanför film och teater och den närmaste familjen. Kanske visar det ointresse, men lika gärna kan man tro att hon inte ansåg att hon skulle skriva om sådant och om hur hon reagerade på det. Men ändå - det var en hemsk och upprörande tid.

Kanske kan man lära detta av Ingrid Bergmans framgångssaga: Extrem framgång förutsätter en rad positiva egenskaper och en närmast manisk besatthet i den egna karriären och det intresse som den drivs av.

Referens

Bergman, I., & Burgess, A. (1980). Ingrid Bergman, mitt liv. Stockholm: Norstedt.

Uppdrag granskning om pedofili

2011-01-20T02:49:00.000+01:00

I gårdagens Uppdrag Gransning gavs en skakande bild av hur en rättspsykiatrisk, sluten klinik låtit en dömd pedofil få frekventa permission och hjälpt honom att skaffa en lägenhet där han kunde fortsätta att begå övergrepp på barn i ett intet ont anande - och helt ovarnat - bostadsområde. Den behandlande läkaren hade bedömt att inga risker förelåg och länsrätten hade helt förlitat sig på den bedömningen.

Det var slående att ingen av de ansvariga ville svara på frågor om hur bedömningarna hade gått till, eller medge att de hade begått något fel. Längst gick domaren i länsrätten som "inte mindes"(men tydligen inte gick till arkiven för att friska upp minne).

Kliniska bedömningar är felbemängda och det finns stor risk att de slår fel. En behandlande läkare eller psykolog är nog inte rätt person att göra riskbedömningen i realiteten helt ensam. Inom rättssystemet borde man vara mycket medveten om detta och skaffa in oberoende expertis. Man kan också undra om det räcker med en läkarutbildning för att göra dessa psykologiska bedömningar. Dawes bok om kliniska bedömningar har några år på nacken men borde fortfarande kunna vara en ögon öppnare för alla med engagemang i bl a rättspsykologi, se nedan. Hoppas Janne Josefsson läser den, om han inte redan gjort det.Grove och Meehl visar att bättre bedömningar får man genom att arbeta med mera oibjektiva bedömningsscheman.

Referens

Dawes, R. M. (1994). House of cards. Psychology and psychotherapy built on myth. New York: The Free Press.

Grove, W. M., & Meehl, P. E. (1996). Comparative efficiency of informal (subjective, impressionistic) and formal (mechanical, algorithmic) prediction procedures: The clinical-statistical controversy. Psychology, Public Policy, and Law, 2, 293-323.

Vad kvinnor vill ha

2011-01-16T05:11:00.000+01:00

Det är bra idé för en man att försöka förstå "vad kvinnor vill" i en relation. Det är inget som kommer av sig självt, och för de flesta krävs att man först går igenom en lång och mödosam inlärningsprocess. Kvinnor är annorlunda än män, En bra start är att läsa denna artikel.

Krugman om Euro-krisen

2011-01-16T04:52:00.000+01:00

Valutasystemet är i gungning, somliga ifrågasätter t o m att euron alls har en framtid. En intressant och lärorik artikel av Noblpristagaren i ekonomi Paul Krugman finns här.Krugman har många poänger. En av de intressantare är påpekandet att det är en oerhört svår och tidsödande process att sänka löner, om det alls går. Att devalvera valutan är ett snabbt hugg som i ett slag drabbar alla som vill resa ellee köpa i utlandet, eller köpa importavaror, Exportindustrin gynnas dock. Ett tillfrisknande kan ta fart,

Euron har gjort en sådan traditionell politik omöjlig, men åtföljande turbulens och spekulationer mot euron som successivt sjunker mot kronan, den nya schweizer-francen.Jag tror få förutsåg detta i emu-omröstningen, när Bildt hade kallat kronan en "skvalpvaluta". Den flytande kronkursen, kontroversieltl innan den infördes, har visat sig vara en framgång och ifrågasätts av ingen.Sveriges ekonomi är en av de få starka i Europa. Frågan är hur vi kan utnyttja det - nu när vi dessutom står utanför euro-området.

Det kommande året verkar bli ett av ökande oro i valutamarknaderna där euron tar och mer srtryk.

Att ljuga med och utan framgång

2010-12-20T08:32:00.000+01:00

Vrij, Granhag och Porter har sammanställt en mycket bra översikt av forskningen om lägner, som kommer att publiceras i Psychological Studies in the Public Interest. De tillämpningar som främst diskuteras gäller rättsväsendet, särskilt polisförhör. En del av det som de tar upp har varit känt ganska länge men mycket är nytt och spännande. Här är några smakprov.

De flesta kan inte avslöja lögnare men tror att de kan det. Paul Ekmans tes om att det finns "wizards", ett mycket litet antal stjärnor på att avslöja lögnare, har bara tunt underlag och är inte längre trovärdig, liksom inte heller hans påståenden om att han har en nästan magisk metod för att göra jobbet. Lite trist för Ekman har betytt mycket för området.

Det finns utbredda föreställningar om att visst kroppsspråk avslöjar när någon ljuger, t ex när man inte ser den i ögonen som man talar med, eller är påtagligt nervös. Nästan inga sådana "tecken på lögn" är av värde, i bästa fall kan de vara av svagt relaterade till lögn. Kroppsspråk är en populär källa till bedömningar av lögn/sanning men den är en dålig sådan, bättre är att noga analysera vad som faktiskt sägs, men också det är en mycket ofullkomlig metod. Det är ganska lätt att lära sig vad de tränade förhörsledarna går på och sedan anpassa sitt beteende därefter. Det hjälper dessutom att ha ett vinnande utseende, att vara prydligt klädd, att inte ha skägg och tatueringar, etc. (Dessa principer passar lika bra för anställningsintervjuer).Den s k lögndetektorn är sedan länge underkänd av forskarna.

A propos träning: polisutbildningen, åtminstone i USA, tycks lära ut fel metoder för att genomföra förhör och bedöma sannfärdighet. Det handlar om "common sense", vitt spridda men felaktiga uppfattningar, som återges i de ledande manualerna för polisutbildning. Läsningen av denna artikel borde vara nyttiga för många praktiker inom rättsväsendet och för den delen också för blivande lögnare som där kan få uppslag om hur man bäst döljer sanningen. Vetenskap på gott och ont, som alltid.

Referens

Vrij, A., Granhag, P. A., Porter, S. (In press). Pitfalls and opportunities in nonverbal and verbal lie detection. Psychological Studies in the Public Interest.

Not. Detta är en mycket användbar, ledande tidskrift som ger omfattande översikter av aktuell forskning. Finns inte på svenska bibliotek, enligt Libris, och det är illa. Pär Anders Granhag är professor i psykologi vid Göteborgs universitet, där han leder en mycket produktiv och framgångsrik forskargrupp inom rättspsykologi.

Excellenta misslyckanden: forskningens fiender

2010-12-18T04:41:00.000+01:00

Satsningen på excellenta forskare tycks enligt media ha spårat ur: för få kvinnor och minskad i stället för ökad produktivitet hos de utvalda. I andra sammanhang har jag märkt att kvinnor inte gör reklam för sig själva på ett intensivt och lite skrytsamt sätt, vilket många män gör, och det går hem. Det kan vara en förklaring till att man förbigått meriterade kvinnor, särskilt om bedömarna är äldre män som själva inte längre är intensivt aktiva inom forskning.

De som fick de stora anslagen tycks med få undantag ha börjat prestera sämre. Något tycks ha varit feltänkt - men vad? Det vore intressant att jämföra med unga briljanta forskare som får en professur med stora resurser och trygghet att forska. Problemet är att de snabbt överbelastas av administration: att rekrytera och leda medarbetare (som sällan är riktigt lika bra). Jag skulle tro att ett liknande öde har drabbat de excellenta forskarna. Riktigt framgångsrik forskning förutsätter att man kan ägna sig åt den på 100%. För min del upplevde jag något i den vägen som nybliven lic. och senare som docent. Professuren som jag fick fem år senare tvingade mig att syssla med mycket annat än forskning. I och med att jag gick i pension fick jag en forskartjänst på 100 %, särskilt som jag nästan aldrig tar på mig sakkunniguppdrag, handledning eller undervisning. Allt sådant har ersatts av denna blogg och den andra med specialinriktning på psykometrik. Därmed inte sagt att den bästa forskningen kommer fram i miljöer där alla forskar 100 % av sin tid. Akademierna i Öststaterna tycks ge många exempel på motsatsen.

Administrativa uppgifter är energitjuvar och rovdrift på framstående forskares tid. Där kan finns den värsta av forskningens fiender.

Roligt citat

2010-12-08T03:07:00.002+01:00

Aftonbladet:

"Amerikanska julfirare som skrev matdagbok droppade 3 kilo"

Roligt citat

2010-12-07T09:16:00.002+01:00

Svenska Dagbladet:

USA och Sverige gjorde upp bakom ryggen på Sverige om stridsflyg

Utvärdering av samhällsvetenskaplig forskning

2010-12-03T06:53:00.000+01:00

Det finns två metoder för att utvärdera forskning: citeringar och publikationer, sant subjektiva omdömen av experter. Den senare metoden är dyrbar och felbemängd. Experter kan ta fel och de kan påverkas av ovidkommande faktorer, varav man kan nämna sociala relationer och önskan att vara "artig". Internationella publikationer och citatstatistik blir därför allt viktigare. De ger en snabb uppfattning om vilken uppmärksamhet som en forskares arbeten har fått runt om i världen. Det är dessutom mycket enkelt att ta fram sådan statistik, t ex med det utmärkta programmet Publish or Perish (kan laddas ner gratis) som bygger på Google Scholar. Vem som helst kan med hjälp av detta program på några minuter få en idé om hur väl en forskare lyckats.

Många samhällsvetare värjer sig med näbbar och klor mot denna metodik. Det sägs att citat kan bero på att en forskare gjort fel eller skrivit dumheter. Men sådant brukar inte tidskrifter ta in, och gör de det så citeras det sällan. Ett annat argument är att en forskare kan ha skrivit några enstaka arbeten som citeras ofta, kanske av det skälet att hon i dem beskriver en metodik eller för att det handlar om en ofta använd lärobok. Detta är en mera träffande invändning, och av det skälet finns numera ett antal index, t ex H-index, som mäter bredden i forskarens insats. H-index = N är antalet arbeten som citeras minst N gånger. Ett H-index på 5 (vanligt förekommande bland svenska professorer i ämnen som företagsekonomi) betyder att forskaren publicerat 5 arbete som citerats minst 5 gånger.

Publikation i tidskrifter rent av föraktas av en del forskare som själva inte lyckats med den saken. Doktorander avskräcks från att publicera internationellt, eller åtminstone uppmuntras de inte till det och får inte handledning i hur det går till. Ledande personer inom vissa discipliner har tyvärr misslyckats att etablera sig som internationellt erkända forskare. De fortsätter ändå att ha och utöva stor makt inom våra universitet och högskolor. Det är faktiskt oroande. De lyckas skaffa sig mycket stora anslag, men pengarna leder aldrig till publikationer som någon söder om Malmö läser och bryr sig om, delvis men inte enbart beroende på att de är skrivna på svenska. Avhandlingar kanske skrivs på engelska men vem läser frivilligt en bok på 300 sidor skriven av en juniorforskare? Information finns i överflöd och var och en måste vara mycket försiktig med hur hon använder sin tid. Språket engelska är nödvändigt men absolut inte tillräckligt för att få uppmärksamhet och genomslag.

Forskare som inte lyckats att få fram forskning med genomslag internationellt känner jag många. De är ofta kunniga och smarta människor, men de har i sin karriär aldrig fått en start i rätt riktning, De har och har haft kolleger och mentorer som matchat fram dem ändå, förmodligen personer som i likhet med dem aldrig vågat sig ut i det stora spelet om vetenskapens utveckling. De har haft mycket stora anslag och tjogtals med doktorander. De har bidragit till att förstöra resurser som kunde ha använts bättre om de hade haft en högre ambitionsnivå. För att lyckas måste man arbeta mycket hårt och man får inte ha för ömma tår, man måste kunna ta anonym kritik från tidskrifters granskare (som i allmänhet är mycket kunniga, dock ej alltid).

Ett trovärdigt och evidensbaserat personlighetstest

2010-11-22T09:41:00.001+01:00

Personlighetstest av självrapporttyp – den absolut vanligaste typen i praktiskt arbetspsykologiskt arbete – har tveksam trovärdighet i mångas ögon eftersom man misstänker att många testade framställer sig själva i alltför positiva dager (skönmålar), om mycket står på spel. Dessutom differentierar testen dåligt v dessa skäl – de testade ”slår i taket”. Leverantörer av testet, nästan alltid översättningar av amerikanska förlagor, brukar emellertid förneka dessa problem. Tidigare erfarenheter har emellertid visat att skönmålning är vanligt förekommande vid personlighetstestning i skarpt läge. Vid rekrytering till chefsbefattningar har män skönmålat mera än kvinnor, varför den senare gruppen systematiskt missgynnats, i den mån testresultaten påverkat anställningsbeslut

Nu finns nya data som stödjer användningen av UPP-testets metodik för korrektion för skönmålning.Testresultat erhållna vid chefsrekrytering (N=80) jämfördes med normdata före och efter korrektion skönmålning. Skönmålningen låg på mycket hög nivå i kandidatgruppen. Män skönmålade mera än kvinnor. Stora skillnader fanns mellan grupperna före korrektion men eliminerades eller reducerades starkt. Testvärdena ”slog i taket” före korrektion – de flesta hade mycket positiva värden - men uppvisade en symmetrisk fördelning efter korrektion, och kraftigt förskjuten mot lägre värden. Män uppvisade mycket mera positiva värden än kvinnor före korrektion, vilket ändrades till en fördel för kvinnorna efter korrektion, med undantag för extraversion där emellertid skillnaden nästan halverades. Av dem som låg i de högsta 10 procenten på en sammansatt variabel var det bara 50 % som behöll sin tätposition efter korrektion. Alla dessa resultat gäller UPP-testets fem ”Big Five”-variabler men tendenserna är desamma för övriga personlighetsvariabler i testet, och även för måtten på arbetsattityder och arbetsmotivation. UPP-testet har flera unika fördelar, korrektionen för skönmålning är unik och därtill ingående analys av datakvalitet, mätning av emotionellt tillstånd under testningen, på arbetslivet fokuserade dimensioner samt långt driven datasäkerhet. (Inga data skickas utomlands för utvärdering). Vi ser nu att detta nya svenska test konkurrerar ut kända amerikanska konkurrenter som HPI, HDS och NEO. Flera stora rekryteringsfirmor har tecknat licens på UPP under hösten.

Läs hela rapporten här,

Monas misslyckande

2010-11-15T07:26:00.000+01:00

”Det faller tillbaka på person”, fick Ebba Lindsö höra av sin ordförande Michael Treschow när hon avpolletterades som chef för Svenskt Näringsliv. Samma sak har hänt Mona Sahlin. Man ger henne skulden för det katastrofala valresultatet och tycks inte tro att hon är rätt person att leda partiet i fortsättningen. Ändå kan hon inte vara den enda orsaken till att det gick som det gick. Statsvetare säger dessutom at partiledaren betyder ytterst lite, jämfört med den förda politiken. Så långt behöver man inte gå, men ändå…

Monas olycka tycks ha varit att hon inte kunde hålla tillbaka kraven från vänsterflygeln i partiet. Försöket till en koalition med Miljöpartiet, med uteslutande av Vänsterpartiet, ledde till ursinniga protester från (s) vänsterflygel, som ju är mycket stark, inte minst i media. Hon fick backa efter ett par dagar och ta med (v) i en kommande koalition. Men detta tycks ha lett till att hon alienerade (s) från många mittenväljare som inte ville ha kommunister i regeringen. Följden blev sedan riskfyllda utspel inför valet 2010, med bl a återinförd fastighetsskatt. Visserligen skulle den bara gälla ett fåtal, men många tycks inte ha uppfattat den saken, eller också trodde de att det bara vara början till ett fullskaligt återinförande. De rödgröna hade emellertid all anledning att tro att de skulle vinna valet ändå, med tanke på opinionsläget som vände till deras nackdel mycket sent i denna valrörelse.

Starkt önsketänkande tycks känneteckna vissa opinionsbildare på vänstersidan inom (s). ”Väljarna känner inte igen partiet” är kod för att man vill gå längre vänsterut, och tror att det skulle locka flera väljare. Men det (s) varit så framgångsrikt har knappast berott på radikal vänsterpolitik, utan på en mycket väl utvecklad känsla för vad väljarna vill ha, i stort och smått. Problemet nu är att (m) har flytta in i mitten så det är trångt där. Det är svårt att hitta nya idéer och de man kommer fram med är dyrbara, som att sänka pensionärernas skatt till samma nivå som löntagare.

Monas misslyckande illustrerar ledarens betydelse både för opinionen direkt, och indirekt genom hennes oförmåga att etablera ett starkt ledarskap och hålla tillbaka fraktioner inom partiet. Hon verkar vara en sympatisk och stillsam person, utan nämnvärd aggression och kreativitet. Hon liknar inte alls sin stora idol Olof Palme, med andra ord. Att hon var ganska långt ner på listan övertänkbara kvinnliga kandidater till posten som partiledare år 2007 kan man nu i efterhand se som illavarslande. Men det var tydligen otänkbart då att se sig om bland möjliga manliga kandidater. Nu tycks ingen nämna kravet att et ska vara en kvinna och inte ens kvinnoförbundet har försvarat Mona.

Vad kommer hända med språket?

2010-11-13T07:07:00.000+01:00

Är det bara jag som saknar det lilla ordet "att" efter "kommer"? Vem kommer efterträda Mona Sahlin etc: Det känns som en örfil varjke gång jag ser denna konstruktion. Ungefär som "ormet kryper".Aftonbladet verkar leda den utvecklingen genom att konsekkvent utelämna att. Jag kan inte tro annat än att journalisetrna själva har en språkkänsla som säger att de skriver fel. Ändå gör det det. Varför? Miljonsvenska?

Journalisterna tar sig makten att ändra på språket, med dunkla syften och utan öppen diskussion. Jag tycker inte att det är acceptabelt. Det finns andra exempel, som införandet av verbet "stalka". Kan utvecklingen hejdas? Vad kommer hända? Vilket är nästa mål för Aftonbladets språkförstörare?

Roliga citat

2010-11-10T03:44:00.002+01:00

Something Went Wrong in Jet Crash,°0 è ÿÿÿÿlZb Expert Says

Miners Refuse to Work after Death

Cold Wave Linked to Temperatures

Barfotaprognos av riksdagsvalet

2010-11-09T16:17:00.005+01:00

I denna studie inbjöds besökare till en Internetsite att bedöma utgången av det kommande riksdagsvalet hösten 2010. 105 personer av varierande bakgrund genomförde sådana bedömningar av 8 partier och en kategori ”övriga”. Deras genomsnittliga prognosfel var endast 0.8 %-enheter vid en jämförelse mellan Alliansen och det rödgröna blocket. Detta resultat var betydligt bättre än vissa opinionsundersökningar genomförda tidsmässigt mycket nära valet och med betydligt flera respondenter. Analysen av den individuella variationen i bedömningsfel visade att de som hade större intresse för politik gjorde bättre bedömningar, och så även de som oftare hade talat om det kommande valet, särskilt om de gjort så med andra än familj och närmaste vänner. De som sade sig gå på intuition eller kunskaper om tidigare val gjorde sämre bedömningar än andra. Resultaten stödjer tesen om ”massans vishet” och är i linje med en liknande undersökning av valet år 2006. Studien visar på ett enkelt, snabbt och billigt sätt att göra prognoser, och ger uppslag när det gäller urval av respondenter som kan tänkas göra särskilt bra prognoser.Läs rapporten här.

Skyddad av gränsen

2010-10-26T17:10:00.000+02:00

I senaste numret av Psychological Science finns en intressant artikel om gränser (mellan delstater) och riskupplevelse. Om en naturkatastrof inträffar i en annan stat bedöms den som mindre hotfull även om den är geografiskt nära, än om den inträffar i den egna hemstaten. Detta skulle kanske kunna generaliseras till att även gälla nationer, och andra risker än naturkatastrofer. Numera är ju gränserna inte så slutna som de var förr, innan vi gick med i EU. Har Sverige blivit mindre tryggt att leva i? Kan vi stänga oss inne i en trygg kokong? Är gränser och murar illusioner?

Referens
Arul Mishr och Himanshu Mishra
Border Bias.The Belief That State Borders Can Protect Against Disasters

Roliga citat

2010-10-25T16:40:00.000+02:00

DN:
Utan de där tolv åren i vårt land är det inte säkert att Österrikes omfattande modernisering ägt rum.

SvD:
Italienska och utländska medier lär försvara sig med näbbar och klor samt yttrandefriheten.

DN:
Den nya institutionen genomgick under Torstens ledning en dynamisk utveckling fram till pensioneringen 1982.

DN:
Som körkortsbefriad besökare är busslinjerna en klassresa till ett annat USA än Botoxkvinnornas Bel Air.

Valet - varför det gick som det gick

2010-10-23T04:47:00.000+02:00

Alliansen vann valet i den meningen att de blev största blocket och regeringen sitter tills vidare kvar, även om den inte har egen majoritet i riskdagen. Att den skulle bli fälld av en samlad opposition verkar osannolikt.

Det är ett märkligt resultat eftersom Allinsen legat långt under de rödgröna i opinionen under en mycket stor del av den gångna mandatperioden. Så sent som i maj var SCB:s prognos seger för de rödgröna, men läget svängde efter deras valmanifest som bl a innebar återinförande av fastighets- och förmögenhetsskatt. Detta var nog ett självmål, liksom det tidigare beslutet om att satsa på en koalitionsregering, en fast allians av samma typ som den borgerliga. Men det finns flera faktorer. Låt oss se på den ekonomiska och politiska psykologin.

1. Partiledarfrågan. Mona Sahlin lockar inte väljare med sin personlighet och ”svaga” framtoning. Förtroendet för henne var lågt, även bland rödgröna väljare. Motsatt Reinfeldt mycket framgångsrik i att skapa förtroende i alla läger. Att sådana personfrågor spelar roll är högst rimligt; vanliga påståenden om motsatsen bygger på spekulationer och ytliga analyser.

2. Skatter. Visserligen är svenska väljare vana vid höga skatter och har under decennier inte lockats av skattesänkningspolitik. Men det är en sak att acceptera skatter som finns, en annan att acceptera nya eller höjda skatter. Jobbskatteavdraget slog till slut igenom, och innebär ju en betydande sänkning för de förvärvsarbetande. Pensionärerna fick inte höjd skatt, men inte heller sänkt. En utebliven sänkning upplevs inte nödvändigtvis som en höjning, vilket de rödgröna förgäves försökte att få det att framstå som. Pensionärerna vek inte från sina sympatier för Alliansen, och en väsentlig sänkning av deras skatt var en mycket dyr åtgärd som knappast framstod som trovärdig. Eliminering av gapat mellan pensionärer och förvärvsarbetande var dessutom en skattesänkningspolitik, om man nu inte ville kraftigt höja skatten för icke-pensionärer. Som sådan var den främmande för de rödgröna och föga trovärdig. Fastighets- och förmögenhetsskatt var inte populära, låt vara att de i en första omgång bara skulle drabba ett fåtal. Men många misstänkte nog att de senare skulle snabbt trappas upp.

3. Förmögenhet. Många har fått ökade förmögenheter genom ombildning till bostadsrätter, vilket de rödgröna motsatt sig. Försök att bromsa denna utveckling ger inga politiska poäng annat än bland vissa media och debattörer. Vem känner inte vänsterfolk som i åratal haft en hätsk och säkert uppriktig, ideologisk, inställning till bostadsrätter men som ställt in sig i ledet när de fått chansen till att arbetsfritt tjäna några miljoner netto.Avskaffandet av fastighetsskatten var KD:s genidrag inför förra valet. Få vill ha tillbaka denna impopulära skatt, särskilt inte om den fördubblas genom en koppling till förmögenhetsskatt vilket särskilt drabbar många pensionärer som sedan länge betalt sina lån. Människor vill äga sin a bostäder, och många vill ha villor eller radhus. De låga räntorna gör detta möjligt, liksom de låga eller obefintliga kraven på sparande för amorteringar av lånen.

4. Sänkning av sjukpenningen och dyrare och lägre a-kassa: Impopulära men nödvändiga åtgärder för att få ut människor i arbete. Konjunkturuppgången kommer nu snabbt och risken för arbetslöshet minskar. På kort sikt ser det mesta bra ut.

5. Valmöjlighet och ökad tillgänglighet. Friskolorna innebär att föräldrar kan påverka vilken utbildning deras barn får – och naturligtvis ungdomarna själva. Det är populärt. Vårdval är samma sak: man kan välja läkare som man har förtroende för och byta när det inte fungerar. Utmärkt. Vårt postkontor har ersatts aven tidningskiosk som har mycket längre öppethållningstider an det gamla postkontoret, Köerna ör kortare, bemötande vänligt och kompetent. Utmärkt. Vissa enklare mediciner kan jag köpa på ICA. Också bra. Snart kommer konkurrens inom tågtrafiken. Det kommer att få SJ att skärpa sig vilket sannerligen behövs. SAS tycks inte klara sig i konkurrens med andra bolag och bör ges en helt ny ledning eller läggas ner helt. SvT:s och SR:s mediemonopol är ju sedan länge brutet och deras grepp över opinionen håller långsamt på att lossna, tror att de gör vad de kan för att gagna de rödgröna genom vinklade reportage och övrigt programutbud.

Dessa punkter är strukturella förändringar som är mycket svåra att återställa. Många tjänar mera och har fått ökande förmögenhet, valfriheten har ökat inom viktiga sektorer.

Alliansen hade tur också. Finanskrisen hanterades skickligt vilket ökade deras trovärdighet. De rödgrönas stora ledning i opinionen under lång tid gjorde dem oförsiktiga – de måste ha räknat med en promenadseger och tog stora risker: återinförande av skatter, löften om att samregera med kommunister och miljöpartister som inte var populära inom stora grupper som annars gärna röstat på (s).

Med tur och skicklighet hade Alliansen lyckats på 4 år måla in de rödgröna i ett hörn. För att komma ur den sitsen krävs nytänkande och betydande kreativitet av dem. Hittills verkar det inte vara på gång. Alliansen har lyckats skapa en politik som gynnar stora medelklassgrupper som tidigare sett sina intressen lierade med (s). Det är faktiskt genialt som politisk prestation betraktat och en typ av lösning som de borgerliga letat efter i 100 år. Deras samarbete tycks nu vara orubbat och det är ju lättare att samarbeta när man vinner. Just detta samarbete har borgerliga väljare alltid velat ha men sällan fått. (Samarbete inom de rödgröna är inte lika självklart omtyckt).

En sista punkt: media och politiska motståndare älskar ”skandaler” och många sådana har vi sett i svensk politik. De taffliga valen av vissa ministrar hösten 2006 var en bedrövlig syn, Littorins hastiga avgång i somras likaså. Det blir säkert flera skandaler framöver. Men skandaler har sällan bestående och stora effekter i opinionen. Det tar energi och engagemang från de politiska motståndarna som känner segervittring – alldeles orealistiskt. På så sätt motverkar media sina syften med att haussa skandalerna. Aftonbladet kunde säkert att använt sina resurser bättre i somras än till att jaga Littorin.

Väljarna tycks vara lättrörliga sägs det. Kanske det, men de svängningar som inträffat har högst reella psykologiska och ekonomiska orsaker, som kommer att bestå framöver. Det är en mycket stor nöt som de rödgröna har att knäcka.

Sverigedemokraterna seglar upp som den stora osäkerhetsfaktorn och så länge ingen vill erkänna att det faktiskt finns stora problem med invandringen kommer de att fortsätta att öka. Ett sådant erkännande tycks sitta långt inne.

Har vi några problem? Vilka?

2010-10-21T03:23:00.000+02:00

Valrörelsen visade vilka problem partierna och blocken ansåg att landet står inför, och hur de ska lösas. Nåja, de var kanske inte helt uppriktiga, men ändå. De rödgröna är bekymrade över ojämlikheten in samhället och miljön (lokal och global).Alliansen är bekymrad över utanförskapet, hur man ska få folk i arbete.Ingen tycks vara bekymrad över de extremt hög skatterna, försvaret eller invandringen. Inte heller om industrins kreativitet och förmåga att konkurrera på världsmarknaderna.Det senare är alarmerande.

I SvT visades häromdagen en utmärkt dokumentär kallad Utmaningen, klicka här.Tesen är att Kina med rekordfart utvecklar hög veteoskaplig och teknologisk kompetens, i kombination med undervärderad valuta och extremt låga löner samt hård och målmedveten centralstyrning. Programmet tar bara upp en del av problematiken men det är onekligen en effektiv ögonöppnare för oss som hat "eyes wide shut".

Det är inte längre low-tech industri som hotas, det är själva kärnan i våra teknologiskt avancerade exportindustrier.Detta förefaller vara landets största problem just nu och det blir snabbt större.

Vad som behövs är kreativitet - att rekrytera extremt kreativa individer och ge dem svängrum och belöningar. Sedan behövs företag och organisationer som kan tillgodogöra sig de nya idéerna i stället för att känna sig prestigehotade. Givetvis gäller detta även universitet och högskolor.

Inriktningen bör vara på "Resultat - inte bara prat". Det finns alltför mycket prat. Man tror sig lösa problem med prat, men pratet är till för att skapa en illusion av att man löst problem så att man kan slippa tänka mera på dem - lite som en del typer av psykoterapi.Det är därför pep-talk shower rakar in förmögenheter. Den gnagande oron över framtiden på några års sikt får sin snuttefilt.

Företag som är öppna för dessa idéer borde rekrytera kreativt folk och ge dem svängrum.Och lär av t ex Googles metoder, hittills enorm framgångsrika. Och lära sig av hur man INTE ska göra. Stela och självgoda företag och högskolor finns det många, man behöver inte gå till Microsoft för att hitta dem. De utmärks av internrekrytering och intern resursfördelning efter makt och inte efter resultat, och en djup ovilja att ta till sig objektiva mått på framgång. Kreativiteten blommar i bortförklaringar, men bara där.

Ändå är det relativt enkelt att genomföra programmet. Eftersom ytterst få kommer att göra det är konkurrensfördelarna mycket snabbt på plats. Du som läser detta kanske vill pröva på?

Referenser

Sjöberg, L. (1999). Så genomförs en konsekvent uppbyggnad av en elithögskola. Universitetsläraren(14), 16-17.
Klicka här.

Sjöberg, L. (2003). Good and not-so-good ideas in psychological research. A tutorial in idea assessment and generation. VEST: Journal for Science and Technology Studies, 16, 33-68.
Klicka här.

Sjöberg, L. (2003, 30 Augusti). Man kan själv vända otur till tur. Metro, p. 6.
Klicka här.

Personlighet och arbetsresultat: något man kan tro på? Ja!

2010-10-17T10:25:00.001+02:00

Det har länge funnits skepsis mot personlighetstest i arbetslivet, skepsis och på sina håll övertro. I en ny rapport, klicka här, går jag igenom begreppet personlighet, teorier för test, och de empiriska resultaten, med inriktning mot självrapporttest som dominerar denna verksamhet. Forskningen är vid det här laget mycket omfattande. Tidigare skepsis visar sig obefogad. Korrelationer mellan personlighet och arbetsresultat omkring 0.4 -0.5 kan förväntas, för bra test som utvärderas på ett effektivt sätt, och som helst också korrigeras för skönmålning. (Att det är nödvändigt att korrigera, och fullt möjligt, har jag visat på annat håll).

Detta är starka resultat! De grundas på 100 tals empiriska studier. Begåvningstest (g-faktorn) är visserligen något bättre med korrelationer med arbetsresultat omkring 0.6, men poängen är att begåvning och personlighet är oberoende (nollkorrelerade). Genom att använda båda typerna av test når man ett tak i prognosstyrka omkring 0.7.

Det går knappast att komma längre med radikalt andra typer av metoder som simuleringsövningar, arbetsprov eller intervjuer. Test ska givetvis alltid användas tillsammans med t ex intervjuer, men dessa andra metoder är ofta dyrbara. Test är mycket kostnadseffektiva.

Viktigt att komma ihåg är att alla test inte är lika bra. Det finns åtskilliga vars värde inte dokumenterats i forskning.

Vad betyder detta i praktiskt arbete? Naturligtvis kommer man att göra en del misstag, även med de bästa metoder för personbedömning. Men när validiteten ligger omkring 0.6 - 0.7 kan man känna förtroende för metodiken. Ett screeningtest är en speciellt effektiv metod - en snabb första genomgång av en grupp sökande till ett jobb eller en utbildning. Om gruppen är någorlunda stor, säg omkring 30, är säkerheten stor att där finns bra personer, och ett screeningtest har stor chans att upptäcka dem.

Referens

Sjöberg, L. (2010). Personlighetsdimensioners validitet i arbetslivet (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2010:6). Stockholm: Handelshögskolan.

Ålder och forskning

2010-10-11T11:08:00.001+02:00

Det är en vanlig uppfattning att forskning görs bäst och mest av yngre forskare och att produktiviteten avtar kraftigt i högre åldrar. Så kan det i viss mån ha varit i tidigare epoker. Om det är sant även idag är det betänkligt att pensionsåldern ökar, och nu senast föreslås man ha rätt att arbeta till 69. Om man verkligen tror att äldre forskare inte är produktiva är det ju ett bekymmersam utveckling. Stroebe diskuterar denna sak och kommer fram till att numera kan man inte se en tydlig nedgång i produktivitet med ökad ålder. De som är mest produktiva i 30-årsåldern fortsätter att vara det efter 60. Bl a norska data visar att denna trend gäller nuförtiden.

En viss oginhet mot pensionerade professorer tycks finnas vid vissa universitet. Den tror jag till stor del beror på fördomar. Många emeriti har mycket kvar att ge och kan vara en viktig del av forskningsmiljön, genom sin erfarenhet och sina kontaktnät. Att därför ställa upp med ett tjänsterum för dem verkar vara en lönsam åtgärd, ett sätt att inte gå miste om deras samlade kompetens.

Stroebe, W. (2010). The graying of academia: Will it reduce scientific productivity? [doi:10.1037/a0021086]. American Psychologist, 65(7), 660-673.

Prognos av våld

2010-10-09T11:55:00.000+02:00

Risken för våldsdåd är viktig och svår att uppskatta, bl a därför att återfall i brott är ganska vanligt. Det har utvecklats ett 10-tal olika formulär för att systematiskt bedöma sådana risker och numera finns ganska mycket forskning kring deras effektivitet. Yang et al. (2010) har genomfört en ambitiös meta-analys av denna forskning. Deras slutsats är att alla instrumenten har en viss, tämligen begränsad prognosförmåga och att de tycks vara ungefär lika effektiva. Den här studien är av särskilt intresse i vårt land eftersom den inte enbart tar upp amerikanska studier, faktiskt också en del svenska.

Meta-analys är numera en mycket tekniskt specialitet och artiklar av denna typ kan vara svårlästa för många praktiker. Men slutsatserna är tydliga och väl underbyggda. Det behövs mera och annorlunda information för att göra goda prognoser, om de kan göras alls.

Referens

Yang, M., Wong, S. C. P., & Coid, J. (2010). The efficacy of violence prediction: A meta-analytic comparison of nine risk assessment tools. [doi:10.1037/a0020473]. Psychological Bulletin, 136(5), 740-767.

Roliga citat

2010-10-04T06:52:00.000+02:00

Aftonbladet: “Mannen rusade in i butiken och hotade personalen med en banan som han höll under en plastpåse så att folk skulle tro att han var polis.”

Ökad kreativitet

2010-09-25T18:16:00.000+02:00

De flesta är överens om att kreativitet är viktigt - men har forskningen på området gjort framsteg? Hennessey och Amabile har publicerat en läsvärd översikt av forskningen om kreativitet under 2000-talet, publicerad i en ledande tidskrift. Den är mycket brett upplagd. De konstaterar att forskningen inom området numera är omfattande och förekommer inom många vetenskapliga discipliner. Den är också fraktionerad och de har haft svårt att integrera resultaten. Några viktiga punkter:

1. Mätning av kreativitet som en personlighetsegenskap har kritiserats men tycks stå sig bra i den senaste forskningen. Relaterade begrepp som också har karaktär av egenskaper är nyfikenhet, inre motivation och intresse samt förmåga att associera brett (lateral inhibition).
2. Positiv affekt befrämjar kreativitet (divergent tänkande) men även negativt stämningsläge kan göra det genom att inriktningen på analytiskt tänkande och problemlösning ökar.
3. Program för att träna upp kreativiteten har utvärderats i omfattande forskning med positiva resultat.
4. Belöningar kan öka kreativiteten om de uppfattas som tecken på att man är kompetent och inte som försök till kontroll.
5. Intresse är en mycket viktig drivkraft bakom kreativitet.
6. Även ”psykologisk trygghet” är en viktig faktor – att man känner sig trygg i att komma med avvikande och kanske kritiska synpunkter, nya idéer.
7. Individualistiska kulturer tycks vara mera stimulerande för kreativitet än kollektivistiska. Att Kina ännu ej fått något Nobelpris har emellertid säkert många andra förklaringar.
8. Ganska många lärare (i USA) tycks inte uppskatta kreativa elever. Kanske är de ”stökiga” och ifrågasättande. Motsvarande fenomen inom företagen kunde ha uppmärksammats.

En del av dessa punkter är inte direkt nya. Författarna förespråkar ”systemteori” för att komma tillrätta med områdets fraktionering. Däremot inte, lustigt nog, mera kreativitet och originalitet. Och systemteori verkar inte ge några nya insikter – det är nog mest ett sätt att skapa en struktur för att tala om olika analysnivåer, från neurologi till kultur. Och det är nog att greppa om alldeles för mycket. Vad jag skulle vilja se är kraftfulla interventioner, mera poängterande av att det går att lära sig att bli mycket mera kreativ och att lösa problem på ett originellt sätt. Att lära oss att acceptera kreativa avvikare.

Varför inte koppla till ”massans vishet” och utlysa nationella tävlingar om hur vi ska lösa landets ekonomiska och sociala problem? Hur ska SAS kunna tävla med Ryanair och Norwegian? Hur ska motsättningarna mellan ”invandrare” och ”svenskar” kunna mildras? Om tusentals människor stimuleras till ge lösningsförslag borde vi kunna hitta några riktigt bra nya idéer!

Referens

Hennessey, B. A., & Amabile, T. M. (2010). Creativity. Annual Review of Psychology, 61, 569-598.

Prognos av valresultatet: första resultaten från "Kristallkulan"

2010-09-21T17:02:00.004+02:00

På denna blogg inbjöds till deltagande i ett forskningsprojekt (Kristallkulan) där man skulle bedöma hur många procent av rösterna som skulle gå till de olika partierna. Projektet stängdes den 19 september kl 19. Då hade 109 personer svarat. Medianerna av deras bedömningar beräknades och summerades för de två blocken, varefter skillnaden Alliansen - de Rödgröna beräknades. Samma analys gjordes för SVT:s Valu (11 889 svarande) samt den sista opinionsundersökningen före valet (Novus, 600 svarande). Valu är en undersökning som görs i vallokalerna omedelbart efter det att deltagarna röstat, 11 889 svarande. Novus undersökning är intressant dels för att det den sista före valet, dels för att den fick mycket stort utrymme i media. Spannet mellan Alliansen och de Rödgröna blev, i procentenheter:

Valet: 5.6
Kristallkulan: 5.0
Valu: 4.0
Novus: 0.6

Som synes hade Kristallkulan bästa resultatet, och det stämmer med min tidigare undersökning från valet år 2006. Det stämmer också med omfattande annan forskning, främst om vadslagning. Vadslagning innehåller ju också ett ekonomiskt incitament, men forskning tyder på att det inte är avgörande. I vår undersökning fanns f ö också ett sådant incitament.

Jag kan inte låta bli att häpna över att en liten grupp av bedömare (109 stycken) ger ett bättre resultat än den gigantiska Valu-undersökningen (11 889 svarande). Det kan bero på bortfall i Valu, eller på ovilja att uppge vad man röstat på. Den typen av problem finns alltid i opinionsundersökningar, oavsett hur stora de är, och vanligen är det kanske mindre viktigt att exakt pricka in fördelningen. Men vid politiska val är det viktigt, eftersom skillnaderna är små i det typiska fallet, och några procents förskjutning i ena eller andra riktningen kan betyda mycket för var den politiska makten hamnar.

Novus data är sämre än många andra opinionsundersökningar, och det kan ha många orsaker. De borde ha varit bäst på grund av tidsfaktorn.

Vår studie tog upp ett antal andra dimensioner förutom prognosen av valresultat; dessa kommer att rapporteras senare, troligen i nästa vecka.

Vårt resultat är alltså helt i enlighet med tidigare forskning och visar att man kan predicera valresultat med stor precision, och bättre än opinionsundersökningar, med ganska liten grupp från allmänheten. Det är medelvärdet (medianen) av allmänhetens bedömningar som har denna märkliga egenskap: man har talat om "massans vishet". I vår fortsatta forskning kommer vi att ge oss in på andra områden där gruppens medelvärden kan vara lika effektiva som prognosinstrument. Bloggens läsare med intresse för sådan forskning uppmanas höra av sig till mig.

Referenser

Sjöberg, L. (2009). "Are all crowds equally wise? A comparison of political election forecasts by experts and the public." Journal of Forecasting 28(1): 1-18.
Klicka här.

Surowiecki, J. (2004). The Wisdom of Crowds: Why the Many Are Smarter Than the Few and How Collective Wisdom Shapes Business, Economies, Societies and Nations. New York, Doubleday.

Roliga citat

2010-09-20T09:59:00.002+02:00

Dagens Nyheter: “I Sverige äter vi 90 000 ton skinka varje jul. Det är nästan 100 ton per medborgare per jul.”

Svenska Dagbladet: “Jag fann massor av unga svenskar som varit här i femtio år.”

Vänsterns avsky för ordning och kunskaper i skolan

2010-09-01T14:08:00.000+02:00

Maria Wetterstrand mötte Jan Björklund i en TV-debatt för några veckor sedan. Ministern talade sig varm för kunskapsskolan och ett konstruktivt, ordnat arbetsklimat. Man undrar om någon kan vara emot det? Jo, sannerligen, det kan vänstern som ju ansvarar för den svenska flumskolan sedan många år. Vi fick höra från Wetterstrand att det fanns en motsättning mellan kunskaper och kreativitet, och den svenska skolan var tydligen enormt bra och bubblande av kreativitet tack vare bristen på kunskaper och ordning. Varifrån hade hon fått detta nonsens? Inte från forskning om kreativitet. Se referens nedan som framhåller just kunskaper och konstruktivt arbetsklimat som viktiga. Wetterstrand och övriga vänstern ser världen genom väldiga underliga glasögon och är på ljusårs avstånd från verkligheten, sunt förnuft och vetenskap. Det är så fanatiker fungerar.

Referens

Ma, H.-H. (2009). The effect size of variables associated with creativity: A meta-analysis. [doi:10.1080/10400410802633400]. Creativity Research Journal, 21(1), 30-42.

Personlighet och arbetsresultat

2010-08-29T03:18:00.000+02:00

Forskningen om personlighet och arbetsresultat är kvantitativt och empiriskt orienterad. Personligheten mäts med personlighetstest och olika aspekter på beteende i arbetslivet mäts även de kvantitativt, antingen som ”objektiva” mått eller som självbedömningar eller bedömningar av andra. Detta är, om man så vill, positivistisk forskning och den känns säkert främmande för en del. Hela frågeställningen – sambandet mellan personlighet och arbetsresultat – är ju från början kvantitativt tänkt och det är svårt att se hur den skulle kunna analyseras på något annat sätt så att resultaten kan summeras överskådligt och jämföras mellan olika branscher och kulturer. Meta-analys är en relativt ny metodik som har gjort sådana sammanfattningar möjliga. Men det krävs förstås också att många forskare har angripit problemställningarna på någorlunda jämförbara sätt.

Erfarenheterna av meta-analys inom området personlighet och arbetsresultat är nu ganska omfattande; ca 20 års intensivt arbete med analyser av bokstavligen hundratals publicerade studier har gett stabila resultat. Forskningsområdet är kumulativt. Vi vet mera nu än vi gjorde 1990. Praktiska tillämpningar inom området personlighetstestning utvecklas i anslutning till forskningen. Ett exempel är emotionell intelligens som blev ett mycket populärt tema på 1990-talet, mycket tack vare Golemans böcker (Goleman, 1995, 1998) och den enorma uppmärksamhet de fick i media. På svaga grunder gjorde Goleman mycket starka anspråk på att i emotionell intelligens ha funnit en suveränt betydelsefull personlighetsdimension. Media och konsultvärlden kopplade genast på. Det gjorde även forskarna. Omfattande empirisk forskning har nu visat att det finns en kärna av sanning i idén om vikten av emotionell intelligens, låt vara att den inte alls ligger på den nivån som Goleman och andra tänkte sig för 15 år sedan (Joseph & Newman, 2010). Tillämpningar inom testområdet har med framgång utnyttjat den omfattande forskningen på området (Sjöberg, 2010).

Kvantitativt orienterad beteendeforskning gör det alltså möjligt för oss att veta mera, inte bara att veta något annat. Det är en verksamhet som varken domineras av filosofisk spekulation eller inåtvänt teoribygge. Poängen är att en stor internationell forskargrupp samverkar med likartade metoder och frågeställningar på att sådant sätt att man kan bygga på varandras resultat och, som sagt, nå fram till bättre kunskaper och bättre praktiska metoder. Det är ”sanningens ögonblick” när man frågar om ett forskningsområde: Vet vi mera idag än vi gjorde för 20 år sedan? Kan vi göra bättre prognoser?

Referenser

Goleman, D. (1995). Emotional intelligence. New York: Bantam Books.

Goleman, D. (1998). Working with emotional intelligence. New York: Bantam Books.

Joseph, D. L., & Newman, D. A. (2010). Emotional intelligence: An integrative meta-analysis and cascading model. [doi:10.1037/a0017286]. Journal of Applied Psychology, 95(1), 54-78.

Sjöberg, L. (2010). UPP-testet. Teknisk manual. Stockholm: Psykologisk Metod AB.

Dyster debatt

2010-08-25T02:25:00.000+02:00

Gårdagens ekonomiska debatt i TV var en trist tillställning. Deltagarna svarade inte på varandras frågor. Så fort de fick ordet passade de i stället på att dra några av sina käpphästar. Det är faktiskt förakt för lyssnarna som sitter framför rutan för att få information om var partierna står, av vilka skäl och vad som skiljer dem. Kan man inte från programledningens sida styra upp det hela genom att införa regler om att frågor måste besvaras? Eller är jag bara naiv?

Godis till väljarna

2010-08-14T04:58:00.000+02:00

Så här i slutet av valrörelsen brukar det dyka upp idéer om diverse "godis" som man lovar att en eller annan grupp ska "få" - fast skattebetalarna betalar förstås. I dag ser jag i GP att Pagrotsky vill verka för teater- och konsertbiljetter till alla som fyller 16 år. Se denna länk.Kanske kan man fiska till sig en del röster på det sättet? I ett annat val för ganska länge sedan var det "knattefotboll" som plötsligt blev ett indignationsnummer. Det har inte avhörts sedan.

Så här drivs politik av cyniska personer som inte kan eller vill ta sig an debatt i viktiga samhällsproblem. De rödgröna verkar spela på den planhalvan.

Förvrängda resonemang

2010-08-04T09:15:00.000+02:00

DN ger i dagens ledare en intressant analys av skälen till invasionen av Irak. De slutar med att säga att man bör bli misstänksam om det anförs ett antal skäl till ett beslut, inte ett stort och självklart övertygande. I fallet Irakinvasionen har det ju mycket riktigt nämnts ett flertal, minst fyra, skäl. Mycket insiktsfullt resonerat av DN!

Det man undrar är om det finns andra och dolda motiv bakom ett beslut som motiveras med kreativ generering av skäl. Det är då en fråga om argumentation, inte om genomtänkt beslutsfattande. Man resonerar som det fanns en dominansstruktur, dvs det valda alternativet är bäst på nästan alla sätt, sämst på inget. Politiker talar ofta på det sättet, och det är troligen för att de anser att det är ett bra sätt att argumentera offentligt. Medge inte att den egna linjen har nackdelar, inte ens små och tämligen obetydliga sådana. Tala som om den egna politiken är det enda sättet att uppnå alla goda värden, och inte kostar något genom en förlust i något avseende.

Henry Montgomerys forskning om beslutsfattande och dominansstrukturer framstår för mig fortfarande som ett lysande föredöme inom svensk kognitionsforskning. Under inspiration av dessa insikter drev vi ett projektet om "dubbelförnekande". "Det kommer inte att hända och skulle förresten inte vara så farligt". Se referens. Poängen var att traditionellt tänkande om attityder (Fishbein m fl) utgick från att de var resultatet av ett rationellt sammanvägande av aspekter på attitydobjektet; vi fann att det ingalunda förhöll sig så. Uppfattningarna om attitydobjektet tycktes vara dynamiskt styrda mot ett önskat mål, nämligen att hitta argument för en ståndpunkt vars verkliga orsaker man inte kunde eller ville uppge.

Referenser

Montgomery, H. (1989). From cognition to action: The search for dominance in decision making. In H. Montgomery & O. Svenson (Eds.), Process and structure in human decision making (pp. 23-50). Chichester, England: Wiley.

Sjöberg, L., & Montgomery, H. (1999). Double denial in attitude formation. Journal of Applied Social Psychology, 29, 606-621. Klicka här.

Vikten av banala förklaringar

2010-07-16T02:20:00.004+02:00

Modeller för psykologiska data, som riskuppfattning, är ofta svaga eller t o m mycket svaga. Det beror troligen till stor del på att forskarna har varit nöjda med "signifikanta" samband, kanske också på att man inte har förstått hur man ska kunna formulera mera kraftfulla modeller, eller att man inte har insett vikten av sådana modeller. Vad det gäller det sistnämnda kan jag hänvisa till Pedhazurs (1982) klargörande diskussion. Om det saknas en eller flera viktiga förklarande faktorer i en modell finns risken att de regressionsvikter som skattas med hjälp av modellen är missvisande (bias).

I exemplet riskperception har jag funnit i ett flertal undersökningar att "riskkänslighet" är en mycket viktig förklarande faktor. Med denna term syftar jag på den nivå i riskbedömningar som en person ligger på; den nivån varierar starkt mellan personer. Se exempel i referenslistan nedan. Tar man med denna faktor i sina modeller hamnar förklaringens styrka på ca 60-70 %, vilket är långt utöver vad man har i vanliga beteendevetenskapliga analyser: 2-3 gånger mera. Faktorn kostar oftast inget att mäta, data finns i det typiska fallet redan insamlade.

"Det är en ointressant och banal faktor" kan man kanske säga. Kanske det. Forskarnas uppmärksamhet ligger naturligtvis på andra faktorer, inte på systematiska olikheter mellan individer i användningen av bedömningsskalorna. Men poängen är att det är en kraftfull och psykologiskt rimlig förklaringsfaktor vars användning gör att övriga faktorers vikter kan uppskattas på ett mera tillförlitligt sätt.

Det finns oerhört omfattande psykologisk forskning som fastnat i mycket svaga förklaringsmodeller, t ex självförtroende som bara är svagt relaterat till beteende. Stora datamängder har garanterat statistisk signifikans, men detta är bara ett "glaspärlespel" för gallerierna. Sökande efter kraftfulla modeller kan leda till stor framgång om man är medveten om vikten av "banala" faktorer och tar med dem i modellerna. På så sätt når man bättre förståelse av beteendet och en mera giltig bild av betydelsen också av de "icke-banala" faktorernas inverkan på det man vill förklara.

Referenser

Pedhazur, E. J. (1982). Multiple regression in behavioral research. Explanation and prediction. New York: Holt, Rinehart and Winston.

Sjöberg, L. (2004). Explaining individual risk perception: the case of nuclear waste. Risk Management: An International Journal, 6(1), 51-64. Klicka här.

Ny blogg om tester och psykometrik

2010-07-05T10:34:00.000+02:00

Jag har startat en ny blogg med specialinriktning på tester och psykometrik, se här.Den kommer att behandla både enskilda test, mina egna och andras, och allmänna teoretiska och empiriska frågor. Även annan psykometrik kommer att tas upp, som attitydmätning.

Att nå svåra mål

2010-06-27T08:30:00.005+02:00

De flesta når troligen inte alla sina viktiga och svåra mål, kanske bara några få. Det kan bero på att de har mål som är orealistiska men också på att de ger upp för snabbt. De riktigt intressanta målen är ofta svåra att uppnå och sannolikheten att misslyckas är därför stor, medan man kan lyckas om man är ihärdig och inte ger upp, att man försöker flera gånger, betydligt fler än vad som är vanligt (Sjöberg, 2008).

Wiseman (2009) ger goda råd om hur man kan nå sina mål i sin utmärkta självhjälpsbok. Att dagdrömma om hur underbart det skulle vara om målet uppnåtts hjälper inte alls. Man måste föreställa sig stegen dit.

1. Gör upp en plan, skriv ner den. Formulera konkreta delmål.
2. Berätta för andra om din föresats.
3. Belöna dig själv när du klarat av etappmål.
4. Räkna med att du kommer att misslyckas ofta, försök ta misslyckandena med en klackspark. Inse att de inte beror på dig själv utan att de är naturliga när man försöker något svårt.

Wiseman har ett schema för planering och uppföljning, som nog kan passa en del. Uthållighet är en personlighetsdimension av betydelse i många sammanhang (Sjöberg, 2010). "Big Five" förklarade i mina testdata ca 30% av variansen i uthållighet - mycket men inte allt. Viktigast var emotionell stabilitet, därefter extraversion och öppenhet.

Planering måste ha ett realistiskt tidsperspektiv. Man kan aldrig förutse alla komplikationer, inte heller säkert veta vilka prioriteringar man själv har när det kommer till kritan. Problemen måste lösas flexibelt allt eftersom de dyker upp, se Lindbloms (1959) klassiska artikel.

För att nå svåra mål måste man ha ett starkt intresse - det måste vara kul på vägen. Utmaningarna som delmålen innebär måste vara lagom svåra för att intresset ska utvecklas och bibehållas (Sjöberg, 2006). Om det är för enkelt blir man uttråkad, är det för svårt tappar man lusten.

Ta dagdrömmar lätt och gärna med humor: ”The secret life of Walter Mitty” rekommenderas för det syftet. Om denna klassiska novell, se här, och filmen här.

Referenser

Lindblom, C. E. (1959). The science of "muddling through". Public Administration Review, 19, 79-88.

Sjöberg, L. (2006). What makes something interesting? (Review of the book, Exploring the psychology of interest by Paul J. Silvia). PsycCRITIQUES, 51 (46, Article 4), No Pagination Specified. Klicka här.

Sjöberg, L. (2008). The psychology of taking chances and succeeding with very difficult things. Klicka här.

Sjöberg, L. (2010). UPP-testet: Teknisk manual. Stockholm: Psykologisk Metod AB. Klicka här.

Wiseman, R. (2009). 59 seconds. Think a little and change a lot. London: Macmillan.

Att bedöma lögn och sanning

2010-06-26T10:25:00.003+02:00

Wiseman har skrivit en självhjälpsbok som tar upp myter ur vardagspsykologin och visar på bättre alternativ med stöd i forskningen. Jag ska komma tillbaka till vad man kan lära sig ur denna utmärkta bok flera gånger. Idag behandlar jag bedömningar om lögn och sanning, ett tema som är av stor vikt både i vardagslivet och yrkesmässigt för många, inte minst i rättsväsendet och näringslivet.

Här är vanliga föreställningar om vad som utmärker en person just i den situation när han eller hon ljuger:

• Undviker ögonkontakt
• Ler mycket
• Sitter eller står oroligt
• Svettas
• Täcker munnen med en hand
• Ger långa och omständliga svar på frågor
• Ger svar som är ostrukturerade
• Nickar mycket
• Gestikulerar mycket
• Talar tyst

Om någon gråter, eller är mycket upprörd, kan ses som tecken på lögn eller sanning.

Tänk nu efter ett tag. Tror du själv på att detta är vad som utmärker lögn eller sanning? Det är du i så fal inte ensam om. Domstolar anser sig ofta kunna bedöma vad som "bär det självupplevdas prägel".

Men alla dessa ”tecken på lögn” säger i själva verket lite eller ingenting. De är tecken på nervositet men man kan ju vara nervös av många skäl. Det är en utbredd – och felaktig - uppfattning att man kan bedöma om någon ljuger utifrån kroppsspråk, inte minst i domstolar.

Vad är då mera användbara tecken på lögn? De finns i innehållet i det som sägs. Lögner

• Innehåller färre detaljer
• Innehåller färre referenser till den talande, ord som jag, mig min etc är mera sällsynta
• Är kortare än sanningar
• Är undvikande, svarar inte rakt på sak på frågor

Forskningen om lögner har dessutom visat att de flesta kraftigt överskattar sin förmåga att avslöja lögner. De som är bra på det – och de är få – har en öppen attityd och väntar i det längsta med att bestämma sig för om de ska tro eller inte, på det som sägs. Deras informationsinhämtning är öppen och inte ett försök att bekräfta vad de tidigt bestämt sig för. Det är förödande i många sammanhang att låta sig styras av tidiga intryck och ”personkemi”. Inte minst gäller detta i anställningsintervjuer. Forskningen visar att många ljuger i sitt CV och i en sådan intervju.

Referens
Wiseman, R. (2009). 59 seconds. Think a little and change a lot. London: Macmillan.

Effekter av psykoterapi

2010-06-21T05:00:00.002+02:00

Forskningen om psykoterapins effekter är viktig eftersom kravet på evidensbaserad behandling blir allt starkare, från patienter och uppdragsgivare. Tidigare forskning har gett stöd till kognitiv beteendeterapi medan forskare i allmänhet - inklusive mig själv - har varit skeptiska till psykodynamisk behandling. Det är en skepsis som har haft sin grund i att det funnits ytterst lite forskning av tillräcklig god kvalitet, t ex med kontrollgrupper, som gett stöd åt denna typ av behandling, som ju i sin tur är mycket vanlig. Läget håller emellertid på att ändras i och med att det nu börjar publiceras vetenskapligt acceptabla utvärderingar av dynamisk terapi som visar på betydande effekter, i vissa fall t o m större än av KBT. Omfattande referenser finns i en nyligen publicerad översiktsartikel av Shedler (2010). Den finns i American Psychologist, som är en vida spridd vetenskaplig tidskrift med stort anseende.

Detta är en mycket positiv utveckling och jag har inget emot att ändra åsikt när det kommer övertygande forskningsresultat som går på tvären mot vad jag tidigare skrivit och sagt. I själva verket är jag skyldig att ändra åsikt om jag ska vara trogen mina vetenskaopliga värderingar som säger att slutsatser måste vara empiriskt grundare. Det är en grundbult i rollen som forskare. För andra, för praktiskt arbetande psykologer är det givetvis minst lika viktigt att lita till den egna erfarenheten av behandlingsarbete, men då helst i medvetande om felkällor som kan påverka de uppfattningar som byggs upp på det sättet.

I alla relationer mellan terapeut och patient finns moment som kan leda till positiva eller negativa konsekvenser. Det är därför det viktiga är vilken terapeuten är och om han eller hon fungerar konstruktivt, dvs förstår,accepterar och tycker bra om patienten. Om inte dessa villkor är uppfyllda kan KBT inte hjälpa alls, något jag själv upplevde som patient för 10 år sedan i en krissituation. Terapeutfaktorn är av stor betydelse, viktigare än behandlingsmetodiken.

Referenser

Shedler, J. (2010). The efficacy of psychodynamic psychotherapy. American Psychologist, 65(2), 98-109.

Varför signifikanstesta - egentligen?

2010-06-14T12:53:00.005+02:00

Signifikanstestning har i 50 år varit obligatorisk för forskare som vill få sina resultat publicerade. Det har lett till tråkiga konsekvenser eftersom man blivit ensidigt inriktad på statistisk signifikans. Många har en ytlig förståelse av begreppet och förväxlar det med betydelse. Man är ganska sällan klar över att storleken av en effekt är minst lika viktig som ”signifikansen” - i själva verket mycket viktigare enligt min mening. Om man får signifikanta resultat eller ej beror till mycket stor del på stickprovets storlek. I den elementära metodundervisningen verkar det som om man sällan tar upp frågan om effektstorlek. Se Sjöberg (2003).

Signifikanstänkandet har också haft andra negativa konsekvenser (Sjöberg, 1999), ett exempel från utvärderingen av psykologiska test ges i slutet av detta inlägg. Men varför testar man för signifikans? Ett viktigt skäl är troligen att man ska kunna vara någorlunda säker på att resultatet man fått inte har uppkommit av en slump - att det ska kunna replikeras. Kanske är detta det underliggande verkliga skälet, även om det ganska sällan har diskuterats.

Frågan är ju viktig eftersom intuitiva föreställningar är till föga hjälp här, se klassikern Tversky och Kahneman (1971). Tversky och Kahneman visade att forskare (psykologer) kraftigt överskattade sannolikheten att ett ”signifikant” resultat skulle kunna replikeras i en ny studie. Forskarna verkar inte ha varit klara över att sannolikheten för replikation är något helt annat än det vanliga alfa-värdet, som är sannolikheten att ett resultat uppkommer om nollhypotesen är sann. Om alfa=0.05 tror man att sannolikheten för replikation är 0.95 eller något strax därunder.

Sannolikheten för att replikera ett signifikant resultat diskuteras i detalj av Lecoutre et al. (2010). Det tycks som om debatten nu leder fram ett vettigt sätt att praktiskt hantera skattningen av denna sannolikhet med början i Killeen (2005). Killeen har kritiserats intensivt (t ex Miller, 2009) men det verkar som om Lecoutre et al. har fått stil på debatten. Killeens artikel tycks ha fått en del forskare att börja använda hans alternativ till traditionell signifikanstestning. Något tycks vara på väg att hända, men debatten som förts av psykologer borde nog analyseras av statistiker och vetenskapsteoretiker.

Det är tankeväckande att hela frågan som Tversky och Kahneman besvarade i en fotnot i sin artikel 1971 nu ger upphov till mycket omfattande tekniska utredningar där de mest olika åsikter är företrädda. Om man INTE kan bestämma sannolikheten för replikation (Miller, 2009) verkar ett huvudmotiv för signifikanstestning falla bort.

En brasklapp är denna: i små stickprov kan resultaten bli kraftigt påverkade av några få avvikande värden. Det gäller därför att vara extra noga med analyserna när man arbetar med små stickprov (Lemons, 2009).

Signifikanstänkandet styr också ibland rekommendationer om storleken på stickprov. Vid utvärdering av validiteten hos psykologiska test har man länge krävt att minst 100 personer ska ingå i stickprovet. Denna siffra baseras på s k power-analys: man vill ha 90 % chans att belägga ett samband som signifikant på minst nivå alfa=0.05, givet att korrelationen mellan test och kriterium är minst 0.30 i populationen. Om kravet ej är uppfyllt sägs studien vara ”inadekvat” oavsett resultatet (Lindley et al., 2008). Men det är inte Gud som har bestämt värdet på dessa parametrar! Antag att vi ansätter andra lika rimliga eller lika godtyckliga värden på parametrarna. Om vi vill belägga ett samband utifrån konventionell signifikans (p<0.05) med en korrelation på 0.40 i populationen med t ex minst 50 % chans att upptäcka den, vad händer då? Rekommendationen blir N=30 (som ger 61 % chans för att vara exakt), se Tabell F.2 i Cohen et a. (2003). N=100 behövs inte alls i denna situation. Det är uppenbart orimligt att döma ut en studie som ”inadekvat” utifrån vilken storlek stickprovet bör ha som slutsats av en power-analys. Denna typ av analys kan vara bra vid planeringen av en undersökning, men är inte ett lämpligt underlag för att bedöma kvaliteten av resultaten. I själva verket vimlar det av publicerade valideringsstudier av psykologiska test som använt sig av mindre stickprov, t ex en sammanställning av valideringsstudier av det kända personlighetstestet OPQ för urval av säljare (SHL, 1999-2007). Av nio citerade studier var det bara två som uppfyllde kravet N=minst 100. (Intressant är också hur låga sambanden med säljframgång var, i genomsnitt r=0.06, men det är en annan historia som jag snart ska återkomma till).

Referenser
Cohen, J., Cohen, P., West, S. G., & Aiken, L. S. (2003). Applied multiple regression/correlation analysis for the behavioral sciences. Mahwah, NJ: Erlbaum.
Killeen, P. R. (2005). An Alternative to Null-Hypothesis Significance Tests. [doi:10.1111/j.0956-7976.2005.01538.x]. Psychological Science, 16(5), 345-353.
Lecoutre, B., Lecoutre, M.-P., & Poitevineau, J. (2010). Killeen's probability of replication and predictive probabilities: How to compute, use, and interpret them. [doi:10.1037/a0015915]. Psychological Methods, 15(2), 158-171
Lemons, C. J. (2009). Replication of significant correlations in small samples. Evaluation & Research in Education, 22(2-4), 75-86.
Lindley, P., Bartram, D., & Kennedy, N. (2008). EFPA review model for the description and evaluation of psychological tests. Test review form and notes for reviewers. Version 3.42: European Federation of Psychological Associations.
SHL. (1999-2007). OPQ32. SHL sales report. Technical manual. SHL Group Ltd.
Miller, J. (2009). What is the probability of replicating a statistically significant effect? [doi:10.3758/PBR.16.4.617]. Psychonomic Bulletin & Review, 16(4), 617-640.
Sjöberg, L. (1999). Psykologisk forskningsmetodik och praktik: tre haverier. (Methods and practice of psychological research: three disasters). VEST: Journal for Science and Technology Studies, 12(3), 5-25.
Klicka här.
Sjöberg, L. (2003). Good and not-so-good ideas in psychological research. A tutorial in idea assessment and generation. VEST: Journal for Science and Technology Studies, 16, 33-68.Klicka här.
Tversky, A., & Kahneman, D. (1971). The belief in the "law of small numbers". Psychological Bulletin, 76, 105-110.

Fascinerande psykologibok

2010-06-13T17:30:00.003+02:00

Richard Wiseman, engelsk professor i ”Public Understanding of Psychology”, är känd för sin tidigare bok om tur och otur (2004) och har mera nyligen gett ut en bok med den engelska titeln Quirkology. The curious science of everyday lives. (Den finns på svenska, se referens nedan). Boken om tur och otur var spännande. Wiseman hade bjudit in människor som menade sig ha tur eller otur och undersökte vad som skilde dem. Jag skrev om den forskningen i en tidigare artikel (Sjöberg, 2003). Den leder till en del bra idéer om hur man kan leva så att man får mera "tur" - det är ingen slump att somliga klarar sig bra utan mycket en fråga om öppenhet och kreativitet.

Den senare boken är mycket bredare upplagd. Den innehåller 6 ganska omfattande kapitel som behandlar aktuella forskningsresultat inom socialpsykologi och kognitiv psykologi, i allmänhet erhållna genom studier av människor i naturliga miljöer och inte i laboratorier. Wiseman har en stor förmåga att komma på spännande idéer om fenomen som är oväntade och som få eller inga har undersökt före honom. Han har också en stor talang som skribent och det är ett nöje att läsa honom, man har svårt att lägga boken ifrån sig. Han påminner ganska mycket om Malcolm Gladwell som jag skrivit om flera gånger på denna blogg, men en stor skillnad är att Wiseman mest skriver om sin egen forskning medan Gladwell letar upp och skriver om andras intressanta resultat.

Det är ett antal disparata teman som tas upp i boken: vidskepelse, humor och stress för att nämna några. Genomgående tar Wiseman upp resultat som är oväntade utifrån ”sunt förnuft” och som hans anser är viktiga, inte bara kuriositeter.

Men man undrar lite hur viktiga resultaten är, om de kan replikeras och vilka alternativa tolkningar som kan finnas. Ta forskningen om leenden som exempel. Det finns sanna och falska leenden. I sanna leenden deltar både ögonen och munnen, i falska bara munnen. Man kan träna sig på att känna igen falska leenden. I en studie tog man fram data från en grupp kvinnor som just slutat high school många år tidigare. De som hade sanna leenden på fotografierna klarade sig mycket bättre i livet och levde längre än dem som hade falska leenden (även kallade Pan Am-leenden). Det är en spännande uppgift att fundera ut tolkningar av ett sådant samband. Ännu mera spännande att försöka replikera det.

Ett annat och relaterat exempel är om man kan avslöja lögnare. Det är svårare än de flesta tror, och särskilt svårt om man styrs av det man ser och inte det man hör. Lögnaren tenderar att göra kortare uttalanden med mindre detaljer och med färre referenser till sig själv, enligt forskning som Wiseman refererar, och det låter rimligt men är kanske lite för enkelt. Wiseman nämner inte ofta hur viktiga de faktorer är som han diskuterar och i många fall tror jag att det rör sig om svaga effekter, t ex forskningen om effekter av förnamn.

Boken är bra som läsning för den som vill kunna ta intressanta ämnen i konversation. Alla har något att säga om resultat av den typen som Wiseman skriver om. Humorkapitlet innehåller dels ett antal riktigt roliga historier som var nya åtminstone för mig och i de flesta fallen, och intressanta resultat om vad som är roligt för män och kvinnor. Ett annat exempel är annonser som skrivs för att få nya bekantskaper. Män verkar ha klarare för sig hur en bra annons ska skrivas än vad kvinnor har. Om en kvinna funderar på att skriva en sådan annons bör hon be en man om hjälp, skriver Wiseman, aningen provokativt.

Wiseman lär vara Storbritanniens mest omtalade psykologiforskare och han syns mycket ofta i media. På det hela taget tycker jag att det ger ett bra betyg till brittiska media. Wiseman är ingen opportunist eller humbugpsykolog, vilket man skulle tro utifrån den svenska titel som hans senaste bok har fått. Dålig konsumentinformation där.

Referenser

Sjöberg, L. (2003, 30 Augusti). Man kan själv vända otur till tur. Metro, sid. 6. Klicka här.
Wiseman, R. (2004). Tur eller otur. Stockholm: Wahlström och Widstrand.
Wiseman, R. (2008). Hjärnknäppt - Vår konstiga hjärnas egendomliga vanor. Stockholm: Schibsted Förlagen.

Valprognoser igen

2010-06-11T04:02:00.007+02:00

I går publicerades SCB:s valundersökning: ca 9000 tillfrågade vara 1/3 vägrade svara eller föll bort av andra skäl. Kommentarerna tycks ha varit: "Man kan lita på denna undersökning för det är så många som har svarat". Få tycks ha insikt om vad bortfallet betyder för kvaliteten på en undersökning - det kan nämligen vara systematiskt och inte slumpmässigt, dvs korrelerat med politiska preferenser. Ännu ett tekniskt problem med SCB (och vissa andra institut) är att de viktar svaren på grundval av en fråga om hur man röstade i förra valet. Men alla vill inte tala om det, eller har glömt hur de röstade. Forskning om denna fråga visar att minnet kan vara felaktigt (Plumb, 1986). SOM-institutet har enligt uppgift svenska data på att man minns fel i 25 % av fallen. Fyra år är en lång tid och i nuläget har troligen många skiftat preferens under dessa år. Sådana skiften tycks kunna leda till minnesfel; något som var tydligt efter valet 1982 då åtskilligt flera "mindes" sig ha röstat på folkpartiet än vad som faktiskt var fallet. Data som i denna mening stödjer eller talar mot minneskorrektion antar jag finns t ex hos SCB.

SCB:s oviktade data visar en övervikt för alliansen. Det tycks inte finnas starka skäl att tro mera på de viktade. I oviktade data faller visserligen KD och C under 4 %-spärren, men allmänborgerliga väljare har tidigare ställt upp i sådana lägen för att små partier inte ska falla ur riksdagen.

Flera senare opinionsundersökningar har dessutom en seger för alliansen som prognos.Tidsfaktorn kan vara viktig eftersom det ser ut att pågå förändringar i den politiska opinionen, kanske beroende på kriserna i Sydeuropa eller på att det rödgröna budgetförslaget inte blev populärt, eller att Sveriges finanser för beröm från många håll. De rödgröna tycks inte vara trovärdiga när det gäller att sköta landets ekonomi.

Det finns numera också en firma som undersöker "valvinden", dvs vad folk tror om utgången av valet. Sådana data är bättre som underlag för prognoser än vanliga opinionsundersökningar - något som inte är allmänt känt men borde vara det, se referensen nedan. Valvinden visar nu på en klar seger för Alliansen i höst.

Två jokrar i leken är Sverigedemokraterna som ligger nära 4 % och kärnkraften som ingen diskuterar. Upploppen i storstädernas förstäder torde stärka Sverigedemokraternas chanser av uppenbara skäl. Kärnkraften kan få borgerliga kärnkraftsmotståndare att rösta på miljöpartiet. Det påstås att en hel del kvinnor har övergett tidigare centersympatier och nu föredrar miljöpartiet, det kan i så fall hänga ihop med kärnkraften. (Kvinnor tenderar att vara motståndare till kärnkraften). En liten grupp, kanske, men det kan räcka för att tippa över balansen till de rödgröna. Ännu en faktor som sällan diskuteras är det kungliga bröllopet. Med den maniska besatthet som media och samhället i stort har visat denna händelse är det lätt att tro att den kan spilla över i en känsla av lojalitet med samhällets politiska maktstruktur och med partier som är öppet anhängare av monarkin. (S) har ju lovat i 100 år att Sverige ska bli republik och (V) något liknande. (Ohly går inte ens på middagen). Miljöpartiet är också motståndare till monarkin.

Referenser

Plumb, E. (1986). Validation of voter recall: Time of electoral decision making. [doi:10.1007/BF00988434]. Political Behavior, 8(4), 302-312.

Sjöberg, L. (2009). Are all crowds equally wise? A comparison of political election forecasts by experts and the public. Journal of Forecasting, 28(1), 1-18. Klicka här.

Roliga citat

2010-06-11T04:00:00.001+02:00

Vetlanda-Posten: “I onsdags kväll såg Henry en dansk pick-up som stod parkerad invid vägen en bit från hans gård. Men om det är något märkligt med den, vet han inte. ‘Vi vet ingenting’, säger han. Frågan folket i Erikshester ställer sig är: varför? Kriminalinspektör Göran Wahlström ställer sig samma fråga.”

Dala-Demokraten: “Folket måste sluta upp och se de föreställningar som erbjuds annars kommer det snart att vara slut på möjligheterna att ha teater som kulturellt utbud i kommunen.”

Psykologins förändringar

2010-06-03T09:11:00.002+02:00

APS har i ett aktuellt nummer av sin tidskrift Observer (nr 4, 2010) bett författare till introduktionsböcker i psykologi kommentera ämnets utveckling i ljuset av hur böckerna har förändrats under ca 20 år. Det är ganska intressant men lite ytlig läsning. Tidsperioden är ju ganska kort. Jag jämförde över en 50-årsperiod två amerikanska läroböcker som varit standard vid Stockholms universitet, se min presentation här. Jag tror jag missade den starka tendensen till evidensbasering i nutida psykologiundervisning på collegenivå. Det där är ju en stormvind som breder ut sig också över praktisk verksamhet. Mycket sunt.

Ett uppmärksammat exempel är en monografi av Baker et al. (2009). De skriver

“Over the past 20 years, the prevalence of mental health disorders has nearly doubled in the United States. Yet despite the number of empirically supported treatments now available for a variety of disorders, most clinical psychologists and therapists elect not to use them or rely on out-of-date procedures. Some of these clinicians, coming out of training programs that did not use or teach these scientifically supported methods, may not even be aware of how effective such treatments can be.”

Skälet till att man kräver evidensbasering är troligen ökade problem som kräver psykologers insatser, men också att det numera finns evidens i stor och snabbt ökande utsträckning. För inte så länge sedan kunde en enstaka eller en handfull studier räcka för generella uttalanden i läroböcker, nu går man på metaanalyser som ofta summerar hundratals studier på ett övergripande sätt och som tar fram mått på effektstorlekar. Förr räckte det med ”statistisk signifikans” men det är faktiskt lätt att få sådan signifikans i sina data om man har ett någorlunda stort stickprov, även för pyttesmå effekter av ringa praktisk betydelse.

En annan förändring som främst märks i ett 50-årsperspektiv är mentalismen, att det har blivit acceptabelt och anses fullt möjligt att studera mentala processer, hos människor. Det har medfört en starkt minskad tilltro till experiment med djur och – inom inlärningsforskningen – memorering av meningslösa stavelser. När jag läste pedagogik 1959 var huvudboken i inlärningspsykologi en lärd lunta som var späckad med dylikt (Deese, 1957). Eftersom jag alltid varit skeptisk mot auktoriteter hade jag inga svårigheter att reagera negativt på den tidens dominans för behavioristisk inlärningsteori. Jag tyckte och tycker att man som psykolog och forskare ska vara trogen sitt sunda förnuft. Inlärning hos människor kan inte rimligen studeras hos råttor, vilket den store Skinner gjorde och blev världsberömd på. (Kanske bör man ”osäkra sin revolver” när någon forskare ges epitetet ”stor”, något som jag faktiskt sett nyligen i ett helt annat sammanhang och som enbart tycktes vara uttryck för naiv tilltro till auktoriteter. Sakfrågorna kortsluts, liksom tänkandet). Under årens lopp har jag skrivit en hel psykologikritik, en del tidiga artiklar finns samlade i en liten bok som numera kan laddas ner från nätet (Sjöberg, 1977).

Referenser

Baker, T. B., McFall, R. M., & Shoham, V. (2008). Current status and future prospects of clinical psychology: Toward a scientifically principled approach to mental and behavioral health care. [doi:10.1111/j.1539-6053.2009.01036.x]. Psychological Science in the Public Interest, 9(2), 67-103.

Deese, J. E. (1957). Inlärningspsykologi. Stockholm: Svenska bokförlaget.

Sjöberg, L. (1977). Kritisk psykologi och psykologisk kritik Stockholm: Psykologiförlaget. Klicka här.

Roliga citat

2010-06-03T04:00:00.000+02:00

Smålandsposten: “Pålitlig flicka söker plats hos ungkarl på landet. Är van att sköta svin."

Östra Småland: “Ett 30-tal föräldrar hade samlats för att få information och droger."

Chefsframgång och personlighet

2010-06-02T10:57:00.004+02:00

Chefer misslyckas ofta. Amerikanska data tyder på ca 50% misslyckade rekryteringar. Personlighet tycks vara en avgörande faktor. Misslyckade rekryteringar kan bli oerhört kostsamma. Personlighet är en kritisk faktor i sammanhanget. Väl fungerande test kan vara extremt kostnadseffektiva.

Hogan, Hogan och Kaiser har skrivit en utmärkt översikt av området, som ger "state of the art" . Rekommenderas! Den är ännu inte publicerad men finns på en länk, se nedan. Deras inriktning är i hög grad på Big Five. Men Big Five har gett ytterst lite vid validering i arbetslivet. Jagstyrka är ett intressant alternativ.

Begreppet jagstyrka har en omfattande teoretisk grund. UPP-testet mäter jagstyrka och korrigerar för skönmålning. Korrelationen i en grupp chefer mellan jagstyrka och av koncernledningen bedömd effektivitet var 0.63. Se bilden ovan.

Visst önskar man sig replikationer av ett sådant resultat, men onekligen är det lovande. Valideringar är ju svåra att genomföra, men mina resultat tyder på att proxyvalidering fungerar, se referens nedan. Proxyvalidering innebär att man validerar testet mot skalor som mäter arbetsmotivation, resultatorientering, förändringsvilja, balans mellan arbete och övrigt liv samt arbetsintresse. Sådana skalor finns inkorporerade i UPP-testet och mäts rutinmässigt där. Det tycks som om validering mot denna typ av skalor ger resultat som är jämförbara dem som man får vid validering mot oberoende bedömningar.

Referenser

Hogan, J., Hogan, R., & Kaiser, R. B. (2011). Management derailment APA handbook of industrial and organizational psychology, Vol 3: Maintaining, expanding, and contracting the organization. (pp. 555-575): Washington, DC, US: American Psychological Association. Klicka här.

Sjöberg, L. (2005). Ledarskap och personlighet: Testning av jagstyrka. (Leadership and personality: Testing ego-strength) (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2005:7). Stockholm: Stockholm School of Economics.
Klicka här.

Sjöberg, L. (2010). UPP-testet och kundservice: Kriteriestudie. Forskningsrapport 2010:6. Stockholm: Psykologisk Metod AB.
Klicka här.

Sjöberg, L. (2010). A third generation personality test (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2010:3). Stockholm: Stockholm School of Economics.
Klicka här.

Valprognoser igen

2010-05-29T09:24:00.002+02:00

Det är bättre att fråga människor hur de tror att det kommer att gå i valt än vilket parti de tänker rösta på. Se forskning i den artikel som refereras nedan. Ett inslag i SvT:s Agenda för en tid sedan tog upp saken, se denna länk.Vadslagningsdata brukar ge en bra prognos, och inte bara av politiska val utan även av helt andra händelser, som Nobelpris och Oscarsvinnande filmer (Surowiecki, 2004). Vad beror det på? En till synes rimlig förklaring är att människor gör noggranna och genomtänkta prognoser om de satsar pengar på dem. Men forskningen stöder inte den förklaringen. Det verkar snarast vara så att när det gäller vissa typer av intressanta prognoser sitter många människor inne med en bit av sanningen. När man kombinerar deras prognoser (medianer) tar felen ut varandra. Enskilda personer kan ju göra helt felaktiga prognoser, men åt olika håll. [Önsketänkande spelar stor roll, se Sjöberg & Biel (1983)]. Det behöver inte alls vara "experter" som gör prognoserna. I min studie av valet 2006 var experterna sämre än en grupp från allmänheten, liksom opinionsundersökningar.

Det brittiska valet tycks ha visat på vadslagningens fördelar som prognos även om Tories inte orkade riktigt ända fram. Läget i Sverige idag stämmer hyfsat bra med det som vedslagarna tror på, nämligen en mycket liten skillnad mellan blocken, medan opinionsstudierna svänger dramatiskt. Vanliga expertprognoser har ju ända fram tills nu varit säkra på en rödgrön seger, med stöd i alla opinionsundersökningar sedan valet 2006 (med ett par undantag).

Referenser

Sjöberg, L. (2009). Are all crowds equally wise? A comparison of political election forecasts by experts and the public. Journal of Forecasting, 28(1), 1-18. Klicka här.

Sjöberg, L., & Biel, A. (1983). Mood and belief-value correlation. Acta Psychologica, 53(3), 253-270. Klicka här.

Surowiecki, J. (2004). The Wisdom of Crowds: Why the Many Are Smarter Than the Few and How Collective Wisdom Shapes Business, Economies, Societies and Nations. New York: Doubleday.

Snabbare och enklare testvalidering

2010-05-25T08:21:00.004+02:00

Psykologiska test behöver valideras. Det finns många test på marknaden som har ingen eller ytterst svag dokumentation om hur de fungerar gentemot kriterier, alltså sådant som de ger sig ut för att kunna göra prognoser av, som arbetsresultat. Detta är speciellt fallet om vi ställer kravet att de ska visa sig fungera I SVERIGE. Många test är ju översättningar av amerikanska eller brittiska original och de svenska agenterna har sällan egen forskning eller utvärdering på schemat.

Skälen till att det förhåller sig på det sättet ligger i kraven på externa kriterier, alltså av testningen oberoende bedömningar eller mått på arbetsresultat. Sådana bedömningar är svåra att få - de kostar tid och pengar och är dessutom ofta mycket känsligt material. En enklare metod är att använda proxykriterier, alltså data som kan fungera som ersättning för oberoende bedömningar och som kan samlas in i samband med testningen. Det kan handla om mått på arbetsmotivation eller balans mellan arbete och övrigt liv. Det är väl känt från mycket omfattande forskning att sådana data är relaterade till arbetsresultat. Se t ex Judge m fl (2001) för en metaanalys av arbetstillfredsställelse och arbetsresultat. UPP-testet samlar in sådana data rutinmässigt och de har använts för att validera testet, med goda resultat (Sjöberg, 2008).

Frågan är emellertid om proxykriterier verkligen kan ersätta oberoende bedömningar. I en aktuell studie av en avdelning för kundservice i ett finansbolag fick jag tillgång till förmansbedömningar av bl a "Värde för företaget", alltså om en anställd var så bra att man ville satsa på att behålla honom eller henne, om den sortens person var vad man ville rekrytera. UPP-testdata samlades in från de anställda. (Över 80 % deltog). Validitet i betydelsen samband mellan testdata och oberoende bedömningar relaterades till validitet gentemot proxykriterier, se bilden ovan. Det framgår att sambandet är mycket starkt. Proxyvalidering ger tydligen i dessa data resultat som är jämförbara med validering mot av testningen oberoende förmansbedömning.

Om detta står sig i nya undersökningar - vilket är rimligt att förvänta - öppnas möjligheten till enklare och billigare testvalideringar, vilket i sin tur borde kunna uppmuntra testkonstruktörer och -leverantörer av utländska test att pröva värdet av sina produkter. UPP-testet finns också i form av en modul som enbart mäter proxykriterier, den kan kopplas till vilket test eller vilken annan bedömningsprocedur som helst. Se vidare en kortfattad rapport (Sjöberg, 2010) i referenslistan nedan.

Referenser

Judge, T. A., Thoresen, C. J., Bono, J. E., & Patton, G. K. (2001). The job satisfaction-job performance relationship: A qualitative and quantitative review. Psychological Bulletin, 127(3), 376-407.

Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest. (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här.

Sjöberg, L. (2010). Proxyvalidering fungerar! Forsnkingsnotis 2010-05-25. Stockholm: Psykologisk Metod AB. Klicka här.

Sjöberg, L. (2010). A third generation personality test. (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2010:3). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här.

Hur ska man tolka ett överflöd av information?

2010-05-15T03:22:00.002+02:00

Människor har begränsad förmåga att göra komplicerade bedömningar utan hjälp av datorer och analytiska beslutsregler. Detta har varit känt sedan många år. En klassiker är en ofta citerad artikel av Miller (Miller, 1956). Expertbedömningar av människor, t ex i arbetslivet vid rekrytering, är ett av många exempel där forskningen bekräftat denna tes (Grove & Meehl, 1996). Det finns viktiga undantag, och experters intuition KAN vara rättvisande, men det gäller i speciella fall, nämligen när det finns snabb och tydlig återkoppling på beslut och när dessa grundas på en teori som baserats på empirisk evidens (Kahneman, 2003).

Det är vanligt att olika bedömare kommer till olika slutsatser på grundval av information som är någorlunda mångfacetterad och komplicerad (och detta är ju mycket vanligt). En bedömare som kommer tillbaka till ett fall efter en viss tid tenderar att ändra sin bedömning. Somliga bedömare är säkert skickliga men eftersom de kommer till olika slutsatser kan inte alla vara det.

Samtidigt som vi har denna mänskliga begräsning i informationsbehandlingen är det tyvärr så att vi har en tendens att falla offer för en illusion. Ju mera information vi får desto säkrare blir vi i våra bedömningar, men i själva verket blir dessa av allt sämre kvalitet ju mera informationsmängden ökar utöver ett visst optimalt värde. I min bok om beslutsfattande har jag beskrivit denna illusion (Sjöberg, 1978).

De flesta personlighetstest ger en komplicerad bild av den testade personen. Detta är ju fullt rimligt eftersom alla ”vet” att människor är komplicerade varelser. Ofta använda moderna test ger resultatprofiler med 30-40 dimensioner. Kanske är detta en populär och accepterad standard på grund av den illusion som nämndes ovan: ju mera information desto säkrare blir vi i våra bedömningar. Forskningen om bedömningar har emellertid visat att man får ett bättre resultat om man använder en tydlig regel för att väga samman informationen. En sådan regel kan helt enkelt vara grundad på beslutsfattarens, eller testanvändarens, egna uppfattningar om hur betydelsefulla dimensionerna i testet är för en viss användning, t ex för rekrytering till en viss befattning. Med hjälp av bedömningar av dimensionernas betydelse kan man aggregera testinformationen till en sammanfattande bedömning av en persons lämplighet för en viss befattning. Detta förenklar i hög grad uppgiften att utifrån testet komma fram till en slutsats. Det är ett effektivt sätt att svara på den vanliga frågan inför ett komplicerat testresultat: ”Hur ska jag tolka det här”? Det finns personlighetstest som har en funktion av den här typen inbyggd. Jag tror att det innebär ett stort framsteg om man på detta sätt tillgodogör sig forskningen om bedömningars tillkortakommanden.

Referenser
Grove, W. M., & Meehl, P. E. (1996). Comparative efficiency of informal (subjective, impressionistic) and formal (mechanical, algorithmic) prediction procedures: The clinical-statistical controversy. Psychology, Public Policy, and Law, 2, 293-323.

Kahneman, D. (2003). A perspective on judgment and choice - Mapping bounded rationality. American Psychologist, 58(9), 697-720.

Miller, G. A. (1956). The magical number seven, plus or minus two: Some limits on our capacity for processing information. Psychological Review, 63, 81-97.

Sjöberg, L. (1978). Beslutsfattande. Psykologiska studier av valsituationer. Stockholm: Natur & Kultur. Hämta boken
här.

Roliga citat

2010-05-12T03:58:00.002+02:00

Borås Tidning: ”Slagsmål utbröt tydligen och grannen fick ytliga skärsår. Klart står att det var mycket sprit med i bilden och att polisen därför ännu har ett mycket dimmigt begrepp av händelseförloppet.”

Göteborgs-Posten: “Allt fler tror att de finns.”

Klassiker: "Vårt land har läge stått vid kanten av en avgrund. Nu har vi äntligen tagit ett steg framåt".

Pastor Jansson i Brasilien

2010-05-12T03:38:00.002+02:00

Paulo Coelho är en av världens mest framgångsrika författare med mer än 100 miljoner sålda böcker på 56 olika språk. ”Alkemisten” är kanske hans mest kända bok. Enligt ett citat från The Times:”His books have had a life-enhancing impact on millions of people”. Den senaste heter “The winner stands alone” och är en thriller som utspelar sig i Cannes under filmfestivalen där.

Som thriller är boken inte lyckad. Historien om en tämligen galen rysk miljardär som blir seriemördare – helt slumpmässiga mord men en perverterad kristendom ursäkt - för att locka tillbaka sin fru som lämnat honom för en annan man är långsökt och osannolik. I stort sett alla figurer i boken är mer eller mindre osympatiska, inte bara superskurken. Läsaren har svårt att identifiera sig med någon av dem. Jag antar att Coelhos namn ändå räcker långt för att försäljningen ska gå bra. Den glittrande miljön lockar väl också.

Boken vill också ge en kritisk belysning film- och modeindustriernas glittrande världar. Kärnan i boken analys av samtiden fångas bra av ett citat på bokens baksida:

”They are so very cultivated, so very rich and so utterly charming. And at the end of each day, they all ask themselves: ’Is it time that I stopped?’ And they all reply: ‘If I did, there would be no meaning to my life”.
Man kommer osökt att tänka på Hasse Alfredssons pastor Jansson i revyn Gröna Hund: ”Livet är som en påse: Tomt och innehållslöst om man inte fyller den med något”. Radions ”Tankar inför dagen” ger numera många liknande exempel på kommentarer kring ”Den stressade nutidsmänniskan”. Coelhos framgångar, som onekligen är enorma, tycks inte ha sin grund i originalitet eller djupt tänkande. Vad beror de i så fall på?

En annan mega-författare är Stieg Larsson, men det finns få likheter mellan honom och Coelho. Larsson skrev rafflande thrillerböcker som är svåra att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa dem. Han använde sig av klassiska dramaturgiska knep och en huvudfigur som efter många svårigheter besegrar motståndare som till en börjar verkar vara henne övermäktiga. Något sådant finner man inte i Coelhos senaste bok, som är tämligen sövande med sina långa utläggningar i bästa pastor Janssonstil. Kanske har The Times rätt i att hans böcker höjer miljontals människors livskvalitet, men tillåt mig tvivla. Det handlar ju om klyschor, allt verkar bekant från de åsikter om samhällets ”ytlighet och materialism” som förs fram rutinmässigt i media. Pastor Jansson is alive and well. Hasse fick oss att skratta åt honom 1962, och Ringarens monolog är en verklig klassiker, men den hade tyvärr ingen annan effekt, verkar det som. Ingen behöver riskera att få sina förutfattade meningar ifrågasatta i de enormt framgångsrika texter som Coelho skriver. Kanske ligger en av nycklarna till hans framgång där.

Bristen på originalitet är nog inte så viktig, egentligen. Många vill troligen höra budskapet om att vi jagar efter vind. Det finns en dröm om ett annat liv där jakten på framgång inte längre är viktig och sökandet efter en mening med livet och högre värden kan få en central plats. När den institutionaliserade religionens budskap tappat sitt tidigare grepp om människorna är fältet fritt för de ”vargar” som Selma Lagerlöf beskriver i sina lysande romaner om folket från Dalarna som sålde sina hemman för att flytta till Jerusalem. Det gick illa för många dem, som det tenderar att göra för dem som faller för guru-sekter. Se min artikel om exploateringen av ångestkapitalet.

Ett intressant ämne för en uppsats är at undersöka entusiastiska läsare av ”Alkemisten”. Har deras livskvalitet verkligen höjts och varför? Eller?

Referens

Sjöberg, L. (2000). Exploatering av ångestkapitalet. Folkvett, 18(3-4). Klicka här.

Wetterstrand eller kärnkraft?

2010-05-09T10:29:00.004+02:00

Opionsläget inför höstens val tyder på att (v) och (s) knappast attraherat flera väljare än de hade 2006, medan miljöpartiet kraftigt ökat sin andel av väljarna. Det är deras ökning som har skapat en bekväm övervikt för oppositionen. Det är då naturligt att fråga vad den kan bero på. En vanlig uppfattning tycks vara att det är språkröret Maria Wetterstrands personliga förtjänst. Hon är, sägs det, en kunnig och charmig person. Men är personfaktorn verkligen så viktig? Reinfeldt ligger skyhögt över Mona Sahlin i förtroende som statsminister men det tycks inte räcka långt när det gäller vilket parti man tycker är bäst.

En gammal segsliten fråga är kärnkraften. Där skiljer sig blocken och troligen har särskilt miljöpartiet en stor trovärdighet i sitt motstånd mot kärnkraften. Vi ska utveckla och använda andra och miljövänliga energikällor, säger de, och vem vill inte det? Frågan är bara vad det kostar och om det är alls möjligt, på kort eller medellång sikt. För den hårda kärnan av kärnkraftsmotståndare spelar tekniska och ekonomiska argument troligen ganska liten roll. Kunskapen om hur stor roll kärnkraften spelar för vår tillgång till el (ca 50 %) är nog inte så utbredd som man kunde önska. För den som tror att det handlar om 5-10 % vore det ju enkelt att ersätta den med vindkraft baserad på dagens teknik, låt vara att vinkraften stöter på allt mera lokalt motstånd. Även om kunskaperna är goda är hos somliga, är övertygelsen om de stora riskerna med kärnkraften djupt förankrad. Emotionella reaktioner spelar stor roll (Sjöberg, 2008). En person som i övrigt föredrar Alliansen kan av det skälet lägga sin röst på just miljöpartiet, som kanske inte framstår som lika fullt ut socialistiskt som (s) och (v). Och man kan ju ”kompensera” i valen till kommun och landsting.

Ett fel i Alliansens strategi tror jag har varit att man utgått från att det är OK att satsa på kärnkraften eftersom opinionen i stort blivit betydligt mera positiv till den under de senaste åren. Men det gäller bara väljarna som helhet, inte speciella, mindre, grupper, som kan vara tillräckligt stora för att tippa balansen från det ena blocket till det andra. Vanliga opinionsundersökningar går inte in på detaljer i attityderna och vad som påverkar dem, se referensen nedan, och de undersöker sällan mindre grupper som kan få kritisk betydelse i ett kommande val.

Referens
Sjöberg, L. (2008). Attityden till kärnkraften (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:6). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här.

Vem har hängt parlamentet?

2010-05-09T10:22:00.002+02:00

"Hung Parliament" som man nu fått i Storbritannien betyder naturligtvis att parlamentet saknar majoritet för ett av de två stora partierna. Hur ska man översätta den frasen? I svenska media ser man givetvis att de nu fått ett "hängt parlament". Varför har journaliser så låga ambitioner när det gäller att uttrycka sig begripligt på svenska? Andra vanliga exempel är "tillbakalutad" (laid back) eller det förfärliga "stalkare". Det slutar i att man kan förstår rotvälskan som ger sig ut för att vara svenska bara om man känner till de engelskspråkiga förebilderna.

Roliga citat

2010-05-06T11:06:00.000+02:00

El Mundo om "mördarmaneter";
"Det är 10 år sedan någon såg en sist i området, men nu har de dykt upp två år i rad"

Roliga citat

2010-05-03T03:18:00.000+02:00

Aftonbladet: ”Kriminalvårdsanstalten i Österåker är Sveriges i särklass bästa fängelse. Och det tuffaste. De interner som brukar våld eller narkotika åker ut omedelbart.”

Göteborgs-Posten (GP): “Lördagens utökade börs- och fondsidor utgår på grund av ett tekniskt fel. Nästa lördag är ordinarie fyra börssidor tillbaka. GP beklagar detta.”

Nu måste Alliansen...

2010-05-02T08:12:00.002+02:00

Regeringen ligger illa till enligt opinionsundersökningarna. Visserligen har man legat ännu sämre till under mandatperioden, men att vinna valet i höst verkar vara mycket svårt för dem. Data från vadslagningar, som brukar vara den bästa grunden för politiska prognoser, tyder på samma sak även om de ger oppositionen ett betydligt mindre försteg.

Detta är läget trots att man skött landets ekonomi väl och trots att stora skattesänkningar genomförts. Vissa reformer har varit klart impopulära och kan ha bidragit till det dåliga opinionsläget (sänkta ersättningar för sjuka och arbetslösa, höjda avgifter till a-kassan).

Valet 2006 vanns i sista stund tack vare löftet om att avskaffa fastighetsskatten. (Det gjordes ju också, men oerhört valhänt). Inga liknande idéer tycks finnas idag. Men kan det vara så svårt? Var finns idésprutorna?

Det är ett typiskt fall där "wisdom of the crowd" skulle kunna hjälpa, alltså att lyssna till mångas uppslag. Kunskapen och idéerna finns någonstans "där ute". Jag har inte en känsla av att ledningen för Alliansen har lyssnat särskilt mycket, inte heller att de förstår hur den politiska opinionen ska hanteras. De har tydligen trott att skattesänkningar och en välskött nationell ekonomi skulle göra jobbet, men uppenbarligen har de haft fel där. Särskilt farligt för Alliansen är att socialdemokraterna traditionellt varit mycket bra på att lyssna till kollektiven och förstå sig på hur opinionen skall hanteras. Göran Persson var ett undantag. Han blev i sin självgodhet till slut en katastrof för dem. Men idag finns ingen ny Göran Persson att dra växlar på för Alliansen, vilket i och för sig inte betyder att (s) inte gör misstag, tvärtom.

Det är hög tid för Alliansen att tänka om och än är det inte för sent, särskilt inte eftersom oppositionen gör det ena självmålet efter det andra.

Om man är kreativ borde man kunna få ett försteg i opinionen, men knappast tillräckligt för att parera hotet från Sverigedemokraterna som ser ut att bli vågmästarparti. Men det är en annan historia.

Självständighet

2010-05-01T09:27:00.004+02:00

Självständighet är en viktig egenskap men det är svårt att hitta ingångar i psykologisk forskning. Jag kom i stället att tänka på "The lady is a tramp", ett av Sinatras slagnummer. Här är den mest kända delen:

I get too hungry for dinner at eight
I like the theater but never come late
I never bother with people I hate
That's why the lady is a tramp
I don't like crapgames with Barons and Earls
Won't go to Harlem in ermine and pearls
Won't dish the dirt with the rest of the girls
That's why the lady is a tramp
I like the free fresh wind in my hair
Life without care
I'm broke, it's oke
Hates California is cold and is damp
That's why the lady is a tramp

Hm, är detta självständighet? Kanske, delvis, men minst lika mycket självtillräcklighet och demonstrativ "anti-konformism". Ungefär som att vägra resa sig när kungen kommer in på Operan.

Efter sökning hittade jag på testdatabasen IPIP tre förslag. En skala mäter "independence" och en mäter "self sufficiency". Konformitet ("conformity")verkade också relevant.

Självständighet:

+ keyed
Don't care what others think.
Don't care about dressing nicely.
Feel it's OK that some people don't like me.
Sail my own course.

– keyed
Love to be complimented.
Need the approval of others.
Need reassurance.
Want to be liked.
Believe appearances are important.
Seek support.

Självtillräcklighet:

+ keyed
Act without consulting others.
Do things men traditionally do.
Do things my own way.
Make decisions quickly.
Believe that events in my life are determined only by me.

– keyed
Need protection.
Often need help.
Talk about my worries.
Let myself be directed by others.
Am easily moved to tears.

Konformitet:

+ keyed
Worry about what people think of me.
Conform to others' opinions.
Need the approval of others.
Want to amount to something special in others' eyes.
Do what others do.

– keyed
Don't care what others think.
Am not concerned with making a good impression.
Feel it's OK that some people don't like me.
Want to form my own opinions.
Want to be different from others.

Alla dessa skalor, särskilt den sista, verkar träffa något i "The lady is a tramp". Men vad ÄR självständighet?

En självständig person tänker själv, men lyssnar gärna till andra. Hon vet att hon kan ha fel och medger det utan prestigelåsningar. Hon är inte upptagen av att vara konformist men kan hantera sociala krav på ett smidigt sätt så att hon undviker att provocera. Personlighetsskalorna tycks mäta självtillräcklighet och ytlig anti-konformism. Och det är något helt annat. Den anti-konformistiske är ofta en konformist, men i förhållande till en annan subkultur.

Kvinnliga chefer, balans i livet

2010-04-27T09:23:00.007+02:00

Senaste numret av American Psychologist (april 2010) är ett specialnummer om ledarskap, genus och etnicitet. Här finns många intressanta resultat, men jag nöjer mig ett. Cheung och Halpern beskriver en studie där de intervjuat kvinnliga chefer och finner att för kvinnor är framgång både karriär och familj. Det låter ju rimligt. Manliga tycks inte sällan skryta med att de jobbar till 22 varje kväll eller "är på jobbet bara två dagar i veckan, de övriga reser jag". Bortsett från att det är svårt att tro att man kan hålla kvalitet på sitt arbete under sådana omständigheter är det givetvis förödande för familjelivet. Pågående forskning visar att balans i livet har ett tydlig positivt samband med arbetsresultat. Jobbar man 50 timmar i veckan eller mera så blir kvaliteten på arbetsinsatsen lidande.

Men hur fungerar det i praktiken för kvinnliga chefer? Inte så bra, verkar det som. Se bilden som visar balans i livet för män och kvinnor, chefer och icke chefer. Bilden visar svenska data som insamlats med hjälp av UPP-testet. Det finns en svag tendens att kvinnor allmänt sett har sämre balans i livet, och den har vi sett även i andra sammanhang, men skillnaden är dramatisk när kommer till chefer. Även manliga chefer har problem av detta slag, men de är dramatiskt större för kvinnliga chefer.

Roliga citat

2010-04-26T03:42:00.000+02:00

Allers: ”Hon satt död vid ratten i den förolyckade bilen, men utan sina glasögon kunde hon inte köra.”

Dagen Nyheter: ”Han var änkling, bodde i en enklare stuga, innehade kolonilott, hade varit på tulpanresa till Holland med avlidna frun och så en gång på Gran Canaria för att hon skulle få sova.”

Var med i forskningen!

2010-04-20T02:14:00.001+02:00

I spalten till vänster finns ett erbjudande om deltagande i ett nytt forskningsprojekt. Alla kan vara med! Många har redan anmält sig men vi behöver flera.

Hawthorne: "de vill bara ha uppmärksamhet"

2010-04-18T10:17:00.004+02:00

Myten om Hawthorne-effekten bygger på gamla undersökningar från 30-talet som påståtts ha visat att ”vad man en gör, t ex ändrar belysningen på jobbet, så får man positiva effekter och detta beror på att de anställda upplever att de får uppmärksamhet. ” Det låter kanske rimligt, och det är teser som är vitt spridda i aktuella läroböcker. Intresset för effekten tycks vara stort; många söker tydligen efter den på Internet. Den kommer upp i diskussioner och i utvärderingar av det ena eller andra vars effekter man vill trivialisera. Den är ett användbart verktyg i retoriken.

Men ändå är det bara en myt. De ursprungliga amerikanska studierna vimlade av metodfel och tillåter inte alls de slutsatser som dragits. Suget efter uppmärksamhet, som ju används för att förklara alla möjliga fenomen som t ex bilbränder eller annan brottslighet, har inte kunnat bevisas ha alla de påstådda effekterna. Det är trist med alla dessa myter om mänskligt beteende, som överlever hur länge som helst efter det att forskningen visat att de är ohållbara – om de appellerar till ”sunt förnuft” och är användbara i retoriken och tycks skapa ”förståelse”. Läs mera i referensen nedan, som i sin tur tar upp den relevanta kritiska litteraturen om Hawthorne.

Referens

Sjöberg, L. (2007). Hawthorne-effekten: Krossad myt om ljusets effekt. Personal och Ledarskap, 38(9), 60-61. Klicka här.

Bostadsannonser och politik

2010-04-18T05:15:00.003+02:00

Varje vecka kommer bilagan Magasinet. Igår var den ovanligt välmatad. Sida efter glassig sida i färgtryck med extremt tjusiga villor och lägenheter med priser därefter. 10 miljoner och uppåt är inte alls ovanligt, och har man 22 miljoner att spendera kan man få en riktigt hyfsad lägenhet eller villa - se Djursholmsvillan intill som bjuds ut för 22 miljoner, lite under 100 000 per kvadratmeter.

Marknadsföringen är numera en högt uppdriven konst. Om detta är mycket att säga.

Jag undrar hur många av dem som läser dessa annonser har någon chans att köpa på den nivån. Inte många, skulle jag tro. Människor med vanliga inkomster måste nöja sig med en helt annan del av bostadsmarknaden. Men det stora och ständiga utbudet av ”husporr” måste skapa frustration, inte bara dagdrömmar. Det finns tydligen en massa rika människor som har råd att leva ett helt annat liv än man själv, ett fantastiskt liv. Göran Persson sa ungefär så här: ”Jag har sett klyftorna i samhället och jag hatar dem”. Det var strax innan han själv tog steget över klyftan och blev herrgårdsägare och välbetald konsult i näringslivet. Kanske ett trevligare liv än att slita som statsminister för halva lönen eller mindre. Bara få kan göra den klassresa som en del ledande s-politiker lyckas med, tack vare sitt politiska engagemang för att öka andras jämlikhet. (Kommunisterna är mycket värre i länder där de har den diktatoriska makten och total jämlikhet för alla andra är deras mål).

Husannonserna visar oss klyftorna i samhället på att mycket konkret och påtagligt sätt. (Det finns förstås många andra sorters information med samma möjliga effekt). Den uppenbara och ouppnåeliga lyxen skapar en grund för agitation mot ”de rika” och förslag om att öka deras skatt på olika sätt, som om sådana skatteökningar skulle bidra till andras välfärd, vilket de inte gör. MEN ”Fattigdomen bäres lättare om den delas av alla”, sa Ernst Wigforss, s-finansminister i en annan tid (och författare till lika intressanta memoarer som Tingsten). Fattigdomen kan bli allas öde om vi inte kan acceptera inkomstklyftor, enligt liberalt tänkande, en tanke som vänstern inte kan acceptera, åtminstone inte officiellt. Hur ska det gå med välståndet och jämlikheten, om de är i konflikt?

Uppsatsförslag: mät politiska attityder före och efter läsning av gårdagens Magasinet.Jag kan gärna handleda, gratis, som ideellt arbete.

"Svårt att säga"

2010-04-16T01:54:00.005+02:00

Den 1 september 2008 skrev jag på denna blogg om s k Fermifrågor. Det är frågor som kräver specifik kunskap för att besvaras, men där man med en smula kreativitet och allmänbildning kan ge en hyfsad ungefärlig uppskattning. På Internet finns en hel del information om sådana frågor.

Exempel:

Hur många Ketchupflaskor säljs per dag i svenska ICA-butiker?

Hur många människor i hela världen håller just nu på att läsa en roman av Stieg Larsson?

Hur många olika för- och efternamn finns företrädda bland människor bosatta i Sverige? I Chile?

Ibland används Fermifrågor vid anställningsintervjuer, men ingen tycks veta hur ofta eller om svaren på sådana frågor ger ett bra underlag för beslut. Det verkar dock rimligt att anta att hur någon resonerar i en Fermifråga ger en viss uppfattning om bl a kreativitet och vilja att koppla loss från krav på felfrihet, ett visst mod alltså.

Det är intressant att fundera över hur experter ofta hanterar Fermifrågor de får av journalister. Tag t ex gårdagens flygstopp på grund av vulkanutbrott på Island. (Vem hade räknat med att något sådant skulle kunna hända?)Fråga till geologiexpert: "När kommer flygtrafiken igång?" Svar: "Svårt att säga. Det beror på hur vulkanutbrottet utvecklas och på vindriktningen". Det hade jag också kunnat säga! Vi har inte experter för att de ska tillämpa samma common sense som vi andra, och samma allmänbildning. Men journalisterna pressar sällan fram en mera genomtänkt och intressant analys. Fråga en nationalekonom hur stor arbetslösheten kommer att vara om två år. "Svårt att säga". Han eller hon kunde förstås ha försökt ge ett informerat Fermisvar, men det hade blivit komplicerat och kanske hade det känts obehagligt att tvingas till spekulationer. Enklast och säkrast är att säga: "Svårt att säga".

Jag har inte kunnat hitta någon psykologisk forskning om Fermifrågor. Det vore intressant att veta om svaren avspeglar personlighet (t ex kreativitet och perfektionism), intelligens och allmänbildning. Finns konsistens så att svarskvalitet på en fråga samvarierar med svarskvalitet på andra frågor av Fermityp? Kvalitet skulle kunna utvärderas med hjälp av intervjuares bedömningar och i relation till rätt svar när det kan bestämmas, t ex plus minus 20 %. Användningen vid rekrytering vore också intressant att studera, liksom prognosvärde. Jag tror det finns intressanta och lagom stora uppsatsprojekt här, och chansen borde vara lockande att göra en pionjärinsats i forskningen. Jag kan gärna handleda sådana arbeten.

Nationalekonomi vetenskap?

2010-04-15T11:54:00.003+02:00

I dagens nummer av Dagens Nyheter finns en läsvärd artikel av David Brooks ("Drama i fem akter") om nationalekonomins utveckling från matematiskt orienterad teori till empirisk/beteendevetenskaplig disciplin. Under alla år på Handelshögskolan undrade jag när den utvecklingen skulle märkas även där. Jag är inget mattesnille, bara lite allmänbildad "realstudent" som det hette i urtiden, men jag har tillåtit mig att betvivla att man kan beskriva, förklara och förstå mänskligt beteende med klassiska matematiska modeller hämtade från naturvetenskapen. Som psykologer har jag lärt mig att människor styrs av emotioner och inte bara är rationella, och att det finns enorma skillnader mellan individer som delvis är kvalitativa. Det verkar utsiktslöst att fånga detta spektrum med matematiska modeller, hur sofistikerade de än är. Visst förstår jag att man kan fascineras av ett glaspärlespel och utveckla kreativitet och högt uppdriven specialiserad intelligens inom ett dylikt, men det kan väl inte vara målsättningen? Det handlar ju, eller bör handla, om att förstå människor - sådana de är. Det passar inte alla forskningspreferenser, men frågan är om det är de senare som ska styra användningen av resurser, i stället för det övergripande målet. Ja, sådant kan man skriva när man gudskelov inte längre har något inflytande alls i den akademiska världen!

Personlighet och beteende-domäner: instrumenlla eller värde-i-sig

2010-04-11T02:57:00.002+02:00

De typiska definitionerna av personlighet talar om människor olika beteende men går sällan in på vilken sorts beteende som åsyftas. Det är underförstått att alla typer av beteende avses. Apter har emellertid formulerat en teori, "Reversal theory", som handlar och "telic" vs "paratelic" tillstånd och beteende. De förstnämnda är instrumentella och målstyrda, man kan kalla dem för arbete. De sistnämnda är sådant man gör för sin egen skull. Skillnaden var av stor betydelse i våra studier av handlingssampling, se referens till Sjöberg och Magneberg.

Den nyligen rapporterade faktoranalysen UPP-testet visade en struktur hos personligheten i instrumentell kontext: uppgiftsorientering, detaljorientering och social orientering. Resultaten var mycket tydliga. Testet mäter inte alla former av beteende, enbart instrumentellt beteende. Personligheten kan bara definieras i förhållande till en domän och Apters teori kan vara fruktbar för att formulera personlighetsmätning för beteenden av typen "paratelic", och kanske för kombinationer av de två domänerna.

Referenser

Apter, M. J. (2007). Reversal theory: the dynamics of motivation, emotion and personality, 2nd. Edition. Oxford: Oneworld Publications.

Sjöberg, L. (2010). Faktorstrukturen hos UPP-testet. Forskningsrapport 2010:5. Stockholm: Psykologisk Metod AB.Klicka här.

Sjöberg, L., & Magneberg, R. (1990). Action and emotion in everyday life. Scandinavian Journal of Psychology, 31(1), 9-27.
Klicka här.

Lurad

2010-04-10T12:17:00.001+02:00

Bedrägeriet har en intressant psykologi, som återkommer i många olika sammanhang. Under krig är insatserna extrema och de psykologiska processerna särskilt tydliga. Ben Macintyres bok ”Operation Mincemeat. The true spy story that changed the course of World War II” beskriver ett fall som inträffade under andra världskriget.

De allierade hade 1943 lyckats besegra tyskarna i Nordafrika och frågan var hur de skulle gå vidare för att befria Europa från nazisterna. Ett uppenbar startegiskt val var att invadera Sicilien. Det ansåg förstås också tyskarna, och nu gällde det att få dem att tro annorlunda så att försvaret av ön skulle vara så svagt som möjligt när invasionen kom.

Man genomförde därför en fantasifull plan som innebär att en död man ikläddes engelsk uniform och försågs med diverse falska identitetspapper, men för en person som aldrig hade existerat. Han försågs också med en dokumentportfölj som innehöll superhemligt material som skulle visa att invasionsplanen inte alls gällde Sicilien utan Grekland och Sardinien. Kroppen placerades sedan med hjälp av en u-båt strax utanför den spanska Atlantkusten, där den snabbt hittades av fiskare som förde den iland och kontaktade polisen. Tyska agenter kom snart saken på spåren.

Dokumentportföljen togs om hand av spanska myndigheter, där det fanns tyskvänligt folk som kopierade dokumenten och gav dem till tyskar vid ambassaden i Madrid. Därifrån skickades informationen snabbt till Tyskland och nådde inom kort ända fram till Hitler själv och hans stab.

Frågan var nu om tyskarna skulle genomskåda bluffen eller tro på budskapet. Engelsmännens plan var listigt uttänkt men ändå full av hål. Agenter verskamma i England skulle lätt ha kunnat finna att detaljer inte alls stämde. Personen var ju helt påhittad, adresser mm falska och det hade man inte garderat sig för att någon skulle kontrollera. Det verkar som om man utgick från att alla försök av tyskarna att placera agenter i England hade misslyckats – men det fanns ju andra metoder de hade kunnat använda, som agenter från förment neutrala länder. Hursomhelst så gjorde tyskarna inga ingående kritiska analyser av materialet och dess bakgrund. Olika nivåer i den tyska strukturen var överens om att materialet var äkta och trovärdigt. Hitler själv trodde på det till fullo och gav order om förflyttningar av tyska styrkor så att man var beredd på en invasion i Grekland och inte Sardinien. Ön försvarades av italienska styrkor som skulle visa sig göra mycket svagt motstånd mot de allierade, och mindre tyska förband. Invasionen blev en snabb och fullständig framgång.

Önsketänkande tycks ha spelat stor roll vid tyskarnas bedömning, och ja-sägande eftersom man visste att högsta ledningen hela tiden trott mera på risken för en invasion av Grekland än av Sicilien. Ingen ville framstå som motsträvig kritiker och ta de risker som det skulle innebära. Göbbels var en av de få som var skeptiska men han tycks ha nöjt sig med att uttrycka sin skepsis i sin dagbok.

Ett av historiens mest lyckade bedrägerier kunde lätt ha blivit ett fiasko, mot en motpart som styrdes mindre av önsketänkande och som tillät sina medarbetare att uttrycka avvikande och skeptiska synpunkter. Tyskarna hade kapaciteten att göra en genomträngande kritisk analys men utnyttjade den aldrig.

Roliga citat

2010-04-08T06:14:00.000+02:00

DN:

”Även när kvinnor utgör nyheten i kapaciteten av att vara expert får man ofta veta att hon är mor, vilket man sällan får veta om män i motsvarande position.”

Humorpsykologi

2010-04-07T03:51:00.003+02:00

Häromdagen hände mig följande. Vi var på resa och hade två väskor. Den mindre av dessa var tungt packad, den större var tom. Chauffören lyfte först med möda den mindre väskan och gav sig sedan på den större, som alltså var extremt lätt. Hon och vi skrattade sedan en bra stund åt upplevelsen av en drastiskt felslagen förväntan.

Det är ett exempel på vad som är roligt och som psykologer har studerat och formulerat teorier om. Humorforskning behöver inte vara tråkig, trots Martin Ljungs berömda knastertorra - och roliga! - föreläsning i ämnet.Det är ett spännande område där forskarna inte precis trängs och för en blivande psykologiforskare är det väl värt att bekanta sig med nedanstående källor:

Guilmette, A. M. (2008). Review of The psychology of humor: An integrative approach. [doi:10.1037/a0012776]. Canadian Psychology/Psychologie canadienne, 49(3), 267-268.

Martin, R. A. (2006). The Psychology of Humor: An Integrative Approach. Elsevier Academic Press.

Tvångsadoption? Ett norskt rättsfall och psykologernas roll däri

2010-04-07T03:29:00.003+02:00

I december 1989 nedkom norskan Adele Johansen med sitt andra barn, en välskapt och sund liten flicka som fick namnet Signe Malene. Efter några dagar togs barnet från henne genom myndighetens försorg och placerades i en temporär fosterfamilj. På ett spädbarnscentrum fick Adele träffa sin dotter två timmar per vecka under några månader men sedan placerades barnet i en fosterfamilj med hemlig adress och all kontakt upphörde under 10 år. Detta accepterade inte Adele. Hon drev energiskt sin sak i domstolarna, fick delvis rätt i Europadomstolen, men i hemlandet Norge fick hon inget som helst stöd för sin önskan att åtminstone få träffa sitt barn någon enstaka gång. Vilken behandling av en kvinna kan vara värre än denna? Vad hade Adele gjort sig skyldig till för att förtjäna den? I vems intressen, och på vilken saklig grund, kunde man på detta sätt åsidosätta den grundläggande mänskliga rättigheten att få ta hand om sitt barn?

Psykologer har spelat en central roll i detta skeende, som till en början innebar att Adele förklarades vara psykologiskt alltför störd för att kunna ta hand om barnet, senare när detta påstående tagits tillbaka, att det var för sent att återföra barnet till henne på grund av ”anknytning”. Psykologisk vetenskap ger föga stöd för dessa praktiska tillämpningar. Trots detta är det en vanlig praxis som det handlar om. Jag har därför skrivit ganska utförligt om just detta fall, och hoppas att vad som framkommit här kan vara till nytta vid diskussioner om omhändertagande av barn, där de biologiska föräldrarnas lämplighet är under diskussion och när placering i t ex en fosterfamilj pågått en tid, kanske en ganska lång tid, och man är inte vill ändra denna på grund av s.k. anknytning.

Det finns vissa skillnader mellan Norge och Sverige i denna typ av ärenden men likheterna torde vara tillräckligt stora för att fallet skall vara av intresse även i Sverige.

Läs hela yttrandet
här.

Jag var alltså tänkt som vittne i Lagmannsretten i Oslo (motsvarar våra hovrätter) men hade nog varit för ambitiös och detaljerad. Domstolar väntar sig av psykologer, tror jag, att de ska tala på grundval av klinisk erfarenhet och ge subjektiva omdömen, inte forskning eller kritisk granskning av dokument som andra psykologers utlåtanden. Om detta är fortfarande Dawes bok mycket läsvärd, se referens nedan.

Referens

Dawes, R. M. (1994). House of cards. Psychology and psychotherapy built on myth. New York: The Free Press.

Sjöberg, L. (2008). Tvångsadoption? Psykologer om en mors olämplighet, och om barnets "anknytning". Yttrande till Borgarting Lagmannsrett, Oslo, september 2001, reviderat 2008. Djursholm: Stiftelsen för Rättspsykologi. Klicka här.

Ålder och emotionell intelligens

2010-04-05T09:57:00.005+02:00

Tidigare forskning har gett oklara resultat avseende sambandet mellan ålder och EI. Ett samband kan förväntas, om EI är en form av intelligens. Figuren ovan visar resultatet från en analys av UPP-testets normdata, ca 1000 testade personer. Det finns tydligen ett starkt samband, med en förbättrad EI upp till ca 55-60 år ålder, därefter en nedgång. Det är intressant att både en självrapportskala och ett prestationsmått (bilddelen) visar samma trend. Skalorna är standardiserade till medelvärde=0 och spridning=1 och man kan direkt utlösa att variationen över åldrarna är av betydande storlek. Resultatet kan även laddas ner här.

Tidernas störste svindlare?

2010-03-29T22:21:00.006+02:00

En ny bok om Ivar Kreuger finns nu översatt till svenska, ”Ivar Kreuger, tändstickskungen” av Frank Partnoy. Den är en spännande redogörelse för ett livsöde son aldrig upphör att fascinera. Kreugers liv från 1922 fram till självmordet i Paris 10 år senare behandlas med tonvikt på de finansiella transaktionerna i samband med hans affärer med lån till olika länder i utbyte mot tändsticksmonopol. Stora belopp passerade genom hans händer, pengar som kom från amerikanska investerare som hade blivit lovade exceptionellt god utdelning på sina insatser. Kreuger lyckades också till en början se till att dessa löften infriades, delvis tack vare att hans monopol var mycket lönsamma men minst lika mycket med hjälp av dolda transaktioner mellan företagen i hans koncern och genom att nya sockrade erbjudanden lockade till sig friska pengar.

Kreuger hade god psykologisk intuition för vad som lockade investerarna. Hans första erbjudande, "gold debentures", hade både hängslen och livrem inbyggda och tyckts vara "för bra för att vara sant": ett riskfritt erbjudande om sagolika utdelningar och vinster. Senare konstruerade han andra varianter och kom på idén med B-aktier som garanterade att han behöll makten i företagen trots att han tog in nytt kapital genom nyemissioner.

Att finansmarknaderna är ett psykoloiskt spel är en vanlig ståndpunkt och de flesta anser sig ju vara briljanta psykologer. Det beror nog på att de lösa psykologiska föreställningar som man har kan "förklara" vad som helst i efterhand - men givetvis inget predicera. Både teori och data fattas. Numera finns dock en internationellt uppmärksammad litteratur om finansiell psykologi, eller behavoral finance som den ofta kallas,se referenser nedan. Finansexpertisens egen psykologi är ett ganska outforskat fält (Sjöberg och Engelberg, 2009).

Kreuger blev stormrik och hyllades som ett finansiellt geni av media, andra affärsmän och framstående politiska ledare. Hösten 1929 skrevs vitt spridda idolporträtt av honom i Saturday Evening Post och Time. Han blev rådgivare till Hoover, USA:s president, och träffade ofta ledarna i andra viktiga länder. Hans lån till länder som Polen och Frankrike spelade stor roll för dem och det tycktes inte vara en stor uppoffring att ge honom det eftertraktade monopolet på tändstickor, speciellt inte som det ingick att regeringarna själv fick behålla en stor del av vinsten.

Nu byggde hans system emellertid på att det hela tiden skulle komma till nya friska pengar som behövdes för att blåsa upp vinster och utdelningar till de utlovade men osannolika nivåerna. Normala företag kunde inte klara sådana utdelningar år efter år. I modern tid har vi sett ett exempel i Madoff, som med liknande metoder lyckades ge sina investerare en jämn och hög utdelning och värdetillväxt, dock inte på samma nivå som Kreuger, ända till det kraschade. Kreuger höll alla detaljer i sina transaktioner hemliga och när han någon gång förklarade hur han bar sig åt svarade han att han gjort lyckade spekulationer, t ex i valutor. Eftersom han medvetet byggt upp en genimyt om sig själv, och lyckats därmed in i det sista, ända till börskraschen 1929, kunde han vinna tilltro. Kanske var det ingen tillfällighet att ett av hans stora intressen tycks ha varit Napoleon, en annan gestalt som levde högt på den myt han skapat om sig själv.

Boken nämner inte mycket om Kreugers liv och karriär före 1922. Han hade som byggnadsingenjör lyckats väl med att introducera ny teknik (tillsammans med Paul Toll), och senare med att i Sverige expandera familjens tändsticksintressen till något som liknande ett monopol. Han var ingen enkelt skojare utan en briljant människa som arbetade kreativt och målmedvetet mot sina mål: makt, ära, rikedom, berömmelse. Här och var i hans karriär tog han emellertid genvägar, man kan säga att han fuskade. Det började tidigt, redan under skoltiden. Hela den finansiella raketkarriären på 1920-talet hade inslag av fusk, byggde till stor del på fusk. Under det starka tryck som han levde under efter börskraschen tog han till en desperat utväg: han förfalskade italienska statsskuldväxlar. När den förfalskningen kom i dagen förlorade han drastiskt i anseende och trovärdighet. Det påminner faktiskt inte så lite om Refaat El-Sayeds lögn om en amerikansk doktorsexamen som ledde till hans fall. Han hade ju också lyckats skapa en myt om sig själv och av media hyllats som ett snille.

Kreugers fall var det logiska slutet på det pyramidspel han drivit. Det gick fint en tid, under högkonjunktur, men blev omöjligt när konjunkturen tvärvände. Han snabbade på förloppet genom att i det längsta vägra att erkänna att villkoren hade ändrats drastiskt och förföll till önsketänkande. Det sistnämnda var han ingalunda ensam om, många experter och ledande industriföreträdare förklarade att kraschen 1929 bara var en tillfällig avvikelse och att kurserna snart skulle vara tillbaka på sina ursprungliga nivåer och sedan fortsätta att stiga.

Kreuger tycks ha haft en stark inverkan på många människor, ibland nästan hypnotisk. Han byggde systematiskt upp bilden av sig själv som oerhört kunnig inom olika områden. Han förberedde noga både middagskonversationer och föredragningar för investerare och bankmän, det senare bl. a genom att memorera sifferserier från ekonomisk statistik. När han tog emot viktiga personer i sitt flotta arbetsrum i Tändsstickspalatset i Stockholm kunde han använda en attrapptelefon han hade på skrivbordet. Han kunde få den att ringa genom att obemärkt trampa på en knapp varefter han lyfte luren och låtsades att någon storhet som Mussolini eller Stalin ringde honom. Enkla bondfångarknep, men det tycks ha dröjt länge innan någon började misstänka att det hela var skoj.

Kreuger personifierade ”den amerikanska drömmen”, som säkert också var en svensk dröm: omätlig rikedom snabbt förvärvad genom smarta affärer. När han föll var det många som han drog med sig i fallet. Först långt senare har man insett att det fanns en betydande frisk kärna i hans imperium. Allt var inte bluff, men tillräckligt mycket för att han skulle fall från geni till en av tidernas största svindlare, något som somliga fortfarande kallar honom.

Referenser

Akerlof, G. A. & Shiller, R. J. Animal Spirits: How Human Psychology Drives the Economy, and Why It Matters for Global Capitalism. Princeton, NJ: Princeton University Press.

Montier, J. Behavioural Investing: A Practitioners Guide to Applying Behavioural Finance. New York: Wiley.

Partnoy, F. Ivar Kreuger, tändstickskungen. Stockholm: Bonniers.

Sjöberg, L., & Engelberg, E. (2009). Attitudes to economic risk taking, sensation seeking and values of business students specializing in finance. Journal of Behavioral Finance, 10(1), 1-11. Klicka här.

Konsten att umgås

2010-03-18T17:24:00.001+01:00

När man träffar och umgås med vänner och bekanta vill man naturligtvis ha en trevlig stund tillsammans. Det låter enkelt, och kan vara enkelt, men ibland är det svårt. Varför?

Vilket är syftet med att umgås? Det kan finnas ett antal olika syften som kan vara olika svåra att uppnå. Att helt enkelt ha kul tillsammans är ett syfte, att lära känna nya bekanta ett annat. Ett tredje syfte är att göra ett gott intryck, ett fjärde att påverka vännernas åsikter i t ex politiska frågor. Det är lätt att inse att det kan finnas många syften och att en del av dem är svårare att uppnå än andra, kanske ganska omöjliga, i själva verket. Det sistnämnda syftet är nog inte ovanligt men väl så svårt, och riskfyllt.

I umgänget med andra riskerar vi att begå ett antal fel. Här är några:

• Att komma in i häftiga meningsutbyten där man har olika, djupt kända åsikter i samhällsfrågor.

• Att satsa sin prestige i debatt om samhällsfrågor eller sakfrågor där man anser att man måste visa att man vet bäst.

• Att envisas med att prata om sådant som intresserar en själv men inte de andra – detta handlar ofta om att prata om sig själv och göra det på ett mer eller mindre skrytsamt sätt.

• Att visa förakt för och nedvärdera andras åsikter.

• Att banalisera samtalet genom att ta upp rena småsaker – och att göra det även om det är en intressant diskussion på gång om viktigare ting.

• Att dominera samtalet genom att få det att spåra in på den egna personen och egna upplevelser – det kanske kan intressera om man har något spännande att tala om, men de flesta har ganska sällan det.

• Att komma med lustiga infall, det ena efter det andra. Inte fel i sig, men det är svårt att vara rolig, faktiskt.

Flitigt intag av alkohol är ju vanligt när man umgås och ökar riskerna. Diskussioner kan urarta till gräl, eller en flamsig stämning kan infinna sig och göra mera meningsfulla samtal omöjliga. Eller också breder dåsigheten ut sig över sällskapet.

de Bono är kreativitetsforskare med många intressanta arbeten på sin meritlista. En bok heter ”How to be more interesting”. Den tillhör enligt min mening hans mindre lyckade försök. Tanken är att man ska bli intressant genom att komma med kreativa infall och originella idéer. Det tror jag dels är svårt, dels knappast något som passar i alla sammanhang. Det kan lätt uppfattas som ett sätt att flyta ovanpå. Jag tror mera på att visa intresse för andras intressen, att försöka ta reda på vilka de är. Alla har intressen, men de är inte vana vid att andra bryr sig om vilka intressen och åsikter de har. Många sitter tysta en hel kväll – nåja, nästan tysta i alla fall. Vem vet vad de tänker och vad de hade velat uppleva? Kan man hitta ämnen som alla kan vara med om att bidra till? Risken är att sådana ämnen är ganska ointressanta för många. Det är verkligen en konst att hitta det som intresserar många utan att vara banalt.

Passiv aggression - en aspekt på personlighetens "mörka sida"

2010-03-14T09:17:00.003+01:00

Passiv aggression handlar kort uttryckt om personer som saboterar en verksamhet genom bristande lojalitet, dold fientlighet och ovilja att samarbeta. Detta sker ofta helt eller delvis omedvetet. Det är en klinisk diagnos men dimensionen varierar troligen steglöst i populationen, och subkliniska varianter kan mycket väl förekomma utan att vara extremt utpräglade och uppenbara för alla. Diagnosen krävde enligt DSM-III-R att minst 5 av följande 9 beteenden förekom hos en person: skjuter upp arbetsuppgifter, motsätter sig uppgifter som han eller hon inte vill utföra, arbetar ineffektivt med sådana uppgifter, klagar oresonligt på krav, ”glömmer” åtaganden och skyldigheter, tror sig göra ett mycket bättre jobb än vad andra anser, tar inte emot förslag från andra på ett konstruktivt sätt, gör inte sin del av jobbet och kritiserar chefer på ett oskäligt och omotiverat sätt. I DSM-IV har denna personlighetsstörning satts på en ”observationslista” i avvaktan på fortsatt forskning.

Passiv aggression är troligen vanlig och kan ha stora negativa konsekvenser. Många har träffat på den i arbetslivet. Murphy och Oberlin [7] skriver:

”In the workplace, hidden anger is not merely annoying; it can have long-lasting, even deadly consequences. In can cost millions – sometimes billions – in dollars of lost contracts, reduced efficiency, and even worker safety in some settings”. (Sid. 36).

I litteraturen har beskrivits ett syndrom som består av undvikande, försenade eller inte alls utförda arbetsuppgifter, bristande lojalitet, hyperkritisk men dold inställning till chefer, irriterbarhet, missnöje med den egna personen och sociala anpassningsproblem. Millon [6] inkluderade negativism, och formulerade dimensionen på följande sätt:

8A - Negativistic (Passive-Aggressive)
8A.1 - Temperamentally Irritable
8A.2 - Expressively Resentful
8A.3 - Discontented Self-Image

Syndromet mäts även i Hogans “Development survey” [2]. Men varken Millon eller Hogan täcker in alla aspekter. Enligt en utmärkt sammanställning i Wikipedia ingår följande komponenter i passiv aggression:
• Ambiguity
• Avoiding responsibility by claiming forgetfulness
• Blaming others
• Chronic lateness and forgetfulness
• Complaining
• Does not express hostility or anger openly
• Fear of competition
• Fear of dependency
• Fear of intimacy
• Fears authority
• Fosters chaos
• Intentional inefficiency
• Making excuses and lying
• Obstructionism
• Procrastination
• Resentment
• Resists suggestions from others
• Sarcasm
• Sullenness
Detta är mycket allvarliga problembeteenden som torde vara ganska vanliga i arbetslivet [1; 5; 8; 11].

Personer som ligger högt i passiv aggressivitet gör inga bra arbetsinsatser men det kan vara svårt att upptäcka dem i tid eftersom de kan vara charmerande och lova guld och gröna skogar. Det handlar om allvarlig dysfunktion, som inte förväntas hos en person som i övrigt har goda egenskaper och det tar sin tid innan omgivningen inser att det som tycktes vara tillfälliga misstag ingår i ett bestående mönster. Terapi kan hjälpa, men för det finns naturligtvis ingen garanti [4]. En del bra idéer om hur man kan handskas med passiv aggression finns på http://www.coping.org/anger/passive.htm.

I min egen forskning har jag prövat ett 30-tal testuppgifter för att mäta passiv aggression. Faktoranalys gav 4 korrelerade faktorer:

– Allmän social dysfunktion
– Avvisande av auktoriteter
– Döljande av emotioner
– Avvisande av socialt stöd

Kärnan i passiv aggression är social dysfunktion och bristande samarbetsvilja. Jag kallar därför denna dimension för samarbetsvilja, efter att den utvärderats så att höga värden på passiv aggression ges låga värden på samarbetsvilja, och tvärtom. Den är inkluderad i UPP-testet med en kortfattad, reliabel och validerad skala [10]. I ett material om ca 1000 testade personer verkar problem med passiv aggression finnas i ca 10 % av fallen. Passiv aggression fann jag vara den viktigaste prognosfaktorn bakom arbetsrelaterade kriterier som arbetsvilja, resultatorientering och förändringsvilja [9].

Varför finns det så lite psykometriskt arbete om passiv aggression? Ett skäl kan vara att syndromets status inom psykiatrin länge varit osäker [7]. Flera olika definitioner har förekommit i olika upplagor av DSM, och det är möjligt att forskarna har avskräckts av begreppets osäkra status. Detta hindrar inte att det finns en viktig realitet bakom denna långvariga och snåriga diskussion av definitionsfrågor, och att kärnan i begreppet väl låter sig fångas som ”bristande samarbetsvilja”. I ett nytt arbete finner man starkt stöd för begreppets giltighet [3]. Det är definitivt en aspekt som bör uppmärksammas mera i praktiskt arbete med urval och utveckling av personal.

Referenser

[1]. Hoffmann, R. M. (1995). Silent rage: Passive-aggressive behavior in organizations. Dissertation Abstracts International: Section B: The Sciences and Engineering, 56, 1138.
[2]. Hogan, R., & Hogan, J. (1997). Hogan Development Survey.: Hogan Assessment Systems.
[3]. Hopwood, C. J., Morey, L. C., Markowitz, J. C., Pinto, A., Skodol, A. E., Gunderson, J. G., et al. (2009). The construct validity of passive-aggressive personality disorder. [doi:10.1521/psyc.2009.72.3.256]. Psychiatry: Interpersonal and Biological Processes, 72(3), 256-267.
[4]. Kantor, M. (2002). Passive-aggression: A guide for the therapist, the patient and the victim: Praeger Publishers/Greenwood Publishing Group: Westport.
[5]. McIlduff, E., & Coghlan, D. (2000). Reflections: Understanding and contending with passive-aggressive behaviour in teams and organizations. Journal of Managerial Psychology, 15(7-8), 716-732.
[6]. Millon, T., Millon, C., Davis, R., & Grossman, S. (1997). Millon Clinical Multiaxial Inventory-III [Manual Second Edition]. Bloomington, MN: Pearson Assessments.
[7]. Murphy, T., & Oberlin, L. H. (2005). Overcoming passive aggression. New York: Marlowe & Company.
[8]. Neilson, G. L., Pasternack, B. A., & Van Nuys, K. E. (2005). The PASSIVE-AGGRESSIVE Organization. Harvard Business Review(10), 82-92.
[9]. Sjöberg, L. (2008). Bortom Big Five: Konstruktion och validering av ett personlighetstest (SSE/EFI Working Paper Series in Business Administration No. 2008:7). Stockholm: Stockholm School of Economics. Klicka här.
[10]. Sjöberg, L. (2010). UPP-testet: Tredje generationens personlighetstest. Stockholm: Psykologisk Metod AB. Klicka här.
[11]. Wetzler, S. (1992). Living with the passive-aggressive man. New York: Simon & Schuster.

Narcissism och ledarskap

2010-03-12T16:20:00.003+01:00

Narcissism är ett personlighetsdrag som innebär en extrem form av självöverskattning, kombinerad med egoism, manipulativ inställning till andra och stora krav på att bli beundrad och i centrum för allas uppmärksamhet, först beskriven av Ellis (1898). Personer med sådana karaktärsdrag är ute efter att bekräfta sig själva genom karriär och makt. I historien vimlar det av sådana ledargestalter; Napoleon Bonaparte är ett nästan komiskt tydligt exempel. Men även i mera vardagliga sammanhang förekommer narcissisterna, t ex som chefer för företag eller andra organisationer. De är charmiga och beräknande och kan lätt göra ett intryck av att vara utmärkta ledare genom sin självsäkerhet, sin lugna humor, sitt kroppsspråk och utseende (alltid snyggt klädda när det gäller) och sina taktiska förberedelser. De blir snabbt populära men efter ett tag försvinner den positiva upplevelsen när man upptäcker att de är enbart intresserade av den egna karriären och den egna storheten. Då kan det vara för sent.

Back m fl (2010) visade i ett utmärkt experimentellt arbete hur detta fungerar vid ett första möte med en narcissistisk person. De tar inte upp frågan om rekrytering av ledare men den infinner sig naturligt. Kan dessa personer dupera i en anställningsintervju? Det verkar mycket troligt. Hur kan man gardera sig mot denna risk? Man kan mäta narcissism (Raskin & Terry, 1988). Det är ett naturligt steg att inkludera begreppet i personlighetstestning vid chefsurval.

Referenser

Back, M. D., Schmukle, S. C., & Egloff, B. (2010). Why are narcissists so charming at first sight? Decoding the narcissism–popularity link at zero acquaintance. [doi:10.1037/a0016338]. Journal of Personality and Social Psychology, 98(1), 132-145.

Ellis, H. (1898). Auto-eroticism: A psychological study. Alienist and Neurologist, 19, 260-299.

Raskin, R., & Terry, H. (1988). A principal-components analysis of the Narcissistic Personality Inventory and further evidence of its construct validity. [doi:10.1037/0022-3514.54.5.890]. Journal of Personality and Social Psychology, 54(5), 890-902.

Tingsten och DN

2010-03-11T12:16:00.002+01:00

Idag har Annika Ström Molin skrivit en mycket intressant ledare i DN om Herbert Tingsten. Hon skisserar Tingstens karriär som chefredaktör för DN 1946-59 och beklagar den vänsterkantring och enögdhet som kom att prägla samhällsklimatet från 60-talet och framåt. Tingsten avskydde diktaturer, men hans olycka var att han avskydde alla tyranner, även dem på vänsterkanten. Den inställningen passade illa i 60-talets Sverige och senare.

Olof Lagercrantz efterträdde honom som chefredaktör för DN och passade på att tacka sin förre chef med ett hätskt angrepp med anledning av sista delen av hans memoarer. Där sägs det att Tingsten bara var intresserad av debatter för att visa att han var bäst. Inget om hans sanna och djupa engagemang för frihet och demokrati. Mycket riktigt kom DN under 60-talet att urarta till att bli förespråkare för "nyvänstern". Lagercrantz själv, poet och författare, tycks ha varit mycket naiv det gällde politik. Hans artiklar från kulturrevolutionens Kina år 1970 var godtrogna och naiva. Han hade svalt all propaganda som hans värdar där försedde honom med.

DN hade under Lagercrantz en mycket stor del av skulden till vänstervridningen i Sverige. Tingstens hela arbete med att motverka odemokratiska förtryckarläror lades i spillror.

Forskning hos Stiftelsen för Strategisk Forskning

2010-03-08T05:39:00.002+01:00

Enligt en annons i senaste numret av Psykologtidningen söker man som vill genomföra testning av ett tjugotal projektledare. PÅ deras hemsida läser jag att de test som MÅSTE användas är Myers-Briggs och DMT. Dessa test saknar validitet för syftet, det kan väl dokumenteras i forskningen. Se bl a här och här.

En stiftelse vars syfte är att bedriva forskningen borde rimligen beakta vetenskap och forskning i sitt eget internera arbete. Annars är en fråga om dubbelmoral. Det är särskilt stötande att förslagsställare MÅSTE använda dessa suspekta test. Vilken kvalitet på sökare får man då?

Uttala sig om främmande människor

2010-03-08T05:20:00.003+01:00

Enligt senaste Psykologtidningen får förbundet in klagomål på psykologintyg i vårdnadsärenden, där psykologen bygger enbart på information från den ena parten, som psykologen inte ens mött. Det är ju helt oacceptabelt. Det är självklart att i en uppslitande vårdnadstvist finns två versioner av historien, båda emotionellt starkt laddade och ingen av dem objektiv. Att skriva ett intyg om A:s personlighet enbart utifrån vad B, hans antagonistiske opponents, säger är oetiskt och naivt och skadar psykologkåren anseende.Myndigheter och domstolar borde inte beakta sådana intyg.

RUT-avdraget

2010-03-07T09:40:00.002+01:00

I valet 2006 låg RUT-avdraget högt på listan över faktorer som ledde till att tidigare vänsterväljare stödde alliansen. Oppositionens besked om att de kommer att avskaffa RUT är säkert mycket välkommet för regeringen, där nu två partier talar om att i stället öka RUT till att omfatta flera typer av tjänster, som IT-stöd. Utmärkt idé! RUT ger flera jobb, gör svarta jobb vita och går med vinst för statskassan. RUT förenklar livet och minskar stressen för många. En stark ökning av användningen av RUT är på gång. Mona Sahlin har av Ohly tvingats backa från en försiktigt positiv hållning till starkt avvisande, trots att hon i sin bok "Med mina ord" förespråkat RUT. En mycket svag s-ledare, med andra ord.

Skillnaden mellan blocken krymper. Fortsatt dominans för Ohly kan leda till seger för alliansen i höst. Kan Mona Sahlin stoppa hans framfart? Fortsättning följer...

"Fula fötter" - trakasserad av lärare

2010-03-07T02:29:00.003+01:00

Under 8 år i skolan, först fyra i folkskola och sedan fyra i realskola, kunde jag observera egendomligt beteende av lärare. Ibland var det ganska bisarra saker som hände, med starka emotionella utspel som kunde handla om vad som helst och vara helt utan relation till skolan. Ibland var det förstås utskällningar av oss elever. "Ut med er i skogen", kunde läraren i svenska och historia skrika, med en majestätisk gest mot en träddunge på andra sidan Årstaviken. Samme man ägnade en lektion i historia till att klaga på försenade spårvagnar. Det var en måndagsmorgon och katastrofen hade skett på lördagen. Han var fortfarande djupt upprörd och vi fick lyssna till hans ilska. I gymnasiet var dylikt mera ovanligt men visst fick vi höra massor av läraren i franska om hennes framgångsrika bröder.

Värst var förstås trakasserier av elever, mobbning skulle man kunna kalla det. När jag var 10 år fick jag höra av gymnastikläraren att jag hade "de fulaste fötter hon någonsin sett". Det var mycket pinsamt och minnet har följt mig genom åren. Klasskamrater kunde råka mycket värre ut om de hade inlärningssvårigheter. Hånfulla skämt om dem från lärarnas sida var ganska vanliga.

Vad berodde sådant på? Ingen vuxen skulle väl våga släppa loss på det sättet i sitt yrkesarbete med andra vuxna, hur frestande det än var. Lärarna tycks ha upplevt sig vara helt fria att bete sig hur som helst, efter vad som passade deras dåliga humör för stunden. Som om ingen någonsin kunde få reda på vad de haft för sig i klassrummet, helt ansvarslöst. Hur många var vi som fick bli måltavlor för deras frustrationer? Och minns vi hela livet?

Jag kan bara hoppas att skolan av idag är bättre. Men jag är inte så säker på det. Rent dysfunktionellt beteende kommer man nog inte åt med lärarutbildning och "värdegrunder". Det skulle vara intressant att höra om andras erfarenheter och syn på varför det kan gå så här illa.

Psykologiska myter

2010-03-06T07:09:00.002+01:00

Det finns många myter om mänskligt beteende och psykologi. De är vitt spridda och sitter fast. Lilienfeld et al. har i nedanstående bok samlat 50 av dem, och visar hur forskningen har kommit fram till resultat som visar att de är felaktiga. Det är onekligen en viktig bok som borde kunna göra stor nytta, inte minst i utbildningen i beteendevetenskap.

Ett intressant projekt vore att studera hur utbredd tron på myterna är, och om den minskar till följd av utbildning. Tror psykologer mindre på myterna? Gör ekonomer det, eller politiker?

Referens

Lilienfeld, S. O., Lynn, S. J., Ruscio, J., & Beyerstein, B. L. (2010). 50 Great Myths of Popular Psychology: Shattering Widespread Misconceptions about Human Behavior. New York: Wiley.

Emotionell intelligens och genetik

2010-03-05T08:17:00.004+01:00

Forskningen om emotionell intelligens (EI) fortsätter med oförminskad styrka. Sedan ganska länge har man känt till att personlighetsegenskaper är delvis nedärvda. Inte lika mycket som intelligens, men ändå finns betydande genetiska komponenter i personligheten.

Nu har Vernon och medarbetare visat att samma sak gäller EI, som därigenom kan sägas ha etablerats som ett personlighetsdrag bland andra. Det betyder givetvis inte att EI inte kan förbättras och många arbetar med just den saken, även om forskningen ännu inte ger starkt stöd för inlärningseffekter.

Bilden ovan är från ett aktuellt projekt där gymnasie-elever deltog. Vi har data på EI (både självrapport och bildbedömningar av emotioner) och social förmåga från UPP-testets modul för EI och social förmåga. Bilden visar ett starkt samband med pappans utbildningsnivå. Liknande men svagare samband fanns med mammans utbildningsnivå.

De senaste resultaten etablerar EI mera fast än tidigare som ett personlighetsdrag och ger ytterligare stöd till att inkludera EI i personlighetstest. EI har validitet gentemot sociala kriterier som social anpassning i arbetsmiljön, som vi mätt med två kriterieskalor. Se Sjöberg och Möller (2009). Länk nedan.

Referenser

Sjöberg, L., & Möller, K. (2009). Sociala arbetsfunktioner och personlighet. Rapport 2009:1. Psykologisk Metod AB: Stockholm.Klicka här.

Vernon, P. A., Villani, V. C., Schermer, J. A., Kirilovic, S., Martin, R. A., Petrides, K. V., et al. (2009). Genetic and environmental correlations between trait emotional intelligence and humor styles. [doi:10.1027/1614-0001.30.3.130]. Journal of Individual Differences, 30(3), 130-137.

Vernon, P. A., Petrides, K. V., Bratko, D., & Schermer, J. A. (2008). A behavioral genetic study of trait emotional intelligence. [doi:10.1037/a0013439]. Emotion, 8(5), 635-642.

Vernon, P. A., Villani, V. C., Schermer, J. A., & Petrides, K. V. (2008). Phenotypic and genetic associations between the big five and trait emotional intelligence. [doi:10.1375/twin.11.5.524]. Twin Research and Human Genetics, 11(5), 524-530.

Psykologi samhälle kultur

Solidariten på väg att brista?

Bonusar - berättigande

A propos Juholt: Hur kan man hitta en bra partiledare?

Psykologisk analys av beslutsfattande

Utmärkelse till mobbningsforskare

Validering: Personlighet och ledarskap

Hur små barn tänker

Aktuellt i vittnespsykologin

Smart uppskjutande

Det underbara Placebo

Emotionell intelligens och arbetsresultat, rekryteringskonsulter

Den impopulära psykologin

Passiva eller aktiva åskådare till illdåd

Beteendeforskningens "golden age"?

Stresstestning av UPP-testet: kan du lura testet?

g-faktorn, Sir Douglas och första världskriget

Finanskrisens psykologi

Personlighet och ledarskap

Mysteriet med det försvunna é

Amerikansk arbetspsykologi

Rättspsykologi - state of the art

Forensic Interviewing Aids: Do Props Help Children Answer Questions About Touching?Debra Ann Poole, Maggie Bruck, and Margaret-Ellen Pipe

Interviewing Cooperative WitnessesRonald P. Fisher, Rebecca Milne, and Ray Bull

Current Issues and Advances in Misinformation ResearchSteven J. Frenda, Rebecca M. Nichols, and Elizabeth F. Loftus

Eyewitness IdentificationNeil Brewer and Gary L. Wells

Outsmarting the Liars: Toward a Cognitive Lie Detection ApproachAldert Vrij, Pär Anders Granhag, Samantha Mann, and Sharon Leal

Suspect Interviews and False ConfessionsGisli H. Gudjonsson and John Pearse

Current Directions in Violence Risk AssessmentJennifer L. Skeem and John Monahan

Future Directions in the Restoration of Competency to Stand Trial Patricia A. Zapf and Ronald Roesch

The Utility of Scientific Jury Selection: Still Murky After 30 YearsJoel D. Lieberman

Expert Psychological Testimony Brian L. Cutler and Margaret Bull Kovera

The Psychology of Trial Judging Neil Vidmar

Jury Decision Making: Implications For and From PsychologyBrian H. Bornstein and Edie Greene

Tidskriften hittar man här. Erbjudandet om gratis tillgång gäller enligt vad som uppges till den 15 juni.

Vem bryr sig framtiden - och för hur länge?

Rekrytering: problem och utveckling

Ingrid Bergmans framgångssaga: Personlighet

Uppdrag granskning om pedofili

Vad kvinnor vill ha

Krugman om Euro-krisen

Att ljuga med och utan framgång

Excellenta misslyckanden: forskningens fiender

Roligt citat

Roligt citat

Utvärdering av samhällsvetenskaplig forskning

Ett trovärdigt och evidensbaserat personlighetstest

Monas misslyckande

Vad kommer hända med språket?

Roliga citat

Barfotaprognos av riksdagsvalet

Skyddad av gränsen

Roliga citat

Valet - varför det gick som det gick

Har vi några problem? Vilka?

Personlighet och arbetsresultat: något man kan tro på? Ja!

Ålder och forskning

Prognos av våld

Roliga citat

Ökad kreativitet

Prognos av valresultatet: första resultaten från "Kristallkulan"

Roliga citat

Vänsterns avsky för ordning och kunskaper i skolan

Personlighet och arbetsresultat

Dyster debatt

Godis till väljarna

Förvrängda resonemang

Vikten av banala förklaringar

Ny blogg om tester och psykometrik

Att nå svåra mål

Att bedöma lögn och sanning

Effekter av psykoterapi

Varför signifikanstesta - egentligen?

Fascinerande psykologibok

Valprognoser igen

Roliga citat

Psykologins förändringar

Roliga citat

Chefsframgång och personlighet

Valprognoser igen

Forensic Interviewing Aids: Do Props Help Children Answer Questions About Touching?
Debra Ann Poole, Maggie Bruck, and Margaret-Ellen Pipe

Interviewing Cooperative Witnesses
Ronald P. Fisher, Rebecca Milne, and Ray Bull

Current Issues and Advances in Misinformation Research
Steven J. Frenda, Rebecca M. Nichols, and Elizabeth F. Loftus

Eyewitness Identification
Neil Brewer and Gary L. Wells

Outsmarting the Liars: Toward a Cognitive Lie Detection Approach
Aldert Vrij, Pär Anders Granhag, Samantha Mann, and Sharon Leal

Suspect Interviews and False Confessions
Gisli H. Gudjonsson and John Pearse

Current Directions in Violence Risk Assessment
Jennifer L. Skeem and John Monahan

Future Directions in the Restoration of Competency to Stand Trial
Patricia A. Zapf and Ronald Roesch

The Utility of Scientific Jury Selection: Still Murky After 30 Years
Joel D. Lieberman

Expert Psychological Testimony
Brian L. Cutler and Margaret Bull Kovera

The Psychology of Trial Judging
Neil Vidmar

Jury Decision Making: Implications For and From Psychology
Brian H. Bornstein and Edie Greene